Julgranspynt och tomtegröt.

- God Jul alla mina kära Vänner!

Klockan är bara några minuter in på julaftons första timma. Johan ligger i sängen och sover. Stackaren ska jobba imorgon. Dock tänkte jag vara snäll och omtänksam genom att ge honom en ordentlig frukost och vad passar bättre på julaftons morgon än en skål med nylagad risgrynsgröt!

Precis innan Johan gick till sängs klädde vi julgranen tillsammans. Granen är vald av mig själv i stora djupa skogen och det tog ungefär sex timmar att hitta den! Nu har den kommit in från kylan till värmen och står ljus och fin i vardagsrummet. Än så länge verkar katterna måttligt intresserade (peppar, peppar...)

Tack för julkorten jag fått från er, och tack alla som har skickat sms och hälsningar! Till er som jag inte skickat julkort till;

Hoppas ni alla får en riktigt härlig jul med god mat, många skratt och gott sällskap!

I Gotta Feeling!

- En trevlig morgonsurpris!

Åter en tidig morgon. I två dagar har jag gått upp när klockan ringt 05.30. Anledning; körlektioner med Bengan vid sju.
Igår fick jag öva på att backa runt hörn idag var det parkeringar. Jag känner att jag manövrerar körskolebilen allt bättre och bättre, vilket gör att jag inte känner mig som ett hopplöst fall. Idag följde jag med in i lokalen efter lektionen för att betala. Då sa Bengt inför hans kollegor hur trevlig och målinriktad jag är och att det är väldigt roligt att köra med mig! Att han hade fått köra första lektionen med mig idag hade gjort hela hans dag eftersom jag alltid har ett leende på läpparna. Jag blev väldigt överraskad och väldigt, väldigt glad! Bengt fick mig att cykla leendes hem till värmen i lägenheten! Nu väntar jag på att klockan ska bli nio och jag ska bege mig till bussen och dagens arbetsdag. Ikväll vankas eventuellt övningskörning med Ida från jobbet och hem till henne och mamma för att äta lutfisk. Om det snöar lika mycket som det gör nu blir det nog ingen övningskörning för då kanske det inte blir någon lutfisk, för vad jag vet skulle den inte serveras i diket mellan Nässjö och Eksjö.

Både jag och Bengt kommer nog att ha väldigt bra dagar idag. Tack! =)

Jag försökte ju i alla fall.

- En ledig dag!

Nästan hela dagen var planerad. Jag skulle till banken för ett lånelöfte handla julklappar, mat, skor, kläder, glitter och julgranskulor. Jag skulle städa undan allt skräp, till och med garderoberna och skåpen.

Två minuter innan jag skulle slänga på mig skorna för att sedan kunna ta mig till banken, kom posten. Det var ett brev till Johan och ett till mig. Johans var ett julkort från Jonas, mäklaren i Södertälje. Mitt brev innehöll följande:

Ida Eriksson

född 090924
död 090924

Det blev inget lånelöfte. Jag var där i tid men ingen Johan dök upp. Fel dag visade det sig efter tjugo minuters väntan och ivrigt ringande och sms:ande från min sida.
Julklapparna, skorna, glittret och julgranskulorna lyste med sin frånvaro trots att jag besökte varenda liten butik i hela Eksjö. Dessutom var det många "idioter" på stan idag som till exempel icke-defensiva dårar till bilförare, förvirrade tanter och allmäna idioter som parkerar sina bilar på en gågata(!) så att det är OMÖJLIGT att ta sig förbi. Jag gjorde nästan medvetet en liten reva i lacken på bilen med mina matkassar när jag trängde mig genom.

Kvällen som skulle bli trevlig med räkor och lite vin, blev mestadels dyster och ledsam. Jag har fortsatt läsa "Den lilla sorgen" som jag fick rekomenderad av min terapaut. Den gör det inte lättare men inte heller svårare. Däremot gör den mig ganska arg. Jag blir arg på samhället, på sjukvården, på vissa människor i min närhet och på mig själv. Varför ska jag skämmas? Varför ska jag dölja min sorg av det barn som jag aldrig fick lära känna, men ändå kände så starkt för? Jag är i efterhand arg på alla som säger att "det är naturens gång", att barnet inte hade varit livsdugligt. Som om det är någon som påstår att det är "naturens gång" när vissa får cancer eller någon annan sjukdom, att naturen hjälper till att "rensa bort" de som inte är "livsdugliga". Och sjukvårdens näst första fråga; "Har du haft missfall förut?" eller ännu värre "Var graviditeten planerad?" som om DET skulle göra det mer oaccepterat att sörja? Sådant blir jag arg på nu såhär i efterhand.

Johan har gått och lagt sig för en timma sedan. Nu är det min tur. Imorgon är en ny dag. En dag för jobb, glögg och sedan julfest med Johans jobb. Det ser jag fram mot.

Stämningsfull musik!

-Oemotståndlig!

Klass 4B gör sin version av "A space odyssey". Klicka här för att förföras (förfäras?). Underbart är det i alla fall! =)

En alldeles för tidig morgon, egentligen.

- Men jag är pigg!

Anledningen till att jag är uppe såhär tidigt är att jag ska till körskolan klockan sju. Jag ska köra bil och hoppas på att jag är mer fokuserad på körningen denna gång, än förra. Då gick allt åt skogen. Efter lektionen ska jag till kuratorn. Sitta där och prata och gråta en knapp timma för att sedan ta bussen till jobbet. När jag väl är hemma ikväll hoppas jag att jag känner mig stolt och nöjd att ha uträttat så mycket. Tyvärr går inte körkortstagandet i den takt jag vill att det ska gå och det gör mig väldigt frustrerad. För mig skulle detta vara prio ett, men det visade sig bli en prio två. Att prio två låg så långt bort från prio ett hade jag ingen aning om. Prio två visade sig vara längst bort i andra änden. Med andra ord känns det här med körkorter väldigt avlägset och det är väldigt tråkigt. Å andra sidan är det mitt eget fel. Jag anstränger mig inte vidare mycket. Hade jag verkligen velat så hade jag kunnat sitta på körskolan klockan sju på morgonen. Men nej, så tycker jag inte egentligen. Had ejag varit skolungdom och slutat plugget senast klockan fyra, då hade jag orkat det. Nu kommer jag hem klockan sju och min hjärna orkar inte med massa sådant just nu.

Annars då?
Jo, jag saknar jag alla i Stockholm och alla i Göteborg som jag känner.