Jag skriver ett sista inlägg...

- ... sista dagen i november.

Julstjärnor och adventsljusstakar i fönsterna värmer mig med sitt sken. I sovrummet har vi hängt upp två ljuslyktor precis ovanför blomman "Ida" som vi köpte direkt efter förlossningen på väg hem. Hon kommer att slå ut i blom någon gång vart annat- vart tredje år. Ljuslyktorna är till våran lilla Ida. En tänd av mig och en tänd av Johan.

Igår hann vi faktiskt gå på julskyltningen här i Eksjö efter det att jag kommit hem från jobbet. Vi hittade ingenting, men det var i alla fall ganska trevligt att strosa runt lite bland alla jul-upplysta gator.

Från och med idag, den 30 november 2009, ska jag försöka skärpa till mig på alla plan. Det gäller allt! (Eller jag ska i alla fall försöka anstränga mig mycket mer.)

Middag och bio fick förföra min fredag.

- Och så lite Wii till efterrätt.

Igår hade jag en ledig dag och satt fortfarande i mina myskläder när klockan visade ett. Då fick jag lite smått panik och duschade och städade för att därefter försöka komma på vad jag skulle bjuda på för middag.
Vid fyra kom tre hungriga, slutarbetade män och kvinnor innanför dörren till Snickaregatan. Lammfärsbiff och klyftpotatis med touch av timjan och rosmarin fick samsas på tallriken av fårostsåsen och sallad smaksatt med salt och peppar och äkta balsamvinäger!
Maten smakar gott och vi hinner även med lite frutsallad med en klick grädde till efterrätt innan det är dags att bege sig till bion. Innan vi går utlovas det spelkväll som avslutning.
Efter en sådär bekväm stol på biografen är jag glad att filmen är slut, trots att den ändå var över mina förväntningar. Tvärr har jag inte haft möjlighet att se tvåan i Stieg Larssons triologi, men jag förstod tillräckligt mycket för att uppskatta den sista, "Luftslottet som sprängdes". Väl tillbaka hemma hos Johan, som för övrigt inte följde med på bion gå grund av hans tinitus, följde golf och bowling med hjälp av Wii-konsolen. Mamma vann golfrundan och Johan bowlingen. Jag vann några goda skratt och trötthet. Vid tolv gick gästerna och vi kröp till sängs och somnade omedelbart.

Idag är det jobb igen. Jag har sms:at en lagerkille och tjatat mig till skjuts både till och från jobbet. Jag verkligen hatar att vara beroende av andra, men självklart uppskattar jag att jag får åka med. Annars hade jag suttit på bussen i detta ögonblick.

Ikväll hoppas jag på en någorlunda mysig hemmakväll. Jag vet inte vad vi ska äta eller göra men det får tiden utvisa. Nu ska jag dricka mitt kaffe!

Jag är inte käpp.

- Det har bara varit lite mycket den senaste tiden.

Idag gick jag upp klockan sju trots att jag var ledig. Trött som aldrig förr gör jag det jag brukar göra på morgonen. Snart ska jag för första gången sätta min fot hos en kurator.
Vi träffas klockan nio och en timma senare har jag gått genom det mesta som hänt i mitt liv, om än förenklat, sedan jag flyttade från Göteborg. Jag fick bekräftat jag jag inte obefogat är väldigt ledsen och trött och har väldigt mycket i min ryggsäck. Jag fick i uppgift att läsa en bok som heter "Den lilla sorgen" som handlar om att få missfall, samt att bestämma dagar och klockslag för när jag vill vara ledsen och då tända ljus, lyssna på ledsam musik och tänka på min lilla Ida. Missfallet var "droppen" som fick bägaren att rinna över.

Jag är uppenbarligen inget omöjligt fall... Nu ska jag bara komma på hur jag ska ta mig ur situationen jag sitter i nu.

Jag vill be alla berörda (Johan) om ursäkt.

- Dr. Jekyll & Mr: Hide?

Jag går upp ur sängen efter en natt med obetydligt antal timmars sömn. Klockan visar halv åtta. Jag äter frukost, sitter framför datorn och läser nyheterna i Aftonbladet och surfar runt lite lätt. Jag ringer till en lagerkille vid nio och frågar om jag kan åka med honom till jobbet, vilket jag får. Säger till Johan innan jag går att han får ta fram något (kött) ur frysen så att det är tinat när jag kommer hem vid tre-halv fyra, och att han ska komma på vad vi ska äta till.
Jag och lagerkillen träffas tjugo i tio och beger oss till jobbet. Det är lugnt och vi klarar oss på tre personer (en är sjuk) utan några som helst problem.
Får åka med lagerkillen hem efter jobbet och tar cykeln hem från honom. Handtagen på cykeln har börjat lossna. Alltså de där platshandtagen som sitter längst ut på styret. Dom halkar av när de känner för det och framförallt när man ska styra. Jag var nära att slå ihjäl mig när de får för sig att lossna när jag vejar för några förbipasserande. Jävla skitcykel. Redan här känner jag att jag börjar bli otroligt irriterad. För en skitsak? Jag vet, men jag kan inte hjälpa det. Det bara exploderar i mig.
Hemma möts jag av en pokerspelande Johan och två skrikande katter. En gigantisk stek ligger på diskbänken och väntar på att bli tillagad. "Kommer du hem redan" frågar Johan, varpå jag berättar att jag sagt att jag slutar klockan tre, och skulle vara hemma halv fyra. Han har missuppfattat det hela och trodde jag slutade klockan fyra, och att det var anledningen att han fortfarande satt och spelade poker.
Jag ringer Ida och talar in ett meddelande på telefonsvararen om och i så fall när vi ska övningsköra och ber henne höra av sig. Jag tar en kopp kaffe och två clementiner. Humöret är ganska okej men jag känner mig konstig i hela kroppen. En olustig illamåendekänsla. Svårt att förklara. Jag frågar Johan vad han har planerat saker till steken, och han säger att det blir rotfrukter. "Vilken sås ska vi ha då?" undrar jag. Det hade han inte tänkt på. Jaja, tänker jag. Undrar om man kan lösa det på något annat sätt..?
Jag surfar runt lite slött på nätet till dess att Ida ringer upp vid fem och säger att hon bara ska äta lite innan hon hämtar upp mig. Jag förbereder köttet. Marinerar det i fänkål och rosmarin, salt och vitlök och lägger det i en djup ugnsplåt med lite balsamicovinäger, olja och lagerblad- detta skall senare bli en gudomlig sky-sås! Problemet löst! =)
Ida kommer tjugo i sex. Vi åker runt överallt. I stan, utanför stan, i rondeller och på smala enkelriktade vägar. Jag verkligen älskar Idas bil. Ibland åker den jättesnabbt alldeles själv, på ettan. Jag tankar bilen full på bensinstationen. För mig är det viktigt att det inte får kosta Ida något mer än tid, att hjälpa mig att ta körkort. Bensinen står jag för såklart. Vi är ute i två timmar lite drygt. Sedan parkerar jag utanför våran lägenhet och vi snackar lite skit om allt möjligt. Bra och dåliga saker. Johan ringer tre minuter innan åtta och meddelat att "Robinson" börjar om tre minuter. Jag frågar om han tagit ut köttet. "Nej". Ställt in rotfrukterna? "Nej". Varpå jag snabbt förklarade att han skulle ta ut steken och lägga den i folie, hälla ur skyn som ligger i formen för att sedan lägga i rotfrukterna och ställe in dem i ugnen på 200 grader.
Jag kommer upp fem minuter senare. Jag ställer in rotfrukterna i ugnen, Johan lägger folie om steken. Jag hör att Robinsom börjar. Häller upp varsitt glas med någon form av alkoholhaltig dryck som Johan vunnit på jobbet i något lotteri. Jag ropar in till vardagsrummet där han har satt sig i soffan, var skyn är. "Men den har jag ju hällt ut! Precis som du sa!". Vid det här laget är jag fruktansvärt hungrig, utmattad och mår fortfarande dåligt. Jag svär och blir irriterad och tar på mig skorna, går med fantastiskt arga steg till Hemköp för att köpa någonting som kan fungera som sås. Träffar på Ida och berättar det fruktansvärda som har hänt och skyndar mig tillbaka hem. Jag fixar såsen, Johan vill hjälpa till med något men jag kör ut honom från köket och stänger dörrarna och tänker "alltid måste jag göra sakerna för att det ska bli rätt". Jag skär upp köttet, som inte alls är klart efter nästan tre timmar i ugnen (ja, ni förstår hur stor biten är va?). Så jag får sätta in skivorna i ugnen en liten stund till igen (typ 20 minuter!) Vid det här laget är klockan kvart över åtta. Tio minuter senare står allt framdukat på bordet och vi får äntligen sätta oss och äta mat. Jag njuter inte det minsta. Jag är alldeles för arg och irriterad över hela grejen (sådant beror ofta på lågt blodsocker när det gäller mig) och hoppas att det snart ska gå över. Det går inte över. Jag sätter mig ensam framför datorn, gråter en skvätt. Det brukar kännas bättre då men det känns inte alls bättre. Johan börjar med disken och jag säger åt honom att han inte måste diska, för jag vet hur tråkigt han tycker att det är. Jag får ett sms från kollegan på jobbet som är sjuk, att hon inte ska till jobbet på söndagen. Jag sätter mig i soffan och sms:ar mamma och undrar om de har någon möjlighet att skjutsa mig. Mamma ringer upp och säger att de båda jobbar och att de efter jobbet ska iväg till Mariannelund. Jag inser att jag får ta bussen till jobbet och hem igen och blir ledsen. Det blir alltså en väldigt lång dag på väg till jobbet imorgon, bara för att jag inte har körkort. Vid detta laget ångar jag djupt igen att jag flyttade hit. Jävla helvetes fanskapslokaltrafik! Var finns du när man behöver dig?!
Jag går och borstar tänderna och Elling skriker obstinat. Jag stänger ut honom från datarummet. Efter en halvtimme ropar Johan att han går och lägger sig. Klockan är nästan elva. Jag väntar tio minuter, går sedan och lägger mig, är arg och ledsen. Gråter men vill inte väcka Johan så jag går ut och lägger mig i soffan och gråter mig svettig. Krampar ut all gråt. Är helt blöt på bröstet av gigantiska tårar som trängt ut... Jag kan inte andas, jag känner mig ensam, värdelös. Jag tänker på att jag får åka buss vid tio, gå i Nässjö till klockan tolv, för jag har fortfarande inte fått någon kod till jobbet så att jag kan gå in och värma mig. Efter jobbet får jag också gå för att få ta bussen och vara hemma klockan sex. Min arbetsdag är 12-16 men kommer att bli 10-18. Jag gråter klart och går sedan och lägger mig. Jag somnar till slut...

Nu har jag dåligt samvete och känner mig som den värsta människan på jorden. Detta inlägger är INTE riktat som kritik åt någon annan än mig själv.

Nu ska jag gå till bussen, vi ses.

Det börjar gå över nu...

-Tillbaka till verkligheten. Del 1.

Jag är inte lika arg längre. Det har inte gått över helt men jag är inte så totalt utflippad som jag var för en knapp vecka sedan...
Jag har även fått en tid inbokad för att gå till kuratorn. Ja, jag känner att det finns en hel del skräp i mitt bagage som måste redas ut. Jag har haft två väldigt tuffa år bakom mig och nu vill jag inget hellre än att nästa år blir bättre. Inför förra året trodde jag att "2009 kan omöjligen bli sämre än 2008", men det blev visst så ändå. Jag har haft många roliga stunder detta året, men också väldigt många tunga saker... Nu ska jag reda ut knuten på tråden och bli mig själv igen.

Jag skulle även vilja meddela alla att jag i torsdags fick äran att bli sprutad i armen med gris-vaccinet. Detta gjorde lite ont, men det var värt det. En eloge till alla sjuksköterskor och undersköterskor som sitter i olika lokaler runt om i landet och sticker oss i armarna! För mig tog det ca tjugo minuter från det att jag ställde mig i kön, till dess att det var över! =)

Igår hade och och älsklingen en mycket trevlig kväll tillsammans. Vi lyckades se tre filmer. "Slumdog Millionarie", "Män som hatar kvinnor" och "Brüno". Alla tre var väl sevärda och underhållade, på sitt sätt =) En mycket lyckad kväll med dessutom god mat som jag lyckades fixa. Kinesisk nudelsoppa - oxkött med smak av kokos och jordnöt, samt grönsaker som savoykål, gurka och solrosskott och även lite portabella. MUMS!

Nu bär det snart av till jobbet. I eftermiddag ska jag övningsköra med Ida.

Mamma och Ida är så otroligt snälla på alla sätt och vis. Jag är glad att jag flyttade hit bara därför.

Noll inspiration.

Fuckelifuck!

Min blogg har blivit en depp-blogg och så är det. Jag kommer inte göra någonting åt det förrän deppigheten är över. Därmed betyder det inte att det kan finnas inslag av icke-deppighet.
Hur som helst har jag ingen inspiration och ingenting som händer i mitt liv för tillfället. Jag ska försöka få tag på terapeuten som jag kom i kontakt med vid missfallet och hoppas på att få någon att prata med som kan ge gensvar. Bloggen funkar ju som ett bollplank, men bara åt ena hållet. Dessutom ska jag försöka få en ledig eftermiddag/kväll på torsdag för att ta influensa-sprutan. JA! Jag ska ta den och NEJ jag har inga lustiga argument för varför eller varför inte. Jag bara vill!
Annars ser jag fram mot helgen om tre veckor, för då är jag ledig igen. Nej, jag tänker INTE släppa det. Jag befinner mig på jobbet den större delen av min vakna tid. Jag lever inte för att jobba, jag jobbar för att leva.

Skitdag efter skitdag efter skitdag...

- Svårt att se fram mot en ledig helg...

Jag hoppas att ingen behöver känna som jag gör och har gjort idag. Nära panikattacker och gråt i halsen... Men ni ska inte behöva lyssna, så jag gör såhär istället...

Nu kommer väl ihåg detta! Titta, njut och tänk tillbaka på tiden som var då! =)

Hooo hooooooo?

- Snart är det freedagsmyys!

Idag är sista dagen som jag behöver åka iväg och jobba. Underbart! Ikväll hoppas jag att det blir mys med god mat och lite godis! Mmmm!

Denna vecka har jag varit duktig med maten igen. Jag har inte direkt slarvat innan, men det har inte varit lika mycket disciplin på mig som det brukar. Att sitta ner mestadels under arbetstid gör större skillnad än vad jag anat.

Imorgon jobbar älskling (och jag är ledig!) men på kvällen är vi bortbjudna till min syster med familj. Innan dess ska jag passa på att sova ut ordentligt, städa och kanske handla någonting till min kropp-kanske en top! =)

Det var inte meningen...

- Livet i Eksjö fortsätter ett tag till.

Vi vann inte budgivningen. Vi la vårt sista bud ikväll, och någon bjöd högre. Vi är borta ur spelet och vinner inte förstapris- denna gång. Jag sörjer dock inte, trots att jag verkligen hoppades och önskade att vi skulle få det. Nästa gång kanske det är vår tur.

Tack alla som höll tummarna! =) ♥

Budgivning pågår!

- Håll tummarna nu för tusan!

Ok, fick ett trevlig litet sms av älsklingen när jag precis hade ätit min lunch. "Jag har lagt 650.000:-i budgivningen". Med hjärtat i halsgropen ringer jag upp och får bekräftat att vi är fyra "unga par" (som mäklaren hade uttryckt sig) som är med i budgivningen. Nu är budet redan uppe i 800.000... Jag följer detta med spänning och det hoppas jag att ni också gör!

HÅLL TUMMARNA NU FÖR FAAN! =)

Å så skönt!

- Sömn är underskattat.

Å så fantastiskt jävla skönt det är att sova! Inatt, äntligen, har jag fått sova utan att bli väckt av varken katter, sambo eller något annat! Vaknade precis så som jag lagt mig! Underbart!

Måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag...

- Ont i magen :(

Jag har en olustig känsla i magen. Det har jag haft varje dag i över en månad nu och det blir inte bättre. Jag vet vad det beror på och jag försöker göra något åt saken, men än så länge har jag inte lyckats. Jag känner mig fortfarande väldigt ledsen och hjälplös och allt jag vill är att det ska gå över till det normala och vanliga igen.

Igår skrev vi mail till mäklaren för huset där vi framförde att vi var intresserade men väntar på att någon lägger första budet. Har ingen aning om hur det brukar gå till här på landet så det känns bra att ligga lite lågt i början. Jag försöker verkligen glädjas över att vi har hittat ett hus som vi verkligen vill ha, och så snabbt, men samtidigt så känns allt så hopplöst. Jag vet att ingen vet (jo, kanske någon) exakt vad det är jag menar, och det stör mig att jag faktiskt inte kan blogga om det. Det gör mig ännu mer frustrerad.

Å.. så ont i magen! :(

Jag vill ha!

- Huset ännu bättre idag!

Det är svårt att förstå att vi är så nära på att lägga ett bud på ett hus. Imorgon ska vi höra av oss till mäklaren och säga att vi är intresserade.
Det var förresten en till på visningen. Vi såg på dem på förra visningen också. Ett par i vår ålder, möjligen något yngre. Killen av medellängd, smal och med bakåtslickat pagelångt hår. Tjejen lång, smal och långt brunt hår och väldigt medveten. De ville måla allt vitt och riva ut diverse väggar. I mina ögon passar de inte i det huset. De ska ha ett mer modernt boende. Jag tvivlar på att de skulle passa inne i vedpannerummet- åtminstone inte så bra som jag skulle passa där ;)

Wehaa!

- Jag är lite nervös inför morgondagen!

Då ska vi nämligen ta och åka till Hult för att gå på husvisning igen! Dagtid! Vi kommer att vara där en liten stund innan för att kunna gå lite i skogen utanför huset för att kolla in vad det är för skog och om det kan finnas svamp... Förmodligen kommer inte mäklaren att vara där, men då får vi snacka med de som bor där och ställa frågor till dem istället. Eventuellt kommer det ett par till som också är intresserade. Annars har jag ingen koll på hur många det är som visat sitt intresse. Det skulle vara väldigt intressant att veta. Vi har hur som helst ansökt om lånelöfte, vilket inte borde bli några problem, och vi är beredda att höja om det skulle behövas... Håll tummarna!

Ikväll blir det räkor, ost, kex, vindruvor, avocado och folköl!

Jobbhelg.. igen?

- Ja, just det ja. Jag jobbar ju två av tre helger!

Aldrig tidigare har jag blivit så glad att min kropp och själ visar symptom såsom lite magont, allmän frustration och ledsamhet, chokladsug och i behov av att vara omtyckt. Välkommen tillbaka min kära menstruationscykel! Jag trodde aldrig jag skulle få uppleva denna lycka i ditt sammanhang, men fan va kul det är när du funkar som du ska! =)

Mäklaren har fortfarande inte hört av sig trots att vi hört av oss både via telefon och mail. Vi hade ju hoppats på visning idag efter jobbet, alternativt imorgon innan jobbet... Jag vill ju ha det där huset!

Annars är mitt liv för tillfället väldigt tröttsamt och jag har ingen ork till någonting egentligen. Katterna väcker oss flera gånger per natt med att jama, krafsa på speglar (varför?!), busa i sängen, jaga varandra, kräkas med mera... Det har säkert varit så i ett par veckor nu och inga tecken på att de kommer att sluta. Snart orkar jag inte längre...

Sjuka...

- Grissjukan?

Jag har ont i halsen och i kroppen. Ingen feber, ingen "sjukdomskänsla" i övrigt. När vi kom hem från visningen igår efter att ha ätit mat hos Ida och mamma kräktes Johan och sedan dess har han varit dålig med frossa och feber då och då. Han har också ont i kroppen och i huvudet. Jag hoppas vi känner oss bättre imorgon och att det inte är grisen som kommit och hälsat på...

Huset i Hult.

- Min känsla...

Första visningen av två var i det lilla torpet på 115 kvm i Fageräng mitt ute på landet. Det var i värre skick än vad man anat, trots att vi då varit och tjuvtittat i fönsterna. Stor om inte enorm potential men OJ så mycket jobb. Samtliga rum hade påbörjat renoveras men inte avslutats. Inte ett enda rum var färdigt. Dessvärre hade inte heller ägarna av huset städat upp(!) vilket gjorde att man faktiskt tittade på skräpet istället för huset.

Vi fortsatte vår färd. Den första snön föll över det fantastiskt vackra landskapet. På den mest slingriga och serpentin-liknande väg åkte vi backe upp och backe ner. Bara Småland kan se ut så. Vägen ledde hela vägen till Hult...

Även i kvällsljus såg huset fint ut. Många bilar, många potentiella köpare, många par i vår ålder...
Huset var på många sätt perfekt. Precis lagom mycket att göra. Dock var toaletten något som var ganska brådis att fixa. Då handlar det inte om inom en eller ett par månader, utan kanske inom ett år eller så. Imorgon är en visning till. Och imorgon ska jag ringa och prata med mäklaren, som för övrigt gav ett väldigt seriöst intryck, och be om en visning på söndag förmiddag så att vi kan se huset från insidan i dagsljus. Efter det kommer vi troligen att lägga ett bud. Det ska bli så spännande. Tänk, ett hus! =)

Ord som rör sig i mitt huvud...

- Många ord.


Värdelös? Inkompetent? Frustrerad, väldigt ensam, ilsken, papper, ledsen, sammanbiten, ingen återvändo? Förväntansfull? Positiv? Vita möbler, skrattbehov, folsyra, bilkörning, lånelöfte, hus.


håll tummarna för mig snälla...

Första jobbsöndagen.

- Och nu är den avklarad!

Jobbade idag 12-16. Som tur var började Carina jobba idag också, som tidigare har varit sjukskriven, och tur är ju det. Hon bor också här i Eksjö och jag kan åka med henne både till och från jobbet. Hade hon inte jobbat hade jag inte kunnat ta mig till och från arbetet. Nä, nu ljög jag. Jag hade kunnat åka hemifrån vid 10.00 och vara hemma vid 17.48.