I början var det lite småkul. Nu är jag förbannad!

- Tejpa, riva tapet, spackla, måla...

Jag drog med Johan till färgaffären i morse när de öppnade. Vi köpte allt man kan behöva för att måla om en hall. Målarfärg, spackel, slippapper, roller, spackelspade och maskeringstejp. Hemma igen började Johan att maskera alla karmar och lister. Jag började med att riva lite tapet som satt löst och gick sedan igång med spacklet. Kvinnan i butiken hade rekommenderat fint spackel och när jag öppnade burken fick jag precis det intrycket. Jag började spackla och sa till Johan "shit, vilket fint spackel, det är nästan som målarfärg!". Och så fortsatte jag... och sedan kom jag på att vi skulle måla om i köket också när vi ändå höll på. Jag hade ändå bara använt en tredjedel av spacklet så det var lugnt.
När jag var klar efter fyra timmars arbete skulle jag plocka fram sandpappret i påsen från färgaffären. Så ser jag en burk med "SPACKEL". Ja. Jag hade alltså spacklat med helt vanlig väggfärg!
I normala fall hade jag svurit och blivit sur, kanske till och med smällt i någon dörr eller gått ut i ren protest, men jag började faktiskt att skratta!
Så, jag fick spackla igen. Det gick ganska fort för nu kunde jag tydligt se vad det hade varit ojämnheter. Nu är jag klar och väntar bara på att det ska torka. Jag tror inte att kombinationen målarfärg/spackel är speciellt bra. Förmodligen kommer det ta väldigt lång tid innan det torkar och förmodligen kommer det att bli svårt att slipa bort. Nu är jag inte lika skrattsugen som jag var tidigare...

Jag kanske återkommer med något form av resultat. Går det käpprätt åt pipan så får jag väl riva ner hela huset och bygga ett nytt. Detta bådar gott för ett framtida hus ;-)
(Jag har dock hört att gravida kvinnor kan bli lite förvirrade. Vi säger att det är det jag drabbats av.)

Nu ska jag åka och handla lite mat. Jag är hungrig!