Varje dag på väg till jobbet har jag tre tidningar att läsa. Metro, City och .SE och alla håller ungefär samma kvalité. Det står lite om allmäna nyheter, några smaskiga rubriker om kändisar, mingelbilder och insändare.
En annan insändare här om veckan skrevs av en kvinna som bestämt hävdade att män åker mer ensamma i sina bilar än kvinnor och att de på så sätt blir större miljöbovar. Hon beskrev att när hon åker till jobbet är det enbart ensamma män i alla andra bilar. Aldrig några kvinnor.
Jag ser med spänning fram mot eftermiddagen då jag har mina tidningar i handen och ser vad dagen har att erbjuda.
Gårdagen innehöll, förutom insändare, ett par roliga tv-program. Dessa två tittade jag inte ens på utan bläddrade förbi dem när "Boston Tea Party" hade reklampaus. Det ena roliga/tragiska var nån dokumentär/realityshow/påhittad skit med Victoria Beckham. Jag har aldrig någonsin hört denna tjej snacka förut och nu förstår jag varför. Ointressant, blond och irriterande.
Det andra programmet var "Nyberg & Thörnblom". Renée Nyberg som precis fått priset som bästa kvinnliga programledare(!?) och Mia Thörnblom som skrivit boken "Självkänsla nu" som jag faktiskt själv läst och som är ganska så bra, sitter och pratar med helt till synes vanliga människor som på ett eller annat sätt har problem i sitt liv, med sin personlighet eller självkänsla. Denna gång handlade det om en man med korta ben. Han var ledsen över att han inte tyckte att han var lika mycket värd som alla andra osv och det är ju inte så roligt i sig, utan det var sättet han pratade på som gjorde detta till en komedi. Jag är övertygad om att Mikael Persbrandt hade dubbat denne mans röst. Detta gjorde att jag inte kunde koncentrera mig på mannens besvär och Mias råd, utan bara såg framför mig Micke Pärsbrandt, mobbad och ledsen över sina korta stumpar till ben.
I gårdagens Metro läste jag just en insändare från en som bland annat irriterade sig på de unga kvinnliga kassörskorna när de alltid "råkade" låta bli att lämna ut pengar när han ville ta ut lite extra i samband med ett matköp. Han hävdade bestämt att detta inte var ett misstag från deras sida utan att de medvetet inte velat lämna ut pengarna till honom, och att de sedan med förvirring och en låtsas-ursäkt fumlande gav honom hans pengar.
En annan insändare här om veckan skrevs av en kvinna som bestämt hävdade att män åker mer ensamma i sina bilar än kvinnor och att de på så sätt blir större miljöbovar. Hon beskrev att när hon åker till jobbet är det enbart ensamma män i alla andra bilar. Aldrig några kvinnor.
Jag ser med spänning fram mot eftermiddagen då jag har mina tidningar i handen och ser vad dagen har att erbjuda.
Gårdagen innehöll, förutom insändare, ett par roliga tv-program. Dessa två tittade jag inte ens på utan bläddrade förbi dem när "Boston Tea Party" hade reklampaus. Det ena roliga/tragiska var nån dokumentär/realityshow/påhittad skit med Victoria Beckham. Jag har aldrig någonsin hört denna tjej snacka förut och nu förstår jag varför. Ointressant, blond och irriterande.
Det andra programmet var "Nyberg & Thörnblom". Renée Nyberg som precis fått priset som bästa kvinnliga programledare(!?) och Mia Thörnblom som skrivit boken "Självkänsla nu" som jag faktiskt själv läst och som är ganska så bra, sitter och pratar med helt till synes vanliga människor som på ett eller annat sätt har problem i sitt liv, med sin personlighet eller självkänsla. Denna gång handlade det om en man med korta ben. Han var ledsen över att han inte tyckte att han var lika mycket värd som alla andra osv och det är ju inte så roligt i sig, utan det var sättet han pratade på som gjorde detta till en komedi. Jag är övertygad om att Mikael Persbrandt hade dubbat denne mans röst. Detta gjorde att jag inte kunde koncentrera mig på mannens besvär och Mias råd, utan bara såg framför mig Micke Pärsbrandt, mobbad och ledsen över sina korta stumpar till ben.
Det är nog kanske jag som är tragisk när jag tänker efter...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar