Underbar serie!

- Det är de små guldkornen som är värda att leta efter.

Jag satt i tv-soffan (som vanligt efter middagen) och så plötsligt ramlar jag in i en dokumentär/reality-serie som just börjat på tvåan(!). Det handlar om tre riktiga prinsar. En homosexuell prins från Indien, en prins från Afrika och en från Sri Lanka. Samtliga får möjlighet att åka till Storbritannien under en månad för att försöka hitta kärleken, under täckmantel. De får alltså inte avslöja vem de egentligen är utan får låtsas vara utbytesstudenter och får ta simpla jobb på krogar och hotell och gå ut och ragga på kvällarna. Ett helt underbart genomtänkt program med mycket humor men även konflikter. Inte minst på grund av olika synsätt på till exempel homosexualitet. Jag och Johan satt båda som fastklistrade i soffan och kunde inte hålla oss för skratt. Stackarna har ju aldrig ens lagat mat själva tidigare. Nu ska de inte bara klara av att få mat i sig, utan också jobba och försöka "smälta in". Denna serie rekommenderar jag starkt!

Idag tror jag att jag har fått några ordentliga sammandragningar. De har inte gjort ont, bara spänt lite om magen samtidigt som den varit stenhård. Dagen på jobbet var mycket tuff och det blev inte många minuters sittande idag, precis som jag trodde i morse.

Huvudvärken sitter i ännu men jag hoppas och tror fortfarande på att det kommer att vara borta till imorgon. Då är det ju äntligen fredag och en jag har en hel helg att spendera tillsammans med Johan :-)

Vecka 27, 26+0.

- 14 veckor kvar! :-)

Nu för en stund sedan, efter frukost, satt jag och tittade på magen. Det sparkades för fullt där inne, men jag kände ingenting! Livmodern har dock blivit större och nu sparkar bebisen över naveln istället för under (den kan ju ha flyttat på sig också, bytt ställning). Kan det vara så att den ligger och sparkar rakt in i moderkakan nu och att det är därför jag inte känner någonting? Åter igen har man varit orolig utan att det är något konstigt :-)

Jag har haft spänningshuvudvärk nu i två dagar. Vaknade även i morse med detta. Vet inte vad det beror på, men kan nog mycket möjligt ha med just ovanstående att göra. Hoppas det går över till ikväll. Idag regnar det och jag befarar att det blir väldigt mycket att göra på jobbet idag. Typiskt.

En dag till av oro.

- Men den slutade mycket bättre.

Bebisen rörde sig inte mycket igår heller. Några få gånger vid lunch och precis efter lunch. Sen var det blickstilla. Så kom jag hem efter jobbet, Johan hade tillagat strömming (som jag uttryckligen sagt att jag HATAR sedan jag blev gravid. Vi hade diskuterat vad kvällen innan vad vi skulle äta och jag föreslog sill, alltså matjesill. Han hade missuppfattat mig och blivit glad för att jag ville ha strömming igen. Så på morgonen när jag gick upp låg ett djupfryst paket på diskbänken för tining och jag förstod redan då att han hade missuppfattat mitt önskemål. Å andra sidan tänkte jag "lets give it a chanse" och sa ingenting till dess att jag kom hem.). "Väldigt djärvt av dig att våga dig på att steka strömming eftersom jag uttryckligen sagt att jag hatar det i säkert sex månader nu." sa jag. Johan tittade förskräck på mig och för en stund trodde jag han skulle gå sönder. Men maten var jättegod och nu kan jag nog tänka mig att äta strömming igen. Tack älskling!
Efter maten vaknade även bebisen till och flyttade runt på sig. Inte riktigt lika mycket som den gjort förra veckan, men under en ganska lång stund och då gick min oro över. Många säger ju att man ska kontakta BM om det blir förändrade rörelser i magen, men vad menar man med det egentligen? Vad är förändrade rörelser? Från förra veckan är det jättestor skillnad. Inte alls lika intensiva "anfall" men samtidigt så är det ju rejäla sparkar när den väl gör det. Har det redan börjat bli trångt där inne? Eller kan det vara en så enkel sak att den sprattlar och sparkar bak mot ryggen? Tänk att man oroar sig så mycket redan nu...
Jag kunde i alla fall somna igår, vilket var underbart skönt. Dock kom jag på att jag missade "Celebrity rehab" i måndags. Mycket tråkigt eftersom det inte ens går att se på play-kanalen.

Fler kommentarer.

- Kanske ska man köra "comment of the day" eller något liknande?

En man, någonstans runt 60-års åldern står och får hjälp av mig i kassan och vi talar om leveranstider.

-"På tal om tider. När är det dags?"
-"Om tre månader ungefär."
-"Jaha, så lång tid... Med tvillingar då förstås."
-"Nä." (det var allt jag fick ur mig...)

Kommentar från en arbetskollega...

- Tack?

Vi ses för första gången på fem veckor. Detta är det första personen säger.

-"Hej Lina. Hur mycket har du gått upp i vikt?"
-"Tio kilo".
- "Ja, jag ser det."

En dålig natt...

- En dålig dag?

Igår när Johan var på jobbet höll jag på att fixa lite här hemma. Tvätta kläder, dammsuga, diska, städa och andra tråkiga måsten. Och plötsligt så fick jag ont nedanför svanken. Som om det satt en stor glasskärva där och pinade mig för varje gång jag böjde mig framåt. Sen höll det i sig hela kvällen.
Jag hämtade Johan på jobbet så att han skulle få slippa gå i regnet, sen kom mamma och Ida och jag bjöd på kokos- och limesoppa med räkor och jasminris. Sedan visade vi lite av bebissakerna som vi köpt på oss under semestern. (Jag trodde faktiskt att de (eller i alla fall mamma) skulle vara mer delaktig i min graviditet, men det har inte blivit så. Vi har träffats kanske var fjärde vecka, då går jag genom om något nytt har hänt och sen pratar det inte mer. Jag vet inte om det är hon eller jag som är avig. Kanske ingen av oss är det, det kanske bara är så. Oavsett hur det är känner jag att jag saknar någon som jag kan prata med denna graviditet om, förutom Johan. Han är jättebra på alla vis, men det är inte samma sak som att prata med någon som varje dag känner ett liv inuti sin egna kropp. En vän.)
Efter mat och visning åkte Johan och Ida iväg och övningskörde, mamma åkte hem och jag gjorde ingenting. Johan var hemma en dryg timma senare, vi tittade på film och gick sedan till sängs. Då började det igen. Den där glasbiten...
Hela natten har jag känt av den så fort jag rört på mig. Jag har fått gå upp på toa minst 5-6 gånger, Johan har snarkat och när man väl vaknar upp efter att ha fått lite sömn så visar det sig vara måndag. Nu har jag en hel veckas jobb att se fram mot. Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag... Om det onda kommer att hålla i sig kommer det bli svårt för min medarbetare denna veckan. Nåja, två personer som jobbar i en möbelaffär på 3000 kvadratmeter(?) under semestertider då det kan komma precis hur mycket människor som helst, speciellt en sådan är grå dag, är inte mitt påfund. Jag hade kanske tyckte att det vore på sin plats med någon extraarbetare?

Nä, fy farao för denna dag. Helst av allt skulle jag vilja ligga kvar i sängen och tycka synd om mig själv. När får man göra det nu för tiden egentligen?

Jag gillar att räkna ner.

- Här kommer lite roliga datum att se fram mot!


♥ 22 dagar kvar till vi får tillgång till huset och kan börja fixa till barnrummet, 16 augusti 2010.

♥ 63 dagar kvar till jag slutar på jobbet, men bara 41 arbetsdagar kvar, 24 september 2010.

♥ 64 dagar kvar till vi flyttar till huset, 25 september 2010.

♥ 101 dagar kvar till bebisen kommer, 3 november 2010.

Idag blir det shopping!

- Vetlanda, idag hälsar jag på dig!

Jag fick ett tips av en annan gravid att åka till Vetlanda och handla på H&M och Gina Tricot. Man vänjer sig snabbt med att inte ha alla butiker nästgårds. För några år sedan skulle det vara otänkbart att behöva åka till en annan stad för att handla kläder. Då var det Stockholm som hägrade och dessförinnan var det Göteborg. Nu är det Eksjö och de affärerna som finns här är Lindex som öppnade förra hösten och Vero Moda, eller här kallas det för "Klädhuset", haha. Sen finns det några tant-affärer, några med lite blandat med prylar och Odd Molly och några affärer med lite dyrare designade kläder. Alltså inga mammakläder så långt ögat nåt. Nu har jag lärt mig leva på leggings men även de börjar bli lite för korta över magen nu, och det i sig har dessvärre resulterat i så kallat "Gällivarehäng". Så idag tänkte jag åka och shoppa några vettiga mammakläder, framförallt byxor/leggings. Jag hoppar nog över jeansen just nu men senare, till hösten, ska jag definitivt ha ett par!
Johan jobbar hela helgen så jag får försöka underhålla mig själv så gott jag kan. Tror inte att det blir några problem men jag måste erkänna att jag tycker att det är lite ensamt och tråkigt.

De senaste dagarna har jag varit på konstigt humör. Jag har ju varit på väldigt bra humör de flesta stunder under ganska lång tid. Vi har skrattat jättemycket och varit ganska barnsliga och det har varit så enormt skönt och befriande. Men sen jag började jobba är det som att det är helt omöjligt att ta saker på rätt sätt. Jag hakar upp mig på saker jag inte gillar, irriterar mig på diverse morgonpratare, väderpresentatörer och nyhetsuppläsare på tv, retar ihjäl mig på reklamen på tv, vill gå och lägga mig i sängen redan vid halv nio för att jag är så förbannat uttråkad. Jag känner ingen lust till någonting och det är precis som om jag går och väntar på att någonting ska hända. Men vad det är som ska hända har jag ingen aning om. Jag hoppas att det snart går över för det är varken kul för mig eller Johan. (Och nej, jag kan inte "skärpa mig", det känns inte som om det är jag som styr det utan något annat...)

Jag vill veta vad ni tror!

- Pojke eller flicka, vad har du röstat?

Märkte precis att det nu är jämt mellan vad ni tror döljer sig i min mage. Det skulle vara väldigt intressant att veta vem som tror vad. Skriv gärna en kommentar i detta inlägget och säg vad ni har röstat på; pojke eller flicka. Jag kommer så småningom lägga upp ett inlägg med vad ni gissat på :-)

Man kan ju även rösta flera gånger än en. Inte varje dag eller vecka, men månad (?) tror jag. Jag har ju ändrat mig flera gånger så det kan ju ni också få göra ;-)

På visit hos barnmorskan.

- Inga frågor denna gången heller...

Igår vid tio hade vi tid att träffa barnmorskan. Det var lite nervöst att komma dit igen men allt gick bra. Jag behövde inte väga mig men det togs lite blodprov och mättes lite så nu vet jag hur det ligger till. För vissa av er är detta rena djungeln, andra förstår precis :-)

SF-mått vecka 24: 24 cm
Blodsocker: 4,8
Blodtryck: 129/70
Bebisens hjärtslag: 140

Bebisen är lite stor för veckan enligt "kurvan", fast det är nog inte så farligt. Måttet mäts ju och jämförs med fulla veckor. Igår var jag i vecka 24+6, alltså 24 fulla veckor. Måttet är därför lite mycket, bebisen är alltså lite större, men om man ser var måttet skulle vara idag, när jag är 25 fulla veckor så ligger jag mitt på.
Sedan frågade hon om jag hade några frågor men det hade jag inte så då fick vi gå hem. Varför har jag inga frågor kan man undra? Jag är ju förstagångsmamma jag också... Vad funderar ni andra gravida på? Ge mig lite tips! ;-)

Hur många av er har plockat hjortron?

- Nu har jag blivit tillräckligt gammal för att "ta över".

Jo, anledningen att jag undrar är just för att många tror att det inte finns hjortron i södra Sverige, men det gör det faktiskt. Bara man vet vart man ska gå.


Igår hade vi bestämt med pappa att han skulle visa oss var hjortronen växer. Jag har ju plockat det flera gånger förut, men då har jag inte varit vuxen och således inte heller intresserad av att försöka komma ihåg var det är någonstans. Men igår åkte vi iväg. Jag, Johan, pappa, Wasinee och Emma, på en otroligt rolig, spännande och fruktansvärt utmattande resa.
Vi elva var vi framme hos pappa. Vi plockade med oss några hinkar, stövlar, myggmedel (om man vill använda sig av sådant. Själv hoppar jag över.) och matsäck. Sedan åkte vi iväg. Jag skulle kunna tippa på att det tog ca 40 minuter att ta sig dit, till pappas barndomshem, och sedan en bit till. Sedan följde en några kilometer lång vandring på en gammal skogsväg innan vi lämnade vägen för lite mer, ja, hur ska jag uttrycka mig, "tuffare" terräng, milt uttryckt.
Efter en enorm kraftansträngning var vi slutligen framme vid det första målet. Det gav inte så stor utdelning men det blev i alla fall en timmes letande och när vi fått med oss det som vi hittade satte vi oss ner för lite påfyllnad av mat i kistan i form av mackor som pappa hade tagit med sig till oss alla. Till efterrätt blev det blåbär som växte i mängder precis överallt.
Johan trampade ner i ett stort hål och kunde nästan inte komma loss och det gav i alla fall mig det största skratten under dagen.
Sen tog vi oss till nästa ställe. Lite närmre där vi hade parkerat bilen, men mycket värre terräng än till fösta stället vilket jag inte trodde var möjligt. Nu kände jag av mina fogar, mina ben och min mage. Allt kändes förstört och söndertrasat.
Efter att jag en kortare stund gått och letat efter hjortronen tog värken över och jag var tvungen att uppsöka ett nerfallet träd som jag satte mig och vilade på medan de andra plockade. Utbudet här var mycket större och slutresultatet blev kanske 7-8 liter. Vi fick behålla allt(!) för de andra hade redan varit ute en gång tidigare och hade så att det räckte.
På vägen hem stannade vi vid, vad pappa säger är, "Sveriges billigaste fik" och det stämmer kanske. Vi fem personer köpte följande. Två 50 cm Cola, två kaffe och en te. Fem biskvier, fyra dubbla havreflarn med nougat mellan, tre bullar, ett par småkakor och två chokladmuffins till priset av 202:- . Jag har aldrig någonsin i hela mitt liv ätit så goda kakor. Förmodligen för att jag aldrig någonsin i hela mitt liv, ansträngt mig så! ;-)
När vi kom hem käkade vi mat (efter att direkt ha åkt till affären och veckohandlat) och sedan följde några timmar av rensning av hjortronen. Det tog ungefär två och en halv timma för två personer att rensa. Nu ligger de mest mogna och inväntar lite socker och de mindre mogna på en ugnsform för att gotta till sig lite. Ikväll ska jag göra sylt (rårörda hjortron) och frysa in resten, precis som de är.

I lördags var jag och Johan på auktion. Det var egentligen inte meningen men vi såg en lapp vid vägen så åkte vi in. Meningen var att vi skulle lära oss hur det gick till, och vi tror att vi fattade till slut. Det var riktigt roligt att se på även om vi inte budade själva. Vi satt där i drygt två timmar innan magen gjorde sig påmind om att den behövde mat.
Annars var lördagen en ordentlig slappdag och vi satte oss vid tv:n redan vid fyratiden på eftermiddagen.

Nu följer åter en vecka av jobb. Men det är en vecka mindre till dess att jag gå hem än det var förra veckan :-)

Vecka 25 (24+0)

- Mmm... kött!

Idag går jag in i vecka 25, jag har alltså bara 15 veckor kvar vilket jag inte alls tycker känns så avlägset. Jag kommer att sluta jobbet om 10 veckor och det ser jag redan fram mot.
Nu har det varit en period som varit lite lugnare, kroppsmässigt. Bebisen har ju, som jag skrivit innan, börjat röra sig mer och mer och det verkar som om den är mest aktiv framåt efter lunch och till sena eftermiddagen. Även en liten stund på kvällen, runt åtta-nio sätter den fart för att sedan lugna ner sig vid sängdags ungefär. Ibland vaknar jag på natten av att den buffar där inne, men än så länge så är den ganska snäll mot sin mamma, jag kan alltså lätt somna om igen...

Ikväll ska vi hem till pappa och grilla. Han fyllde år igår och detta är någon form av "födelsedagsfest". Jag ser fram mot att äta en riktigt god grillad köttbit. Har inte grillat en enda gång i sommar. Det är ju skandal! :-)

Bebissparkar och farhågor.

- Men mest kärlek ♥

Ibland känns det som om det är en orm inuti mig. Något som slingrar sig och är så långt och vill vara överallt samtidigt. Men säg den som inte tycker att det är det bästa man kan uppleva! Ett nytt liv i sin egna kropp som man så smått faktiskt börjar lära känna genom att finna egenskaper på det nya livet och försöka förstå vad den underhåller sig med där inne. För mig är det fortfarande ett mirakel att det faktiskt fungerar och att verkligen ÄR någon där inne.

Sparkar gör bebisen varje dag och nästan jämt. Jag var ju lite rädd att jag inte skulle få känna så mycket i och med att moderkakan sitter "i vägen" men det är inga problem alls. Jag kan inte känna konturerna så bra, alltså var foten är, men huvudet, rumpan och ryggen är inga problem, fast jag kan inte särskilja dem :-)
Halsbrännan kommer och går. Nu har det varit jobbigt ett par dagar, ja, sedan jag kom tillbaka på jobbet. Har fått knapra Gaviscon-tabletter på kvällarna för att kunna somna. I början höll jag verkligen på att kräkas av dem. När man tuggar tabletten sväller den med säkert hundra gånger och blir som ett tjockt lager gegga och slem i munnen. Nu tycker jag att det är riktigt gott och ser det nästan som en liten "belöning" när det är dags att krypa till sängs.

Om en vecka ska vi på vårat första BM-besök efter ultraljudet. Det ska bli spännande att se hur jag ligger på kurvan, men samtidigt ska det inte alls bli kul att väga sig. Jag borde inte fundera så mycket på det, men ändå kan jag inte hjälpa att jämföra mig med alla andra. "Jag har bara gått upp två tre sedan inskrivningen" eller "Jag ligger på minus ett sedan inskrivningen eftersom jag mådde så dåligt". Jag har gått upp tio kilo sedan inskrivningen och då är kanske 3 av dem "semesterkilon" som jag alltid får under semestern när jag "släpper alla måsten och krav". Men jag ska försöka att inte haka upp mig. Jag mår ju bra, har inte ont någonstans och jag kan ju fortfarande röra på mig, så det behöver ju inte bli så mycket värre. Nu är dessutom vardagen tillbaka och jag får äntligen lite rutin i allt igen, även matintaget. Jag hoppas på att det ska lösa sig.

Beslutsångest.

- Igår kille, idag tjej.

Jag har i några veckor nu trott att det är en liten kille i magen, men så kom jag på idag när den sparkade på jobbet, att det nog är en tjej trots allt för "så sparkar ju inte killar". Knäpp man är :-) Så nu är jag tillbaka på det jag trodde från början (eller hur var det nu...)

Det är slut!

- Men sommaren är inte över ännu.

Igår var första dagen på jobbet efter semestern. Det var med blandade känslor (så är det väl alltid) jag kom tillbaka. Å ena sidan är det underbart med semester, å andra sidan är det skönt med lite rutiner också. Jag ser fram mot att tjäna pengar, att gå upp tidigt på morgonen (faktiskt!) och att få äta nyttig mat igen. Tyvärr blir det väldigt mycket "påhitt" under semestern. Jordgubbar med grädd-mjölk och socker till frukost är inte speciellt nyttigt, så förutom graviditetskilon har jag dessutom samlat på mig en del semesterkilon. Jag försöker se mellan fingrarna och inte haka upp mig. Jag mår ju bra och inga problem med någonting, inte ens halsbrännan (den gav väl upp) är så jobbig som tidigare.

Nu ska jag berätta vad vi har gjort sedan jag skrev sist...

Förra fredagen gick vi upp sjukt tidigt för att att sätta oss i bilen och köra till Åkers Styckebruk och Johans bror Erik med sambon Angela och deras barn Lucas som är ett år. Jag körde som en liten vilding och vi var framme strax efter elva på förmiddagen. Vi slängde i oss lite käk och åkte sedan till Mariefred och badade. Kvällen spenderades utomhus med grillad mat och myggkrig.

På lördagen var det dags för Johans lillasyster Karin och hennes blivande man Jimmys bröllop. Det var en borgerlig vigsel där bara brudparet och några vittnen deltog, vi andra samlades vid en festlokal i ett koloniområde i/utanför Södertälje. Denna dagen var det över 30 grader varmt och det var otroligt obekvämt att ha på sig kläder över huvud taget, men mest synd var det nog ändå om männen som hade sina kostymer på sig.
Brudparet var vackra och glada och det var en glad stämning och enormt mycket mat! Jag har nog faktiskt aldrig sett så mycket mat i hela mitt liv. Gott var det och festligheterna fortsatte nästan in på småtimmarna.

På söndagen packade vi ihop våra grejer och åkte till Strängnäs för att hälsa på en föredetta arbetskamrat, höggravid med knappt en månad kvar till bf. På vägen dit stannade vi i Stallarholmen och gick på vikingafestival. Där kollade vi på olika hantverk och köpte en present åt pappa (som snart fyller år) och åt gott grillat vildsvin. Det var sjukt varmt denna dag också...
Hemma hos Ida och Thomas i Strängnäs möttes vi även av en annan underbar före detta arbetskamrat som också heter Johan. Vi tog bilen in till Strängnäs city för att spela minigolf och äta glass för att sedan återvända till huset för att laga mat. Kvällen avslutades även här med myggkrig, men i vårat tillfälliga sovrum som Ida och Thomas hade fixat. Johan somnade som vanligt direkt, så det var jag som fick fajtas med dem i min ensamhet.

På måndagen var det dags att åka hem igen, men först fick vi ett telefonsamtal från Erik att Johan hade glömt sina skor hos dem, så vi åkte och hämtade dem innan det bar av hemåt mot Småland igen. Väl ute på E4:an i höjd med Norrköping visade det sig vara kö. I vanliga fall är det ju inga problem, även om det inte är så roligt, men i samma stund upptäckte vi även att våran AC i bilen inte fungerade. Denna dag var det drygt 30 grader och solen stod som högst på himlen. I ungefär en timma rullade vi sakta fram i 5 km/h i gassande sol i en svart bil. Gissa den kombinationen...

På tisdagen hade vi en vilodag. Johan fick läsa lite körkortsteori och var iväg på riskutbildning 1 på körskolan. Jag satt mest och gjorde ingenting. På kvällen blev det filmkväll med tre filmer, vilka jag glömt bort titeln på redan.

I onsdags var vi iväg till "Åsens by" i Aneby kommun, och åkte sedan iväg till Gränna för att äta lite, handla polkagrisar och bara byta miljö. PÅ väg hem stannade vi i Aneby på en loppis och köpte massa krukor och gamla tavelramar. Dit ska vi definitivt tillbaka!

Torsdagen pluggade Johan mer teori och jag var på odrägligt humör (pga att jag var uttråkad). På kvällen åkte vi på ännu en loppis är utanför Eksjö, men det var verkligen inte alls något att ha. Tråkigt.

I fredags åkte vi iväg till Västervik över dagen. Där kollade vi i affärer, köpte en milkshake på McDonken och jag blev misshandlad av en kvinna i en orientalisk möbelbutik(!). Vi gick där i lugnan ro och helt plötsligt är det något som smäller till mig, hårt som fan, på armen. Det var visserrligen inte kvinnan själv som slog mig, men hon höll på att titta på skärmväggar (rumsavdelare) och hon på ett dåligt sätt hade ställt upp mot en vägg. En av dem ramlade på mig. Som tur var hamnade den på min arm istället för min mage. Då hade det kunnat gå väldigt illa! Hon bad inte om ursäkt.

Efter det fick jag gå med en lokaflaska på armen för att kyla ner den innan vi åkte till Lysingsbadet och tog oss en liten simtur. På väg hem hittade vi en antik/loppis-affär där vi hittade några fler ramar.

I lördags var den varmaste dagen hittills med 33 grader. Vi åkte på ytterligare en loppis i en gammal lada nästan bredvid ett hus som vi nästan köpte i höstas. Det var en jättestökig loppis med med hur mycket grejer och stor potential till att hitta saker! Vi köpte en mjölkpall(?!), några plåtburkar, en kikare och mortel i gjutjärn. En bra dag men mycket, mycket varm. På kvällen hyrde vi film och låg och svettades i soffan.

Isöndags åkte vi iväg till min barndomsbadplats utanför Sandsjöfors. Det var otroligt varmt och skönt i vattnet, 23 grader mätte termometern klockan sju på morgonen. Termometern i luften steg mot 34 grader och den varmaste dagen på sommaren var ett fakrum. Kvällen var olidlig trots kallt fotbad och några kalla duschar. Spanien vann i alla fall finalen i fotboll. Vilken tur att jag hejade på dem ;-)

Igår var jag på jobbet. Om ni tycker att det är varmt ute så skulle ni känna hur det är att jobba där jag jobbar. Åter igen ett ställe där temperaturen överstiger 30 grader inomhus. Det borde inte vara tillåtet tycker jag.
Jag jobbar måndag-fredag nu under semestertider (tror jag, men ingen har sagt något annat) och jag är ledig under helgen. Jag hoppas det är fint väder då så att vi kan åka och bada igen... Jag älskar verkligen att bada! :-)