Sista dagen.

- Men första dagen med något annat.

Det känns lite vemodigt att tänka på att detta är min sista dag hemma som mammaledig åt Molly. Kanske blir det några fler sammanhängande veckor nästa år men annars är det Johan som får ta över biten som hemmaförälder. Han kommer att klara det galant även om det inte alls går att jämföra med hur det har varit för mig eftersom Molly är så mycket mer rörlig och livlig än när jag var hemma ensam. För min del var det kombinationen med att vara nybliven mamma med en fruktansvärt kall vinter det jobbigaste. Samtidigt var det mysigt att "bara få vara" med sitt barn. Sitta i soffan insvept med lager av filtar. En liten flicka med mörkblåa ögon som tittar på mig och piper till och gör grimaser med munnen. Nu piper hon förvisso också till men av förtjusning eller ilska. Hon vill inte lägre ligga ner i famnen, och inte sitta upp heller för den delen. Nu är det poppis att läsa böcker, titta på kossorna, plocka äpplen från träden och äta dem, peka på allt som finns överallt, krypa upp för trappan och till platser där hon inte får vara, slänga napparna utanför sängen vid sovdags, klappa händerna när hon tar en ny sked gröt på morgonen och få mamma och pappa att skratta genom att göra roliga miner. Hon är verkligen det bästa som finns!
Nej, det blir nog bra det här med att jobba. Jag kommer nog att känna mig lite ringrostig men samtidigt tror jag nog att jag kan slappna av lite mer nu när jag faktiskt har fått bli mamma. Jag vet att det allra viktigaste finns hemma hos mig tillsammans med den bästa sambon och pappan i världen. Jobbet är ju faktiskt ännu mer bara en bisak i livet. I alla fall för mig!

Oops.

- Dagens ljus är inte alltid positiv.

Det blev inte snyggt. Orange och gult är mitt hår numera. Får kanske bli en tur in till stan idag för att se vad som finns att göra åt det hela...

Förkylning på besök.

- Och sommaren är på återbesök.

Jag tror att vår lilla skatt har blivit förkyld efter besöket på öppna förskolan. Hon är snorig och verkar ha ont i halsen men är vid gott mod ändå. Molly har verkligen inte varit sjuk mycket sedan hon föddes (två gånger tror jag?) och det är ju jätteskönt. Förhoppningsvis blir det inget allvarligare denna gången heller. Nu ligger hon och tar en tupplur och jag avundas henne. Jag har städat och diskat, lagat mat och beställt smartphones. Det blev en Samsung Galaxy SII till mig och en HTC Sensation till Johan eftersom den han skulle ha haft hade utgått (i alla fall från 3:s sortiment). Han som inte är ett dugg intresserad av teknik har nu till och med pratat om detta (från och med när vi bestämde oss för att byta ut våra gamla avdankade mobiler) och ser fram mot att kunna ta bra bilder och filmer på Molly nu när han ska vara hemma själv med henne. Han har bestämt sig för en svamp-app till och med ;-) Förhoppningsvis kommer båda två nästa vecka.

Idag är det värsta sommarvärmen och förutom en halvtimmaspromenad med Molly så har jag inte varit ute. Man borde ju ta chansen men det är svårt ibland när det finns "måsten". Johan sågar till läkt och tanken är att jag ska byta av honom sedan och sätta upp dem på fasaden. Det låter som en bra deal för min del. Frisk luft, lite solsken och hårt arbete. Precis som jag vill ha det! ;-) Då har jag dessutom ännu en bättre anledning till att göra slingor i håret eftersom jag verkligen måste duscha efter att ha svettats så mycket.

Ikväll har vi inga planer. Eller, mina planer för helgen är att vara vaken så länge jag bara orkar bara för att det är min sista lediga helg innan jag börja jobba efter mammaledigheten. Även om jag tycker att det ska bli tråkigt att inte få vara hemma med Molly kan jag ändå se fram mot att få saker och ting uträttade. Ni vet som man gjorde innan man fick barn. Man bestämde sig för att göra en sak och så gjorde man den saken tills det var klart. Utan avbrott! Det är nog det som jag kan se som positivt med att jobba igen... Men det är väl alltid så innan man kommer in i det igen. De känns skönt att Johan är hemma med Molly istället för att behöva lämna bort henne på förskolan. Vi vill vänta så länge vi kan med förskolan för att det känns så viktigt för oss att få vara med henne så mycket som möjligt båda två. Alltså få vara hemma med henne båda två. Vi kommer nog att börja skola in henne i mars även att det blir mitt i en termin.

Nu har Molly vaknat igen efter bara en halvtimmas sömn. Vaknade nog av att inte kunna andas ordentligt för hon gallskrek verkligen och snoret var i hela ansiktet. Hon har ätit mat, med god aptit, och nu leker vi i vardagsrummet. Det roligaste just nu är när man säger "nej"till henne och ser arg ut. Då härmas hon och gör precis likadant och då går det inte att låta bli att skratta ;-)

Inget fel på ögonen.

- Men mycket fel på elen.

Det är inget fel på Mollys ögon. Hon skelar inte och hon ser perfekt. Så skönt att få det bekräftat trots att vi nästan känt oss helt säkra på att det faktiskt var så för hon hittar ju för tusen minsta lilla smutskorn på golvet och stoppar det i munnen ;-)
När vi kom hem från stan hade vi strömavbrott. Vi ringde vårt elbolag och gjorde an felanmälan eftersom det inte var registrerat något sådant. Sen ringde vi igen efter någon timma. Fortfarande ingen felanmälan men "nu är det registrerat" svarade damen i andra änden. Tre timmar senare är det fortfarande ingen ström. Jag och Molly är trötta och går och "vilar middag", eftersom Molly är så extremt trött och inte kommer att orka vara vaken två timmar till läggdags, och tror att Johan ska väcka oss. Det gör han inte. Två timmar senare vaknar vi (klockan är sex på kvällen) och är pigga. Fortfarande ingen ström och vi ringer igen. "Ja, då gör jag en felanmälan. Beräknas vara klart 20.30". 20.45 blinkade det till i lamporna. Då har jag stått och pulat in massa ved i vedspisen i köket och står och lagar mat. Även att det är lite krångligt så blir det jävligt gott med "vedeldad mat". Ikväll har jag ätit choklad eftersom jag tyckt att jag varit värd det, samt även fortsatt fundera på vilken telefon jag ska ha i fortsättningen....

Vimsiga föräldrar.

- Det man inte har i huvudet får man ha i...?

"Klockan elva någon gång på måndag" hade vi tid hos ögonläkaren. Det visade sig vara halv nio när vi tittade på pappret så det blev en lite stressig morgon igår innan vi var iväg. Vi anmälde oss vid receptionen och fick då reda på att det är på torsdag vi ska dit.... "Jaha ja, ja, det kan nog stämma", sa jag. "MÅNDAGEN DEN 25/8 KLOCKAN 08.30" stod det på lappen när jag tittade efter när vi stod i hissen...

Jippey! Kantareller!

Så vi åkte vidare till Lilla Huset, plockade tre liter lingon och 3,5 kilo kantareller, åt god mat och busade runt i gräset. Molly åt blad och löv, lite jord och bär och testade att köra traktor och att sitta själv på en stol. Gissa om hon var stolt och mallig när hon satt där! Lilla älskade...

Mitt älskade Göteborg.

- Jag saknar dig.

Vi har ju hunnit vara iväg på en liten minisemester till Göteborg. Jag, Johan, Emma och Molly åkte härifrån vid halv tio i tisdags. Vi var framme vid vandrarhemmet i mina gamla trakter tre timmar senare, efter att ha kört lite fel här och var. Som tur är hittar jag (nästan) precis överallt och känner mig inte nervös för att köra fel, så det var mest roligt att se andra delar som vi annars inte skulle ha sett.

Vi fick vårt rum och en parkeringsplats i garaget. Sen packade vi upp och tog med oss det nödvändiga och begav oss sedan på en promenad mot stan som sedan fortsatte till Liseberg. Där fick jag och Emma varsitt åkband och Molly och Johan nöjde sig med att titta på lampor, människor och djur under jag tvingade min lillasyster att tänja på sina gränser.

Molly var inte så förtjust i kaninen som försökte göra allt för att få ett leende tillbaka.

Det slutade med att både Lisebergsbanan och Balder var åkt, bland mycket annat såklart. Emma vann dessutom massa godis och choklad på hjulen, medan jag och Johan blev lottlösa. Onsdagen började i Slottskogen där vi gick och tittade på alla djur. När det började regna som mest stod vi som tur var under tak hos sälarna och kunde passa på att mata Molly med gröt. När det hade slutat regna fortsatte vi mot Naturhistoriska där vi både äcklades och förundrades över alla djur. Sen tog vi spårvagnen till Korsvägen och gick och käkade på ett "gammalt hak" i närheten av där jag bodde innan jag flyttade till Stockholm och avslutade sedan dagens aktiviteter med ett besök på Universeum. En hel dag fullspäckad med djur av alla sorter. Vilken tur att vi alla älskar djur, inte minst Molly. Jag har aldrig sett henne så nöjd. Hon somnade till och med i vagnen, sittandes! Min lilla tjej som aldrig vill sova ni vet...

Lilla killingen äter bark.

Trötta Molly tittar på det bästa hon vet... djur!

Lilla griseknoa, fast med rak svans.

Molly är hypnotiserad av alla fiskar och hajar på Universeum.

Herr Nilsson satt på räcket i regnskogen.

Fin pippi.

Torsdagen var shoppingdagen. Men först skulle vi städa rummet, checka ut och lämna tillbaka nycklar till både rummet och parkeringsplatsen så vi fick ta bilen in till "mitt i smeten". Det blev några felkörningar även denna gång men det slutade att vi kom till precis rätt ställe. Även om det inte var tänkt att vi skulle parkera just där. Emma och Johan shoppade. Jag har ju inte haft ett enda öre på två månader så jag fick snällt titta på. (Just detta är den ENDA anledningen till att det ska bli skönt att börja jobba igen.. att få lite egna pengar i fickan även om det inte blir mycket.) Emma köpte lite grejer inför skolstarten som var igår, och eftersom hon börjar sjuan kändes det nog lite extra viktigt. En snygg väska blev det med plats för böcker och annat, en pennvässare, pennfodral och en kalender. Jag har sparat mina kalendrar från den tiden i högstadiet och kan konstatera att jag alltid var kär. Ny månad- ny kille, ungefär så.
Johan köpte strumpor och två par jeans.

Vi kom hem i torsdags eftermiddag. Emma valde att följa med istället för att åka hem. Torsdagskvällen blev lugn med tv-tittande och "torsdagsmys". På fredagen bakade Emma och jag kakor som tydligen blev väldigt goda. Själv har jag låtit bli socker nu i över en månad (och gått ner fem och ett halvt kilo!) och smakade inte på dem, men av utseendet att bedöma så var det inget fel på dem. Det regnade precis hela dagen så vi satt inomhus och blev bara tröttare och tröttare och det slutade med att Emma gjorde varsin frisyr på mig och Johan. Johan fick en Elvisinspirerad look och jag fick något a la 80-talet. Jag blev även sminkad och helt plötsligt såg jag 10 år yngre ut! När det hade blivit mörkt fick Emma välja film och det blev "Blair Witch Project" som varken jag eller Johan hade sett på över tio år. Emma tyckte inte att det var speciellt otäckt, till min och Johans stora överraskning (lite otäckt tyckte jag minsann att det var, trots att det inte var jätteskrämmande).
På natten vaknade jag av att någon skrek utanför huset. Först trodde jag att det var katterna som bråkade, men jag hörde ganska så snart att katterna inte alls var inblandade. Det var ett ihållande "barnskrik" fast med gällare röst, högt som bara den. Det fortsatte till grannens trädgård, upp till vägen och sedan vidare upp mot åkrarna. Katterna var skärrade och sprang in så fort vi öppnade dörren. Grannens hundar stod som förstenade i hundgården. På morgonen såg vi att en grävling hade blivit överkörd... kan grävlingar verkligen skrika så? När jag kollar upp det läser jag... "Grymtningar, morrningar och stötvisa stönanden förekommer vid närkontakt individer emellan, hjärtskärande skrik i samband med bråk mellan grävlingar".

Tant doktorn.

- Ögonen är själens spegel.

Efter ett par nätters nästan obefintlig sömn är jag idag piggare än vad jag varit på länge. Detta trots att det kanske bara har handlat om sisådär 4-5 timmars sömn totalt. Men bättre det än en timma! :-) Idag ska vi iväg till Eksjö och Höglandssjukhuset för att kolla Mollys ögon. Jag hoppas (och tror) att det inte visar sig vara något, hon skelar ju nästan aldrig nu för tiden. Men ändå känns det skönt att kolla upp det.
Sen åker vi vidare mot Lilla Huset till mamma och Ida och avslutar dagen med att veckohandla innan vi åker hemåt igen. Jag ser mest fram mot att äntligen få mjölk i kaffet och att kunna ge Molly mjölk till gröten som hon älskar!

Vackra människor.

- Man blir glad av kärlek.

Bröllop är ju något helt fantastiskt underbart och trevligt! För en dryg vecka sedan var jag på min kusin Olas bröllop då han fick sin Emma. De var så vackra och glädjen lyste verkligen i deras ögon.

Det vackra brudparet efter vigseln.

Festligheterna hölls i Olas föräldrars loge som de senaste året har fått stå för festlokal istället för jordbruk. Det var precis så mysigt som jag hade tänkt mig att det skulle vara. Och precis så jag själv skulle vilja ha det.

Lika, men ändå så olika.

- Hur är det möjligt?

Snacka om att bli förvånad när man kollar dagen äggstatus i redena och upptäcker något så häftigt som detta! :-)

Jätteliten, lite mindre än normal, lite större än normal och jättestor!

I vanliga fall har vi väldigt stora ägg. Antingen stora eller jättestora. Ibland får vi "affärsstorlek" på äggen som ju känns små i jämförelse. Men idag hittade vi ett helt otroligt litet ägg! Vem har lagt det?! Ju äldre hönan är ju större ägg värper den. Vi har ju gamla hönor och därför får vi stora ägg. Har vi en unga höna bland gamlingarna som precis börjat värpa? Mängden skal är alltid densamma oavsett om det är ett litet eller stort ägg. Att vissa skal känns tunnare beror alltså på att ägget är större. Det ska bli spännande att se hur tjockt skalet är på mini-ägget, men det lär dröja innan vi hittar det perfekta tillfället att tillreda det. Och på vilket sätt ska man tillaga det?

En väldigt fin och välkommen gåva.

- Och nya smaker!

Jag vet vad det handlade om. Mitt inte så goda humör här om dagen hade en naturlig förklaring. Min kropp har sagt till och är nu (som först) redo att börja producera småsyskon till Molly. Jag trodde aldrig jag skulle längta till behöva köpa tamponger igen men det var faktiskt ganska kul att stå där och välja bland färger och storlekar. Nu mår jag bättre, är gladare och känner mig inte riktigt lika ful och tjock.

Igår hade vi en ledig dag från husbyggandet. Vi var tvungna att veckohandla (som det har blivit att vi gör nu för tiden) så vi åkte till Eksjö och fick det fixat och klart. Vi äter så mycket god och inspirerande mat nu för tiden. Nästan nya saker varje dag och det mesta är gott eller riktigt gott. En ny favoritaffär för mig har blivit Lidl. De har väldigt god mörk choklad, mycket god tonfisk i olivolja (tack Anna för tipset!), fantastiskt billiga grönsaker och bra ostar och korvar. Vi köper inte allt där men det är väldigt bra som komplement.

Efter att vi hade kommit hem står jag och plockar (läs proppar) in varorna i kylskåpet. Molly tyckte att kylskåpet var väldigt spännande och stod där och tog på citronerna och salladen. Plötsligt hör jag istället ett smaskande istället för prasslande och upptäcker då att hon har fått tag på en cream cheese-ask som hon tycker smakar jättegott.

"Mmmmm" säger Molly med napp i mun.

De fina kläderna som hon har på sig har hon fått av Jennie, Idas syster, som bor på Vrångö utanför Göteborg tillsammans med sin Andreas och deras två underbara barn Emmy och Knut. Emmy är 2 år och Knut ett par månader yngre än Molly. I söndags(?) hade mamma med sig en otroligt stor påse hem till oss med kläder som var till Molly som hon hade fått av Vrångö-familjen när de var i Mariannelund på besök. Nu har vi MINST 30 klänningar, 20 tunikor, 15 par leggings och 20 par byxor, 30 långärmade tröjor, 15 kortärmade, 10 koftor, 5 hoodar, 2 par skor, 2 overaller, 5 höstjackor, 3 vinterjackor, vår och sommarkläder till nästa år, solhattar, baddräkt, 50 par strumpor och 5 par mockasiner. Både jag och Johan tappade hakan, både en och två gånger, när vi i söndags kväll satt och packade upp och sorterade in allt i lådorna. Tack ännu en gång snällaste Jennie, Emmy, Knut och Andreas. Jag tror inte att ni förstår hur otroligt snälla ni är och hur fantastiskt glada vi är!

Deppdag.

- Gör vädret sitt?

Fy och blä vad allt känns motigt idag! Det regnar, jag är ful och tjock, det luktar äckligt från soporna, jag har ont i mitt finger på grund av blåsor och skärsår och jag har tråkigt. Men jag har ju i alla fall äntligen bokat vandrarhem i Göteborg till näst-nästa vecka. Emmas födelsedagspresent från oss var en tripp till Göteborg, och framförallt Liseberg, tillsammans med mig, Johan och Molly. Men nu ångrar jag mig nästan när det bara är jag och Emma som ser fram mot det. Jag blir så avundsjuk ibland när jag läser om alla som har trevliga och underbara semestrar med sin familj. Jag vill också att det ska vara en rolig sak för alla att deltaga i och som man ser fram mot och kan längta till. Detta kommer att bli en nedräkning till något jobbigt istället för något roligt. Det känns riktigt uselt och hemskt eftersom det är jag som tvingar på det...

"The dress".

- Jag måste förtydliga mig.

Jag kände att det blev lite fel när jag beskrev klänningen. Det är alltså inget "snuttifluff" på marängvis som jag fick en bild av i mitt huvud. Alltså inte typiskt amerikansk-gulligulliga utan mer kanske lite romantisk maräng.

Do jo spik inglis?

- Bygginformation och lite annat.

Idag har vi bestämt att vi ska spika i resten av spikarna i fasaden (kanske bara 100-200 spikar kvar av 6000?) och börja fundera på foder och sånt. Sen ska vi faktiskt ta en promenad, eller kanske en tur ut i svampskogen och inte ägna oss åt fasaden hela dagen.

Fasaden som den ser ut just i skrivande stund.

Igår gjorde vi mycket. Fast sådant där tråkigt som "ingen ser". Jag spikade spikar och fogade runt fönstersmygarna som Johan satte upp. Sen skrapade jag bort lite vit färg som jag råkat kladda på det röda när jag målade vindskydden och knutbrädorna. Detta tog oss sju timmar effektiv arbetstid.

Någon som vill vara med och tävla i "Sveriges skitigaste fönster"? ;-)

Idag ställde jag mig på vågen igen efter att ha bytt batterier i den. Först visade den att jag hade gått ner ett hekto. Sen upp tre kilo. Var jag än ställde den så bytte den siffra, så nu undrar jag om den har spelat mig ett spratt och att jag inte alls har gått ner någonting i vikt. Visserligen har jag även koll på midjan och den har faktiskt krympt med sex centimeter på två veckor så någonting har ju hänt. Men frågan jag har är var jag ska ställa vågen och vilket jag ska tro på? Hur vet jag vad som är rätt? Någon som är vågexpert i min närhet som kan besvara min fråga?

Nattsudd.

- och morgonludd?

Vi sitter här nere i lekrummet bredvid köket. Hit in skiner alltid solen tidiga mornar. Därför passar det så perfekt att ha det som lekrum. Dels är det ljust och dels är det varmt.
Molly vaknade vid sex idag. Inte så farligt om det inte hade varit för nattsuddandet i lite drygt en timma mellan tolv och ett när vi gick och la oss. Jag har i alla fall fått i mig lite frukost och Molly är på strålande humör så jag klagar ändå inte.

Igår var vi iväg till Vetlanda för lite nödvändig shopping, som ni vid detta laget borde veta att jag inte är ett fan av. Åtminstone inte när det kommer till kläder. På min lilla tjocka kropp passar ingenting. Jag måste medge att jag faktiskt tyckte att det var roligare när jag var smal. Då passade ju kläderna i alla fall och det är ju en ganska stor fördel när man ska införskaffa sig nya. Nu var det ju ingen nöjestripp vi var på utan som sagt ett måste eftersom vi är bjudna på bröllop på lördag. (Det är min äldre kusin Ola som ska gifta sig med sin Emma. Tillsammans bor de i ett hus i det samhället jag växte upp i som barn. Två flickor har de också. Alma och Selma, två små hjulbenta tvillingtjejer med mycket vilja har jag hört från de som vet). Även om shoppingen inte var så intressant blev det i alla fall en klänning, puderrosa eller möjligen väldigt ljus aprikosfärgad eller rosa-beige(?) med volang längst ner vid knäna och på ärmarna. Lite "marängvarning" men det hjälps inte. Det var det enda jag kom i av alla 30 klänningar jag försökte få på mig och till slut ger man liksom upp.
Förutom klänningen blev det ett svart linne och en bh(!). Utan en ny bh (ja, jag kan meddela att jag fortfarande kör på amningsbehå eftersom det är det enda jag kommer i. Alltså ingenting som lyfter eller formar utan som egentligen bara är ett skynke för. Meningslöst alltså.) såg jag ut som en trailerpark-morsa. (Och på tal om behåar så måste jag även informera att det finns amningsbehåar MED byglar. Under hela den tiden som jag letade efter behåar när jag var gravid hittade jag INGEN med bygel. För att en behå ska vara bekväm på mig måste det vara bygel, annars är det liksom meningslöst. Nu finns det sådana precis överallt! Jo, det känns lite
orättvist faktiskt, att jag har varit "tvungen" att gå med hängpattar i onödan i ett år.). Nu får vi se hur den nya utstyrseln klär mig på lördag när bröllopet går av stapeln. Och jag ser verkligen fram mot denna fest trots klädproblem av alla dess sorter.

Idag blir det åter igen en heldag ute i byggställningen. Nu har det ju, peppar peppar, varit bra väder ett tag och även om det är skönt att slippa regnet så sliter det mer på kropp och knopp att stå i gassande sol en del dag, och arbete hårt med kroppen dessutom. Men jag tar i alla fall tappat några kilo och det är ju inte fel. Mamma kommer hit och ska vara barnvakt åt Molly. Förmodligen kommer de att åka och bada en sväng precis som de gjorde i förrgår...

Molly börjar bli trött igen och snart är det dags för en förmiddagslur. Pappa Johan ligger fortfarande och sover, men det kan han behöva efter gårdagens pers.

Tänk om detta vore Mitt eller Ditt barn....

- Det mest fruktansvärda...

Foto: MAGNUS WENNMAN

Det går inte att föreställa sig hur mamman till lilla Abdilfatah tänker när hon ser sin lille pojke bli tunnare och tunnare. Allt som är kvar nu är nästan bara skinn och ben och kroppen vet inte vad den ska göra med den lilla maten som han faktiskt får i sig. Att han svävar mellan liv och död behöver inte nämnas för bilden talar sitt oerhört tydliga språk. Även om jag anstränger mig så kan jag omöjligen se mig och Molly i samma situation. Vi ska vara glada att vi är födda och bor i ett land som Sverige. Här behöver man inte ens vara rädd för farliga djur, förutom huggormen, ja och björnen kanske som river några få människor om året... och så förstås vargen som det talas så ofta om nu för tiden. Vargen som inte gett sig på någon förutom några stackars djur. Än mindre behöver vi oroa oss för att svälta. Kanske får vi dra ner matkostnaden någon månad då och då och bara handla för fyra tusen kronor istället för sex tusen... Det är märkligt vad orättvist livet är. Och här sitter jag hemma vid min dator, nyskrubbad från badet, insmord med doftande lotion och med rena nyborstade tänder. Jag sitter här och "tycker synd om mig själv" för att hela ledigheten som är kvar troligen kommer att gå åt till att göra klart fasaden. Hur självisk är man (jag) inte då och hur dum är man som låter något sådant enkelt komma i vägen för tillfredsställelse?

Nu är det snart dags att sova. Men först ska jag gå in till min underbaraste älsklingsgris och nosa henne i nacken så mycket jag bara kan utan att hon vaknar... Min älskade lilla Molly.