Mörbultad

- misshandlad?

Äntligen är julen över och allt vad det innebär! Även att jag har en vana att överdriva saker och ting emellanåt så har jag verkligen inte överdrivit mina känslor gällande julen. Jag gillar det inte alls. Men som sagt, nu är det slut och jag ska inte tänka mer på det förrens om ca 11½ månad då det är dags igen.

Nu nalkas ett nytt år och jag som har förmånen att jobba får spendera nyårsafton till stor del på jobbet, men efteråt även med nya och gamla bekantskaper hemma hos oss lite senare på kvällen. Anna, Helena, Mackan och Ylander har tackat ja till en nyårskväll helt utan några som helst krav. Vi har inte ens bestämt vilken mat vi skall bjuda på ännu... (Alltid ute i sista stund, jag vet.)

Idag är första dagen jag känner mig utvilad på över en vecka. Jag har varit uppe alldeles för tidigt alldeles för många dagar i rad och det sätter sina spår. Jag har varit lite irriterad, stressad och grinig på grund av detta men nu känner jag mig mycket bättre! Idag sov jag till sex minuter över tio. Alltså över tio timmars sömn inatt. Najs.

Igår spenderades kvällen här hemma med Mackan och Richard, varsin pizza, några öl och Guitar Hero! Detta fantastiska spel som jag fick av Richard i julklapp må vara den bästa någonsin. En riktig leksak (ja, jag vet att jag är vuxen, men det skiter jag i!).

Åh, nu måste jag göra massa måsten. Jag hatar måsten. Men jag måste planera mat, tvätta kläder, handla, städa och vara trevlig. Morr.

(Och med tanke på dagens rubrik måste jag bara säga att jag är så fantastiskt flitig på jobbet och monterar massa (38 st!) bord och kånkar runt på dem så att mina armar, ben och knän är fulla med blåmärken. Stackars lilla Lina.)

Jul-lover?

- Pepparkakor hjälper, men inte mig.

Då är den sista dagen arbetad på EM Slagsta dagen innan julafton. Trots lite kunder i butiken har detta varit en av de mest påfrestande helgerna på mycket länge. Människor är mer ilskna än någonsin förut och vem är det som får lyssna på deras julstress-gnäll om inte vi. Allt är fel, fult och fruktansvärt vilket leder till att allt jag gör blir fel, fult och fruktansvärt frustrerande! Idag var jag så fruktansvärt less(en) och var tvungen att gömma mig på lagret några gånger för att slippa möta kunder med tårfyllda ögon.

Nu har jag i alla fall kommit hem, tagit på mig myskläderna och sorterat lite tvätt som måste tvättas innan det bär av till Småland tidigt imorgon.
Jag vet inte vad jag ska tycka, tänka och känna inför julen i år. Jag är ingen julmänniska. Igår blev jag frustrerad på en arg kund som skulle betala och som betedde sig ohyfsat. Jag hade precis dragit hans kontokort och stod med legitimationen i handen då jag utbrast med ett stort, falskt leende. "Snart är det julafton, tycker du inte att det ska bli härligt!?" "Nej, jag hatar julen" svarade han. "Jag med!!" säger jag med ett ännu större leende. Några kunder bredvid fnissade till och gubbens fru log mot mig. Sen gick dem därifrån och avslutade sitt besök med att önska mig god jul.

Huvudvärkstabletter

- dagen efter.

Igår när jag kom hem efter en väldigt slitsam dag på jobbet (nej, det var kanske 30 kunder inne i butiken under hela dagen, så jag ägnade mig åt att fixa miljöer och skriva prislappar. Kul!) hade Richard och Mackan lagat biff stroganoff och fixat julöl och whiskey. Precis vad jag behövde. Och så slank allt ner, snabbt som tusan och sen en till och en till igen. Sen kom Singstar fram och ville vara med och jag sjöng för kung och fosterland och Mackan satt bakom och doade. Richard försvann lika snabbt som Singstar visade sig. Märkligt. Det kanske hänger ihop på nåt sätt?...

Jag gick och la mig strax efter halv tolv och vaknade idag med lite huvudvärk och med en torr strupe.

Klappar

- och inslagning.

Sådär ja! Gårdagen kunde inte ha varit bättre! Jag fick massa saker gjorda. Bland annat så lyckades jag inhandla alla julklappar, utan stress, med ett leende på läpparna. Dagen avslutades med en fika med två snygga tjejer och ett besök i Olivias nya lägenhet!
Kom hem vid sjutiden då maten stod på bordet, vilket var precis vad jag behövde. Sen tog det tre timmar att slå in alla paket och de blev så fina!

Idag är jag uppe tidigt för att åka till jobbet för en julfrukost 1½ timma innan vi öppnar. Och så ska jag få ett kilo rökt, norsk lax. =)

Jetlaged

- första dagen avklarad.

Åh, jag sover inte så bra på nätterna trots allt. Vaknar hela tiden och får somna om eftersom klockan är alldeles för lite för att gå upp. Men det är inga problem att somna om, förutom att jag vaknar strax därefter igen. Men jag ska väl överleva detta också. Igår däremot, på jobbet, fick jag gå runt de sista 45 minuterna och puffa kuddar för att inte somna. Väl hemma tog jag fram plattången och plattade håret i en timme, i brist på andra aktiviteter. Därefter blev det poker i två timmar medan R sov i soffan (det är lugnt, man gör sånt efter sju års samboliv, hihi.).

Nu är jag pigg och glad och har fått i mig en kopp kaffe, leverpastejsmörgås och en tallrik filmjölk. Den här dagen kommer att gå galant, det är ju onsdag och imorgon är jag ledig och då ska jag inhandla lite julklappar. Det blir väldigt få klappar i år då vi åker till farmor på julafton, precis som mina jular innan jag flyttade till Göteborg.

Nu skall jag fixa till det sista innan jag drar till jobbet.

Hemma, hemma, hemma!

- Miss i nassen

Enligt min kropp och hjärna är klockan nu 03.45 och jag har varit vaken sedan 09.00 dygnet innan? Trots att min kropp värker, att jag har svullna fötter och händer, samt att magen är i uppror känner jag mig ganska så glad och tillfreds. Vi har varit hemma i en timma och redan har vi packat upp väskorna, slängt i smutstvätten i maskinen, varit och handlat frukostmat samt ätit kvällsmat. Sådan effektivitet har jag sällan skådat, åtminstone inte när det gäller mig själv!

Nu skall jag ta och ladda upp alla mina bilder och kolla genom och tänka tillbaka på det underbara Kina, som jag varmt rekommenderar till alla på alla sätt!

Zaijian Beijing!

- Hej då Peking!

Håller på att packa resväskan nu. Mycket sprit är det som ska få plats... ojojoj. Det är faktiskt det enda som jag har handlat här. Har inte kommit iväg på någon annan shopping än till matvaruaffären.

Sista frukosten i Peking har ätits för den här gången. Herregud, jag har bara varit här i sex dagar och har hunnit med hur mycket som helst. Och fasen vad jag kommer att sakna allt. Kina är helt fantastiskt på alla sätt och vis. Peking är ingen stad man faller för direkt då första intrycket är smutsigt, smoggigt, och enormt stort (jag har tidigare sagt att det är 9 miljoner människor som bor här. Det visade sig vara helt fel då det uppskattas bo 16-17 miljoner, i en enda stad!). Men det tar inte lång tid innan man upptäcker vad Peking har att erbjuda. Ett ha-begär som växer snabbt och stort. Åh, jag kommer att sakna det här. Frankrike kan dra åt helvete, de har/är ingenting i jämförelse. Bara en sådan enkel sak att alla är trevliga och glada här gör så himla mycket.

Nåja, jag får väl resa hit igen då. Ensam igen kanske. Det var bland det bästa jag gjort, utan tvekan.

798

-konstdistrikt

Idag blev det lite sovmorgon. Inte för att det blev sent igår (somnade vid tio-tiden och vaknade fullt påklädd!) men det var ändå skönt att sova lite längre än till sju.

Idag har vi varit på en jävligt häftig plats, i ganska så centrala Peking, kallat 798. Det är ett stort inhängnat område med massa, massa gallerier, affärer och alla som hänger där är coola. Så för en liten stund fick jag känna på hur det var att vara alternativ, cool och inne ;)
Hittade massa fina saker, bland annat limited edition-plancher men som tyvärr var för dyra. Lägsta priset 4000 RMB. Vet inte om vi kommer att hinna gå någon annan stans innan vi drar till flygplatsen imorgon men det är inte troligt. Synd, men man kan inte få allt.

Nu ska jag iväg och käka lite middag för att sedan prova på lite av Pekings nattliv. Det blir nog dock en lugn kväll, så att jag är pigg och glad imorgon när det bär av hem igen.

Jag är här nu!

-och jag lever!

Planet landade i onsdags strax innan tio på förmiddagen. Allt gick förvånansvärt bra. Jag kom på rätt flyg både på Arlanda och Köpenhamn. Det bästa var att det inte var fullt på planen så den långa resan från Köpenhamn till Peking kunde jag nästan ligga ner i två säten. Nästan.

Väl framme tog jag en taxi till hotellet. Det tog ca 40 minuter och kostade 60 Yuan (lika många svenska kronor). Checkade in och provhoppade den enormt stora sängen som säkert är 220x220 cm som jag hittade i rummet! Sen gick jag några kvarter och kollade runt lite och andrdes in den inte så nyttiga luften från alla de tusentals bilar och bussar som passerar en på bara några minuter.

I torsdags var jag ute på utflykt till Himmelska fridens torg och den Förjudna staden. Ingenting går att beskriva i ord så självklart kommer jag att fixa en massa bilder när jag kommer hem. Man kan säga att Himmelska fridens torg var enormt stort och den förbjudna staden väldigt vacker. Efter att ha avnjutit lite historia åkte jag till shoppinggatan no. 1, Wangfujing, och promenerade runt. Blickar från alla håll och kanter. Uppenbarligen är det många som inte sett en fujing, utlänning, innan.

Igår besökte jag Sommarpalatset och allt vad det innebär. Om man inte varit i Kina kan man omöjligt förstå de enorma ytor som finns. Sommarpalatset var en sådan där stor yta, nästan som Stockholms innerstad skulle jag kunna tänka mig. Otroligt vackert.

Idag har vi (ja, Richard har fått följa med, men på frågan han ställde tidigare idag om vad jag tyckt om att åka runt på äventyr helt själv, svarade jag hemskt nog att jag hellre gör saker på egan hand än tillsammans hädanefter och att detta bara var en engångsföreteelse. Stackarn) varit på Kinesiska muren och man kan inte annat än att bli hänförd. Magnifikt. Hur har man kunnat bygga den över huvud taget, och hur har man kunnat bygga den 500 mil lång?! Vi var trötta efter att ha gått två kilometer. Bilder på ett av världens underverk kommer också såklart.

Nu skall vi, efter att ha sovit lite middag (eller jag iaf) gå och dricka massa drinkar och lite senare blir det någon form av "hot-pot" mat. Det ser jag fram mot!

Vi ses snart igen =)

Om trettio minuter....

DRAR JAG HEMIFRÅN!

Pass, plånbok, piller och pengar

- Det nödvändigaste.

Så, då har jag packat min stora resväska med kläder och skor, plattång (om jag kommer att använda mig av den vet jag inte, beror på luftfuktigheten) och lite andra bra-att-ha-grejer.
Hittade ett handbagage till slut. Richards väska han hade till Frankrike i somras höll måttet (23x40x55 cm) och kommer att fungera utmärkt. Den har till och med små hjul.

Har ännu inte fått i mig någon frukost. Bara kaffe. Mina händer darrar och jag vet inte om det beror på resfeber eller medicinen. Förmodligen både och.
Jag försöker intala mig själv om att jag inte glömmer något väldigt viktigt, men vad är egentligen viktigare än passet och biljetten? Allt annat skulle jag klara mig utan, eller hur?

Jag har kunnat sova rätt så okej inatt. Sov i datarummet i bäddsoffan (!) för att den är så grymt skön, mycket bättre än den vanliga sängen.

Nu måste jag fixa det sista. Kanske äta lite frukost också...

Snart åker jag!

Lina, snart i Kina!

- Förberedelser?

Jaha, så var det måndag kväll och jag sitter hemma i vanlig ordning och funderar på vad man skall förbereda. Jag har plockat upp resväskan från källaren, ringt pappa och Emma och frågat vad de önskar sig i julklapp, förberett Olivia inför vad som väntar henne här hemma med Glenn, blomvattning och diverse grejer (och det var väl tur med tanke på att hon trodde att jag åkte på torsdag!). Det jag inte har förberett är all packning och vad jag ska ha som handbagage (den enda passande väska jag har är en med trasig dragkedja). Men det löser sig. Det gör det alltid.

Nu måste jag skriva en utförlig instruktionsbok till snälla Olivia om hur man tar hand om Glenn, var man slänger sopor och annat smått och gott.

Ostron

- Levande, slemmiga varelser.

Ikväll har jag haft middagsgäster och ätit ostron, krabba och räkor. Helt otroligt gott måste jag säga. Jag har ätit ostron vid ett tillfälle innan och det är precis som med sushi, att det blir godare för varje gång. Nu kunde man uppskatta "kallsupen" (som det faktiskt smakar!) och tugga lite på det slemmiga, levande innehållet.

Lina nattar Julia just nu men snart blir det nog några glas vin till...

Åh, kom just på att jag saknar och längtar efter min lillasyster. Snart får jag träffa henne... Den finaste lillasyster man kan ha.

En fin längtan-bild. Emma på farfars begravning i somras.

Fattigare

- Det är dyrt att vara sjuk.

Idag har jag gjort av med massa pengar utan att ha fått något roligt för det. 540 kronor kostade sprutan, läkarbesöket gick på 140 kronor och medicinen jag numera är tvungen att ta kostade 703 kronor. Jag fick ny Bricanyl samt Symbicort och penicillin i form av Doxyferm.

En "rolig" grej fick jag gjort idag i alla fall och det var att få mina svarta skor omklackade. Nu har jag två par som jag kan ha med mig till Kina och som förhoppningsvis tål klimatet. Mina Eccoskor slår allt vad jag någonsin haft i skoväg, helt fantastiska.

Min lilla Glenn är också fantastisk. Han är alltid lika glad och mysig och gör allt för att matte ska bli vansinnig. Så söt.

Sista ledigheten innan resan

- Allt som måste göras.

Gick upp vid kvart i tio idag efter att ha blivit väckt av mamsen som ringde och lät förvånad att jag låg och sov. Skönt att sova ut och känna sig pigg och glad. Lite kaffe, musik på hög volym, nyduschad och förväntansfull för vad dagen kommer att erbjuda, känner jag mig gladare än på länge. Förutom att städa, tvätta och stöka lite i allmänhet har jag fått tid hos farbror doktorn för en undersökning och förhoppningsvis ett nytt recept på Bricanyl. Och så ska jag ju ta min andra Twinrix-spruta. Gick dit i tisdags men då fick jag inte ta sprutan eftersom det inte gått fyra veckor. Därför blev jag två timmar tidig till jobbet men satt och åt lunch, drack kaffe, slötittade på tv och samtalade med mina trevliga arbetskamrater.

Resan till Kina börjar komma allt närmre och det är inte ens en vecka kvar. Fyra dagar kvar att jobba.
Imorgon måste jag komma ihåg att skriva ut mina biljetter och karta. Det känns som om det är en bra sak. Framförallt biljetten.

Förutom att jag mår bra och är glad vägde jag mig i morse och det visade sig att jag gått ner 6 kilo sedan i mitten av oktober! Var fasen har de kilona tagit vägen? Jag har inte ens försökt vara duktig. Men jag klagar inte =).

Rödmålade naglar

- till första advent.

Åh, jag har fortfarande svårt att andas... Varför gick jag inte till vårdcentralen i fredags... Jag kommer visserligen att gå dit på torsdag och jag känner på mig att jag kommer att få cortison för mina lungor mår inte alls bra...

Om några timmar ska jag till jobbet (!) för att försöka fixa skjuts mot Taxinge Slott och julbordet som står uppdukat. Ska bli intressant att se hur de har tänkt med bordsplacering som det tydligen brukar vara det på dessa tillställningar.
Jag har målat mina naglar röda och skall ha på mig en röd tröja, allt för att se så julig ut som möjligt.

Mamma kom aldrig igår. Hon ringde och sjukanmälde sig så jag fick underhålla mig själv istället. Det gick ganska bra.

Besök till helgen

- Mamma Marita hälsar på...

...om hon inte åker på vinterkräksjukan, då får hon inte komma. Om hon kommer hit kommer hon imorgon förmiddag. Jag har ingen aning om vad vi ska göra, men jag vet att jag i alla fall har ett "måste" att slutföra. Jag måste köpa mig en vit tröja att ha under västen som jag skall ha på mig på julbordet med jobbet som går av stapeln på söndag på Taxinge Slott.

Natten har varit tuff. Varit uppe många gånger i brist på syre. Jag är verkligen helt knäpp som inte bara promenerar några kvarter bort till vårdcentralen, men fan, jag är så lat och orkar inte. Jag vill bara sitta hemma och dricka kaffe tills det är dags att ge sig av mot jobbet och den sista arbetsdagen den här veckan. Jag skall kanske kombinera mitt besök för den andra vaccinationssprutan och samtidigt försöka få ett recept på ny medicin som jag kan ha med mig på resan. Ja, så gör jag!

Utan min medicin

- Hade jag nog varit död.

Idag har varit en skakig dag på många sätt. Har inhalerat Bricanyl var och varannan timme för att över huvud taget kunna andas. Halsontet har gått över men satt sig på luftvägarna och jag funderar allvarligt på att gå till vårdcentralen imorgon på morgonen om det inte är bättre. Jag är lite nervös då min medicin dels är för gammal men också nästan helt slut. Om detta sitter i ett tag kommer jag verkligen inte kunna vistas i Kina utan att avlida av andningssvårigheter.

När jag kom hem idag åt jag en banan, då min hunger åter igen börjat tryta. Strax därpå fyllde jag på badkaret med varmt vatten och hällde upp en whiskey (från råd av Hans och Johan) då detta nog skulle kunna bota min förkylning och de hade nästan rätt.

Nu återstår ett samtal till mamma innan det bär av till sängen.

Ännu en last

- Poker.

Jag har ingen annan att skylla mer än mig själv (och kanske någon annan...!) att jag nu varje kväll lägger, inte mycket, men lite tid och pengar till att spela poker. Herregud, den som uppfann spelet måste varit ett geni! Jag är verkligen skitkass men det är jäkligt roligt.

Dagen idag har varit hård. Tog mig upp ur sängen och åkte till jobbet trots lite feber och halsont. Väl där gick allt galant, tack vare mina underbara medarbetare. Jag fick bland annat hjälp av Katarina att sträcka ut min rygg i en ställbar säng (som vi fått lära oss att man kan göra med representanten för Cumulussängar) men resultatet blev tvärt om. Tio centimeter kortare tror jag att jag blev efter att ha blivit ihop-pressad i den mest konstiga ställning. Men kul hade vi!

Snart ska jag gå till sängs och fundera över dagens synder.

Krank

- Tyck synd om mig!

Jag känner mig så liten och ynklig. Jag har ont i halsen och öronen. Jag dricker te och proppar i mig Strepsils i hopp om att det snart kommer att försvinna. Jag vill inte bli sjuk. Jag vill inte bli sjuk... jag vill inte bli sjuk!

Åh...

Fattiglapp

- ingen lön den här månaden...

Åh, jag som såg fram mot tolvslaget så mycket. In på Internetbanken och kolla vad jag fått i lönekuvertet den här månaden (ja, jag måste göra så, eftersom jag har eftersänd post får jag annars inte reda på vad jag fått i lön förrän flera dagar senare). Tydligen blir det ingen lön med tanke på att det fortfarande står 3.80 kronor på mitt konto när klockan visar tio minuter över tolv. Inte ens en insättning som är "låst" är gjord. Jag kommer att svälta ihjäl. Jag kommer nog att dö. Snälla, lägg några blommor vid min grav då och då...

Vem kan motstå detta?

- Kinaresan allt närmre.

Idag fick jag, och några andra, mail från Richard som dessutom varit duktig och lagt upp lite bilder. För er som inte fick mailet från honom har jag valt ut det som får mig mest att längta dit.

Detta är alltså taget under dygnets ljusa timmar, då smogen ligger tjock. Kanske ska man ta och köpa ett sånt där doktor-munskydd ändå?

Idag har annars varit en bra dag. Det började roligt med promenaden med Johan på väg till jobbet. Halvvägs går vi förbi ett hus som heter "Borgen" som är något form av parkeringshus men som även innehåller bland annat en möbelaffär (som jag tyvärr aldrig varit inne i, men gärna vill besöka) som heter "Fittja bazar". De säljer inte bara en soffgrupp som heter Skinn utan har även erbjudande på matbord med sexstolar. Det är just sexstolarna som jag är intresserad av att veta hur de ser ut. Johan trodde de hade fem ben. Hihi.

Väl på jobbet gick allt galant. Sålde bra och hade roligt hela dagen. En skön och härlig känsla som man har ibland och efter några dagar av tristess och likgiltighet gäller det att ta vara på det lilla extra som infinner sig.

Ett sätt att bota tristess

- sov.

Idag är som vilken dag som helst. Det är lördag men skulle lika gärna kunna vara måndag. Jag har suttit hemma sedan klockan sex, ätit blodpudding och slötittat på tv. Jag är trött. Jag har tråkigt. Jag går och lägger mig. Skit samma att klockan är halv tio och jag är i mina bästa år och skulle kunna ta på mig partykläderna och ta en runda på stan. Men nej, jag ska gå och sova för då blir det söndag snabbare. Och när söndagen börjat nå sitt slut är det snart måndag och på måndag är allt som vanligt igen och den lätta veckan på jobbet inleds. Och så håller det på.

Mardrömmar

- Men så illa kan det inte vara...

Inatt hade jag mardrömmar om att flyga. Det var nästan alltid så att planet flög in i något vid start. Ett hus, eller en kiosk (!?) eller något annat som var i vägen. Uppenbarligen var inte piloterna speciellt bra och det tog flera timmar för mig att vakna upp ur drömmen och bestämma mig för att drömma om någonting annat. Det gick till slut i alla fall.

Richard ringde till slut igår. Kl nio när jag satt och kollade på tv (lokal tid för honom 04.00). Han mådde bra och hade till slut fått checka in på hotellet efter lite strul. Jag fick ett mail och några bilder också;

"...Vi hann aldrig in på kontoret så vi hade bara ett kort möte här sedan gick vi ut och käkade och kollade lite runt hotellet. Det ligger hyfsat till och det finns en hel del köpcentrum och restauranger runt omkring även om det inte är så flashigt (Peking är liksom inte det). Se ett försök till panoramabild jag tagit från rummet, det som ser ut som en hög stålpinnar i mitten är nya olympiastadion ;)

Vi hade tur med slumpvist val av restaurang och fick några grymt goda wok-ar. Se bilder. Ja det ser ut precis som en vanlig Kinarestaurang (och det är det ju också)..."

Nu håller jag på att laga lite mat till lunch och skall iväg till jobbet om en dryg timme. See ya later!

Trött och skitig under naglarna.

- Mercy Bjukopp!

Åh vad jag är trött idag. Idag har jag varit känslomässigt instabil. På väg till jobbet hade jag Phil Collins "Another day in paradise" låt som dagens motto. Med tanke på vad som hände mig idag på morgonen (jag gick upp som vanligt när klockan ringde, hoppade direkt in i duschen och när jag var klar och stängt av vattnet hör jag att vattenkranen sprutar ut vatten för fullt samtidigt som jag genom duschdrapperiet ser en stor skugga röra sig. Glenn är den enda som är hemma vid halv åtta och han klarar absolut inte att sätta på kranen. Livrädd och med bultande hjärta tittar jag försiktigt fram och ser Richard (såklart?) med ansiktet och håret under handfatets kran. "Va fan håller du på med" är det enda jag får fram och det visar sig att han försovit sig. Till historien hör att han alltid går hemifrån vid sju, en halvtimme innan jag går upp. Men det mest konstiga är att jag inte såg att han låg kvar i sängen när jag gick upp) är jag glad att jag överlevde över huvud taget!
"Another day in paradise" var alltså ett resultat av att jag överlevt denna omtumlande händelse. Dock höll inte känslan i sig speciellt länge då jobbet innehöll en hel del strul. Vid en tidpunkt övervägde jag att gå in på toaletten och gråta men lät bli. Jobbdagen avslutades dock med några goda skratt med underbara arbetskamrater. Dessutom lärde jag mig ett nytt ord. Vi brukar gå runt och säga mercy bjukopp (franska för "tack" men med amerikanskt uttal) och ingen har någonsin kunnat säga "varsågod" men det kan vi nu. "De rien", "ingen orsak". =)

Nu väntas pizza och besök av Marcus.

Äntligen!

- Ett lyckorus som sprider sig.

Jag är så glad av en så simpel sak som att jag och Richard köpte ett matbord och sex stolar idag! Jag har varit sprudlande hela dan på grund av detta lilla, men ändå så stora. På fredag kommer två killar från jobbet och levererar detta till mig. På fredag! Allt för att vi skall kunna sitta fint och avnjuta mat i goda vänners lag på lördag kväll. Anna, Olivia, Anders och Marcus är inbjudna på någon form av "hej då-fest" för Richard. (Detta planerades dock långt innan vi ens visste att han skulle iväg. Anledningen var egentligen en passande helg att umgås med dem vi tycker om då Anders kommer till stan.)

Förutom att jag njuter av min nuvarande känsla, smuttar jag på ett stort vinglas med cider. Länge sedan jag drack det men det smakar faktiskt helt ok om man håller sig till ett glas några gånger om året.

Att utvecklas

- dagens nyheter.

Igår vaknade jag något senare än vad jag brukar göra. Gick upp strax innan nio, fixade lite kaffe och satte mig vid datorn för att göra ett försök till att nå Kinesiska Ambassadens hemsida. Och det gick! Öppettiderna var dock inte så smickrande (och det var för övrigt inte deras hemsida heller) men jag lyckades upptäcka att om jag skulle hinna så var jag tvungen att gå ganska så snart. Ett litet problem som fajtades tillsammans med tiden var hurvida jag skulle lyckas lokalisera en sådan där fotoautomat. Det fick bära eller brista och jag klädde på mig och sprang till tuben.
Väl framme på centralen tog det inte många minuter innan jag hittade det jag sökte. 60 spänn ville de ha för fula, färgade kort. Så snart jag hade dem i min hand sprang jag till Sergels för att ta 69:an och åka med ut på Djurgården.
Jag var där 45 minuter innan det stängde. Det var alla andra också. Väntade i 25 minuter på min tur och hann med att lyssna på ett och annat roligt samtal från människorna runt omkring. Några smarta, andra väldigt mycket mindre smarta. Men det får man gärna vara om man vill, det är ju dessutom roligt!

Sen köpte jag nya kuddar (2 st) och bruna vepor för gästrummet.

På kvällen blev det bio med Richard- sista dagen/kvällen innan han åker (ok, vi har ju på fredag och lördag också, men då är vi inte själva). Michael Clayton blev filmen och den får av mig en 3,5 eller möjligtvis en 4:a på en femgradig skala. Och vill ni veta vad den handlar om så är jag den sista personen att prata om detta. Ni som känner mig vet att jag aldrig snackar om vad filmer handlar om.

Puss på er!

Just det ja!

- Vacker som få.

Jag sålde en soffa idag till självaste Salem Al Fakir. Lite pinsamt att jag inte säkert visste att det var han förrän jag bad om hans namn och frågade hur det stavades. Nåväl, vackrare människa får man leta efter och tillsammans med hans charm och glada personlighet gör det honom till en solklar tio-poängare. Mer Salem åt folket!

Kommer jag att hinna?

- Nervös inför resan...

Fick ett mail precis från Catherine Jonsson på SAS support som skrev att min flyg från Arlanda till Köpenhamn är försenat med en timma. Detta resulterar i att jag bara har en timma på mig att komma ut från planet i Copenhagen och hitta rätt gate och plan som tar mig till Beijing. Sist jag flög helt själv var 15 år sedan. Då fick jag ha en lapp runt halsen som stod vad jag hette och vart jag skulle. Kan jag inte få ha det nu också?

Usch, jag är nervös inför resan. Jag har blivit så satans flygrädd sedan attacken mot WTC. Jag ska ju alltid ta reda på saker och ting kring olyckor och terrorattacken mot USA 2001 är en av mina "favoriter" tillsammans med Estonia-katastrofen. Då läser jag, analyserar och tittar på dokumentärer, letar upp artiklar och söker på nätet, allt för att få reda på mer detaljer...
Men det är ingen idé att fundera och oroa sig tänker jag samtidigt. Dör jag så dör jag.

Nu har jag i alla fall fyllt i formulären för att ansöka om ett visum. Det gick relativt smärtfritt och jag kommer nog inte kugga på någon fråga. Imorgon kommer jag att lämna in detta tillsammans med ett nytaget kort från en sådan där automat som brukar stå på järnvägsstationer. Gör de fortfarande det? Sen ska jag försöka ta mig till Kinesiska ambassaden och lämna in alla papper. Jag har ingen aning om vart jag ska. Någon trodde att den fanns på Djurgården. Deras internetsida är fucked up och därför kan jag inte leta där. "Hacker" som jag är enligt någon på jobbet skall det nog i och för sig inte bli några svårigheter att kolla upp detta på något annat sätt.

Jag tror jag ska gå ut och ta en promenad. Känner mig orkeslös och omotiverad. Jag vill inte ens se på tv. Något är fel med mig. Jag går ut nu.

Påsar under ögonen

- genetiskt?

Igår när jag kom hem hade jag den där kan-det-inte-bli-kväll-snart-så-att-jag-kan-gå-och-lägga-mig-känslan. Då hade vi ätit tacos och klockan var sju. Richard föreslog Twin Peaks och så blev det. Ett avsnitt sen var jag i säng. Klockan var nio och jag somnade nästan på direkten.

Nu har jag varit uppe en stund, duschat och sminkat mig och upptäcker till min stora förtvivlan att jag, trots den tidiga timmen igår, fortfarande har påsar under ögonen (som jag haft hela förra veckan). Kommer jag alltid att ha det nu mamma?

Kaffe to go

- Och lite smått panik inför lördag.

Min jobbhelg är snart avklarad och följs av en ganska så enkel vecka som avslutas med en ledig helg. Under denna lediga helg har vi planerat in en middag för sex personer. Det finns bara ett litet problem som rör denna middag och det är var i h-vete vi ska sitta och dinera. Jag måste alltså idag försöka inhandla ett bord och stolar samt fixa hemleverans för att detta ska funka.

Förutom det så önskar jag att jag hade en sådan där kaffe-to-go-mugg som jag kan sitta med på tuben och njuta, för här hemma glömmer jag att dricka min enda kopp med kaffe som senare under dagen resulterar i huvudvärk.

Fest följt av ångest

- Go´natt!

Jag skulle aldrig ha ätit den där marängsvissen. Åtminstone inte mer än den första portionen. Åh. Jag går och lägger mig.

Sprit

- och marängsviss

I hopp om att bota min huvudvärk och trötthet är Richard och Marcus i affären och inhandlar alla ingredienser som behövs för ett enormt lass med marängsviss. Under tiden dricker jag ett litet wiskeyglas med rom och än så länge har det bara förvärrat biverkningarna av vaccinet.

Oh Laura

- så gör det mindre ont

Har varit ganska duktig idag. Gick upp strax efter åtta och såg till att huset blev städat till Simon & Garfunkel och efter det begav jag mig till vårdcentralen i närheten och fick mig en första dos Twinrix. Sköterskan var snäll och duktig och det gjorde inte alls ont. Nu i efterhand är jag lite öm och trött men det är en vanlig biverkning har jag läst mig till. Oh Laura stömmar ut från högtalaren. Nu gör det lite mindre ont.

Om tio dagar åker Richard iväg till det stora landet där långt borta. Jag åker om fyra veckor och fem dagar. Jag ser fram mot att bo på lyxhotell i ett rum på 56 kvadratmeter, bada i bassängen på morgonen innan jag drar ut för att utforska Peking på egen hand. På kvällen mellan fem och åtta ska jag dricka gratis drinkar i väntan på att Richard kommer tillbaka från sin arbetsdag för att senare gå ut och dinera på restaurang. Sista helgen innan vi åker hem får vi spendera tillsammans och göra utflykter och diverse äventyr.

Besviken

- och ont i magen

Jag har försökt flera gånger men det gick inte att gilla det nya SingStar-spelet. Jag har verkligen försökt, jag lovar. Nu sitter jag här och har ont i magen över en skitsak (fast egentligen beror det nog på för mycket mat igår). R&B är uppenbarligen inte min grej.

The sound of silence

- och tvärt om

Idag var det ganska skönt att bara åka med och tänka. Pratade gjorde jag på Landet med andra underbara människor. Det blev en väldigt lyckad kväll. Den bästa vegetariska rätten dessutom enligt Janne.

Idag fick jag mitt efterlängtade bruna paket förresten. Den innehöll två cd-skivor och ett PS-spel.

Imorgon ska jag spruta i mig massa vaccin. Jag är lite nervös inför detta trots att jag inte alls är rädd för sprutor. Men det gör nog lite ont och jag får säkert ett plåster.

Dagens häftigaste ord

- och kramen jag fick

Idag har jag fått lära mig ett nytt ord. Ordet är akryldisplay. Ett rus av lycka sköljde genom mig när jag hörde det och förstod direkt var det var. Jag har letat efter just detta ordet och nu kan jag det. Tänk vad små saker kan göra en glad.

En annan sak som gjorde mig glad idag var kramen jag fick av Hans. Hans är en man jag jobbar med som är lite drygt 60 år och påminner något om Woody Allen med sin ganska långa, smala kropp och glasögon. Jag hade delat ut en lektion i hur man bygger en bokhylla med hjälp av datorn i femtio minuter och detta var hans fina sätt att tacka. Man borde kramas oftare och mer med människor man tycker om på ett eller annat sätt. Det är en otroligt skön känsla.

...


Jag funderar mycket på hur olika och lika människor är varandra. När det gäller mig och många av mina vänner är det ganska så ofta personer som jag egentligen inte har så mycket gemensamt med, men som ändå passar mig. Med gemensamt menar jag exempelvis intressen och åsikter. Varför dras olikheter till varandra? För att göra saker och ting mer intressanta?
Men helt plötsligt (?) dyker upp någon som påminner mycket om en själv på många sätt. Saker man har gjort och upplevt, hur man är och hur man fungerar, vad som är viktigt och mindre viktigt. Vissa saker är så självklara att man till och med tänker samma sak samtidigt. Det är nästan lite läskigt, men ganska så skön känsla. Då vet man att man förmodligen har ganska så många hästar i stallet trots allt...

Förväntan och besvikelse

- småsår som läker.

Jag trodde jag hade fått rolig post idag när jag kom hem och såg det bruna lilla paketet liggande på hallgolvet. För en liten stund rusade förväntningarna runt i kroppen. Det visade att detta lilla paket inte alls var till mig. Besvikelsen för en simpel sak som detta var enorm. Däremot hade jag fått ett brev från Svenska Kennelklubben som hotade med att avregistrera mig som ägare åt Glenn om jag inte betalar in 120 kronor snarast. Detta gör jag med nöje.

Några tyckte att mina nya uteskor var fina. Tre stycken tyckte det. Det gick galant att gå till och från jobbet i dem. Svårare var det med de nya jeansen som är något för tighta men det är ju så man ska göra när man köper nya byxor- köpa för små som sedan töjer sig. Så har jag hört att man gjorde förr, det har min mamma sagt. Hon berättat att man köpte nya tighta jeans som man sedan duschade i och hade på sig tills dess att de hade torkat. Korkat skulle jag säga, men säkerligen effektivt.
Några fler tyckte att mina arbetsskor var fina. Jag fick lite skoskav men inte mer än vad jag klarar av. Däremot skar jag mig i lillfingret med en sax. Precis när chefen skulle fråga hur det gick med lamporna skar jag mig och hoppade upp och ner och svor tyst men artikulerande med munnen och blodet (sprutade inte men) droppade rejält. Det var inte så djupt och lösningen blev ett enkelt plåster av plast.

Release me

I am the wilderness locked in a cage
I am a growing force you kept in place
I am a tree reaching for the sun
Please don´t hold me down

I am a rolling wave without a motion
A glass of water longing for the ocean
I am an asphaltflower breaking free but you keep stopping me
Release me

I am the rain that´s coming down on you
That you shielded yourself from with a roof
I am the fire burning desperately but yo`re controlling me
Release me

Jag älskar

- verkligheten är älskbar.

Åh. Varje dag kommer jag på nya saker som jag älskar. Igår älskade jag tryffelsmaken i potatispurén jag fick på Landet. Idag älskar jag Beth Orton för att hon gör mig på bra humör. Likaså Simon & Garfunkel och mina nya skor. Jag längtar till jobbet imorgon bara för att få gå runt i dem. Jag älskar den klarblåa himlen och de knallgula löven som tillsammans blir ett perfekt par.

Dagen har varit händelselös förutom musiken som strömmar ut från högtalarna. Jag gillar inte när jag måste ta hänsyn när det gäller musik. Jag förstår varför men jag gillar det inte. Jag vill lyssna på precis det jag vill, hur högt jag vill och på repeat hur många gånger som helst utan att någon ber mig sänka volymen eller byta låt. Jag är väldigt dålig på att kompromissa, det vet jag.

Jag skall försöka ta mig utanför datarummet snart. Gå ut.

Den första snön

- och jag är utvilad och fylld av musik.

När jag var på väg att lägga mig inatt vid halv-ett-snåret, släckte jag alla lamporna runt i lägenheten och sneglade ut mot brandstationens fasad. Det snöade. Stora, vita, långsamt fallande flingor från någonstans ovan. En vacker och stillsam känsla spred sig genom min kropp som om det på något sätt är det här jag har gått och väntat på i flera veckor.

Snön ligger fortfarande kvar, om än väldigt lite. Jag lyckades sova till tio idag och har med andra ord sovit bort nästan tio timmar av mitt liv inatt. Det behövdes.

I veckan har jag haft svårt att äta. Alla som känner mig vet att jag aldrig säger nej till mat. Jag kan äta nästan hur mycket som helst och vad som helst. Framförallt onyttiga saker. Men den här veckan har jag fått tvinga i mig frukost, lunch och middag varje dag. Det har inte alls varit roligt och det är nog en av anledningarna till att jag känt mig extra trött också. Allt beror inte på tidsomställningen. Hoppas att det blir bättre snart för det finns ingen mer otrevlig känsla än att känna att man mår illa av att äta trots att man är hungrig och magen kurrar.

När jag vaknade i morse sjöng jag på Queens "Bohemian Rhapsody". Bara därför skall ni också få höra den. Den är något av ett underverk!

Gött

- Inget speciellt egentligen men den är så jävla skön!

Titta och lyssna på den med hög volym och njut.

Jag vaknade...

- och kan inte somna om...

Jag borde sova. Min kropp säger till mig att jag verkligen borde sova. Jag vaknade runt halv fyra av att det kliade på mina torra stumpar till ben och det vägrade att sluta. Så här sitter jag, framför datorn, insmörjd med HTH och väntar bara på att det ska sluta klia så att jag kan gå och sova igen. Allt detta beror på att jag igår när jag kom hem från jobbet, kröp ner i badkaret och rakade benen. Det måste bero på detta. Något annat annorlunda från alla andra dagar har jag inte gjort. Åh, att jag inte ens kan raka benen utan problem... min kropp förfaller.

När jag ändå sitter uppe och ugglar kan jag meddela alla i min närhet att jag varit helt bortkommen och disträ den senaste veckan. Detta med 99% säkerhet beroende på tidsomställningen som skedde för knappt en vecka sedan. Jag har med nöd och näppe lyckats överleva dagarna. Mörkret infaller ca 24 minuter tidigare här i Stockholm än i Göteborg. Petitesser tänker ni och det må hända, men det är den enda anledningen jag kommer på. Det är den enda nackdelen med Stockholm so far.

I helgen är jag iaf ledig och skall försöka vara ute så mycket som möjligt. Allt för att kunna bli av med diverse trötthet- och depressionssyndrom. Jag ska även försöka få tummen ur och handla lite skor. Någon på jobbet är nog trött att höra mitt gnällande om trasiga skor på väg hem varje dag.

Det kom visst lite post!

- Undrar vad brevbäraren tror om oss egentligen?

Igår, efter en dag på stan tillsammans med storasyster och barnen, kom vi hem till en hall fullproppad med post! Jag trodde inte mina ögon när jag klev in och det visade sig att alla brev var till en och samma person -Richard!
Efter att barnen lekt av sig, sorterat och räknat kom vi fram till att det inte var mindre än femhundratjugo stycken!

Även Glenn var med och räknade. Han tyckte iofs att de högarna vi sorterat ihop var lite väl fina och passade på att vässa sina klor på dem när han hade chansen =)

Yacky!

-Hata frukost!

Jag sitter här och har i tio minuter försökt få i mig lite lättyoghurt med vaniljsmak. Det är omöjligt och jag kräks snart!

Normaltid igen

- Mörkret faller.

Idag hade jag ställt klockan på halv nio. En timma senare än alla andra dagar i veckan då jag börjar klockan tio. Idag börjar jag klockan elva och får alltså lite sovmorgon. När jag kom upp frågade R om jag hade ställt om klockan inatt och en panikkänsla spred sig genom kroppen. Åt vilket håll då!? frågade jag stressat samtidigt som jag förberedde mig på att få göra allt morgonbestyr extra snabbt. Men det visade sig vara lugnt eftersom klockan ställs tillbaka en timma och att jag alltså kan göra allt extra långsamt idag.

Igår efter jobbet stannade jag hemma trots erbjudanden om att gå ut och äta och ha skojigt. Min kropp är långsam, svullen och en illamåendekänsla har varit konstant sedan igår morse. Kvinnoproblem som jag sällan har men när de dyker upp blir jag alltid lika dålig. Hade till och med svårt att jobba ordentligt vissa timmar igår. Frustrerande och irriterande. Det går ju snart över som tur är.

Imorgon kommer min kära systeryster med sina två energiska, söta och roliga barn. De kommer hit för att utnyttja sitt höstlov i en storstad några dagar. Som tur är har jag en ledig dag på tisdag och kan då hänga med på diverse äventyr. Det ska bli riktigt kul!

Nu ska jag kanske försöka äta lite frukost trots att min kropp skriker NEJ!

Falskt?

- Om hon får så borde väl hon få också?

Åh, sitter och tittar på Idol 2007 och har precis lyssnat genom snabbgenomgången av samtliga deltagare. Och jag blir så irriterad när Amanda får sjunga falskt men inte Evelina.
Jag hoppas Gathania åker ut. Hon är snygg men är inte så snygg på scen. Eller Sam. Han bara vrålar och grimaserar.

Kina!

-Here I come!

Tisdagen den 11/12 åker jag till Kina! Yippey!

A dream coming true?

- Ansökan om semester-brådskande!

Igår efter jag och Richard hade suttit i soffan och klämt i oss 11 bitar sushi var, satte jag mig vid datorn och räknade kalorier, då R kom in och började intressera sig för vad jag gjorde. Detta är inget han brukar göra och jag blev lite fundersam. Efter en liten stund tog han min hand och frågade vad jag skulle säga om han åkte till Kina i en månad. Jag tittade på honom och han försökte se allvarlig ut men hans mungipor drog sig ryckigt uppåt och blev till ett leende. Förstående som jag är förklarade jag att jag absolut inte har några som helst problem med att han åker till Kina och att han självklart ska göra det! Jag klarar mig själv och det handlar ju bara om en månad. Då berättade han att de andra som skall följa med har bjudit ner sina flickvänner/fruar en vecka och undrade om jag var intresserad av detta likaså. Detta är en one chance opportunity och utan att hoppas för mycket så skall jag idag försöka få ut några semesterdagar i mitten av december. Richard åker redan om tre veckor. Biljetterna skall bokas idag för att få det så billigt som 5600:-/t.o.r.

Håll tummarna snälla!

Ont...

- Men näsan är fixad i alla fall!

Igår när jag hade slutat jobbet ringde jag R och sa att jag skulle springa förbi Willy´s för att köpa lax. Då sa han att han redan hade gjort det för att han kände på sig att jag ville ha det. (Så söt han är min Richard.) Så när jag väl kom hem var maten nästan klar och Marcus satt i köket och underhöll Richard och drack vin.

Kvällen var trevlig och avslappnad med mat framför tv:n och "Mia och Klara" som är helt galet bra! Ett glas vin hade jag råd med och njöt av smaken i en hel timme. Eller så mycket smak jag kan känna nu när min näsa åter igen har gått tillbaka till det totalt täppta. Men självklart hade Richard tänkt på detta också och köpt Rhinocort Aqua, ett nässpray med kortison för att lindra mina svullna polyper. Jag blir lika förvånad varje gång att det funkar så snabbt! Jag kan andas igen!

Dock har min frustration inte gått över ännu. Jobbigt när man inte vet varifrån den kommer. Det känns som om jag skulle behöva mig ett riktigt storvrål i kombination med två liter tårar.
När jag bodde hemma, vilket var väldigt väldigt längre sedan nu, grät jag alltid mycket när mamma skällde på mig. Nu gråter jag väldigt sällan. Helt enkelt för att det inte finns någon anledning att gråta. Jag ska försöka planera in tid i helgen så att jag kan gråta av mig.

Förresten vaknade jag med halsont idag. Riktigt halsont. Ena mandeln är stor och svullen. jag vill inte bli sjuk i helgen...

Viljan att bli normal igen

- Inget skall få förstöra!

Det är lika jobbigt att berätta det varje gång, trots att det inte är sån big deal. Men... Igår påbörjade jag mitt nya liv i hälsans tecken (nåja, inte allt jag gör är hälsosamt). Jag vill inte påstå att jag tycker att det är speciellt jobbigt att vara i den situationen. Jag anpassar mig bra och håller på regler. Mycket säkert bara för att jag har gjort det tidigare, lyckats gå ner nästan alla mina kilo för att sedan inte avsluta helt och hållet. Det blir lätt så för mig när jag börjar känna mig nöjd, när jag börjar trivas med mig själv igen.
Det som skall bli mest intressant idag är att jag skall köpa en våg. Själva handlingen att köpa en våg är inte det som gör mig förväntansfull och spänd utan såklart resultatet när vågen väl står på mitt golv och jag får med båda fötterna på den. Jag har haft någon form av gissningstävling med mig själv vad som är min såkallade startvikt. Egentligen vet jag inte. Jag har inte vägt mig på säkert fem månader så jag kan lika gärna väga 85 som 61! Men, ikväll får jag veta om min känsla och min egen syn på mig själv i spegeln överensstämmer med verkligheten. Jag tror att det är nyttigt att testa sig själv.

Några timmar senare...

Sådär ja! Jag har hunnit med en hel del idag. Lite extra sovmorgon till tio över åtta, upp och käka frulle och räkna kalorier. Ganska svårt att uppskatta hur många kalorier en produkt innehåller. Jag har verkligen ingen koll alls.
Förutom detta har jag hunnit träffa en vän över en fika/lunch och duktig som jag är tog jag det nyttigaste alternativet som bjöds och det var en couscous-sallad med väldigt väldigt lite sallad i. Därför tog jag en tallrik extra grönsaker och en grov brödbit (sötad dessvärre) utan smör. Maten var god men innehöll nog en hel del olja/smör så jag åt långsamt och försiktigt till den lilla mättnadskänslan sakta men säkert kom på besök.
Efter lunchen sprang jag in på El Giganten och köpte mig en våg för 349:-. Mitt enda krav var att den fungerade och bättre än IKEA´s och att den var digital.

På väg hem från stan sprang jag in i matvaruaffären och köpte lite broccoli och lök till soppan jag skall laga ikväll. En soppa som jag har som favorit med korv, mjölig potatis, lök, broccoli, buljong och morötter. Det blir spännande att se hur många kalorier den innehåller, men förhoppningsvis blir det inga problem.
Därefter hittade jag en djuraffär och var på så gott humör att jag köpte två leksaker till Glenn. Stackarn måste ju också röra lite på sig då han har fått en ganska stor mage sedan "juvelerna" togs bort.
Väl hemma igen möttes jag av det som jag tidigare under morgonen förträngt. Städning och tvättning. Men inga problem! Här ska vi göra oss av med kalorier! Ta bort, flytta, plocka, sortera, vända upp-och-ner, skrubba, diska, dammsuga soffan, ner i tvättstugan och upp igen. Efter den prestationen satte jag mig ner och tog ett glas med fil (ja, jag gillar filmjölk bättre upphällt i glas än i tallrik, men äter den ändå med sked) och en banan i det. Vatten i mängder och SEN var det dags för vågen!

Installera, vända och vrida. "Error". Va? Vad fasen. Vadå "error". Den ska ju funka! Och efter några svordomar var den igång och jag slängde av mig kläderna och ställde mig på vågen och pöste ut magen. HA! Då har jag en ganska så normal kroppsuppfattning med andra ord då jag endast gissade fel med 0,8 kilo!

Blåsor, torra läppar och kortare hår

- Och snart kommer väl snön.

När jag vaknade i morse kände jag det där kliet på vänster pekfinger. Förstorat och hårt och fullt med blåsor. Mina eksem verkar inte bli bättre. Undrar om det har något att göra med min förkylning som jag aldrig blir av med. Totalt täppt i näsan igen, snor, svullna ögon och allmänt trött. Jag orkar inte mer. Om en vecka eller två har jag ett köttsår på mitt finger som gör ont och hindrar mig att utöva saker såsom diska och städa. Jag skall försöka ansöka(?) om handikappbidrag (som en vän till en vän fick då han har för små händer?).

Förutom min frustration gällande eksem fick jag i söndags kväll ett infall och klippte av nästan tio centimeter av mitt hår. Detta resulterade i en lång page som jag förhoppningsvis kommer att trivas med. Fördelen med lockigt hår är att man kan klippa sig själv och det syns inte hur snett det blir förrän man går till frisören och de påpekar detta. Å andra sidan har jag inte varit hos frissan på 6½ år så jag klarar mig nog ett tag till.

Enligt min dator är det -1 grad ute. Jag skulle egentligen vilja sticka ut näsan och känna hur det känns, det var ju ett tag sedan det var så kallt, men då kommer säkert mina ben att producera päls som de gjorde 1993 då jag varit en månad i Thailand med pappa och Wasinee. Vi mellanlandade i Tashkent, Uzbekistan, på väg hem. Det var januari och vi var tvungna att gå en kort bit mellan planet och väntsalen då det plötsligt sved på mina ben. Det gjorde ont hela vägen från Tashkent till Moskva, från Moskva till Arlanda och i bilen från Arlanda till Bodafors. När jag kom hem till mamma, som satt uppe och väntade, skulle jag byta om till skönare kläder då jag upptäckte det fruktansvärda! Min kropp hade fått en chock på grund av väderomställningen och börjat producera enormt med hår. Mina ben var lurviga och jag grät. Mamma skrattade.
Detta var dock en engångsföreteelse (tack!) och jag har klarat mig undan detta sedan den vintern. Men det skulle inte förvåna mig om det händer idag... =)

Helg och ny vecka

- Utvilad?

Då har en ny vecka påbörjats och det jag nu ser fram mot är morgondagen då jag är ledig. Förvisso finns det några "måsten" som skall avklaras och det är bland annat två bankmöten. Swedbank och Nordea. Som jag skrev i tidigare inlägg skall jag och MrR försöka få bolån för att så smått kunna börja leta efter någonstans att bo. Visserligen har vi en fantastisk trea men det är ju inte våran lågenhet. Vi skall nog dock försöka hitta något i området eftersom vi trivs väldigt bra och det passar mig utmärkt med tanke på var jag jobbar.

Imorgon får vi veta.

Innan morgondagen skall jag klara av dagens utmaningar som bland annat består av att lära mig att köpa in lampor med hjälp av datasystemet. Och förutom det så skall vi eller åtminstone Richard få besök av Anna som behöver hjälp med matten till nationalekonomin hon pluggar på en kvällskurs. Vi/Richard har även bjudit in mattegeniet Marcus som jag inte vet har tackat ja ännu. Jag skall hur som helst inte räkna någon matte, men om det är idag som "Bonde söker fru" sänds så skall jag försöka slå mig ner i soffan och glo på det. Ylander fick mig i söndags att se detta program för första gången och det verkade så himla gulligt. Speciellt den "lilla" killen som fortfarande är i målbrottet!

Helgen, btw, var riktigt trevlig och innehöll bland annat god mat och dryck, såsom GT´s, snaps och Fernet(!), dans på Landet och nattamat i form av hemmagjorda nötrullader!

Telefonkö

- Ansökan om bolån går inte snabbt.

Jag undrar just om all Swedbanks personal har kafferast/lunch/sammanträde just nu. Har suttit i en telefonkö i 40 minuter nu och den enda som får mig att fortsätta vänta är "tanten" som hela tiden upprepar att det är många som ringer just nu och att de gör allt för att min väntetid skall bli så kort som möjligt. Undrar just vad de tjänar på mig just idag. Det är inget 020-nummer som är gratis utan självklart ett 0771-nummer som säkerligen kostar multum för varje minut....

Vänta! nu ringer det!

Hmm, fick just prata med en gubbe på Swedbank som direkt kopplade mig till den "lokala" banken i närheten där jag bor. Här är kön bara två minuter och "tanten" säger att jag behåller min plats i kön. Det tackar jag för!

Hmm igen. Då har jag "registrerat mig" och banken ringer upp mig och bekräftar en tid för möte. Har jag inget att säga till om undrar jag nu då... Jaja, den som lever får se.
(Förresten tog den totala tiden för samtalen mindre än en minut och antalet minuter i telefonkö blev 52 minuter)

Tempo

- Förmodligen världens sämsta matvaruaffär!

Idag var jag ute och tog en skön promenad med min kamera. Jag gick mot Svandammen och sedan vidare mot Telefonplan, Konstfack och upp mot Hägerstensåsen. Richard ringde på vägen och ville att jag skulle köpa middag till ikväll. Tunnbrödsrullar föreslog han men jag tyckte inte det var så passande då Marcus är bjuden (som visserligen säkert älskar tunnbrödsrullar). Istället gick jag och funderade på vad som skulle kunna passa och gick precis förbi Tempo i Hägersten. Det var bara en kund inne förutom jag. Han såg ganska cool ut med sina tighta jeans och skjorta och plockade på sig en massa vegetariskt och ekologiskt. Jag däremot hade tänkt mig något köttigt och gott. Kanske entrecote eller oxfilé tänkte jag och tittade i köttdisken. Där fanns det ett litet litet urval av köttfärs, blandfärs och fläskfilé. Äsch, renskav får det bli, med mandelpotatis! Kollade i frysdisken efter renskav. Inte det heller. Nähä, men lite italienskt borde väl gå. Pasta och tomatsås (som Richard också föreslog efter att jag tackat nej till tunnbrödsrullarna) med basilika och mozarella! Efter tjugo minuter hade jag hittat det jag behövde och började så smått dra mig hemåt längs Bäckvägen. Det är väldigt väldigt långt därifrån och hem och med två tunga kassar, en kamera och väska, stannade jag vid närmsta busshållplats och väntade tre minuter på bussen mot Liljeholmen som stannar precis utanför mitt hus.

Efterlysning!

- Vem har tagit min tvättkorg?

För en månad sedan försvann min tvättkorg spårlöst efter att senast ha sett den i tvättstugan på Bäckvägen. Jag skulle ner och hämta mina gott doftande nytvättade kläder då jag upptäckte att någon hade stulit den. Jag ber, snälla lämna tillbaka den! Det är inte samma sak att bära upp mina älskade kläder i en blå, prasslig IKEA-kasse.

The best of

- Pink Floyd.

När jag tidigare diskade Glenns matskål, susade en låt genom mitt huvud- "Shine on you crazy diamond". En låt som jag inte lyssnat på på år och dar, men nu passade den på att dyka upp. Låten ingår i Pink Floyd´s Best of och spelades konstant på Burger King- Järntorgets kök i ca två år om inte längre! Närstan så jag sitter och längtar tillbaka till de stressiga, utmattande nätterna med gänget! Grymt!

Ett år tillsammans

- Min älskling!

Idag firar jag och min älskade kamera ett år tillsammans! Jag älskar dig! =)

solnedgång i Johanneberg, Göteborg 2006-10-02

Jag klarade det!

- och detta resulterar i mer pengar i fickan!

Igår vad sista dagen på månaden och också sista dagen att försöka nå provision och självklart lyckades jag! Nästa månad blir jag rik och lycklig för pengar är det enda som räknas i livet.

Förutom detta har helgen inneburit en del bussåkande. Röda Linjen var inställd i lördags från Fittja till Axelsberg och istället fick vi, som skulle ta oss mot stan, ta ersättningsbussen som tog tre gånger så lång tid som tuben. Jag var alltså framme halv sju vid Mariatorget där jag lite senare skulle träffa Liselotte och Isabelle för att ta en öl på morfar Ginko. Förutom ölen beställde jag en ostbricka och bröd för endast 35 kronor och det var helt fantastiskt gott, och det räckte alldeles utmärkt till dess att jag kom hem och kunde fixa till mig lite vanlig mat. Liselotte var sig lik om än något lyckligare och snyggare.

Bullmamma

- Odentifierbar doft.

Richard kom hem precis. "Vad g... gott det luktar?!" får han ur sig så fort han kommer in genom dörren. Han kommer in i köket och får en sådan där "aha-upplevelse" som man får när man förstår hur två saker (här dofter) hänger ihop; Alltså när jag har stått och lagat någon form av kasslergryta med couscous samtidigt som jag knådade, jäste och gräddade kanelbullar =)

Vinterviken

- å så kom jag till Liljeholmen.

Då har man varit ute och promenixat i tre timmar! Oj va´ja gick! Och det var helt underbart skönt och det doftade gott av hav, höstlöv, vildäpplen och barr.

utsikt över Vinterviken.

utsikt över Lina ;)

viken i Vinterviken

jag träffade ett vattenfall på vägen

Man borde vara ute oftare och pronenera, rensa tankarna och bara filosofera och helt plötsligt märker man att man är i Liljeholmen! Jag tog tunnelbanan därifrån, det är så tråkigt att gå samma väg tillbaka.

Papa Raj Raj

- och morfar Ginko.

Igår kväll efter jobbet begav jag mig till Söder och Slussen är jag möttes av två stiliga, snygga människor. Olivia, Richard, jag (och mycket senare Anna) hade bestämt att träffas över en öl eller två och började aftonen på Snaps uteservering (!). Kallt, alldeles för hög musik och inte så trevligt fick oss att dricka upp ölen ganska så snabbt för att sedan upptäcka kanske en av Stockholms trevligaste och hippaste ställen- papa Raj Raj och morfar Ginko. Trevligt inrett, många glada människor, om än lite stora, och serviceminded personal var det som gjorde kvällen. Många skratt blev det trots min huvudvärk och brist på energi.
Olivia är ett säkert kort när det kommer till att umgås och må bra. Även Anna kan få en att brista ut i skratt, men det var inte förrän vi hade druckit våra öl och var på väg hem som hon fick för sig att komma. Efter lite övertalning från hennes sida gick vi tillbaka in i värmen och Olivia fick äntligen ge henne sin födelsedagspresent. Istället för en sista öl fick jag en alkoholfri drink och denna övertygade mig nästan att alltid dricka alkoholfria drinkar, men Richard protesterade och sa att man inte kan ha kul om man bara dricker alkoholfritt, men det är ett superbt sätt att avsluta kvällen!

Tack för igår! Nu ska jag ta mig i kragen, duscha, klä på mig, äta frukost och sedan gå ut och promenera i det soliga, höstiga Stockholm. Eller det blir nog Vinterviken. Självklart tar jag med mig min kamera och dagen kommer att publiceras här på bloggen lite senare.

Vi hörs!

Saker som irriterar mig, dig och du där borta

- Insändare, rubriker och allmän goja!

Varje dag på väg till jobbet har jag tre tidningar att läsa. Metro, City och .SE och alla håller ungefär samma kvalité. Det står lite om allmäna nyheter, några smaskiga rubriker om kändisar, mingelbilder och insändare.

I gårdagens Metro läste jag just en insändare från en som bland annat irriterade sig på de unga kvinnliga kassörskorna när de alltid "råkade" låta bli att lämna ut pengar när han ville ta ut lite extra i samband med ett matköp. Han hävdade bestämt att detta inte var ett misstag från deras sida utan att de medvetet inte velat lämna ut pengarna till honom, och att de sedan med förvirring och en låtsas-ursäkt fumlande gav honom hans pengar.

En annan insändare här om veckan skrevs av en kvinna som bestämt hävdade att män åker mer ensamma i sina bilar än kvinnor och att de på så sätt blir större miljöbovar. Hon beskrev att när hon åker till jobbet är det enbart ensamma män i alla andra bilar. Aldrig några kvinnor.

Jag ser med spänning fram mot eftermiddagen då jag har mina tidningar i handen och ser vad dagen har att erbjuda.

Gårdagen innehöll, förutom insändare, ett par roliga tv-program. Dessa två tittade jag inte ens på utan bläddrade förbi dem när "Boston Tea Party" hade reklampaus. Det ena roliga/tragiska var nån dokumentär/realityshow/påhittad skit med Victoria Beckham. Jag har aldrig någonsin hört denna tjej snacka förut och nu förstår jag varför. Ointressant, blond och irriterande.
Det andra programmet var "Nyberg & Thörnblom". Renée Nyberg som precis fått priset som bästa kvinnliga programledare(!?) och Mia Thörnblom som skrivit boken "Självkänsla nu" som jag faktiskt själv läst och som är ganska så bra, sitter och pratar med helt till synes vanliga människor som på ett eller annat sätt har problem i sitt liv, med sin personlighet eller självkänsla. Denna gång handlade det om en man med korta ben. Han var ledsen över att han inte tyckte att han var lika mycket värd som alla andra osv och det är ju inte så roligt i sig, utan det var sättet han pratade på som gjorde detta till en komedi. Jag är övertygad om att Mikael Persbrandt hade dubbat denne mans röst. Detta gjorde att jag inte kunde koncentrera mig på mannens besvär och Mias råd, utan bara såg framför mig Micke Pärsbrandt, mobbad och ledsen över sina korta stumpar till ben.

Det är nog kanske jag som är tragisk när jag tänker efter...

Dumma Blogger.

Underbara!

- Min första höst i Stockholm.

Idag vaknade jag strax efter tio. Richard hade redan begett sig av till jobbet. Bara Glenn kom glatt och hälsade på mig när jag öppnade ögonen.
Mådde lite sådär efter drinkarna igår. Inte för att det blev så många eller mycket utan antagligen brist på vatten. Kvällen hos Anna igår var förresten väldigt plesant. Hon bjöd på tacos och blåbärspaj och drinkar. Bättre än så blir det knappast.

Idag hade vi bokat in ett IKEA-möte, men då inspirationen inte hade infunnit sig i våra hjärnor och hjärtan möttes vi på café istället över en kanelbulle och en stor latte. När vi ätit och druckit oss illamående gick vi ut på en promenad, in i en möbelaffär, några klädaffärer och till sist gick vi till parken och satte oss och pratade barndomsfilmer på VHS.

höst-chic Lina

Ingen mjölk!

- Inte lika gott.

Sitter här vid datorn. Dricker kaffe utan mjölk och försöker inbilla mig att det är lika gott som det är med mjölk, men det är ganska svårt. Vissa anser att mjölk i kaffet är onödigt och osmakligt, men jag tillhör inte dem. Jag vill ha mjölk i mitt kaffe! Problemet är att mjölken som står i kylen är fyra dagar gammal och efter att ha provat en kopp insåg jag att det idag nog är godare utan mjölk.

Har varit lite krasslig de senaste veckorna så idag beslutade jag mig för att försöka sova ut. Brist på sömn gör att diverse infektioner och virus känns mer än om man är utvilad. Detta resulterade i att jag vaknade för ca trettio minuter sedan. Underbart härligt och utan ångest som jag annars alltid har när jag har sovit "för länge".

Igår efter jobbet träffades jag och R på Mariatorget för att ta en middag på en asiatisk restaurang som heter Sushi. Priserna var bra, allt under hundralappen. Förrätten som vi beställde var super. Nån form av dim sum och lite friterade grönsaker att doppa i smakrika bad. Huvudrätten däremot smakade sådär. Min var helt ok men Richards mat var nog det värsta jag ätit på länge! Nåväl, notan slutade på ynka 332:- och detta ikluderade även öl. Nästa gång blir det nog en vanlig sushi, för det tror jag de inte kan misslyckas med (?).

Idag ska jag ta det lungt. Kanske gå ut en liten stund, plåta lite för att sedan gå hem och tvätta det nödvändigaste. Ikväll nalkas blåbärspaj och vaniljsås hos Anna "i stan" tillsammans med lite alkoholhaltiga drycker och säkerligen blir det även en tripp ut nån stans.

Men först ska jag sluta mina ögon och inbilla mig att det är mjölk i kaffet.

Vad är det för fel?

- Dålig. Jävligt dålig.

Sedan i måndags (?) har jag mått pyton. Huvudvärk varje dag, varm, trött, anfådd och allmänt tankspridd och glömsk. I går vaknade jag med huvudvärk, tog mig till jobbet, tog några piller, jobbade och slet, åt mat och tog några piller igen eftersom huvudvärken inte släppt, åkte hem och åt mat och vilade, gick och la mig i tid, kunde inte somna, vaknade gång på gång och blev åter igen väckt av Richards hemkomst 04.00 då jag flyttade över till gästsängen i vardagsrummet som Anna sov på förra helgen, somnade och vaknade ca tio ggr, fortfarande huvudvärk vid halv nio, upp och till jobbet och så vidare... Sitter här utmattad och trött med en huvudvärk som aldrig går över. Har ännu inte tagit tempen, men skall göra det när min kropp har varvat ner efter den korta men ändå jobbiga vägen hem från tunnelbanan.
Om jag fortfarande mår dåligt i mitten av nästa vecka går jag till doktorn. Jag brukar inte känna att jag behöver det, men detta känns inte som en vanlig förkylning (Dels för att jag inte har symptomen som en förkylning innebär med snuva, hosta osv.).

Nåväl, jag överlever väl. Ikväll är det Rf (Richard-fritt) då han tagit flyget till Piteå och är där till på tisdag. Vad jag ska hitta på återstår att se. Är ledig på tisdag men då blir det bara till att ligga och vila.
Annars är livet här i Stockholm som livet i alla andra delar av Sverige tror jag. Det är höstigt och börjar bli kallt på kvällar och mornar nu. Som tur är har jag köpt mig två rejäla jackor och två par skor, där de ena förresten redan är fucked up när det gäller klacken. Säkert redan tillräckligt förstörda så att det inte går att laga. Och jag som aldrig orkar reklamera...

Nu ska jag fundera på att äta mat. Jag ska inte äta mat, bara fundera på det. Kanske blir det lite föda senare ikväll om jag mår bättre.

Over and out