Roligaste och mest underbar.

- Villkorslös kärlek.

Hon är så fin våran dotter. Tänk att jag kan titta precis hur länge som helst på henne utan att tröttna. När jag går och lägger mig om kvällarna ligger hon så sött och sover, och trots att det är näst intill kolsvart försöker jag hitta något att fästa blicken på. Oftast blir det hennes stängda ögon eller mun och jag undrar vad hon drömmer om när hon ler lite försiktigt i sömnen. Min älskade Molly. Våran älskade Molly!


När hon är vaken är det precis lika kul att titta på henne. Att för varje dag se framsteg i minspel och rörelser. Jag hade aldrig kunnat ana att det skulle kunna kännas såhär att vara mamma. Ingenting slår det. Verkligen ingenting.

Våran lilla skatt, du är det bästa som hänt oss!

Besök hos mormor, kusiner och fastrar i Södertälje.

- En underbar helg!

Jag ringde till Johan på jobbet i fredags efter att ha suttit hemma och funderat lite. Varför vänta till på lördagsmorgonen med att åka till Södertälje när det skulle vara mörkt och sovdags för Molly på fredagskvällen? Så det fick bli så. Johan kom hem vid sex. Hann fick äran att packa medan jag försökte få Molly i natt-stämning. Vi kom iväg halv åtta. Molly var vaken i en timma och satt och pratade med sin pappa och de sjöng en massa sånger. Sen somnade hon och sov hela vägen till Södertälje. Jag hade aldrig kunnat hoppas på att det skulle gå så bra. Våran duktiga lilla Molly!

Prosit!

På lördagen blev det en långsamt uppvaknande och start på dagen innan det var dags för farmors 60-årskalas. Molly fick träffa sina kusiner Emma och Linnéa igen, samt sin andra kusin Lukas som hon inte träffat innan. Alla var glada och nöjda och festen bjöd på mycket underhållning såsom champagneprovning och wasabi-godis-utmaning. Alla barnen var på strålande humör och sprang runt som små studsbollar hela kvällen. För första gången tycke Molly att det var skönt att ligga i sin vagn vissa stunder och tog till och med en liten kvällslur däri.

I söndags bar det av hemåt igen, men innan dess gjorde vi ett besök hos äldsta faster för en liten brunch innan hemfärd. Nybakta scones och omelett satt som en smäck efter en ganska stor frukost bara en timma innan.
Även hemresan gick galant. Molly sov endast i en halvtimma och var vaken resten av tiden. I höjd med Linköping var hon lite gnällig, men det gick snabbt över med lite mat. Sen blev det mest sånger till dess att vi var hemma där mamma och Ida väntade på oss. De hade spenderat sin ledig helg i vårat hus, eldat, tagit hand om katterna och städat. Hela huset är nu näst intill skinande rent!
Det är svårt att tacka tillräckligt för en sådan sak. Och som om det inte var nog bjöd de även på middag och efterrätt.

En fantastisk helg på alla vis!

Före- och efterbild.

- Jag vill inte vara en tandalös.

Det gick bra hos tandläkaren igår. Jag blev mycket väl godkänd och behövde inte komma tillbaka förrän om en och ett halvt år. Men jag bönade och bad om att få komma tillbaka redan så snart som möjligt. Innan jag gick hem på föräldraledighet i höstas bet jag nämligen av en bit av min framtand när jag käkade en persika(!). Nej, jag kom inte alls åt kärnan, men tanden var väldigt porös men tandläkaren ville inte göra något åt det. (Att den var porös berodde nog på min tidigare tungpiercing som jag skaffade när jag var ung och snygg ;-) men som jag tog bort i samband med att jag blev vuxen.) Men nu har jag märkt att jag undviker att le och hatar att bli fotograferad just på grund av denna framtand, så jag sa som det var och redan idag fanns det tid för mig!

Smile :-((

Efter tandläkaren åkte vi hem till L , T och A och träffade R & C samt E & G. Vi blev bjudna på de godaste frallorna, en underbar kladdkaka med grädde, bullar och "puss", "kram" och "kärleks"-plopp(!). Jättetrevligt som alltid och jag längtar redan till nästa gång vi träffas!

Strax innan två tackade vi för oss och begav oss till Bilprovningen för att besikta bilen. Det enda som var fel med den var att en lampa var trasig. Så nu känns det lugnt att åka till Södertälje. Däremot har jag märkt att bilen har börjat skaka vid hastigheter över 80 km/h. Förmodligen beror det på någon obalans i hjulen så jag ska ringa däckservice imorgon.

Jag, Johan och Molly åkte iväg strax efter åtta i morse. Johan åkte till jobbet och jag och Molly till mormor. Där la vi lite pussel (oerhört ujnderskattat!) och åt lite mellanmål innan det var dags för mig att borsta tänderna och gå iväg till tandläkaren igen. En halvtimma senare och 900:- fattigare, kom jag ut därifrån med ett stort leende på läpparna. Äntligen! Nackdelen med en sådan lagning som vi gjort nu är att den lätt kan gå sönder om man har otur. Har man tur kan den hålla nästan hur länge som helst. Nu ser jag ut precis som jag gjorde innan och äntligen kan jag le igen utan att jag skäms över mitt leende!

Smile :-))

Hit me hard.

- Besiktning bokad.

Jag har slutsiffra 2 på "Racercloud" (min bil RCL492) och har fått besikta den från och med första december. Nu har det ju inte riktigt varit det som jag har prioriterat men varje gång jag sätter mig i bilen så låter ett nytt konstigt ljud. Nu vill jag bara få besiktningen gjord innan vi åker till Södertälje på lördag, bara för att veta vad som är "snälla" fel och om det är några som är rentav farliga (hoppas på inga men man kan aldrig veta, vilket jag tycker är väldigt läskigt). Trots att jag sällan är ute i god tid, även gällande detta uppenbarligen, så fanns det en tid imorgon redan. Då har jag ju till och med några dagar på mig att rätta till de enkla felen.

Idag har jag varit en sväng i Vetlanda i hopp om att hitta något till mig och Molly att ha på oss på Johans mammas 60-årsfest. Det var begränsad med tid jag hade på mig eftersom jag hade lämnat Molly hos mormor och att de skulle iväg en viss tid, så jag hade lite smått panik hela tiden så det gick inte alls speciellt bra. Molly fick ingenting och till mig blev det två likadana tunikor i två olika färger. Det var det ENDA som jag kunde få på mig av allt som jag provade. Från att ha varit normalviktig till att bli överviktig på några månader är riktigt tufft. Speciellt eftersom jag varit överviktig innan men klarat att gå ner allt på egen hand, utan någon speciell diet. Hoppas att jag snart orkar ta tag i det igen. Som det är nu orkar jag inte alls tänka på det. Jag känner att allt som snurrar runt i mitt huvud dagligen gällande badrummet, att välja, bestämma, ändra, säga att "det där är fel, så vill vi inte ha det..", leveransförseningar, försening över huvud taget, gör att det känns som om jag håller på att gå sönder. Detta projekt har varit lite för mycket för min del, jag som bara egentligen känner att jag vill ha lugn och ro just nu. Men, snart (?) är det kanske klart och värt varenda krona (?) och frustration...


I natt sov Molly oroligt igen. Hon vaknade när vi gick och la oss vid elva och det tog två timmar innan hon till slut somnade. Inte på "sin" sida, utan i mitt knä och så fort jag försökte lägga ner henne vaknade hon och började gråta. Jag fick försöka hasa mig ner från sittläge till liggläge med henne på min arm. Hela kroppen var krökt, inklusive huvudet och idag har jag nackspärr. Jag vaknade efter fyra timmar och la henne på andra armen eftersom hon fortfarande inte ville ligga ensam. Så sov vi ett par timmar till...

Bu!

Imorgon är vi lediga allihopa och vi är bjudna hem till L och A och det ska bli så himla trevligt! Men först ska jag till tandläkaren och efter besöket hos tjejerna ska vi till bilbesiktningen.

Älskade Molly.

- Vårat lilla hjärta!

Molly-mus?

- Glenn-vän?

I pausen till Solsidan gick Johan ut i hallen men kom snart tillbaka och berättade att Glenn hade tagit en mus som han höll på att slänga runt och morra med inför de imponerade Elling och Pontus. Musen var död så vi behövde inte tänka på att ha ihjäl den snabbt för att minska lidandet (gäller både musen och oss själva) så Glenn vi behålla den till efter att Solsidan var slut.

Nu ligger den "begraven" i snön bredvid huset och vi hoppas att katten eller räven som springer här om nätterna kommer att upptäcka dess doft och få sig en smaklig måltid. Nu när skadan redan är gjord kan man ju faktiskt se den nytta som den stackars lilla döda musen faktiskt gör. Kanske räddar den en hungrig skabbig räv till ett lite mer behagligt liv.... Jag hoppas och tror det... jag vill och måste tro det.

Grönt är skönt.

- Melodifestivalen är galen.

Rimfrosten glittrar i solens strålar. Jag känner mig ganska tillfreds idag. Ett lugn har intagit min kropp och det var det bra länge sedan jag kände. Kanske har det med att Molly ligger och sover själv i soffan, eller så har det med att det är nystädat i nästan hela huset, att disken är diskad, dörren till badrummet är skrapad, Molly är badad, att temperaturen på ackumulatortankarna ligger redan på 65 grader. Snart ska bara jag klä på mig och sminka mig och efter det kommer mamma och Ida och vi styr kosan mot Mjölby(?) dit vi är bjudna till hantverkaren med fru på middag!

Under gårdagen försökte jag att få med Molly på lite fler kort, men oftast så rör hon sig så pass snabbt med alla rörelser och ansiktsuttryck, att det nästan alltid resulterat i suddiga bilder, men här är några som blev okej.

Nästan samma "pose" som på "webbisbilden" på sjukhuset.

Puss mamma!

Johan och Molly passade också på att ta en promenad i solskenet och efter det blev det sagostund. I säkert en timma satt de och läste och sjöng och tittade på bilder. När jag var framme med kameran var dock den mer intressant. Hon är en riktig liten linslus, lilla skruttan :-)

Pappa och Molly sjunger och rimmar...

Kvällen spenderade vi framför tv:n (där spenderas visserligen alla kvällar så just det var inget nytt) och Medlodifestivalen som var ren katastrof! Hur kan tre-fyra låtskrivare tillsammans skriva så fantastiskt dåliga bidrag? Är inte det deras jobb?! Nåja, det är två omgångar kvar och jag tror att de har sparat det bästa till sist, som det brukar vara. Annars kommer jag dra mössan över huvudet. Eller, vafasen, Tysklands bidrag som vann förra året var nog det sämsta jag har hört hela mitt liv så sämre än så kan det inte bli.

Nu blir det lunch!

Två dagar i vårat liv.

- Vaccination, skratt och pannkaka.

Igår fyllde Molly tre månader och det firade vi bland annat genom att åka till öppna förskolan och träffa våra nyfunna vänner. Det blev gissningslek angående Mollys vikt och längd och jag kan stolt meddela att hon hade vuxit 3,5 cm på en månad och är alltså nu 60,5 centimeter. Vikten hade ökat med ca 600 gram och står nu på 5730 g. Jag hade nog mest fel av alla som gissade, konstigt nog ;-) I och med att hon har blivit tre månader var det också dags för första vaccinationssprutorna. Vi valde även att ge henne hepatit B förutom de vaccinationerna som är gratis. Stackars liten skrek så att hon nästan tappade andan, men lugnade ner sig efter någon minut. Eftermiddagen var helt okej och hon hittade på massa nya saker, bland annat en massa andra ljud än vad hon sagt innan, men kvällen blev lite ledsam. Hon fick lite Alvedon och efter det somnade hon nästan meddetsamma.

I natt sov hon bra och vaknade första gången vid två, alltså sju timmar efter att hon somnade. Det blev en snabb måltid och hon somnade snabbt igen för att sedan vakna igen tre timmar senare. Även efter denna måltiden somnade hon om och vi tände lampan först en timma senare med ett jättestort leende från Mollys sida. Det är obeskrivligt hur underbart det är att se hennes ögon tindra och ett enda stort leende från ena örat till det andra.

Idag skjutsade vi pappa till jobbet för att sedan hälsa på mormor. Jag passade på att handla lite mat medan mamma var barnvakt. Vi åkte hem vid halv elva igen och eftermiddagen var ganska jobbig för både mig och Molly. Molly var jätteledsen och grinig och ingenting passade. Förmodligen var hon lite påverkad av sprutorna och jag var påverkad från att inte ha fått i mig någon lunch såg jag ingen annan utväg än att, för första gången och mot mina principer, sätta henne i babysittern framför tv:n under tiden som jag stekte några ägg. Hon sa inte ett ljud på hela tiden, men jag fick dåligt samvete ändå... Efter maten mådde jag bättre och gick runt med Molly och visade henne allt som fanns att visa. Först efter fem var hon piggare och vi låg och pratade med varandra i över en timma. Hon skrattade även så hon kiknade för första gången när jag närmande mig hennes ansikte med mitt och sjöng. Min älskade lilla skatt! Ingenting slår ens egna barns skratt och leende! Ren och skär lycka! :-)

Det bra humöret fortsatte hela kvällen och vi hjälptes åt att röra ihop en trippel ungspannkake-smet som vi överraskade pappa med när han kom hem från jobbet.

Idag somnade lillan snabbare än tidigare kvällar och sover nu riktigt sött i sängen. Jag och Johan har "firat" en trevlig kväll med lite choklad till Antikrundan.

Dagens Molly.

- Stå och hoppa. Min söta lilla loppa!

Idag var sista gången på babymassagen. Det gick som tidigare gånger ganska bra, men Molly blir mindre och mindre intresserad av att ligga ner. Hon vill stå och hoppa och titta och röra vid saker. Så vi stod, hoppade, tittade och rörde vid saker :-)

Bus-Molly gör grimarser.

Efter "massagen" åkte vi hem till mormor och väntade där på att Ida och Johan skulle sluta sina jobb för att kunna njuta av en gemensam måltid i form av lasagne. Molly sov en kort middagslur (efter att jag agerat natt i en timma!) och sedan var det full fart och fläkt till dess att vi skulle åka hem. Då blev Molly ledsen (ont i magen?) och skrek hela vägen hem, trots massa försök med diverse visor och annat så gick hon inte att trösta. Det enda man önskar sig är att komma hem så fort som möjligt på ett så säkert sätt som möjligt. Men det är svårt att koncentrera sig bara på bilkörningen. Som tur är går det inte att köra så snabbt på våra kringelkrokvägar. Så fort jag stannade bilen tog jag ur henne ur babyskyddet för att trösta. Stackars liten bara snyftade, orkade inte gråta mer...
Väl uppe på skötbordet blev allt bra igen. Efter ett blöjbyte och lite bus och skratt kollade vi vad som hade hänt i badrummet under tiden vi inte varit hemma. En och en halv vägg är kaklad och på en annan vägg sitter det pärlspont. Förhoppningsvis är badrummet klart om ungefär två veckor, lite senare än beräknad på grund av några olyckor och sjukdomar. Lyckligtvis inga allvarliga.

Molly fick mat i magen medan vi tittade på "Cops" och efter maten kom jag på att jag nog skulle testa på ett nytt sätt att försöka få henne att somna. Tidigare har hon bara känt sig trygg och trött när jag ammat henne, vilket resulterat i att det inte gått att rapa henne när hon väl hade somnat som i sin tur har gjort att hon har fått ont i magen. Nu testade jag att gå runt med henne (tack för tipset Tess!) och försöka med nappen, som hon förresten tog meddetsamma och snuttade på till dess att hon somnade ordentligt. Nu ligger hon och sussar sött i sängen, våran lilla skatt. Jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig i natt om hon är lika orolig som hon varit de senaste två veckorna. Jag tror ju inte att hon är i behov av mat på natten, utan det handlar nog mest om närhet och snuttande för hennes del. Så, hur ska jag fortsätta? Ska jag försöka med nappen när hon börjar krångla (som inte alls funkat hittills) eller ska jag amma henne? Jag får se vad som händer i natt helt enkelt. Förhoppningsvis hittar vi något som passar för oss båda.

Nu är det snart läggdags för oss andra. Imorgon är det Mollys tremånadersdag och det ska firas med en tur till babycafét för att träffa alla supersnälla mammor och pappor med deras underbara bebisar, sedan ett besök hos mormor innan vi ska till bvc igen för att genomgå de obligatoriska vaccinationssprutorna. Stackars, stackars Molly!

Det var en gång...

- en hårlös liten gumma.

Våran förut så hårfagra Molly har mer och mer börjat likna en liten hårlös gumma. Inte för att det är något fel i att vara hårlös men när man har mycket hår på vissa delar av huvudet ser det onekligen väldigt roligt ut. Någon på babymassagen undrade varför jag inte hade rakat av henne håret. Först trodde jag att jag hörde fel så jag var tvungen att be henne repetera frågan men jag hade hört rätt. Jag visste nästan inte vad jag skulle svara för jag blev så ställd så jag sa bara att "men det är ju såhär hon ser ut. Det här är ju Molly". Nu i efterhand har jag börjat fundera på om det är vanligt att raka huvudet på barnen om de inte har en "snygg" frisyr? Och behöver en liten bebis verkligen en snygg frisyr om det finns hår på huvudet? Det är kanske bara jag som är omodern och gammalmodig. Jag fyller ju faktiskt trettio om en och en halv månad.
Jag ser inget fel i att raka av håret på bebisars huvud men jag har lite svårt att förstå varför bara. Kanske för att ge dem en jämn frisyr när det har vuxit lite mer?

Vår allra finaste och bästa Molly!

Melodifestivalen omgång ett.

- Äntligen lördag!

Revbenspjällen står i ugnen, lördagsmyset är köpt och Molly har på sig pyjamas. Snart är det dags för årets första deltävling i Melodifestivalen och jag är så glad just på grund av detta! Jag minns att jag vid samma tid förra året sa tyst för mig själv att "nästa år när det är melodifestival vill jag ha en liten bebis hos mig.." och tänk att det faktiskt blev så också. Ingen kan vara lyckligare än jag!

Idag har Molly mått bra och hon har till och med sovit middag. Inte bara en utan två gånger! Sista gången åkte vi bil och då somnade hon dessutom med nappen i mun! :-)
Vi var iväg en liten sväng till Eksjö för att köpa en ny patron till Soda Streamern och passa på att kolla loppisar innan vi handlade några semlor till mamma som tack för barnvaktshjälpen.

Nu blir det lördagsmys för vårat fredagsmys blev lite kaotiskt igår.

Älskade lilla barn.

- Älskade hjärtat. Mitt skrattade hjärta!

Det är hjärtskärande att se lillskruttan sjuk. Matta ögon, snorig näsa och varm panna. Igår hoppade vi över babycafét på grund av våran förkylning men var ändå i Eksjö eftersom Johan skulle till tandläkaren. Mamma och Ida passade på att bjuda på lunch och efter det skulle vi göra ett par ärenden på stan så vi hade vagnen med oss i hopp om att få våran lilla sjukling att somna men det var omöjligt och det slutade med att Johan fick gå runt och bära henne medan jag drog vagnen och alla matkassar med blöjor och tio kilo kattsand.... När vi kom fram till bilen ammade jag henne i hopp om att det skulle hjälpa färden hem men hon skrek hela vägen. Det är verkligen näst intill outhärdligt att köra när man vet att det enda hon vill är att vara i famnen. Johan sitter ju där och pratar med henne men det känns ändå så fel.

Idag var vi tvungna att skjutsa Johan till jobbet på morgonen eftersom han lämnade sin bil i Eksjö igår. Idag var Molly ännu mer ledsen och vill inte alls åka bil. Jag fick sätta mig och amma henne i bilen på Konsumparkeringen innan vi åkte hem igen. Väl hemma försökte vi slumra i sängen medan hantverkarna höll på att borra och fixa. Efter två timmar somnade hon och jag kunde lämna henne i sängen för att sträcka på benen i femton minuter innan hon vaknade igen.
Sen dess har vi mest hängt i soffan. Jag har tittat på tv och Molly har faktiskt sovit nästan hela eftermiddagen och kvällen med undantag för ett par blöjbyten. Värmefläkten har varit igång och riktade mot oss eftersom det varit omöjligt för mig att resa mig upp för att ta hand om vedeldningen. Nu ligger hon i sängen sedan en timma tillbaka och snart där det dags för oss att krypa ner hos henne. Hoppas hon sover bättre i natt än vad hon gjort de senaste tio nätterna. Jag känner att jag också måste få lite sömn för att orka bli frisk igen...

Och till slut vill jag bara berätta en underbart söt sak. I tisdags när vi var på babymassagen så skrattade Molly högt för första gången! Det var ett ganska långt mycket hjärtligt och ärligt skratt från hennes sida. Hon låg på golvet och jag pratade med henne medan jag klädde av henne inför massagen och så helt plötsligt så kom det. Underbart! På pricken 12 veckor gammal! Hemma hos mamma och Ida efter massagen så bjöd hon på några skratt till. Tyvärr har inte pappa Johan fått höra henne ännu.