Idag har jag jobbat och ätit grönsaker och fruktsallad och en liten liten bit kroppkaka. Jag älskar kroppkakor (usch, vilket äckligt ord, varför heter det så?)! Jag har också fått en skruvmejsel i huvudet. Efter att den gjort mitt huvud illa föll den ner i en lampkartong och gjorde ett stort hål. Tur att min skalle inte är så mjuk.
Det händer inte så mycket intressanta saker i mitt liv. Eller jag menar, det händer massa roliga och intressanta saker i mitt liv! Jag bor ju i Stockholm. Jag är så glad att jag flyttade hit. Jag tänker på det varje gång jag går till jobbet och varje gång jag går hem från jobbet. Jag älskar att andas Stockholmsluft (avgaserna från Södertäljevägen). Jag älskar att jag träffat så fina vänner, jag älskar att inte vara sjuk, för det är man inte alls ofta i här i Stockholm för vädret är hundra gånger bättre än någon annan stans (ok, jag överdriver lite igen) men det är faktiskt så.
På tal om något helt annat så ska jag och Richard köpa lägenheten i Göteborg nu. Det är klart. Det blir ombildning och vi kommer att köpa och sen sälja den för att hitta något här istället. Det känns så stort. Så vuxet. När vet man att man är redo för att ta sådana viktiga vuxna beslut? Jag är ju så ovuxen. Bara en bit över en och en halv meter och inga framtidsplaner. Vad det ska bli av mig undrar jag ofta. Jag kanske vill bo på landet istället. Ha en häst och en till katt så Glenn slipper vara ensam. Jag kanske vill jobba idéellt i Afrika med magra barn. Kanske öppna en egen butik och jobba natt och dag eller ta hand om herrelösa djur. Varför är det så svårt?
Jag tror att det är dags för en bild i min blogg. En bild på en ovuxen Lina i sina bästa år.
(Men jag har faktiskt hittat mitt första gråa hårstrå. Eller det kanske var några fler och dessutom var det inte grått utan vitt. Men nu letar jag inte längre.)
Det händer inte så mycket intressanta saker i mitt liv. Eller jag menar, det händer massa roliga och intressanta saker i mitt liv! Jag bor ju i Stockholm. Jag är så glad att jag flyttade hit. Jag tänker på det varje gång jag går till jobbet och varje gång jag går hem från jobbet. Jag älskar att andas Stockholmsluft (avgaserna från Södertäljevägen). Jag älskar att jag träffat så fina vänner, jag älskar att inte vara sjuk, för det är man inte alls ofta i här i Stockholm för vädret är hundra gånger bättre än någon annan stans (ok, jag överdriver lite igen) men det är faktiskt så.
På tal om något helt annat så ska jag och Richard köpa lägenheten i Göteborg nu. Det är klart. Det blir ombildning och vi kommer att köpa och sen sälja den för att hitta något här istället. Det känns så stort. Så vuxet. När vet man att man är redo för att ta sådana viktiga vuxna beslut? Jag är ju så ovuxen. Bara en bit över en och en halv meter och inga framtidsplaner. Vad det ska bli av mig undrar jag ofta. Jag kanske vill bo på landet istället. Ha en häst och en till katt så Glenn slipper vara ensam. Jag kanske vill jobba idéellt i Afrika med magra barn. Kanske öppna en egen butik och jobba natt och dag eller ta hand om herrelösa djur. Varför är det så svårt?
Jag tror att det är dags för en bild i min blogg. En bild på en ovuxen Lina i sina bästa år.
(Men jag har faktiskt hittat mitt första gråa hårstrå. Eller det kanske var några fler och dessutom var det inte grått utan vitt. Men nu letar jag inte längre.)
2 kommentarer:
Vilken jätte fin bild!
Jag är inte heller vuxen fast jag är 174 cm lång, tror inte vuxenheten sitter i längden. Har inte heller några framtidsplaner och undrar ofta vad det ska bli av mig. Men när jag tänker på det så får jag ont i magen så jag försöker undvika det.
Åh, varför ska det vara så svårt? Varför kan man inte ha en handskriven bok som man får när man föds, där allt redan är förutbestämt. Då slipper man göra fel val som resulterar i ångest (eller kanske ingen bok. Bara en lapp där det står. "Du ska bli hästuppfödare Lina".)
Äsch, jag är alltid den positiva som alltid tror att saker och ting löser sig. Så säkerligen den här gången också. Allt löser sig.
Men hörru du, du pluggar ju. Du kommer ju att bli något till slut, även om det kanske idag inte är helt glasklart. Det ordnar sig för dig också ska du se =)
Skicka en kommentar