Ja, så här kan det bli.

- Nu är det Molly som bestämmer.

Jag vill bara säga en sak som jag haft dåligt samvete för nu i flera veckor, tre närmare bestämt eftersom Molly är lika gammal. Det är tävlingen... och jag vill bara påpeka att ni som har varit med och ni som har vunnit inte är bortglömda! Jag ska, så snart jag bara kan, ta tag i vinsterna och meddela detta med bland annat ett blogginlägg. Men jag måste göra det en dag när jag är "ledig" (har händerna fria) och får avlastning, för min älskade lilla flicka vill fortfarande vara i famnen hela dagen ♥

Hembesök i snöstormen.

- Vår lilla har blivit större.

Jag har ingen som helst tidsuppfattning längre. Det enda jag vet är när jag ska mata Molly för då skriker hon, annars blir det väldigt mycket sova för hennes del. Har märkt mer och mer den senaste tiden att hon blir mer känslig för att sova ensam även om dagarna. Hon kommer aldrig till ro och ligger och gnyr och gnäller, rör på sig och kommer aldrig in i djupsömn. Så nu ligger hon på mitt bröst och sover djupare än någonsin medan jag försöker visa för er, genom att blogga, att jag faktiskt lever och inte alls har frusit ihjäl trots att jag faktiskt tror att jag ska göra det varje morgon jag går upp.


Igår var bvc här på hembesök. Hon hade lite svårt att hitta i snöstormen men dök upp så småningom. Det visade sig på vågen att lilla Molly hade gått upp med besked, från 3040 till 3410 g! Tänk så glad man kan bli när man ser ett resultat som det. Det innebär ju att min amning i kombination med ersättning är alldeles tillräckligt för att få henne växa och må bra.

Och angående amningen igen och era frågor och kommentarer i förra inlägget så har vi testat amningsnapp utan resultat. Eller resultatet är att hon vägrar att suga på den så det funkar inte alls. Igår tyckte jag att amningen gick bra hela dagen och för första gången kunde hon suga så länge hon ville, utan att jag avbröt henne på grund av outhärdlig smärta (som knivar eller nålar som dras in och ut genom bröstvårtan och som piprensare, som istället för ludd har nubb som borst, som "rengör" på sidorna av bröstet i mjölkkanalerna). Fast lagom till vi skulle sova så fick jag sådär fruktansvärt ont igen och gick gråta och hålla mig för munnen för att inte skrika när hon ville ha bröstet, som hon alltid vill när det är läggdags. Jag klarade några minuter och fick därefter avbryta för att göra ersättning istället, som hon inte somnar till...
Inatt var det samma procedur. Kan det vara så att jag bli extra känslig när jag är trött och utmattad efter en dag? Jag kan inte finna några andra anledningar till varför det annars skulle vara så. Har ni förslag på det, ni som är mer vana vid detta med amning än vad jag är?
Detta medför i alla fall att jag inte riktigt känner mig som den vanliga Lina som jag egentligen är. Jag har inte tänkt att ge upp ännu eftersom både jag och Johan har/har haft astma och Johan även väldigt mycket allergier mot till exempel pälsdjur, pollen, hö med mera, så känns det extra viktigt att Molly får i sig så mycket som möjligt av min bröstmjölk. Det känns i alla fall tio gånger bättre än vad det gjorde förra veckan när bröstvårtorna blev likbleka, iskalla och stenhårda efter endast några sugtag av Molly. Så jag tror fortfarande på det där med att det blir bättre snart, när mina bröst är härdade, men just nu är det lite svårt att se det positiva.

Annars har vi det bra här ute i skogen. Dagarna går ganska snabbt. Jag har börjat förstå Mollys signaler mer och mer. Hon älskar att ligga och titta ut genom fönstret, hon älskar när vi sjunger för henne. Johan hittar alltid på nya låtar som handlar om vad de gör just för stunden medan jag håller mig till de traditionella barnvisorna som jag kommer ihåg. Hon gillar även att ligga på skötbordet och bli ompysslad. Det är väldigt sällan hon säger något om att blöjan är blöt utan den kan bytas ut först när den är riktigt full. Och än så länge tycker vi det är jättebra eftersom det då inte blir så mycket sopor. Sopbilen kommer en gång i veckan här ute hos oss nämligen.
Från och med igår så tycker jag att hon ser lite annorlunda ut också. Lite knubbigare kinder. Håret har blivit lite ljusare och ögonbrynen och ögonfransarna något mörkare och mer markerade.

Mamma har börjat sin sista cytostatikabehandling (cellgifter) denna vecka. Enligt vad man kan se på röntgen är tumören helt tillbakabildad(!!!) och hon ska nu bara gå igenom en sista grej, hjärnstrålning i preventivt syfte, eftersom hjärnbarriären inte släpper igenom cytostatikan och därför kan metastaser (att cancern sprider sig) sprida sig till hjärnan om man har otur. Om en hjärnstrålning innebär några "risker" eller "bieffekter" råder det delade meningar om. Vissa tappar korttidsminnet, andra blir "dummare" eftersom hjärnceller dör. Jag hoppas att även detta kan handla om inställning till sin sjukdom. Det är alltså inte över ännu, men det ser faktiskt lika bra ut som vi har hoppats på under hela resan. Oddsen i denna typ av lungcancer är 20 mot 80. Mamma har alltid hävdat att hon är en av de 20 som överlever.

Tyvärr överlever inte alla med cancer och jag fick i måndags reda på att min arbetskamrat Carina dog i söndags i hemmet efter ett väldigt jobbigt sista halvår. Hennes cancer hade spridit sig till stora delar av kroppen.

Första morgonen ensam med Molly.

- Och vad är det för "fel" på amningen?

Molly vaknade strax innan fyra och ville ha mat. Hon sover med oss i sängen eftersom hon verkar ha ett väldigt stort närhetsbehov. Förmodligen har det med att göra att hon inte fick vara nära oss på BB utan istället skulle ligga i det där förbaskade solariet. Lagom till hon ammat klart var klockan tio i fem och Johan skulle upp. Alla följde med och vi åt frukost tillsammans i mörkret med undantag för några tända ljus. Molly uppskattade att ligga i sin vagn och titta på blåbärsförpackningen som hon pratade med under nära på en halvtimma. Lilla snuttan :-)


Nu har pappa Johan varit borta i fem timmar och än så länge har vi klarat oss bra. Molly har ätit två gånger, jag har diskat, fått fyr på pannan, pumpat ut mjölk och satt mig här och redigerat en bild och påbörjat detta inlägg. Snart måste jag äta lunch och jag borde passa på nu eftersom skruttan sover. Jag känner mig nöjd med denna dag hittills.

Jo, angående amningen så är det egentligen inget fel (möjligtvis att jag kanske fortfarande har lite för lite mjölk) förutom att Molly vägrar ta "rätt" tag om bröstet. Hon suger fel vilket resulterar i enorm smärta för mig eftersom hon även suger så hårt. Jag har pratat med amningsjouren som försökte instruera mig via telefon, mamma och Ida har varit här en hel dag och massa halva dagar och hjälpt till och försökt med alla möjliga metoder, men inget verkar hjälpa. Så nu kör jag på så länge jag står ut. Hon får suga på båda brösten innan dess att hon får ersättning eller utpumpad mjölk på flaska. Vi har även låtit bli flaskan under flera dagar och bara kört med kopp- eller skedmatning efter amningen, men det har inte gjort någon skillnad, så det är inte flaskmatningen som har "förstört" greppet om mitt bröst. Så, nu hoppas jag att mina bröstvårtor snart är "färdig-härdade" så att vi kan tycka det är rofyllt båda två.

Nu kurrar det i magen på mig och jag borde ta och äta innan något annat kommer i vägen. Sen kanske jag ska ta och fundera på en förlossningsberättelse som ni kan få ta del av.

Snyft :´-(

- Ensam kvar...

Både jag och Johan har nog lika mycket ångest inför morgondagen. Johan för att han ska börja jobba och inte alls vill lämna oss ensamma här hemma. Och jag, för att jag inte alls vill att Johan ska jobba och bli lämnad ensam här hemma med Molly. Nu tror jag visserligen att det kommer att gå bra men det känns lite pirrigt med viss osäkerhet.

Molly är verkligen ett litet mirakel förresten. Hon är världens snällaste så länge hon får mat. Nu har jag tyvärr inte lyckats helt med amningen än så länge, men vi kämpar på (därför har jag inte tid till att göra så mycket annat...) för jag vill verkligen att det ska funka!


Hon är så söt vår kära lilla stumpa. Och hon är helt och hållet vår....

Se på mig.

- Jag är en webbis också!

Jag kan inte tacka nog för alla fina kommentarer till oss alla! Ni är verkligen guld värda och jag blir på riktigt glad när ni skriver så snälla saker ♥

Jag kommer att uppdatera så småningom med en förlossningsberättelse och vad vi har gjort under tiden på BB och efter det att vi kom hem, men för stunden finns det ingen som helst tid till det eftersom vi håller på för fullt med att lära oss varandras (läs Mollys) mönster.

Under tiden som ni väntar kan jag bjuda er på Molly som webbis som vi tog sista dagen på BB.

♥ vårat hjärta ♥






♥

Hemma igen.

- Ingen bebis denna gången.

Jag gick och la mig och försökte sova efter det andra inlägget i bloggen, och sammandragningarna började komma så smått och kunde inte somna. En och en halv timma senare, vid halv fem, bestämde jag mig för att gå upp och elda eftersom jag frös så mycket. Ja, då var de ju där igen då, älgarna som underhåller oss morgon och kväll, fast denna gången var det helt andra älgar. En ko som åt på framsidan och en tjur som kom rusande mot henne. De började vråla och böla och nästan bråka med varandra. Då vaknade Johan och jag berättade först om älgarna och sedan sa jag "du kanske inte behöver åka till jobbet idag". Han tolkade det som att han kunde stanna hemma från jobbet eftersom det nu var "nya" älgar på tomten och att man hade en giltig anledning att stanna hemma just om de skulle börja bråka. Han blev glad när han fick reda på att jag trodde att vattnet hade gått och vi planerade att åka in så att vi kunde vara på plats i Eksjö klockan sju. Jag hem till mamma och Ida och Johan en stund till jobbet.
Vid nio var vi på förlossningen och jag fick sitta med och de tog ctg-kurva och gjorde sedan en undersökning. Det visade sig att de inte trodde att det var vattnet som hade gått och vi fick lämna förlossningen för att komma tillbaka två timmar senare. Vid tolv var vi tillbaka efter att ha ätit korvsoppa och chokladpudding hos mamma och Ida. Åter igen en undersökning som visade samma sak som tidigare, att vattnet alltså inte hade gått. Fick även sitta och göra ett till ctg som visade värkar var fjärde minut. Sedan klämde hon lite på magen och vi blev ombedda att åka hem och vila och vänta. "Men vi behåller patientbrickan här så länge..." sa barnmorskan. Så nu vet jag inte hur lång tid det kommer att dröja. Men det gör mig inte så mycket, nu har det i alla fall hänt någonting, och bara det är mer än tidigare :-)

Jag kommer att fortsätta hålla er upprättade om vad som händer. Nu ska jag ta och testa min TENS-apparat för mina värkar känns så pass mycket att det är svårt att sitta ner och låta bli att grimasera.

Jag är uppe mitt i natten...

- Schhhh....

Jag har smygit runt i en halvtimma ungefär. Vaknade av något "konstigt" som var blött mellan benen. Gick på toaletten för att se efter om det var min blåsa som vågar ge sig på ett skämt såhär mitt i väntans tider, eller om det faktiskt kan vara så att det är vattnet som har gått. Jag tror på det sistnämnda eftersom det inte riktigt hade samma färg som vanligt.
Ringde till förlossningen. Barnmorskan lät tröttare än jag och gick igenom min journal. "Kom in vid nio-tiden så ska vi kolla upp så att det är vattenavgång, men hör av dig om du får kraftiga värkar och vill komma in tidigare. Så nu kan du sova en stund till." Jaha, tänker jag nu. Ska man kunna sova när vattnet har gått?! Jag känner mig alldeles uppspelt och vill inte alls sova, men om detta är början på vad som komma skall så det nog bra att försöka fylla på sömnbanken en aning. Så, ja... jag får väl och lägger mig igen då.

God natt? :-)

Dagens stora bedrift.

-Och nu är helgen snart slut.

Som jag skrev innan så har det varit den stora bakdagen idag! Jag har gjort fem olika sorters bakverk. Egentligen skulle det bara bli fyra, men eftersom älsklingen är lite allergisk mot vissa nötter så gjorde jag halva satsen av pecan & cranberry-smeten till en peanut & cranberry istället. Så då blev det fem stycken istället.

Nu ligger allt i frysen (och lite i min mage) och nu får det inte plats mer. Jag som hade planerat att baka lite baguetter och mat-muffins imorgon.

Johan har varit extremt duktig han också och har fixat i ordning all ved! Nu finns det bara lite skräp kvar på uppfarten. Pannrummet är uppfyllt och resten är i vedboden.

Min gips-mage har jag fotograferat, men det var mörkt när jag gjorde det och jag blev inte nöjd med resultatet, bara därför så får ni vänta till imorgon på den.

Det var då ett jävla tjat om de där älgarna!

- Men det måste upplevas!

Ja, vi lyckades faktiskt få mycket gjort igår. Jag vaknade av att Johan skrek "Titta, en älg!". Ja, då fick jag ju krångla mig ur sängen för att bekräfta det han sagt (han är ju trots allt storstadsbo) och kunde snabbt konstatera att han hade rätt. Då var klockan åtta och dagens sovmorgon var ett minne blott. Vi åt lite frukost, duschade och fixade till oss för en tur till stan.
Först var vi på en loppis för att hitta en hylla som vi kan ha stående i badrummet eftersom det inte finns någon som helst förvaring där inne (och väldigt lite plats också för den delen) och vi har ganska mycket saker som behöver förvaras. Men det gick inte alls bra. Vi var nog inte riktigt på humör heller i och för sig.
Nästa anhalt var granngården där det inhandlades fågelmat. Lyckligtvis bara för 726:- denna gång men jag hade dessutom fått några värdecheckar på totalt 130:- så summan blev istället 596:- .
Sen åkte vi till "centrum", hoppade in i blomsteraffären och handlade en liten ros, ett hjärta och ett ljus, förbi Apoteket för att köpa ännu ett 200-pack Gaviscon (jag har gjort slut på snart 400 tabletter sedan vi flyttade hit!) och nässpray och en förpackning med gipsbindor.

Sedan åkte vi vidare till skogskyrkogården och minneslunden. Jag tände ljuset och Johan fixade med blommorna.

Jag tänkte lite på lilla Ida och på Johans pappa, på mormor och farfar. Det började spricka upp på himlen precis när vi åkte därifrån och sedan sken solen hela dagen. Det tror jag var meningen.

Jag blev kissnödig på vägen från kyrkogården och Johan ringde till Ida och frågade om vi kunde komma förbi. Det fick vi ju såklart och vi blev bjudna på risgrynsgröt och skinkmacka som smakade gudomligt.
Sista anhalten var Coop Konsum och en storhandling vad gällde smör, mjöl, socker, ägg och annat smått och gott till de tilltänkta kakorna som jag har planerat att baka idag. Sen kunde vi äntligen åka hem igen.
Sen kommer jag inte ihåg om det var jag eller Johan som upptäckte samma älg igen, men där var den i alla fall. Jättehungrig på äpplen. Vi studerade den på nära håll i en timma ungefär (tiden går otroligt snabbt när man tittar på älgar måste jag säga). Sen påbörjade jag marinaden av fläskkotlettraden som jag tagit ut från frysen dagen innan och Johan förberedde gipsningen av min stora mage! 12 meter gipsbindor placerades inte så varsamt ut på min redan kalla kropp. Som tur var blev jag inlindad i plastfolie först, bara för att eliminera riskerna för eventuella "gipset-fastnar-i-hår-problem". När Johan satte på den andra biten gips börjar jag få en massa förvärkar eller väldigt onda sammandragningar. Johan tror jag är känslig för kylan och det tar säkert tio minuter innan jag får ur mig vad jag står och stönar åt. Till slut står jag inte ut mer utan måste sätta mig ner. Gipset har inte stelnat helt men tillräckligt mycket för att kunna lirka mig ur det. Det onda håller i sig en timma ungefär och sen försvinner det plötsligt. Jag fortsätter gipsa min bebismage som numera ligger på köksbordet. Resultatet blev bättre än vad jag trodde det skulle bli och bilder på härligheten får ni i ett senare blogg-inlägg.
Maten serverades vid åtta i lagom till AMF och sedan blev det faktiskt en film till efterrätt (och maoam-kola i massor!) . Åter igen blev jag sådär superdupersugen på en kall öl, men fick nöja mig med vatten istället.
När vi gick och la oss närmre tolv såg jag att vi hade fått sällskap av den andra älgkon med sina två kalvar En kalv hade redan ätit så mycket att den låg ner och vilade, de andra fortsatte mumsa på. Tre älgbesök på en och samma dag är inte dåligt!

Nu är det kak-bak-dags och resultatet av detta och av gipsmagen får ni se ikväll om inget annat händer.

Vi har gjort så mycket idag.

- En mycket bra dag!

Men jag orkar faktiskt inte blogga om det idag, så det får bli imorgon istället. Vi hade med oss kameran när vi gjorde några grejer. Bilder kommer alltså också imorgon!

Hoppas ni andra har haft en minst lika bra dag!

Ensam kvar?

- Min impulsivitet till ingen nytta.

Ja, nu känner jag mig så ensam i mitt gravida tillstånd. Helt plötsligt är ingen av mina vänner gravida (undantaget är några internet-vänner). Jag står ensam kvar på denna plattform och för stunden känns det som om det alltid kommer att förbli just såhär. Jag vet ju att det inte är sant, men just i denna sekund så känns det oerhört jobbigt.
Jag försöker få dagarna att gå genom att söka efter tv-program på PLAY-kanalerna. Däremellan äter jag (alldeles för sällan och för dålig mat, vilket ger mig dåligt samvete), tittar lite på tv och diskar gårdagens disk efter att varmvattnet har kommit upp i en bra temperatur. Sen enda utomhusturen jag gör är att fylla på fågelmaten till småfåglarna. De, eller rättare sagt de stora och hungriga nötskrikorna, äter oss nästan ur huset. Imorgon måste vi handla mer fågelmat för nu är det bara lite småkrafs kvar.

Nu är klockan strax innan åtta och disken är redan gjord. Kanske ska jag orka ta ner gardinerna och sy upp dem idag, men jag vet inte. Jag kanske tar en tur till brevlådan i alla fall...

Hmmm....

- Vad annars?

Alltså, jag hoppas verkligen att det är stora råttor som springer runt uppe på vinden...

Modigare eller hungrigare?

- Jag är i alla fall hungrig!

Jag fick en smärre hjärtattack när jag i lugnan ro gick ner för trappan för en timma sedan och ser en älg i hallen! Ja, det var så det kändes i alla fall när älgkon står och tittar rakt på mig precis utanför dörren! Med sig hade hon sina två kalvar, vilket jag tror är en av varje sort eftersom en av dem har en söt liten "tofs" under käken. Som vanligt visste jag inte var kameran var och sprang och letade som en liten tok innan jag hittade den, där den alltid ligger. Då var jag redan så skakis och andfådd att dagens bild inte heller blev så mycket att skryta med. Men här är de i alla fall, alla tre!


Sen var det en så fin solnedgång bakom ängen som sluttar ovanför huset, trots det uschliga vädret idag, men tyvärr har jag en knäpp inställning på kameran att bilderna blir helt brusiga (från när jag var uppe den tidiga morgonen och fotade med 30 sekunders slutartid). Men ni får nästan se hur det såg ut i alla fall.


Johan har lämnat mig som vanligt ensam på onsdagskvällen. Jag trodde att förra veckan skulle vara den sista jobb-onsdagen för honom, för idag skulle ju bebisen komma. Men det har det inte gjort och han måste åka till jobbet. Han såg inte heller fram mot det så mycket. Han är som jag, tänker bara på en sak - bebis!

Idag var vi en sväng till Tranås. Vi skulle köpa en hylla till badrummet, men det blev en bröstpump istället. Så nu hoppas jag bara att jag kommer att få användning för den! :-)

Vårat lilla mirakel.

-Det är ju du!

Imorgon är det dags för dig att titta ut, lilla bebis. Men jag förstår dig, det är varmt och skönt där inne, du behöver inte anstränga dig för att få mat, det är mjukt, inga hårda kanter, inga obekväma kläder som skaver mot huden, inget ljus som bländar dig... Du kommer ju när du vill, det vet jag ju redan. Men bara så du vet så är du mer än välkommen! På lördag hade jag tänkt att vi skulle till din storasysters minneslund och lämna ett ljus och några fina blommor. Hon skulle bli jätteglad om du ville följa med. Fast det gör du ju oavsett. Din pappa tror att du kommer den elfte november. Jag skulle bli glad om du ville komma innan fars dag som är den fjortonde så att vi kan ge pappa en liten present från dig. Kram så länge min underbara lilla skatt. ♥

Här bor vi!

-Utsikt över landskapet.

Igår tog vi bilen till Frinnaryd, ett litet samhälle en bit härifrån, för att besöka en antikaffär som bara har öppet på söndagar. När vi kom fram märkte vi att affären var i ett vanligt bostadshus samt att det inte fanns några andra bilar på plats. Jag har lite svårt för att uppskatta så "intima" besök där man ringer på någons dörrklocka och ber om att få komma in för att kolla på antika möbler, så jag vägrade stanna bilen till Johans besvikelse. Dock erbjöd jag mig att parkera den en bit ifrån och låta honom gå in där om han ville. Det ville han inte. Haha. Så vi åkte vidare hemåt, upp på en höjd bara någon kilometer från vårat hus, stannade bilen och fotade vårat område. Så här nedan får ni se vårat hus (klickbar bild) och omgivningen omkring.

Vårat hus är det röda längst till höger (ligger två röda precis bredvid varandra). Man ser även vår ladugård och vår lilla vedbod lite snett ovanför huset (röd ladugård med grönt och rostfärgat plåttak, samt vedbodens gröna tak bredvid det gula lärkträdet). Märkligt nog ser landskapet lite platt ut. Ängen som är snett ovanför den svarta ladugården (grannens ladugård) ligger i verkligheten precis framför vårat hus och det är i själva verket en rejäl uppförsbacke. Men det får ni se med egna ögon när ni kommer och hälsar på :-)