I lördags fortsatte jag och Richard vår sightseeing i stan. Vi hoppade av två stationer från oss och tog tvärbanan, alltså spårvagnen(!) mot Alvik. Med vår erfarenhet av just spårvagnar vill jag påpeka att spårvagnsnätet i Stockholm inte är lika effektivt som det faktiskt(?) är i Göteborg. Så, det kändes verkligen som om vi var på en riktig sightseeingtur. Och nu när jag tänker på hur det kändes att åka dessa nya, snygga, väldoftande spårvagnarna, kommer jag att tänka på en kolumn som Alex Schulman skrev i .SE här i vintras, att han inte förstår hur man frivilligt kan sätta sig på en spårvagn på grund av diverse saker, bland annat ineffektivitet och att det helt enkelt ser fult ut att åka spårvagn. Och nu, med erfarenhet av Stockholms spårvägar kan jag väl faktiskt hålla med men detta gäller alltså bara här i Stockholm. I Göteborg är det fullt normalt och fint att åka spårvagn! ;)
Och så åter till saken. Samma dag, lördagen, klev vi av i Alvik, som enligt min hjärnas egna bilder inte alls visade sig vara grått, fult, trist och långt borta, utan helt i närheten av både skog och vatten och faktiskt ganska när oss också. Påminde mycket om ett Eriksberg i Göteborg men mycket mer ombonat och i mindre skala och mer växtlighet.
Hur som helst(!) så bytte vi till t-banan där hade siktet inställt mot t-centralen och Sergels Torg där vi bland annat skulle komma att gå på Sally Manns fantastiska fotoutställning. Och när vi var i höjd med Odenplan klev det på en tjej, i träningskläder, nyduschad och osminkad men ändå så bekant. I fem dagar har jag försökt komma på vem denna person är och det är ingen mindre än Sara Sommerfeld. (Senast sedd i den inte så bra filmen "Babas Bilar".)
Eftersom det tog ett tag att komma på vilken typ av kändis hon var, sa Richard något i stil med; "...eller så är det så att du bara inbillar dig...".
Åh, det är så skönt att ha rätt! ;)
Och så åter till saken. Samma dag, lördagen, klev vi av i Alvik, som enligt min hjärnas egna bilder inte alls visade sig vara grått, fult, trist och långt borta, utan helt i närheten av både skog och vatten och faktiskt ganska när oss också. Påminde mycket om ett Eriksberg i Göteborg men mycket mer ombonat och i mindre skala och mer växtlighet.
Hur som helst(!) så bytte vi till t-banan där hade siktet inställt mot t-centralen och Sergels Torg där vi bland annat skulle komma att gå på Sally Manns fantastiska fotoutställning. Och när vi var i höjd med Odenplan klev det på en tjej, i träningskläder, nyduschad och osminkad men ändå så bekant. I fem dagar har jag försökt komma på vem denna person är och det är ingen mindre än Sara Sommerfeld. (Senast sedd i den inte så bra filmen "Babas Bilar".)
Eftersom det tog ett tag att komma på vilken typ av kändis hon var, sa Richard något i stil med; "...eller så är det så att du bara inbillar dig...".
Åh, det är så skönt att ha rätt! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar