Sju år, fyra månader och fem dagar.

- Till Richard.

Jag vill bara säga tack till Richard som har hjälpt mig bli den människa jag är idag. Innan du kom in i mitt liv hade jag inte ätit tacos eller sushi. Inte heller druckit rödvin och smakat på den mest gudomliga hummer. Jag har lärt mig så mycket av dig och du slutar aldrig att imponera med dina kunskaper. Jag hoppas och tror att vi kommer fortsätta vara de nära vänner vi blivit.

Tack för att du finns!

/Lina

Mitt år i Stockholm

- Om att bli vuxen och erkänna saker.

Jag tror att det var bra att flytta hit och att få lite perspektiv på saker och ting. Under det dryga året jag har bott här har jag förändrats ganska mycket, trots att det inte verkar lika uppenbart för andra. Jag tror inte jag har velat inse det själv förrän ganska nyligen egentligen, när det gick upp för mig att jag inte alls är en storstadsmänniska som jag alltid hävdat. Kanske har det bara med åldern att göra eller så har jag gjort mitt när det gäller stadens intensiva puls. På något sätt är det en befrielse att ha erkänt det för mig själv och jag struntar fullständigt i vad andra tycker och tänker om det. Jag vet att jag inte vill bo i en lägenhet i Stockholm utan tillgång till naturen och skogen. Jag vill inte sitta inlåst på sommaren för att det är för långt att ta sig till närmsta badställe och jag är inte heller intresserad av att känna till olika barer och uteställen. Jag utnyttjar inte stadens tillgångar för att det helt enkelt inte intresserar mig.

Nu måste jag bara bestämma mig för hur jag ska göra.

En välförtjänt sovmorgon

- Men nu är det slut på slappheten!

Ställde klockan på åtta och snoozade mig till två timmar senare. Det var länge sedan jag gick upp så sent som tio men jag tror att min kropp och själ behövde det.
Nu är det bara ett litet problem. Jag har ingen frukost hemma och måste pallra mig iväg till någon affär och inhandla lite bra-att-ha-grejer. Det ser ganska varmt ut utanför fönstret så jag tror att jag klarar mig med en skjorta och kjol.

Fortfarande inga midsommarplaner planerade. Richard vill göra något, för mig spelar det ingen roll. Kanske ska jag ringa Ida och höra lite senare.

Tänka på sig själv

- Eller tänka på andra?

Inte så konstigt att jag är trött egentligen. Jag gör ingenting socialt eller fysiskt som får mig att bli utmattad. Det är mitt huvud som håller igång ständigt. Jag måste göra något åt det snart.

Idag var det match mot Ryssarna å fan vad pinsamt dåliga vi var. Fy.

Midsommarkaos

- Det som är bra med att vara vuxen är att man får bestämma själv.

Jag har verkligen ingen som helst lust att hitta på något på midsommarafton. Helst skulle jag vilja sitta hemma och göra ingenting, men jag vet att det inte kommer att bli så. Överallt hela tiden måste man vilja göra saker jämt och ständigt. Jag är trött på det och funderar på att revoltera ordentligt. Det funkar ju inte att bara säga nej.

Nej, nu ska jag till jobbet sista dagen för den här veckan... Eller just det ja. Jag jobbar ju söndag också iofs men det är långt kvar dit.

The Happening

- Inte ens i min vildaste fantasi...

...skulle jag kunna tro att den filmen var så fantastiskt dålig! Ingen får se den. Hör vad jag säger!

Välkommen tillbaka min kära huvudvärk.

- Vad vill du ställa till med idag?

Trots att jag gick och la mig klockan elva igår och gick upp först klockan nio idag är jag trött och matt. Har druckit kaffe och ätit frukost, nu ska snart en Alvedon brustablett ner genom strupen också. Satans huvudvärk.

Morsan fyller 57 år idag. Jag ringde och grattade och undrade hur det kändes. Hon tyckte inte det var så farligt förutom att hon redan börjat få Alzheimers light då hon inte kunde hitta sina bilnycklar (som hon senare hittade i matkassarna). Hoppas detta var en engångsföreteelse och jag slipper att ha henne inneboende hos mig om ett par år.

Tittade på fotbollen igår som började bra men slutade i katastrof. Det gjorde att jag tappade livslusten och blev trött och obstinat.

Det är minsann inte bara jag som är kass på att blogga. Jag tycker att alla borde rycka upp sig. Jag har i alla fall haft två anledningar att inte skriva.

1: Hjärnskakning.
2: Trasig dator i 1 ½ vecka.

Vad har ni att skylla på egentligen?

Jag...

- Förbrukad.

Förra onsdagen skulle jag och Vickan mötas i stan efter jag slutat jobbet och äta mat på "Smaka på Stockholm" i Kungsträdgården tillsammans med hennes vänner och kamrater. Det är fullsmockat med folk som äter, dricker öl och umgås. Det är nästan svårt att ta sig fram (precis som det brukar vara på sådana här event som de klämmer in på för små områden med alldeles för mycket människor).
Vi tittade runt lite och jämförde olika kök och bestämde oss för en thairestaurang. Mycket folk i kö, många människor att titta på, fnitter och prat. När det är en person är kvar i kön blir jag snurrig i huvudet och börjar må illa och säger till Vickan att jag tror att jag ska svimma. Och det gör jag.
Nästa sak jag kommer ihåg är bara några sekunder senare. Massa folk runt omkring mig. Poliser, vanliga människor, sjukvårdare. Några skriker "hon blöder, hon blöder!" andra bara tittar. Sen kommer två ambulanssjukvårdare och lyfter upp mig på en bår och rullar mig genom folkmassan. Mina 15 minutes of fame är nu förbrukade.
Jag pratade med en ambulanskille som hette Rickard. Han var lite kaxig och inte så trevlig och ville att jag snabbt skulle bestämma mig om jag ville åka hem eller till sjukhuset. Jag och Vickan åkte till Södersjukhusets akut, blev utfrågad av läkare och engelsktalande prao-elever (?) med slöja om vad som hänt. Vickan hade ringt Richard som då satt på Tre Vänner med Mackan och drack öl men som snabbt tog sig till Sös och hälsade på mig. Såren jag hade fått i huvudet av fallet tittades det inte på och det tvättades inte rent heller. När klockan var kvart över elva fick jag lov att åka hem. Håret tovigt av blod gick jag och la mig med en handduk på kudden som skydd. Orkade inte duscha.

Ledig på torsdagen, som tur var. Känner mig bakis och groggy. Mår hyfsat bra under dagen men orolig att det ska hända igen Att jag ska svimma utan att ha någon i närheten.


På kvällen är det Boule-kväll på Boulebar på Surbrunnsgatan vid Odenplan med hela jobbgänget. Trevlig med Boule och vänner, trevligt att träffa Charlotta och Edvin som vuxit sig sötare. Får dock väldigt äcklig mat! Torr och smaklös. Efter maten är det dags för Boulematcherma! Jag och Tvåan är i samma lag. Vi äger och kör skiten ur alla, förutom sista matchen då vi förlorar mot Henrik och Juggo som tar hem segern.
Åker hem vid elva och får sällskap med Johan till centralen, mår ganska dåligt och sover nästan ingenting, går upp och jobbar fredag, lördag och söndag med huvudvärk och feber. Ringer mig sjuk på måndagen på grund av konstant huvudvärk och är ledig på tisdagen. Känner mig som en ny människa igen på onsdagen och går till jobbet med ett leende på läpparna.

Nu mår jag bra igen. I alla fall i huvudet. Fast håret är fortfarande tovigt och har fastnat i såret.

Det är för fint

- Just därför.

Sommaren är här och livet är underbart, eller hur? Därför bloggar jag inte.

Sista och första dagen.

- Maraton, kajak och årets första dopp.

Sista dagen i Maj månad satt vi bredvid en väg i Rådis i cirka fem timmar. Anledningen till detta var Stockholm maraton, en riktig folkfest i någras ögon, en riktig mardröm i andras. För mig var det inget speciellt egentligen. Det var roligt att heja på Olivias Johan som var kanonduktig och gick i mål på en bättre tid i år än förra året. Annars bestod dagen mest av viftande McDonald´s-flaggor och trägsel på en filt varvat med mat och alkohol.
Efter maran följde vi med någon främling, som Markus kanske kände, till Vasaparken där det grillades korvar i alla dess former som åts tillsammans med chips och jalapenjo. Efter att solen gått ner började alla frysa och packade ihop sina saker för att fortsätta festligheterna hemma med Singstar och Guitarr Hero. Jag och Richard åkte hem och somnade nästan meddetsamma.

Vaknade i morse av klockan som jag ställt alldeles för tidigt. Snoozade några gånger för att sedan kliva upp och tillverka mig en smoothy eller två. La mig sedan på gräsmattan med Glenn och funderade på livet i allmänhet och vad jag ska göra med det. Fick ropa på Richard att han skulle ta ner Glenn från trädet han glatt klättrat upp i då jag misslyckades att få ner honom och bara fick fler rivmärken på mina armar.
Vid tolvtiden bar det av mot Odenplan där vi träffade Mackan som var lite bakis, och sedan drog vi vidare till Kräftriket och Brunnsviken där vi hyrde oss varsin kajak i fyra timmar. Kajak är hundra gånger bättre än kanot, btw. Tog årets första dopp första dagen på sommarens första dag (i alla fall enligt kalendern) och vräkte i mig några kilo kex. Richard tog en fruktansvärt ful bild på mig som jag precis raderade från hans mobil och som jag med andra ord inte alls har tänkt lägga ut på bloggen för den som nu undrar hur jag ser ut i en nyinköpt bikini. Så desvärre har jag inga bevis på att jag ens varit utanför hemmet idag. Nåja, det skulle möjligen vara brännan på mina axlar då.
Vid sex var vi hemma hos Richards mamma som hade köpt en röd lackväska till mig i Italien och som bjöd på mat och vin och vi fick även ta med oss tre stora bitar hem av parmaskinka, parmesanost och salami. När jag ska äta detta vet jag inte, för nu är det dags att ta tag i mitt nyttiga liv igen efter en helg med uteslutande animaliska måltider, inklusive ett besök på McD, därav flaggorna.

Nu är jag trött och ska snart gå och sova och se fram mot en ny arbetsam vecka.