torsdag 19 juni 2008

Mitt år i Stockholm

- Om att bli vuxen och erkänna saker.

Jag tror att det var bra att flytta hit och att få lite perspektiv på saker och ting. Under det dryga året jag har bott här har jag förändrats ganska mycket, trots att det inte verkar lika uppenbart för andra. Jag tror inte jag har velat inse det själv förrän ganska nyligen egentligen, när det gick upp för mig att jag inte alls är en storstadsmänniska som jag alltid hävdat. Kanske har det bara med åldern att göra eller så har jag gjort mitt när det gäller stadens intensiva puls. På något sätt är det en befrielse att ha erkänt det för mig själv och jag struntar fullständigt i vad andra tycker och tänker om det. Jag vet att jag inte vill bo i en lägenhet i Stockholm utan tillgång till naturen och skogen. Jag vill inte sitta inlåst på sommaren för att det är för långt att ta sig till närmsta badställe och jag är inte heller intresserad av att känna till olika barer och uteställen. Jag utnyttjar inte stadens tillgångar för att det helt enkelt inte intresserar mig.

Nu måste jag bara bestämma mig för hur jag ska göra.


9 kommentarer:

Liselotte! sa...

Kom tillbaka till Gbg! Lerum har massor med natur, och vi bor 3 min från sjön! Underbart.... Kram på dig och hälsa Richard och Glenn!

Anonym sa...

Vad intressant att du skriver just det...att du vill bo på "landet". har själv börjat fundera efter några dagar i skåne, helt ljuvligt! Kanske är vi lantisar du och jag :)

Anonym sa...

Precis så där kände jag och det är nog därför som det har varit så lätt att flytta tillbaka till Linköping. Jag har inte ångrat mig än!!!

Anonym sa...

Om du inte misstycker tänkte jag kopiera en del av texten till min blogg, det var ju så bra skrivet. Gillar du det inte, hör av dig så tar jag bort det genast!
Kram

Anna sa...

Nej, nu blir jag jätte ledsen. Ska både du och olivia försvinna härifrån? Kan du inte flytta till Bromma då? Det är ju princip landet, och jätte nära vattnet. Puss

Unknown sa...

Olivia: Märkligt, det kanske är något som "går"? =)

Unknown sa...

Anna P: Det är lugnt. Kul att man kan känna samma sak som någon annan. Med andra ord är det väl inte jag som är konstig, utan kanske helt normal. Det känns också ganska betryggande. Kram

Unknown sa...

Anna: Stackars Anna. Bromma är fantastiskt fin iofs och säkert över min budget också. Men vi får se vart jag tar vägen. Jag kommer ju inte att försvinna för evigt i alla fall...

Anonym sa...

Den där känslan har jag ju (som du kanske förstår) haft ett tag... å folk tycker att jag e tråkig som vill bo på landet. Men det e ju helt underbart!!!!

Men alla e ju olika, gäller ju bara att låta folk trivas vart de vill! (känner du för lite lantis-semester så e det bara att komma hit... NU!!!!)