Gôtt mos!

- Bakfylla och viktresultat

Helgen var bra fast omskakande och jobbig. Men mest trevlig ändå. Träffade Jess på stan efter halv fyra. Sprang runt med stackarn som en tok i jakt på diverse saker. Ansiktscréme, foundation, skor, tröja... Allt skulle jag handla just de där sista timmarna innan vi skulle iväg till Lompan för att förfesta.

Förfesten var bra. Mycket bra. Trevlig folk, trevliga och mindre trevliga låtar i melodifestivalens fjärde deltävling. Jag hejade på After Dark. SÅ grym låt! Haha!
Efter skrik och gapande från vår sida promenerade vi ner mot hängmattan och karaoke-baren. Det var skabbigt där som vanligt och ganska folktomt från början. Men efter en halvtimme ramlade annat folk in. Äldre än oss, fullare och fulare än oss. Avundsjuka tanter muckade gräl med Lompan och någon annan. Idioti. Helt plötsligt utbröt det slagsmål vid baren. Fler och fler blev inblandade, flaskor flög omkring i luften och krossades mot väggar och golv. Jag blev jag rädd samlade jag ihop mina vänners tillhörigheter som jag kunde hitta och sprang ut. Dessvärre var det två i sällskapet som blev av med jackor och väskor. Polisen kom och humöret sjönk.

Vi tog taxi ner till stan och Rose & Crown. Träffade Richard och Johan. Richard slängde ner mig av misstag på det blöta, äckliga, smutsiga dansgolvet och Johan hånglade med en tjej i grön slips. Efter tre tyckte Mr R att vi skulle gå hem, så det gjorde vi.
Somnade sött och vaknade inte lika söt.

Ont i huvudet. Gick upp och försökte vara social. Det gick inte. Blev väckt av Jess som frågade om jag ville ha mat. Nej tack. Somnade om i sängen igen efter att ha gjort ett försök att se "Casino Royale". Blev väckt av Jess tjugo i tre. Viktväktarna på schemat. Mådde bra igen.

Åkte iväg med bussen till Heden. Var tidigt på VV. Vägde mig. minus 1,9 kilo! HÅLLÅ! Fattar ni hur mycket det är!? Iofs hade jag inte ätit eller druckit på hela dagen så det blir svårt att kunna gå ner till nästa vecka tror jag. Men jag skall hålla tummarna och anstränga mig för att lyckas!

Sen åkte jag hem och åt en pizza. Ja, det gjorde jag. En äcklig pizza men faktiskt en välbehövlig sådan...(?)

Puss och kram!

♠•!*%&•↓-¢?#¤

- Helvetes Västtrafik!

Snö, blåst, löv, regn, kallt, varmt. Oavsett vad det är för väder håller Västtrafik statistiken år för år med sina förseningar. Det slår aldrig fel. Idag tog det mer än en timma för mig att ta mig hem.
Det var nog det jag ville skriva idag.

Sådärja!

- Bara lägenheten kvar...

Nu har jag fått jobb i Stockholm med start den 26 mars! Nu börjar det bli riktigt verkligt. Jobbet är som säljare på heltid på EM i Slagsta med ansvar för lampsortimentet. Inköp, utställning med mera. Kan ju en del om lampor sedan Mio-tiden, så det skall väl passa mig bra. Får mer i lön dessutom än vad jag har nu. Ganska mycket mer till och med! =) Förutom högre grundlön får man nu också bonus. Bra att ha en morot!
Tänk, både jag och Richard har fått jobb. I Stockholm! Men det jobbigaste är dock kvar. Att hitta en lägenhet som passar och som ligger bra till i förhållande till jobben. Får se vart vi hamnar.

Nu måste jag sova. Imorgon kommer tydligen någon och skall kolla alla kranarna kl 07.30 för tydligen så gör vårt hus av med 1000 liter vatten/dygn. Viktigt iofs, men måste de vara här så tidigt?!

Natti natt!

Jo, en grej till! Jag var på VV idag och hade blivit 8 hg lättare! Bara genom att äta rätt grejer! Tänk vad mycket jag kommer att gå ner om jag går några promenader varje dag! Weee!

Hemkommen

- Tvärs över Sverige på 12 timmar.

Nu är jag ganska mör i kroppen och knoppen. Efter tre timmars sittande på ett tåg tog jag tunnelbanan från t-centralen till Fittja. Nu vet jag var jag inte vill bo i Stockholm iallafall ;)
Därifrån hade jag tänkt att gå, men efter att jag frågade en man i en liten butik, fick jag tipset att ta bussen istället. Jag frågade chauffören om han stannade utanför EM och han svarade "kanske". -"Kanske?" sa jag.
-"Jag stannar om du trycker på knappen" sa han och log.
Jag berättade min situation och det slutade med att han släppte av mig precis utanför dörrarna till EM, trots att det inte fanns någon hållplats där. Snälla människor finns det i Fittja åtminstone.

Träffade killarna som jag snackat i telefon med tidigare. Var där i 2½ timme. Förutom en andra intervju visade dem mig runt i butiken och lagret.
Efter stängning skjutsade sonen mig till centralen och det första jag gjorde var att springa till första bästa restaurang och inhandla lite välförtjänt mat. Hade ju inte fått något i mig sedan frukost vid halv nio! Jag tänkte ta hamburgare på McDonkan eller BK, men jag valde istället nudlar. Inte nyttigt med nyttigare än hamburgare och pompa. Efter en dryg timme satt jag på tåget mot Göteborg igen. I 1:a klass dessutom!

Imorgon kommer samtalet då jag får veta om jag får jobbet eller inte. Det finns inte så mycket som talar emot mig, men man kan aldrig vara helt säker. De kanske inte fick rätt intryck av mig. Man vet aldrig.

Förutom att veta om jag får jobb eller inte imorgon, kommer det en kille och kollar på lägenheten. Och efter det skall jag ner till stan och VV för att se om jag klarat gå ner någonting den här veckan. Har hållit mig till mina Points och inte slarvat någonting förutom möjligtvis idag så jag åt nudlar (har ju ingen aning vad som var däri förutom just nudlarna...).
Gött jobbat Tess som gått ner ett helt kilo på en vecka! Keep up the good work!

Intervju

- Andra delen

Sådär ja. Då skall man till Stockholm över dagen imorgon. Åker vid elva-tiden och kommer hem tolv timmar senare. Vet inte hur det kommer att gå med att hitta till stället jag skall till, men det kommer säkert att gå bra. Skall bli ganska intressant och spännande att se hur det ser ut och hur Stockholmsluft luktar. Snart bor vi ju där. Helt otroligt konstigt känns det. Och ännu konstigare känns det att vi inte snackat genom saken ett endaste dugg. Det skall vi göra på måndag då vi båda är lediga. Allt måste skrivas upp och planeras in i detalj. Katter, lägenhet, pengar, jobb, möbler, hur, när, var.. FY! Jag hatar att planera.

Nu skall jag sova hur som helst...

Tack för en trevlig och lugn kväll Tess! Och tack för vinet och tack för maten igår! Nästa gång det snackas om Oprah får vi fråga Richard om det är något vi undrar över ;)

Puss!

Lina ♥ Richard

- 6 år idag...

... men vi väntar en månad med att fira det då vi har pengar till sprit ;)

No longer a secret

- I snabbversion

Sådär. Nu har en stor sten fallit från mitt hjärta. Idag tog jag steget och sa upp mig från jobbet. Jag var otroligt nervös, svettades, skakade och hade dåligt samvete trots att folk gör sånt varje dag. Men för mig var det första gången, på riktigt.

Som många av er vet är Richard snart klar med sin utbildning och det har inneburit en hel del jobbsökanden och intervjuer i bland annat Stockholm. Just den staden kommer snart att bli vår hemstad. Vi kommer att flytta om en dryg månad om allt går som planerat. (Eller vem lurar jag egentligen? Vem planerar i vår familj?) Men tanken är att vi skall flytta, bara vi har något att flytta in i. Byteslägenheter sökes, andrahandsbostäder sökes, bostadsrätter sökes.

Jag har förresten också redan sökt ett jobb i Stockholm. Närmare bestämt på EM Slagsta söder om Stockholm. Efter att ha haft en telefonintervju med ägarna vill de gärna träffa mig och på lördag eller söndag är det jag som tar min lilla ryggsäck och åker upp dit för att se min, förhoppningsvis, nästa arbetsplats. Min erfarenhet av just EM var det tydligen ingen av de andra sökanden som hade, så jag tror jag kan ligga bra till.

Jag känner mig kluven inför flytten, men vet att det alltid finns någonting att komma tillbaka till om jag inte skulle trivas. Jag känner mig uppspelt, ledsen, pirrig, glad och vemodig inför detta som snart kommer att ske. Men innan vi drar ser jag till att anordna en superfest med alla go´a och glada människor som jag aldrig skulle ha träffat om jag inte gjorde så som jag faktiskt skall göra nu igen. Flytta från ett ställe till ett annat.

På grund av min nervositet inför denna dag hade jag svårt att sova och det märks tydligt. Nu bultar och värker mitt huvud och jag orkar inte med fler saker idag!

Många långa kramar till alla som jag träffat på diverse fester och upptåg. Extra kramar till mina ögonstenar och bästisar Tess, Jess, Liselotte, Sara, Camilla och Borås-Maria. Utan er hade jag inte överlevt!

De tre S:en

- Schlager, singstar och sketasköj!

Wohooo, vilken härlig helg! I lördags efter jobbet inhandlade jag ytterligare ett singstar-spel i form av "svenska hits". Det var nog ett bra köp för den var den skivan som användes flitigast! Tess, Mikael och Jessica kom över strax innan klockan åtta. Med sig hade Tess en underbart god och syndig chokladkaka som skulle bli det sista syndiga innan vi på söndagen skulle ta oss i kragen och gå till Vikt Väktarna. Gustav kom strax därpå och till en början surfade killarna runt på nätet och drömde sig bort till ett slott i södra Frankrike. För 37 papp kan man åka 16 personer till Nice och hyra ett helt slott! Vi tjejer var mer inne på temat sång och schlager och bänkade oss i den inte allt för bekväma tältsängen till soffa. Kristian Luuk fick in flera meddelanden om att det snackades en hel del under låtarna och vi kände oss träffade. Kan ju iofs ha berott på låtarna som jag blev lite besviken över. (Dock gillade jag skolfrökens låt, men tyckte inte att den skulle gå vidare till final, men all heder och lyckönskningar åt henne!) Jag röstade på de fyra snygga tjejerna i snygga klänningar, men de gick ju tyvärr inte vidare.

När sista finallåten var sjungen var det dags för oss att greppa tag i mikrofonerna och sjunga för kung och fosterland! Singstar!En efter en turades vi om att entra scenen. Vi ägde den här kvällen, det kände vi nog alla. De torra struparna smörjdes med rödvin och Shakiras höfter kan slänga sig i väggen!
Vid tre, efter nästan fem timmars sjungande, vrålande och skrattande packade gästerna ihop sina tillhörigheter och gick ut i den mörka, iskalla natten. Jag somnade snabbt. Nöjd, glad och lycklig över en härlig kväll i goda vänners sällskap.


Gårdagen spenderades mestadels hemma framför tv:n med kramp i magen och otaliga toalettbesök. (Jag kan berätta att efter tjugo besök känns även det mjukaste toapappret som sandpapper.) Trodde inte att jag skulle kunna ta mig ner till stan och VV, men som tur var så lugnade magen ner sig.
Vikt Väktarna var fullproppat med människor. Alla går tydligen på söndagar. Vågen visade alldeles för mycket, men det hade jag förväntat mig. Men jag vägde faktiskt 7 kilo mindre än första gången som jag besökte dem för två år sedan, och fem kilo mer än i somras.
Jag känner mig väldigt motiverad att klara av detta den här gången. Jag SKA klara av det. Första delmålet är 10% av min vikt. Därefter är jag nere på normalvikt men skall fortsätta till jag är nere på högst 55 kilo. Gärna 51-52.

Idag har jag mest gått omkring och varit nervös inför morgondagen. Vad som sker då kommer jag att berätta imorgon. Men ni kan väl hålla tummarna för min skull?

Nu skall jag softa lite grann innan jag kryper till kojs...

Anna Nicole Smith är död

-Snygga brudar får män att köra av vägen

Bilden på henne iförd raffset är nog den första jag kommer ihåg. Det var någon gång under min högstadietid och jag jag minns att mångas mammor var irriterade och förskräckta över att den enda reklamskylten i Bodafors visade sådana "fruktansvärt" osmakliga bilder. Jag tyckte hon var snygg och påminde om Marilyn Monroe.

Hon kanske inte var den mest betydelsefulla och smartaste kvinnan i värden, men då och då lyckades hon underhålla mig med sina upptåg.

Ögonen

-Själens spegel

Jag har så mycket att blogga om att jag vet inte var jag skall börja. Har hållit saker hemliga länge nu, men snart kan jag börja berätta. Imorgon kanske. Inget allvarligt alltså, bara saker som inte kan läcka ut i fel tidpunkt.


Idag mår jag bättre. Mådde kasst i morse, men i eftermiddags blev det bättre. Hade tänkt att gå ut lite idag, men det blev mörkt och då hade jag ingen lust.

Imorgon är det fredag och sen är det lördag. Hoppas att någon vill hitta på något då. Melodifestivalens andra deltävling nalkas och dessutom har jag köpt mig ett Singstar, så välkomna alla som vill hem till mig för att få en härlig lördag i musikens tecken!

Och Tess, jag har nu siktet inställt på VV på söndag och hoppas att du inte har glömt bort det!

Go´natt och sov gott!

Sjuk

- planerna kraschade

• Vaknade trött i morse efter en orolig natt med konstiga drömmar.
• Åkte till jobbet som vanligt, orklös, matt, ont i kroppen.
• Feber, huvudvärk, toalettbesök fler gånger varje timma, jobbiga kunder, bara jag och C som jobbade då alla andra är sjuka/har semester/är på möbelmässa. Ingen möjlighet att kunna gå hem trots att man mådde pyton.
• Abokade kvällsplanerna hos M och T.
• Åkte hem, åt lite grann, sova på soffan med massa filtar och kuddar.
• Hörde på nyheterna att vinterkräksjukan är här. Jag har förhoppningsvis inte det men det återstår att se.
• Imorgon skall jag stanna hemma.

Hej då.

Knäppisar och annat löst folk

- Varför drabbas just jag?

Har jobbat hela veckan hittills, men imorgon och på lördag är jag ledig för att sedan återgå till arbetet igen på söndag. Imorgon skall vi upp senast 04.30 för att packa och fixa det sista innan vi sätter oss på tåget till Västerås. Richards morfar har avlidit och imorgon blir det begravning. Aldrig kul att gå på sådant även om tiden har sin gång. Han var ganska gammal och sjuk och då vet man att döden ligger runt hörnet. Ibland går det fort, ibland kan det ta åratal att komma runt just det där hörnet.
Min mamma har ibland frågat mig om jag är rädd för döden. På ett sätt är jag det men på ett sätt inte. Jag är inte rädd för att jag skall dö när jag är gammal, då tror jag det mest känns som en befrielse. Men om jag tänker på att jag skulle dö om två månader så känner jag paniken komma smygandes. Allt som jag har upplevt än så länge är ju bara en bråkdel av vad jag kommer att uppleva om jag får vara kvar i 60 år till. Och det är nog inte något konstigt med att känna så.
Däremot tror jag faktiskt att det finns någonting efter det att hjärtat har slutat slå. Jag har svårt att föreställa mig att allt bara blir tomt och svart. Kanske är det bara ett önsketänkande att alla mina katter och hundar och släktingar som har dött faktiskt finns någon annan stans än i mitt minne. Mitt hopp är åtminstone att de finns kvar, någonstans som någonting, och hoppet är väl det sista som lämnar människan?

Men med den rubriken som jag tillägnar dagens blogg vill jag inte bara skriva om döden. Jag vill rikta rubriken till alla de människor som besökte mig på jobbet hela dagen igår och halva dagen idag.
Jag blir inte klok på alla knäppa typer som kommer in till oss och vill ha hjälp eller titta omkring. Den ena är otrevligare än den andra och jag trodde jag skulle stupa igår eftermiddag när jag gått runt och försökt hjälpa till med diverse saker, utan att de blir nöjda. Ibland kan man tro att de släppt av en busslast precis utanför entrén!

Nu kom Richard precis innanför dörren och med det vill jag säga god natt!