Om vi skulle orka efter fredagens after work hade jag och Olivia planerat en dag på Grönan. Vid tolvtiden fick jag ett sms av en lite bakis Olivia hon kände sig tillräckligt kry för att försöka ge sig på en dagstur. Vi möttes vid Slussen vid två, Richard och jag något sena. Olivia bjöd på bigaråer under tiden vi väntade i bankomatkön. Hon hade tagit reda på hur man tog sig till Djurgården och Gröna Lund och det innebar en åktur med Djurgårdsfärjan! Mycket folk, barn som skrek, men man fick iaf åka gratis om man hade, som vi, månadskort.
Väl framme ställde tog vi varsin nummerlapp och väntade på vår tur till biljettkassan. Det tog närmare 45 minuter men solen sken och humöret var på topp! Jag kände mig nästan som när man var barn och väntade på att få gå in på Liseberg. Vi köpte varsitt grönan-kort för 100 pix samt tre biljetter till Spökhuset samt ett åkhäfte med 20 biljetter. Det visade sig skulle räcka gott och väl för oss tre.
Vi var jättehungriga när vi väl fått köpt allt och styrde mot närmsta restaurang. Fish & Chips med dansk remoladsås. Till detta lyssnade vi på Weeping Willows som repade inför kvällen. Richard trodde det var ett coverband men jag hävdade att det var ett "mycket känt band, men jag vet inte vad dem heter". (Jag hade ju rätt dessutom!) Efter maten blev det en tur med "Jetline", Grönans svar på Lisebergs "Bergbanan". Lite läskig när man kom över vattnet men annars för snabb och ryckig.
Weeping Willows
Sedan var det dags för spökhuset, som var min favorit! Jag, Richard och Olivia slet och drog i varandra då ingen ville gå först. Vi turades om men det hade verkligen ingen betydelse. Överallt kom hemska figurer fram, tog tag och följde efter oss. Skrattade och skrek och dog säkert ungefär fyra gånger. Så roligt!
När vi väl kommit ut från spökhuset, stod E.type på scen med några småbruttor och sjöng och strax därpå trampade Svante Thuresson ut tillsammans med Gry Forsell. Alla måste repa inför kvällens "Sommarkrysset".
Vi var kvar till sextiden sen tog vi båten till Slussen igen, satte oss på The Debaser och tog en bärs i väntan på ett ledigt bord. Steak Sandwich blev det för mig och Quesadilla för de andra matvraken. Halv nio hade solen försvunnit bakom bron och det var kallt igen. Vi åkte hem till oss och framkallade bilder och drack lite öl och vin, sedan såg vi en film och somnade nästan.
Halv ett var kvällen nästan slut och vi följde Olivia till tunnelbanan och trampade sen trötta hem igen och somnade så sött...
Väl framme ställde tog vi varsin nummerlapp och väntade på vår tur till biljettkassan. Det tog närmare 45 minuter men solen sken och humöret var på topp! Jag kände mig nästan som när man var barn och väntade på att få gå in på Liseberg. Vi köpte varsitt grönan-kort för 100 pix samt tre biljetter till Spökhuset samt ett åkhäfte med 20 biljetter. Det visade sig skulle räcka gott och väl för oss tre.
Vi var jättehungriga när vi väl fått köpt allt och styrde mot närmsta restaurang. Fish & Chips med dansk remoladsås. Till detta lyssnade vi på Weeping Willows som repade inför kvällen. Richard trodde det var ett coverband men jag hävdade att det var ett "mycket känt band, men jag vet inte vad dem heter". (Jag hade ju rätt dessutom!) Efter maten blev det en tur med "Jetline", Grönans svar på Lisebergs "Bergbanan". Lite läskig när man kom över vattnet men annars för snabb och ryckig.
Weeping WillowsNär vi väl kommit ut från spökhuset, stod E.type på scen med några småbruttor och sjöng och strax därpå trampade Svante Thuresson ut tillsammans med Gry Forsell. Alla måste repa inför kvällens "Sommarkrysset".
Vi var kvar till sextiden sen tog vi båten till Slussen igen, satte oss på The Debaser och tog en bärs i väntan på ett ledigt bord. Steak Sandwich blev det för mig och Quesadilla för de andra matvraken. Halv nio hade solen försvunnit bakom bron och det var kallt igen. Vi åkte hem till oss och framkallade bilder och drack lite öl och vin, sedan såg vi en film och somnade nästan.
Halv ett var kvällen nästan slut och vi följde Olivia till tunnelbanan och trampade sen trötta hem igen och somnade så sött...
2 kommentarer:
Weeping Willows knäcker! Jag var på en spelning på Pensionat Slussen (ute på Orust i nån sorts naturhamn) en gång. Stället är ungefär lika stort som min studenthåla på Emilsborg, men galet gemytligt. Vill minnas att det var så trångt att basisten stod och lutade sig mot baren då han lirade. Dessutom kostade biran en 25:a. Aaah... Dem ljufvliga tidenden!
Det låter som ett trevligt kalas!
Vad är en naturhamn förresten? ;)
Skicka en kommentar