Jag skulle igår ta mig till arbetsförmedlingen för att anmäla mig som arbetssökande här i Eksjö istället för som innan, i Södertälje. På vägen tänkte jag slå två flugor i en smäll (ena flugan var att gå, den andra följande...) och ringa killen på Materialmännen som jag skickade mitt CV till för en månad sedan och höra om han fortfarande var intresserad. Och visst var han det! Samtidigt som jag hade kommit så långt som innanför dörrarna på Ams, tagit mig en nummerlapp och satt mig tillrätta på en stol, frågade han om jag kunde komma halv tre. Visst sa jag! och undrade hur lång tid jag hade på mig. "Klockan är kvart över två nu..." Det var alltså inte annat att göra än att springa från Ams-kontoret och hem till cykeln för att cykla i ilfart till utkanten av stan. En cykeltur på ca 15-20 minuter. Väl framme var jag lagom svettig men fick några minuter på mig att pusta ut då platschefen var upptagen med några kunder.
Intervjun, om vi ska kalla ett vanligt hederligt samtal mellan tre människor det, möjligen mer jobbrelaterat än vanligt, gick väldigt bra och idag när jag satt och väntade på en synundersökning på Synsam ringde han och undrade om jag kunde tänka mig att börja jobba redan imorgon. Sagt och gjort!
Förutom detta har min älskade Glenn äntligen kommit hem till oss från sin semester från husse och matte i Lilla huset, flera mil från Eksjö. Där har han varit i över en månad. Tanken var att försöka få honom att vänja sig vid att vara ute, men det verkade lönlöst. På självaste midsommarafton smet han och klättrade upp i ett träd. Trädet var för smalt att klättra upp i för en människa och alldeles för högt för en stege. Det återstod bara brandkåren eller motorsågen. Mamma och Ida tänkte genom det fram och tillbaka och kom fram till att brandkåren nog inte gärna ville komma mitt ut i ingenstans på självaste midsommarafton, för att ta ner en katt från ett träd. Det fick alltså bli sågen. Anledningen till att detta ens kom på tal, var att trädet låg beläget bland massa andra träd, och om man sågade av det, skulle det med hjälp av dem falla ganska sakta och mjukt. Det gick precis som planerat. Glenn var livrädd, förståligt nog, och sprang raka vägen in till huset. Sedan den dagen har Glenn varit en utmärkt äkta bondkatt som med sunt förnuft kommer och går som han vill. Han går ut på morgonen, går sin promenad, luktar på alla blommorna, lägger sig i det höga gräset som mamma och Ida låtit bli att klippa ner för hans skull, för att några timmar senare knacka på dörren för att gå in och sova sin förmiddagslur. Han gillar dock inte att vara ute när det regnar eller åskar eller blåser för mycket. Kommer det besök till Lilla huset, lägger han sig under ladugården och håller utkik till dess att de åker hem....
Kan ni tänka er att detta är Glenn! Katten som blev upphittad i Göteborg, fick utstå två elaka kattsystrar, belv medsläpad i bil till Stockholm, fick flytta igen, sedan ner till Småland på semester förra sommaren när matte skulle renovera en lägenhet, sedan till Södertälje, till Lilla huset och nu till lägenheten i Eksjö. Stackarn. Jag tror inte bara det är jag som längtar till det där huset på landet, där jag ska stanna för alltid...
Nu borde jag sova. Man måste vara pigg och alert när man ska jobba sin första dag på ett nytt jobb!
Intervjun, om vi ska kalla ett vanligt hederligt samtal mellan tre människor det, möjligen mer jobbrelaterat än vanligt, gick väldigt bra och idag när jag satt och väntade på en synundersökning på Synsam ringde han och undrade om jag kunde tänka mig att börja jobba redan imorgon. Sagt och gjort!
Förutom detta har min älskade Glenn äntligen kommit hem till oss från sin semester från husse och matte i Lilla huset, flera mil från Eksjö. Där har han varit i över en månad. Tanken var att försöka få honom att vänja sig vid att vara ute, men det verkade lönlöst. På självaste midsommarafton smet han och klättrade upp i ett träd. Trädet var för smalt att klättra upp i för en människa och alldeles för högt för en stege. Det återstod bara brandkåren eller motorsågen. Mamma och Ida tänkte genom det fram och tillbaka och kom fram till att brandkåren nog inte gärna ville komma mitt ut i ingenstans på självaste midsommarafton, för att ta ner en katt från ett träd. Det fick alltså bli sågen. Anledningen till att detta ens kom på tal, var att trädet låg beläget bland massa andra träd, och om man sågade av det, skulle det med hjälp av dem falla ganska sakta och mjukt. Det gick precis som planerat. Glenn var livrädd, förståligt nog, och sprang raka vägen in till huset. Sedan den dagen har Glenn varit en utmärkt äkta bondkatt som med sunt förnuft kommer och går som han vill. Han går ut på morgonen, går sin promenad, luktar på alla blommorna, lägger sig i det höga gräset som mamma och Ida låtit bli att klippa ner för hans skull, för att några timmar senare knacka på dörren för att gå in och sova sin förmiddagslur. Han gillar dock inte att vara ute när det regnar eller åskar eller blåser för mycket. Kommer det besök till Lilla huset, lägger han sig under ladugården och håller utkik till dess att de åker hem....
Kan ni tänka er att detta är Glenn! Katten som blev upphittad i Göteborg, fick utstå två elaka kattsystrar, belv medsläpad i bil till Stockholm, fick flytta igen, sedan ner till Småland på semester förra sommaren när matte skulle renovera en lägenhet, sedan till Södertälje, till Lilla huset och nu till lägenheten i Eksjö. Stackarn. Jag tror inte bara det är jag som längtar till det där huset på landet, där jag ska stanna för alltid...
Nu borde jag sova. Man måste vara pigg och alert när man ska jobba sin första dag på ett nytt jobb!
4 kommentarer:
Åh, nu värmde du mitt gamla hjärta. Grattis till jobbet! //Marcus
Fint Lina. JAg är så glad för din skull:)
Go, go, go... /M
Tack snälla alla! Det är ni som värmer -mitt- hjärta! =)
Skicka en kommentar