Mamma ringde och väckte mig igår vid åttasnåret och berättade att mormor hade somnat in. Jag kunde inte gråta för jag tycker ändå att det på något sätt är vackert att dö när man är gammal, och speciellt när man inte mår så bra. Hennes andning hade varit oregelbunden sedan kvällen före och några dygn innan det hade hon slutat att äta, dricka och prata. En naturlig reaktion när man känner på sig att det är dags att börjar varva ner och inse vad som kommer att ske.
Hon har det bra nu och kan komma och hälsa på mig här nere när helst hon vill utan att det blir jobbigt eller krångligt, det är det bästa...
Hon har det bra nu och kan komma och hälsa på mig här nere när helst hon vill utan att det blir jobbigt eller krångligt, det är det bästa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar