- Alla är fria och glada. (Nästan.)Under på
skhelgen har vi övat Elling och Glenn med att gå ut. Korta stunder har vi varit ute tillsammans, först med sele, sen utan. Idag öppnade vi dörrarna vid fyra och stängde dem igen vid sju. I tre timmar hann både Glenn och Elling bekanta sig med diverse grannar, hundar och andra katter, höns och småkryp. Att Elling briljerade med att ta en mus så snart han hade gått en upptäcktsfärd var ju nästan bara roligt.Det känns jättebra att de äntligen får vistas ute och slippa vara instängda hela dagarna.
Glenn och grannhunden Loke.

Elling i gräset.
Molly har till slut (och äntligen!) kommit genom sin fas som hon befunnit sig i. Den varade mellan 3-4 veckor och har inneburit väldigt lite sömn på nätterna. Nu har hon sovit i två nätter i rad, med undantag för en matpaus vid två-tiden, varpå hon somnat om direkt efteråt. Hon har väldigt "starka" faser med mycket skrik och stark vilja att inte vilja sova.
Det som kommit ur denna fasen är ett mycket glatt barn som skrattar mycket. Hon gör "pruttljud" med munnen och pratar stup i kvarten. Hon har även lärt sig att sitta mycket stadigare än för bara någon dag sedan. Hon somnar i vagnen nästan hur lätt som helst och vill numera gärna ha någon leksak/filt/gosedjur vid ansiktet och som hon även kan pilla på. Hennes nyfikenhet nu ännu starkare och hon visar med hela sin kropp vad hon vill. Hon har även visat att hon blivit tykänslig. Alla är läskiga om de kommer för nära men på håll kan de vara ganska så roliga.
Påskveckan var underbar på många sätt. Jag och Molly skjutsade hem moster Emma i torsdags. Molly gillar henne verkligen och det känns bra att Molly har en moster som inte är så mycket äldre, som hon kan sova över hos som omväxling när jag och Johan är för mossiga ;-)
Påskaftons kväll var vi bjudna till pappa på påskmiddag. Det var trevligt att träffa nästan alla men jag måste säga att jag får mindre och mindre respekt för min pappa. På många sätt tycker jag att han beter sig som en idiot och det irriterar mig att det alltid är JAG som måste påpeka saker. Kanske därför jag alltid har känt mig som det "svarta fåret" i släkten som ifrågasatt och stretat emot och inte gjort som man "ska" alltid. Jag tycker faktiskt att de i hans egen ålder, som var vuxna när jag var barn, skulle våga säga till någon gång. Han kommer undan alldeles för lätt. Så, det var med lite blandade känslor jag var där.
Nu är det egentligen läggdags (klockan är i skrivande stund 23.04) och det är en dag imorgon också.
Jag är så glad för att jag har en så underbar vän och man som Johan och att vi tillsammans har det bra. Jag är dålig på att säga hur mycket han betyder för mig, men ibland kommer jag på mig själv när vi gått och lagt oss och då får jag en sådan där jättestark känsla inom mig och brukar fumla med min hand för att hitta hans. Om jag är tillräckligt vaken brukar jag säga "jag älskar dig Johan Lönn" fast tyvärr är det nog ofta bara tankar på väg in i drömmens värld. Jag går visserligen och tänker på vårat liv som vi har tillsammans varje dag när han är på jobbet och jag sitter med världens sötaste tjej framför mig. Tänk vad livet är viktigt och meningsfullt helt plötsligt. Trots faser, trots sömnlöshet som till slut leder till frustration.
Jag ser fram mot hela våran sommar tillsammans. Varje dag tillsammans. Alltid tillsammans.