Om jag hade kunnat påverka hade jag önskat mig några minusgrader och lite snö till första advent. Nu är det ju inte jag som bestämmer och frågan är ju vem som gör det. Det är då inte den nervösa SMHI-snubben i tv-rutan på tv4 och inte John Pholman heller, som jag för övrigt trodde hade kommit överens med Gud om att få vara med och bestämma över vädret när jag var liten. Jag vet att jag redan då hatade blåst. Var det inte löv och gammalt skräp som virvlade omkring överallt så var det hår i munnen och sand i ögonen. Var det på sommaren och man hade badat började man frysa och fick knottror på huden. Eller så cyklade man omkull om man hade otur. Och inte blev min relation med blåsten bättre när jag flyttade till Göteborg. Där blåste spårvagnsdörrarna upp under färd, som i och för sig var under stormen Gudruns besök, eller så gick inte spårvagnarna över huvud taget. Det var nog snarare så faktiskt. I Stockholm led jag inte så mycket av det. Stockholm är en mycket bättre stan än Göteborg i det avseendet. Men nog kommer jag ihåg några svordomsramsor på väg till och från jobbet. Här i Ingevallstorp blåser det också. Men trots att vi bor som vi gör så tycker jag inte att man drabbas lika hårt här som i städerna. Anledningen tror jag är att jag inte är lika beroende av att saker ska fungera. Och med saker menar jag kollektivtrafik i synnerhet. Jag har min egna bil som jag tar från ställe A till B. Visst finns det hinder på vägen som nedfallna träd, men är det inte redan åtgärdat så vänder man bara om och tar en annan väg. En annan sak är strömavbrott. Det förekommer här lika sällan som när jag bott i stora städer. Men fördelen med att bo som jag gör nu är att jag har en vedeldad spis att laga mat på och värma upp huset med tillsammans med kakelugnarna. Dessutom finns det så mycket att pyssla med i ett hus att man (jag) knappast är beroende av tv:n för att ha någonting att roa sig med. Nu tittar jag visserligen mycket på tv men jag skulle kunna göra andra saker istället om jag skulle vilja.
Nu ska inte detta inlägg bara handla om väder och vind. Jag skulle även vilja dela med mig av vad som har hänt i mitt liv sedan jag skrev sist. En liten kort sammanfattning kommer här.
För en och en halv månad sedan blev vi äntligen klara med fasaden och byggnadsställningen åkte ner. Resultatet, som jag och Johan alltså åstadkommit (nästan) helt själva, är vi otroligt nöjda med!
Sen fick vi besök av vår kära Anna från Stockholm. Att ha henne här på besök känns som när en familjemedlem kommer tillbaka efter att ha varit borta ett tag. Alltid trevligt och äkta. Vi gick promenader och åt mat, drack lite vin och gick och la oss tidigt.
Alice, Mollys kompis, var nästa söta unge (efter Charlie) att fylla ett år i vår "föräldragrupp". Det blev kalas en lördag i slutet av oktober med paket, ballonger och goda bakverk av hennes mamma. Molly klädde upp sig och hade tofs i håret för första gången. (Dagen efter var en så kallad "bad hair day", som var hennes första för övrigt. Hon brydde sig inte så mycket men hennes mamma tyckte att det var roligt.)
Torsdagen efter kalaset åkte jag och en av mammorna, Elin, till Ullared för att göra diverse julklapps- och födelsedagspresentinköp (och lite annan också för den delen). Resan för min del påbörjades strax innan sex och avslutades efter klockan tio på kvällen. Mycket trött och nästan 7000:- fattigare kröp jag ner i sängen och sov en god natts sömn.
Veckan efter, på måndagen efter att jag jobbat hela dagen 10-19, blev det en improviserad och impulsiv blixtvisit i Södertälje och Uppsala. I Södertälje bara för mellanlandning hos Karin, Jimmy och Emma för att sova några timmar och sedan åka vidare till pappa Johans mormor och farmor och farfar. Det blev ett kärt återseende för Johan och min del och nya människor att lägga på minnet för Mollys del. Allt gick som planerat. Vi fick hjälpa till med byte av diverse glödlampor, pratade gamla minnen och fick en uppdatering i hur livet i Uppsala är som 80-åring-någonting. Kvällsmaten åts hos stora familjen i Fornhöjden med alla flickor (Mollys kusiner) och "kompis Karin" som Helena, Mollys äldsta kusin, berättade så mycket om under våra spelkvällar här i Ingevallstorp i somras. Det var för övrigt "Kompis Karin" och Helena som hade lagat maten. Tacos. Vi åkte hem igen på onsdagen och var hemma innan det blev mörkt.
Den första lördagen i november bjöds det på kalas hos Mollys kompis Gustav. Sonen till mamman jag var i Ullared med. Även här var det ett ett 1-årskalas med fantastiskt god tårta och hopp och bus i sängen (för ungarnas del). Föräldrarna gick på husesyn och utbytte tankar och idéer.
Sen påbörjades projekt "göra-om-äckliga-vardagsrumsväggarna" från en eldgul färg till lite grå/beige/lila(?). Det var jag som fick slita i dagarna två för att få det klart innan Mollys födelsedag. Det blev inte perfekt men det blev hundra gånger bättre än vad jag kunnat tro. Mycket nöjd med resultatet och ännu en sak kunde strykas från "att-göra-listan". Under tiden jag målade var Johan uppe i "skrubben" och byggde hyllor för bättre förvaring av alla våra saker. Även detta blev klart och ströks från listan. Check!
Onsdagen den 9/11 var det jag som var uppe med tuppen och gick ut och plockade en höst-Aster i trädgården till dagens födelsedagsbarn. Med blomman, ett litet ljus och ett paket sjöng jag mig upp för trappan och vidare in i sovrummet där Molly satt glad och med rufsigt hår i sängen med pappa. Hon fick öppna paket och blåsa ut ljuset.
Ett par timmar senare kom Mollys mormor och Ida, Idas syster Jennie med två busfrön- Emmy och Knut, för att fira Mollys födelsedag tillsammans med oss. Molly fick öppna ännu fler paket och sen gick vi ut på promenad, plockade ägg hos hönorna och åt höstig gryta med svamp.
På lördagen var det dags för Mollys kalas. Det blev verkligen en jättehärlig dag och Molly blev så glad av sina fina presenter. Vi har verkligen tur som träffat så fina människor som alla dessa tre familjer är. Så varma och roliga.
På kvällen efter att alla hade åkt gick Molly runt med en väska i handen fylld med de olika sakerna hon fått. Vår lilla ettåring bestämde sig för att börja gå på riktigt den kvällen. Sen dess har ingenting varit sig likt...
Även söndagen gick i kalasets tecken. Då kom morfar, Wasinee och moster Emma på besök och med sig hade de även min farmor, alltså Mollys gammelfarmor. Molly fick ännu fler fina presenter, bland annat ett rosa tält, några kläder och ett gosedjur i form av en enhörning.
Sedan kalasen har vi hunnit vara lite sjuka och krassliga allihopa fast av olika anledningar. Molly har varit på ettårskontroll på BVC med läkarundersökning och vaccination och hon blev med beröm godkänd! Hon är nu 77 centimeter och väger 9370 gram.
Imorgon jobbar jag fram till klockan sju på kvällen för att sedan vara ledig ett par dagar. Då ska vi hinna med att fixa till det sista med uppackning och möblering innan helgen då det vankas gäster igen.
Glad första advent på er allihopa!
Nu ska inte detta inlägg bara handla om väder och vind. Jag skulle även vilja dela med mig av vad som har hänt i mitt liv sedan jag skrev sist. En liten kort sammanfattning kommer här.
För en och en halv månad sedan blev vi äntligen klara med fasaden och byggnadsställningen åkte ner. Resultatet, som jag och Johan alltså åstadkommit (nästan) helt själva, är vi otroligt nöjda med!
Sen fick vi besök av vår kära Anna från Stockholm. Att ha henne här på besök känns som när en familjemedlem kommer tillbaka efter att ha varit borta ett tag. Alltid trevligt och äkta. Vi gick promenader och åt mat, drack lite vin och gick och la oss tidigt.
Alice, Mollys kompis, var nästa söta unge (efter Charlie) att fylla ett år i vår "föräldragrupp". Det blev kalas en lördag i slutet av oktober med paket, ballonger och goda bakverk av hennes mamma. Molly klädde upp sig och hade tofs i håret för första gången. (Dagen efter var en så kallad "bad hair day", som var hennes första för övrigt. Hon brydde sig inte så mycket men hennes mamma tyckte att det var roligt.)Torsdagen efter kalaset åkte jag och en av mammorna, Elin, till Ullared för att göra diverse julklapps- och födelsedagspresentinköp (och lite annan också för den delen). Resan för min del påbörjades strax innan sex och avslutades efter klockan tio på kvällen. Mycket trött och nästan 7000:- fattigare kröp jag ner i sängen och sov en god natts sömn.
Veckan efter, på måndagen efter att jag jobbat hela dagen 10-19, blev det en improviserad och impulsiv blixtvisit i Södertälje och Uppsala. I Södertälje bara för mellanlandning hos Karin, Jimmy och Emma för att sova några timmar och sedan åka vidare till pappa Johans mormor och farmor och farfar. Det blev ett kärt återseende för Johan och min del och nya människor att lägga på minnet för Mollys del. Allt gick som planerat. Vi fick hjälpa till med byte av diverse glödlampor, pratade gamla minnen och fick en uppdatering i hur livet i Uppsala är som 80-åring-någonting. Kvällsmaten åts hos stora familjen i Fornhöjden med alla flickor (Mollys kusiner) och "kompis Karin" som Helena, Mollys äldsta kusin, berättade så mycket om under våra spelkvällar här i Ingevallstorp i somras. Det var för övrigt "Kompis Karin" och Helena som hade lagat maten. Tacos. Vi åkte hem igen på onsdagen och var hemma innan det blev mörkt.Den första lördagen i november bjöds det på kalas hos Mollys kompis Gustav. Sonen till mamman jag var i Ullared med. Även här var det ett ett 1-årskalas med fantastiskt god tårta och hopp och bus i sängen (för ungarnas del). Föräldrarna gick på husesyn och utbytte tankar och idéer.
Sen påbörjades projekt "göra-om-äckliga-vardagsrumsväggarna" från en eldgul färg till lite grå/beige/lila(?). Det var jag som fick slita i dagarna två för att få det klart innan Mollys födelsedag. Det blev inte perfekt men det blev hundra gånger bättre än vad jag kunnat tro. Mycket nöjd med resultatet och ännu en sak kunde strykas från "att-göra-listan". Under tiden jag målade var Johan uppe i "skrubben" och byggde hyllor för bättre förvaring av alla våra saker. Även detta blev klart och ströks från listan. Check!
Onsdagen den 9/11 var det jag som var uppe med tuppen och gick ut och plockade en höst-Aster i trädgården till dagens födelsedagsbarn. Med blomman, ett litet ljus och ett paket sjöng jag mig upp för trappan och vidare in i sovrummet där Molly satt glad och med rufsigt hår i sängen med pappa. Hon fick öppna paket och blåsa ut ljuset.Ett par timmar senare kom Mollys mormor och Ida, Idas syster Jennie med två busfrön- Emmy och Knut, för att fira Mollys födelsedag tillsammans med oss. Molly fick öppna ännu fler paket och sen gick vi ut på promenad, plockade ägg hos hönorna och åt höstig gryta med svamp.
På lördagen var det dags för Mollys kalas. Det blev verkligen en jättehärlig dag och Molly blev så glad av sina fina presenter. Vi har verkligen tur som träffat så fina människor som alla dessa tre familjer är. Så varma och roliga.På kvällen efter att alla hade åkt gick Molly runt med en väska i handen fylld med de olika sakerna hon fått. Vår lilla ettåring bestämde sig för att börja gå på riktigt den kvällen. Sen dess har ingenting varit sig likt...
Även söndagen gick i kalasets tecken. Då kom morfar, Wasinee och moster Emma på besök och med sig hade de även min farmor, alltså Mollys gammelfarmor. Molly fick ännu fler fina presenter, bland annat ett rosa tält, några kläder och ett gosedjur i form av en enhörning.
Sedan kalasen har vi hunnit vara lite sjuka och krassliga allihopa fast av olika anledningar. Molly har varit på ettårskontroll på BVC med läkarundersökning och vaccination och hon blev med beröm godkänd! Hon är nu 77 centimeter och väger 9370 gram.
Imorgon jobbar jag fram till klockan sju på kvällen för att sedan vara ledig ett par dagar. Då ska vi hinna med att fixa till det sista med uppackning och möblering innan helgen då det vankas gäster igen.
Glad första advent på er allihopa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar