I helgen har jag ätit godis, choklad, kakor och pizza. Trots detta vägde jag mindre i morse än jag gjort tidigare. Inte mycket mindre men några hekto. Jag är inte så strikt i min diet längre. Äter förvisso mestadels vegetariskt och mycket grönsaker och frukt så det balanserar väl upp den inte så sunda kosten på helgerna. Nu har jag bara några kilo kvar till min målvikt. 3,3 kilo rättare sagt. Sen ska jag nöja mig. Fast jag måste börja träna något. Jag har världens minst vältränade kropp. Det är inte så snyggt.
Har på mig ett par gråa jeans idag som jag knappt fick på mig förra veckan. Jag köpte dem på min födelsedag och fick kämpa i fem minuter för att knäppa knappen. Nu sitter de ganska bra.
Inatt hade jag en dröm om huset i Bodafors och min plastpappa Ulf från dess att jag var tio till arton. Det utspelade sig idag, jag är alltså 27 år och har inte träffat Ulf på nio år. Huset är mörkt, kallt och tomt. Han ligger på soffan. Utmärglad, blek och med en cigarett i handen. Jag säger något till honom, han sätter sig upp och ser mig och börjar gråta. Jag går fram till honom och kramar om honom. Länge. I flera timmar. Sen slutar drömmen och jag vaknar.
Jag saknar honom. Han var ju nästan min pappa. Undrar hur han mår. Undrar vad han gör. Stackarn, det kan inte ha varit lätt för honom med en tonårs-Lina. Det var visserligen inte alltid lätt för mig heller. En gång när han hämtade mig från min dåvarande pojkvän, sniffade han på mig och utbrast "Du har ju rökt hasch Lina!". Vilket jag självklart inte alls hade gjort. Jag hade ätit vitlökssalami och sprayat på mig parfym, men för en man som rökt tre paket cigaretter om dagen i hela sitt liv kan man förstå att luktsinnet inte är det bästa. Dessutom var jag ju fjorton-femton och var tillsammans med en två år äldre kille. Det är ganska rolig såhär i efterhand.
Nu ska jag måla mina naglar röda.
(På bilden från vänster: Angela, jag och Ulf. Jag och Angela har bestämt oss för att ha cykelsemester på Visingsö. Ulf kör oss. Jag är 15, Angela 14.)
Har på mig ett par gråa jeans idag som jag knappt fick på mig förra veckan. Jag köpte dem på min födelsedag och fick kämpa i fem minuter för att knäppa knappen. Nu sitter de ganska bra.
Inatt hade jag en dröm om huset i Bodafors och min plastpappa Ulf från dess att jag var tio till arton. Det utspelade sig idag, jag är alltså 27 år och har inte träffat Ulf på nio år. Huset är mörkt, kallt och tomt. Han ligger på soffan. Utmärglad, blek och med en cigarett i handen. Jag säger något till honom, han sätter sig upp och ser mig och börjar gråta. Jag går fram till honom och kramar om honom. Länge. I flera timmar. Sen slutar drömmen och jag vaknar.Jag saknar honom. Han var ju nästan min pappa. Undrar hur han mår. Undrar vad han gör. Stackarn, det kan inte ha varit lätt för honom med en tonårs-Lina. Det var visserligen inte alltid lätt för mig heller. En gång när han hämtade mig från min dåvarande pojkvän, sniffade han på mig och utbrast "Du har ju rökt hasch Lina!". Vilket jag självklart inte alls hade gjort. Jag hade ätit vitlökssalami och sprayat på mig parfym, men för en man som rökt tre paket cigaretter om dagen i hela sitt liv kan man förstå att luktsinnet inte är det bästa. Dessutom var jag ju fjorton-femton och var tillsammans med en två år äldre kille. Det är ganska rolig såhär i efterhand.
Nu ska jag måla mina naglar röda.
(På bilden från vänster: Angela, jag och Ulf. Jag och Angela har bestämt oss för att ha cykelsemester på Visingsö. Ulf kör oss. Jag är 15, Angela 14.)
2 kommentarer:
Det känns som den drömmen faktiskt betyder något. Du kanske ska höra av dig till honom?
Ja, kanske... Jag ska fundera lite på det...
Skicka en kommentar