Jag älskar Lucia! Min mamma väckte mig alltid för att se på luciatåget på tv och dricka glögg och äta pepparkakor. Inte den bästa av frukostar men vad gör väl det när det blir ett minne och en tradition som jag aldrig kommer att glömma. Idag gjorde jag likadant. Jag väckte Molly och vi kröp ner i soffan hela familjen, åt frukost och lyssnade på vacker barnsång. Jag hoppas att vi kan göra det varje år så att det blir en lika fin upplevelse som det är för mig. Hur jag ska kunna klara av att se Molly gå i sitt egna luciatåg framöver utan att stormtjuta vet jag inte hur det ska gå till när jag knappt kan hålla tårarna tillbaka när Lucia visas på tv.
Jag har flera minnen av denna dag från min barndom. Min "syster" och bästa kompis Lena, som var två år äldre än mig och som jag var dagbarn hos sedan jag var sex månader, brukade anordna luciatåg i vårt lilla samhälle, och det är väldigt anmärkningsvärt med tanke på att vi bara gick i låg- och mellanstadiet! Hon kunde spela piano och älskade att sjunga, vilket jag också gjorde. Tillsammans övertalade vi killkompisarna att vara tomte, pepparkaksgubbe och stjärngosse. Vi satte upp lappar i affären om vilken tid luciatåget skulle stå där och sjunga på kvällen när det blivit mörkt. Hon gjorde ett program med vilka sånger vi skulle sjunga och hon anordnade sångövningar hemma hos sig i sitt vardagsrum där hon hade sin synt. När dagen var kommen började vi gå från hus till hus och sjöng för gamla och unga. Ibland fick vi lite pengar som tack. Pengarna delade vi sedan på allihopa och om jag kommer ihåg rätt så handlades det godis för dessa. Underbara, fantastiska barndomsminnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar