Förväntan och besvikelse

- småsår som läker.

Jag trodde jag hade fått rolig post idag när jag kom hem och såg det bruna lilla paketet liggande på hallgolvet. För en liten stund rusade förväntningarna runt i kroppen. Det visade att detta lilla paket inte alls var till mig. Besvikelsen för en simpel sak som detta var enorm. Däremot hade jag fått ett brev från Svenska Kennelklubben som hotade med att avregistrera mig som ägare åt Glenn om jag inte betalar in 120 kronor snarast. Detta gör jag med nöje.

Några tyckte att mina nya uteskor var fina. Tre stycken tyckte det. Det gick galant att gå till och från jobbet i dem. Svårare var det med de nya jeansen som är något för tighta men det är ju så man ska göra när man köper nya byxor- köpa för små som sedan töjer sig. Så har jag hört att man gjorde förr, det har min mamma sagt. Hon berättat att man köpte nya tighta jeans som man sedan duschade i och hade på sig tills dess att de hade torkat. Korkat skulle jag säga, men säkerligen effektivt.
Några fler tyckte att mina arbetsskor var fina. Jag fick lite skoskav men inte mer än vad jag klarar av. Däremot skar jag mig i lillfingret med en sax. Precis när chefen skulle fråga hur det gick med lamporna skar jag mig och hoppade upp och ner och svor tyst men artikulerande med munnen och blodet (sprutade inte men) droppade rejält. Det var inte så djupt och lösningen blev ett enkelt plåster av plast.