Idag tog jag och Molly bilen till Rimforsa för att hälsa på Tess, Alva och Viggo. Det blev en strulig ditresa med mycket gnäll, skrik, bajsblöja, en hysteriskt ledsen Molly som slutade med amning på en parkeringsplats i Kisa, ännu mera gnäll och krokodiltårar. Detta trots en konstant sjungande mamma i förarsätet. En resa som normalt sett tar en timma tog det dubbla. Stackars lilla flicka (och stackars lilla mamma ;-)... )
När vi äntligen var framme kunde vi pusta ut och Tess bjöd på smörgåstårta. Molly fick ett varmt välkomnande av Alva och Viggo som var så snälla. Sen blev det en långpromenad i solen. Solbrillor på både min och Tess näsa, en kofta som jacka för min del. En härlig vårpromenad tänkte vi men ju längre bort vi kom från lägenheten, ju kallare blev det. Men vi trotsade detta med att promenera ytterligare lite till för att sedan komma in och värma oss med lite tårta och kaffe. Efter lite energipåfyllning snackade vi och tittade på kort. Jag älskar verkligen att titta på fotografier! Denna gång var det Alvas liv vi gick igenom. Sötaste ungen!
Kvart i fem satte vi oss i bilen igen. En kvart var Molly glad, sen började hon bli rastlös och gnällig, spottade ut nappen, var arg, snörpte ihop hela ansiktet och skrek med gälla ljud. En doft spred sig i bilen även denna gång så det var bara att stanna och byta. Inte bara blöja utan även body och byxor. Och vilken TUR att jag upptäckte hos Tess att vi inte hade några blöjor kvar i skötväskan. Och vilken TUR att Tess frågade om jag ville ta med mig en extra "ut i fall att" det skulle ske en olycka. Molly tyckte hur som helst att det var jättekul att sitta naken i bilen och titta på alla bilar som åkte förbi utanför fönstret. Så jag klädde på henne lite längre än det normalt tar, bara för att hon skulle få lite stimulans. Väl på plats i babyskyddet igen blev hon otålig och trots otaliga stopp efter det för att stoppa i nappen igen blev hon inte glad (jo, hon skrattade varje gång jag öppnade hennes dörr, hoppade in och stoppade i nappen igen, busungen!). Jag erkänner att jag trampade på gasen lite extra mycket på "lägliga" ställen för att få det att kännas som att man kom hem fortare. Hemresan gick ändå trettio minuter snabbare än ditresan, så vi var nog båda nöjda ;-)
Väl hemma var Molly på strålande humör och vi hade en mysstund innan det var dags för sängdags. Och bara så du vet Molly så gör det absolut ingenting att du skriker i bilen. Men jag tycker så synd om dig och vill bara att du ska vara glad, inte ledsen . Jag älskar dig så mycket, älskade unge!
När vi äntligen var framme kunde vi pusta ut och Tess bjöd på smörgåstårta. Molly fick ett varmt välkomnande av Alva och Viggo som var så snälla. Sen blev det en långpromenad i solen. Solbrillor på både min och Tess näsa, en kofta som jacka för min del. En härlig vårpromenad tänkte vi men ju längre bort vi kom från lägenheten, ju kallare blev det. Men vi trotsade detta med att promenera ytterligare lite till för att sedan komma in och värma oss med lite tårta och kaffe. Efter lite energipåfyllning snackade vi och tittade på kort. Jag älskar verkligen att titta på fotografier! Denna gång var det Alvas liv vi gick igenom. Sötaste ungen!
Kvart i fem satte vi oss i bilen igen. En kvart var Molly glad, sen började hon bli rastlös och gnällig, spottade ut nappen, var arg, snörpte ihop hela ansiktet och skrek med gälla ljud. En doft spred sig i bilen även denna gång så det var bara att stanna och byta. Inte bara blöja utan även body och byxor. Och vilken TUR att jag upptäckte hos Tess att vi inte hade några blöjor kvar i skötväskan. Och vilken TUR att Tess frågade om jag ville ta med mig en extra "ut i fall att" det skulle ske en olycka. Molly tyckte hur som helst att det var jättekul att sitta naken i bilen och titta på alla bilar som åkte förbi utanför fönstret. Så jag klädde på henne lite längre än det normalt tar, bara för att hon skulle få lite stimulans. Väl på plats i babyskyddet igen blev hon otålig och trots otaliga stopp efter det för att stoppa i nappen igen blev hon inte glad (jo, hon skrattade varje gång jag öppnade hennes dörr, hoppade in och stoppade i nappen igen, busungen!). Jag erkänner att jag trampade på gasen lite extra mycket på "lägliga" ställen för att få det att kännas som att man kom hem fortare. Hemresan gick ändå trettio minuter snabbare än ditresan, så vi var nog båda nöjda ;-)
Väl hemma var Molly på strålande humör och vi hade en mysstund innan det var dags för sängdags. Och bara så du vet Molly så gör det absolut ingenting att du skriker i bilen. Men jag tycker så synd om dig och vill bara att du ska vara glad, inte ledsen . Jag älskar dig så mycket, älskade unge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar