Splitter ny!

- ett bra och nödvändigt impulsköp

Då har man blivit en mobil nyare.
Jag bestämde mig igår kväll när jag befann mig på Tess och Mikaels toalett. Där hittade jag lite reklam och hittade min lilla älskling just där. Bra erbjudande i 18 månader och samtidigt gratis msn för alltid! Nu kan jag ha ett socialt liv på mina lunchraster! Det skall bli grymt. Nu måste alla bara lova att vara online när jag är det ;)

Här är skönheten!

Helgen har varit bra annars. Det var grymt mycket att göra på jobbet i lördags. Första gången jag kände mig otillräcklig faktiskt. Annars brukar det vara ganska så lungt. Iaf om man jämför med många andra jobb jag har haft innan. Efter att ha fått jobba över 40 minuter, åkte jag hem, åt mat och fixade iordning mig för hemmakvällen hos makarna Spjelkavik. Där bjöds det på jättegod köttsoppa och gudomlig kladdkaka med nougat! Liselotte bjöd mig på lite rödvin och efter att ta tittat på en del bilder från den bortglömda helgen innan, tog vi fram spelet Cluedo. Liselotte småfnittrade, Hansson såg ut som ett stort frågetecken och Tess blev småirriterad på allt tjafs när hon försökte läsa reglerna. Haha! Mycket underhållande kväll som för mig slutade lyckligt hemma i min underbart sköna och varma lägenhet. Jag råkade dock blöta ner mig totoalt då jag råkade trampa i ett par-tre 15 cm djupa vattenpölar. Men, sådan är hösten i Göteborg.

Idag har jag, Richard och Liselotte, förutom köpt en mobil till mig, vandrat runt på stan utan bestämt mål, tills dess att vi stämde möte utanför en toalett vid Kungsportsplatsen. Där bestämde vi oss för att vandra i riktning mot Vasagatan och en pizzeria. Efter att ha försökt trycka i mig så mycket jag kunde av pizzan, gick vi mot chalmers där vi lämnade Richard, för att sedan fortsätta vår promenad mot Övre Buråsliden och det nymålade blåa huset. Kaffekopp efter kaffekopp slank ner och vårt babbel innehöll som vanligt allt från himmel till helvete.

Nu är kl snart tio. Eller elva om man går efter sommartid. Men från och med inatt så är det vinter. Usch. Fast jag måste erkänna att jag tyckte att det var ganska skönt i luften idag. Klart, kallt och friskt. Härlig ren luft.

Måste hämta tvätten nu. Vi kanske ses på msn imorgon vid lunchtid, ca 14.00?

Dags att komma ihåg det som var roligt!

- Glöm bort bekymmer, sorger och besvär!

En liknande bild som Liselottes kamera innehöll och som finns på hennes blog. Här är ytterligare en variant.

Så här kul kan man ha det på en rolig förfest!

Checklista

-Att göra och att göra en gång till...

Detta är gjort:

☺ Ringa jobbet och säga att jag inte kan komma
☺ Ringa polisen och göra en anmälan om borttappad/borttappat
• ID-kort
• nyckel
• kontanter
• rikskuponger
• månadskort till spårvagn
☺ Ringa upp alla låssmeder i Göteborgsområdet och ta hitta den billigaste och snabbaste
☺ Ringa Västtrafik och höra om de har hittat min plånbok

Kl 14 fick jag tag på Västtrafik. Min plånbok fanns där. Alla mina pengar (70 kronor) fanns kvar, alla mina rikskuponger var kvar, min nyckel låg i myntfacket, månadskortet till spårvagnen låg där det skulle och ID-kortet var intakt.

Detta fick jag göra igen:

☻ Åka till Västtrafiks hittegodsavdelning och hämta upp mina kära ägodelar
☻ Ringa till polisen och avregistrera anmälan
☻ Ringa låssmeden och säga att det blir byte av läs en annan dag ;)

Jag är väldigt väldigt glad och tacksam för den snälla människa som hittade min plånbok. Tack!
Nu är jag glad igen =)

♥ Tess, du är världens snällaste och omtänksammaste människa ♥

Lost

-Inte bara en tv-serie...

Jag borde kanske inte skriva detta. Du kanske skäms när du läser detta. Familjemedlemmar blir kanske upprörda. Men jag struntar i det. Detta är min version, min historia, min verklighet och jag vill berätta den.

Idag är det måndag. Egentligen ska jag jobba idag, men det går inte. Jag kan inte ta mig hemifrån. Eller kan och kan... Jag bör inte göra det.

I lördags var jag och ett gäng tjejer på kalas hos Liseotte som fyllt år och tagit examen. Mycket trevlig början på kvällen. Mycket skratt, god kaka, drinkar och karaoke. Härlig tjejfest helt enkelt! När klockan passerat elva och närmade sig tolv ringde vi taxi för att fortsätta partaja nere på stan. Vi sjöng ljudligt i taxin för Liselotte. Snart var vi framme på The Rose & Crown.

Eftersom jag tagit med min kamera, sprang jag runt och fotade allt och alla. Många ville vara med, några ville inte vara med. Men folket dansade och sjöng, hade roligt och vissa flirtade. De tre shotsen som Rebecca så snällt(?) delade ut till oss alla innan taxifärden visste var de satt, och jag drack inget mer förutom några klunkar öl. Kanske borde jag inte tagit dessa klunkar, för jag minns nästan ingenting efter det.
Jag minns en gubbe som jag talade med och dansade med, som på till det närmaste oförstålig svenska och engelska ville få mig att låta honom följa med mig hem. Jag kommer ihåg att han försökte få mig att gå en annan väg när jag bestämt mig för att ta mig hem. Jag ville bara hem och lägga mig i sängen och sova. Det ville inte han. Han ville följa med. Jag kommer ihåg att jag ramlade, att han höll i mig. Han ville kyssa mig, jag vägrade. Tog bort hans händer gång på gång.
Spårvagnen kom. Jag gick på den och ansträngde mig till det yttersta för att inte somna. Jag klev av. Klacken på ena skon hade gått sönder. Den var helt lös och hängde bara i små trådar från ena sidan. Jag var berusad och trött. Ville bara hem till min säng. Kom in i trapphuset. Stapplade upp för alla trappsteg. Jobbigt att hitta plånboken och nyckeln i den stora väskan. Letade länge. Blev förtvivlad när jag hade lagt ut allt på golvet framför mig.

Ingen plånbok-ingen nyckel.

Jag började gråta. Här trodde jag verkligen att jag skulle dö. Och känslan som infann sig var att det hade ingen betydelse om jag verkligen gjorde det. Jag var full, hade ont i hela kroppen, mina skor var trasiga, jag hade ingen nyckel, jag mådde illa, jag var förbannad på mannen som inte lät mig vara.
Jag ringde till Richard och stönade fram några ord innan jag somnade i trappan, tillsammans med mitt kräks och min tomma väska.

Den bistra sanningen. Dagen efter. Mådde inte så bra. Förståligt. Ångesten sitter fortfarande i. Ångest. Funderingar på vad som egentligen hände. När blev jag så full att jag glömt allt? Vems öl var det? Kan jag ha blivit drogad? Var är min plånbok, mitt ID-kort, min nyckel, mitt spårvagnskort, mina rikskuponger? Har jag tappat den? Har den blivit stulen av någon som inte kunde hålla sina händer i styr? Jag vet inte. Och det är det som är så jävla hemskt.

Idag har jag tagit ledigt från jobbet. Kan inte lämna hemmet. Någon har kanske mitt ID-kort och min nyckel. Kan när som helst ta sig in genom dörren till mitt hem. Har ringt polisen, anmält min plånbok och innehållet i den. Har ringt låssmeden. Måste byta ut låset. Ska ringa krogen vi var på och västtrafik. Måste hitta den. Snälla, låt det finnas ärliga människor!

Jag önskar jag gjorde som Tess. Åkte hem när man hade som roligast. Lätt att vara efterklok. Jag önskar jag aldrig träffat äckelgubben, jag önskar jag aldrig gått ut. Jag brukar ju inte ens tycka att det är kul att gå ut. Jag önskar jag inte var full, jag önskar faktiskt att jag vore på jobbet. Och jag önskar att någon hade sett. Att någon sagt till. Jag önskar jag hade ringt Richard. Jag önskar denna dag snart raderas ur mitt minne.

Vad har jag lärt mig av denna händelse?

► Drick inte tre shotar innan utgång (Speciellt inte när man inte har ätit på en hel dag.)
► Prata inte med gubbar under några som helst omständigheter
► Håll hårt i plånbok och nycklar

Så. Därför kan jag inte ta mig hemifrån idag. Jag skall idag bara ägna mig åt att ringa samtal och ha ångest.

Fick sms igår av en tjej som var med. Våra historier och upplevelser av samma kväll, på samma ställe, är varandras motsatser.

Det som gör mest ont i mig är hur i helvete en människa tänker när han/hon försöker sig på en annan människa som inte är i sitt sinnes fulla bruk, försöker få denne att göra något som den inte vill göra. Jag är ledsen och samtidigt förbannad. Jag har redan upplevt den två gånger. Jag vill inte uppleva det en tredje gång!

Liselotte 23 år!

-Hurra, hurra, hurra, hurraaa!

Idag är Liselottes dag!

Det var inte länge sedan vi träffades ensamma för första gången. Saltholmen sommaren 2006. Båda utan smink, båda med barnasinnet kvar, båda skrattandes i havets vågor.

Tack för att du vill vara min vän!

På lördag blir det party!

Mexikans afton!

-Patriotiska paprikor.

Vaknade igår vid tio-tiden. Upp, duscha, äta frukost, kolla på bilder från dagen innan, fixa, surfa och allt annat man hinner syssla med under några sega timmar på morgonen. Eftermiddagen och kvällen skulle spenderas på Eriksberg hos Sture. Idag var det inte vi som skulle bli bjudna, utan vi som bjöd. Mexikanskt hade Richard bestämt och dagen innan hade Richard och hans far varit iväg och köpt alla ingredienser.

Snacks:
Rostade pumpafrön i salt, chayennepappar, svartpappar, salt, kummin, och chili.

Förrätt:
Margarita-drink med en limeskiva

Huvudrätt:
Patriotiska paprikor med vildris, sallad och mexikansk öl.
(paprikorna innehöll bland annat: banan, aprikos, persika, russin, plommon, päron, äpple, tomat, ananas, nötfärs, fläskfärs,
blandfärs, skinka och alla sorters kryddor)

Efterrätt:
Tequilafromage toppad med grädde, granatäpple och lime.

Axel och Sture hjälpte till att laga denna festmåltid och lite senare också Emmy, men trots alla kockar tog det oss från klockan tre till åtta på kvällen, då vi äntligen kunde sätta oss till bords!

Efter maten drack vi kaffe och spelade lite spel. Ett spel med frågor om mat, dryck, etikett och blandade frågor. Jag låg sist till sista fasen då jag lyckades ha fått flest höga kort och då kom upp till en mittplacering. Sture vann överlägset!

Vid halv elva tog vi bussen hem och somnade sött.

Hemskheter

-Det kan hända mitt framför ögonen på oss.

Igår jobbade jag som vanligt. Efter jobbet gjorde jag däremot någonting ovanligt. Jag, Richard, Johan, Gustav, Mikael och Tess möttes upp utanför Världskulturmuséet. Där skulle vi se någon form av tv-spela utställning(?) men hamnade istället på utställningen för:


Hemska berättelser, otäcka bilder och saker. Polisrapporter och fakta om vad som har hänt och vad som händer i världen och Göteborg! Man tror inte att dessa hemskheter pågår mitt framför ögonen på oss. Kanske har man stött på en liten flicka eller kvinna på stan som "livnär" sig på detta sätt! Det är svårt att ta till sig...

För oss som kan och för oss som inte lever i missär, valde vi den enkla vägen. Att för tillfället glömma bort det vi just sett och ge oss iväg till närmaste restaurang för lite krubb. Vi hamnade på Plaka och satt faktiskt ute och åt på uteserveringen! I mitten av oktober! Visst, vi hade filtar på oss, men vi satt ändå ute!
Maten bestod av pizza och till det dracks det öl och rödvin.

Sedan gick vi ner för backen och vips så var vi hemma hos oss! Henke kom förbi och vi satt och snackade i köket och skrattade åt allt och inget. Laddade ner bilderna på bröllopet från anders och tittade på dem tills dess att de var dags för gästerna att åka hem.

En ganska lugn men förhållandevis lång dag. Trevlig att mötas upp och göra något ovanligt som man inte brukar göra.

Tack Anders!

- bilderna är räddade!

Anders lyckades till slut få ordning på sin dator och alla mina bilder som jag så glatt tog på bröllopet! Tack för att du tog dig tid och fixa det. Jag uppskatter det enormt mycket!

/En glad Lina

Therése ♥ Mikael

-vigsel och fest!

För en dryg vecka sedan tog jag ledigt från jobbet fredag-måndag för att åka upp till Linköping och Rimforsa för att dela Tess och Mikaels stora dag. Äntligen var dags för bröllop!

Kyrkan var fint placerad på en liten höjd i en naturskön miljö. Löven hade börjat färgas gula och röda och stora regnmoln hängde över oss. Det var kallt i kyrkan. Jag, iklädd endast en klänning och sjal, huttrade och frös så näsan började rinna.
Efter kanske tjugo minuters lång väntan öppnades således portarna och fram gick Mikael, Richard och Anna. Stiligare killar (och tjejer) är svårt att hitta. Mikaels ögon glänste.
När trion kommit fram till altaret vände de sig om och inväntade Therese som blev bortlämnad sin far. Han var nog lite nervös, för tuggumit som han hade i munnen levde inget roligt liv.
Nu stod de där. De som snart skulle komma att bli herr och fru Spjelkavik.

Vigseln var fin och vacker. En tjej som hette Lisa sjöng vackra solosånger med ljuv stämma. Prästen log och glittrade med ögonen när hon såg på de älskade.
De sa "ja" båda två. Och det var ju väldigt tur med tanke på att vi alla ville gå på en riktigt trevlig fest så snart vigseln var avslutad! ;) Men först blev det riskastning och fotografering på utsidan. Molnen som jag tidigare trodde skulle medföra regn, hade nu förflyttat sig bort och fram tittade istället solen. Det sägs ju att regn för med sig tur och lycka, men man säger ju bara så för att vara snäll tror jag. Inte fasen vill man att det skall regna en sådan härlig dag!

Brudparet och tärna och bestman försvann i en bil till hemlig plats, medan vi andra fick sätta oss i bilarna och åka till mässen där festen skulle äga rum.


Vi bjöds på välkomstchampagne och minglade och skrattade. Efter lång tid dök äntligen de nygifta upp och det var dags att utbringa den första skålen för dem. Det var majoren, dvs Tess far, som höll tal och berättade kort(?) om historien bakom det militära området vi befann oss på.

Matdags! Eftersom jag har tur att vara tillsammans med en otroligt snygg och charmig karl, som dessutom var bestman, fick jag sitta precis framför brudparet tillsammans med brudens bror och fru och tärnan med man. Maten var underbart god och det var så pass generösa portioner att inte ens jag orkade äta upp allt!
De två "toastmadames" som höll i roligheterna var fastrar till Tess och de skötte sig strålande. Det var alltid nya roliga saker som höll tempot uppe! Bland annat sånger, postogram, paketinslagning och sjävklart höll de reda på de som skulle hålla tal.
Majoren var först ut, sedan brudgummens far. Därefter kom Anna och Richard, Henrik och till slut Majset, Jessica, Moa och Jessika som avslutade så fint med två spexiga sånger! Mycket bra jobbat! (kanske har jag glömt någon annan som höll tal..?)

Maten dukades bort och vi sprang runt och minglade lite till. Nu hade vissa fått i sig en del alkohol och de märktes. Jag nämner inga namn, det blir nog bäst så! ;) Men humöret var på topp och alla människor var glada och nöjda.

Bröllopswalsen var nu på schemat och Tess och Mikael hade övat kvällen innan. Kanske hade det behövts övas lite till, men de lyckades utan att börja bråka iaf ;) Jag blev uppbjuden av Anders och det gick sämre än för huvudpersonerna själva. Anders hävdade nämligen att han visste precis hur det skulle gå till, men då vi hela tiden förflyttade oss åt ett och samma håll och dansade rakt in i bord, försökte jag få honom att inse att det inte alls var såhär man dansade wals. Men han var övertygad. Det var inte förrän dagen därpå som han kom på att "det var nog inte så som jag tror att jag trodde att det var..." Haha!

När kalorierna från middagen hade spenderats på att dansa var det nu dags att åter igen få lite nya krafter. Bröllopstårtan! Det så otroligt goda, stora, utsökta, mastiga, läckra bröllopstårtan. Den så snygga och vältränade trebarnsmorsan Mickis hade stått och gjort detta mästerverk! Otroligt hur en tårta kan smaka så underbart. Som en liten bit av paradiset.
Mätta och belåtna ännu en gång, öppnades dansgolvet på nytt och nu var det disko för kung och fosterland! Alla dansade, unga som gamla, trebenta som tvåbenta och några fyrbenta (de som ramlade till exempel). Fler mystiska dansstilar får man sällan se samtidigt på ett och samma dansgolv, men det är ju också det som gör att man inser att alla är av samma skrot och korn. Underhållande kort sagt!

Såhär fortsatte kvällen. Många skratt, danser med människor man aldrig någonsin träffat innan, mat, alkohol, fasan-snack och fotografering gjorde denna dag oförglömlig. Inte bara för brudparet, utan för mig som fick vara med och dela denna underbara fest med dessa två otroligt trevliga familjer med stora hjärtan!

Nu önskar jag bara Therése och Mikael alla lycka och framgång i fortsättningen!

Många kramar från Lina!

Katastrof!

- jag hade tänkt vänta, men...

... det är så att bilderna som jag tog på bröllopet, alla 650 stycken av dem är borta. Alla är borta! Cd-skivan vi fick från Anders är trasig och hans gårddisk krashade eller nåt. Inga bilder. Inte en enda. Jag som hade tänkt att vänta med att blogga tills dess att bilderna kommit fram.
Jag saknar ord...

Framme!

-Frusen och värk i fötterna.

Då sitter man i Linköping i Anders lägenhet i Skägg-nånting. Skäggetorp kanske. Richard och Chucky är och inhandlar plåster till mig samt mat och godis. Vi kom fram till stan strax efter tolv. Blev avsläppta vid centralstationen som inte ligger långt ifrån Anders jobb. Där lämnade vi in våra tillhörigheter för att vandra runt på stan i väntan på att Anders skulle sluta. Vi handlade slips, machettknappar, näsduk, sjal, linne, och lite parfym. Och så åt vi jättegod sallad på ett litet fik i "Gränden". Ont i fötterna är det minsta man kan säga att jag har nu! Inte bra att få runt och göra stan i höga klackar när man är ovan.

När Anders väl slutade tog vi bussen hit till "Skägget". Kaffe ville Richard ha, så Andes tog fram vattenkokare, tillbringare och filter. En såkallad "manuell" kaffeautomat ;) Det gick dock inte så bra, då Richard slant till och spillde ner hela bordet med böcker, mattan och sig själv med varmt kaffe med mycket sump. Det gick bra trots allt.

Själv sitter jag nu med en kopp örtte. Det känns i min mage att jag druckit alldeles för mycket kaffe idag. Sisådär 3 till 4 koppar. Ikväll blir det lite rödtjut. Henke anländer till Linkan vid sex ungefär. Vi skall då försöka beskriva vägen hit till Anders, och alla som vet vem Henrik är, vet också att han har världens sämsta lokalsinne. Det skall bli hur intressant som helst! Haha.

Vi blir fyra här i lägenheten inatt. Imorgon kommer ytterligare två killar. Linus och Ylander. Vi får försöka komma överens om vem som skall sova var, men golv finns det ju gott om. Inget annat dessvärre. -Möbler alltså ;) En riktig ungkarls-lägenhet! Men det har sin tjusning det också.

Nä. Nu skall jag ta fram min lilla älskling. Min kamera alltså ;)
Imorgon är det bröllop för hela slanten!

På väg!

Stress innan bröllopet.

Nu är det fredag morgon. Bilen som vi skall åka med kommer och hämtar upp oss om en timme. Jag har massa saker att hinna göra innan dess. Gårdagskvällen sprang iväg och jag satt mest och snackade med Liselotte över msn. Nu måste det packas ned allt i klädväg. Sminket skall sorteras så att jag bara tar med mig det nödvändigaste. Katternas mat och låda måste fixas. Jag måste äta frukost och så vidare. Men jag hinner. Jag är optimist! Jag kanske inte skall sitta här och lägga ner massa tid iofs. Nä, nu får det vara bra!

Vi ses på söndag igen! Då har jag med mig en massa fina, härliga, romantiska och förhoppningsvis lite roliga bilder som jag skall ta med min störtsköna kamera!

Ha det bäst alla!

PS: Liselotte, du är världens bästa! Glenn, Katt och Lillkissen kommer att uppskatta ditt besök. En liten lista finns att läsa i köket, eller rättare sagt en väldigt pedagogisk manual i punktform ;) Puss!

Kameran har anlänt!

Allt är som det ska!

Nu väntar jag bara på att kunna fota i dagsljus. Det blir svårt eftersom jag kommer att jobba hela veckan till och med torsdag innnan det är dags att gå upp tidigt för att åka till Linköping.

Nu måste jag rusa! Börjar en halvtimma tidigare idag.

Puss!

I give up!

-Lönlöst.

Jaha, då har man provat papiljotterna också. Det gick inte heller bra. Kanske inte är på rätt humör. Kan det spela in? Jag kanske gör ett nytt försök i veckan. Vi får se. Om inte, så kommer jag att ha lockigt hår, som det alltid ser ut.

MEN jag kommer i alla fall att ha på mig en ny klänning, nya skor, bh (fast den kommer jag att låta bli att visa, förhoppningsvis!) och smycken. Vet inte om det kommer att bli för mycket med både örhängen och halsband? Är det det?

Som vanligt är klockan läggdags. Skall ju upp och jobba som vanligt. Fredag till söndag är jag ledig. Vi åker tidigt på fredagsmorgonen med Mikaels föräldrar upp till Linköping. The wedding, here we come! Snart.

Värdelöst!

-Ingenting är som man vill att det skall vara.

Sådär ja. Då är experimentet med plattången gjord. Jag tror inte det är något fel på själva produkten. Det är materialet det utövas på. Mitt hår är värdelöst och hemskt. Det blir mer än gärna rakt och det ser till och med snyggt ut. Men så fort det kommer i kontakt med fukt, blåst eller väderomslag så krullar det upp sig direkt! Och det hade ju varit en sak om det blivit samma lockar som det alltid är, men det blir bara frizzigt och otroligt fult! Skit. Man kan ju skylla på vädret annars. Men det blir så mycket jobbigare. Jag får helt enkelt vänta till vinern kommer och det blir alldeles torr luft, då får jag göra ett nytt försök.
Jag har däremot en annan plan för mitt hår. Det är papiljotter. Och varför nu detta, jag har ju redan så lockigt hår? Jag vill bara se lite annorlunda ut. Lite grann. Håll nu tummarna. Ikväll skall jag göra ett försök.

Var på bio med Richard igår. Men först var vi och åt på Pizza Hut. Det var sådär. Smakade kylskåp. Kanterna var godast. Sen blev det bio. "Farväl Falkenberg". Otrolig film! Inte alls som man tror att det skall vara. Har ju fått mycket bra kritik, men jag trodde den skulle vara på ett annat sätt. Trevligt med äntligen en bra film!

Vaknade alldeles för sent idag. 10.45 när kyrkklockorna började ringa in för högmässa. Ont i huvudet på grund av alla timmars sömn. Gick till sängs vid halv ett eller nåt igår. Somnade direkt.

Idag har jag massa saker att göra. Jag vet inte om jag kommer att hinna allt. Fick ett meddelande från Tess efter kl nio om fika hos henne ikväll. Jag skulle verkligen vilja, men jag vet faktiskt inte om jag hinner. Jag måste på något sätt prioritera mig själv just idag. Jag skall handla massa saker som är mer eller mindre "måsten". Och alla som känner mig vet att just handla kläder är inte min starka sida. Jag blir alltid på grymt dåligt humör, svär och gråter i provrummen i de starka ljusen från spotarna i taket. Kanske för att jag går in med inställningen att jag aldrig hittar något. Men det är ju sant iofs. Jag blir iaf sällan nöjd. Idag skall Richard vara med. Jag tycker synd om honom. Jag brukar alltid bli så arg.

Det får avsluta dagens blogg...