När jag vaknade i morse kände jag det där kliet på vänster pekfinger. Förstorat och hårt och fullt med blåsor. Mina eksem verkar inte bli bättre. Undrar om det har något att göra med min förkylning som jag aldrig blir av med. Totalt täppt i näsan igen, snor, svullna ögon och allmänt trött. Jag orkar inte mer. Om en vecka eller två har jag ett köttsår på mitt finger som gör ont och hindrar mig att utöva saker såsom diska och städa. Jag skall försöka ansöka(?) om handikappbidrag (som en vän till en vän fick då han har för små händer?).
Förutom min frustration gällande eksem fick jag i söndags kväll ett infall och klippte av nästan tio centimeter av mitt hår. Detta resulterade i en lång page som jag förhoppningsvis kommer att trivas med. Fördelen med lockigt hår är att man kan klippa sig själv och det syns inte hur snett det blir förrän man går till frisören och de påpekar detta. Å andra sidan har jag inte varit hos frissan på 6½ år så jag klarar mig nog ett tag till.
Enligt min dator är det -1 grad ute. Jag skulle egentligen vilja sticka ut näsan och känna hur det känns, det var ju ett tag sedan det var så kallt, men då kommer säkert mina ben att producera päls som de gjorde 1993 då jag varit en månad i Thailand med pappa och Wasinee. Vi mellanlandade i Tashkent, Uzbekistan, på väg hem. Det var januari och vi var tvungna att gå en kort bit mellan planet och väntsalen då det plötsligt sved på mina ben. Det gjorde ont hela vägen från Tashkent till Moskva, från Moskva till Arlanda och i bilen från Arlanda till Bodafors. När jag kom hem till mamma, som satt uppe och väntade, skulle jag byta om till skönare kläder då jag upptäckte det fruktansvärda! Min kropp hade fått en chock på grund av väderomställningen och börjat producera enormt med hår. Mina ben var lurviga och jag grät. Mamma skrattade.
Detta var dock en engångsföreteelse (tack!) och jag har klarat mig undan detta sedan den vintern. Men det skulle inte förvåna mig om det händer idag... =)
Förutom min frustration gällande eksem fick jag i söndags kväll ett infall och klippte av nästan tio centimeter av mitt hår. Detta resulterade i en lång page som jag förhoppningsvis kommer att trivas med. Fördelen med lockigt hår är att man kan klippa sig själv och det syns inte hur snett det blir förrän man går till frisören och de påpekar detta. Å andra sidan har jag inte varit hos frissan på 6½ år så jag klarar mig nog ett tag till.
Enligt min dator är det -1 grad ute. Jag skulle egentligen vilja sticka ut näsan och känna hur det känns, det var ju ett tag sedan det var så kallt, men då kommer säkert mina ben att producera päls som de gjorde 1993 då jag varit en månad i Thailand med pappa och Wasinee. Vi mellanlandade i Tashkent, Uzbekistan, på väg hem. Det var januari och vi var tvungna att gå en kort bit mellan planet och väntsalen då det plötsligt sved på mina ben. Det gjorde ont hela vägen från Tashkent till Moskva, från Moskva till Arlanda och i bilen från Arlanda till Bodafors. När jag kom hem till mamma, som satt uppe och väntade, skulle jag byta om till skönare kläder då jag upptäckte det fruktansvärda! Min kropp hade fått en chock på grund av väderomställningen och börjat producera enormt med hår. Mina ben var lurviga och jag grät. Mamma skrattade.
Detta var dock en engångsföreteelse (tack!) och jag har klarat mig undan detta sedan den vintern. Men det skulle inte förvåna mig om det händer idag... =)
5 kommentarer:
Bild på nya håret tack! :o)
Haha, blev det någon päls?!
Lompan: nej, ingen snö heller =/
Mary: Ja, det kommer, lugn =)
men jösses jag har ju glömt att komentera frissan! aj,aj...måste kolla en gång till ;) PUSS
Hmm..jag tror du är allergisk mot något. tycker du sk gå till doktorn.
Skicka en kommentar