De sista två åren har varit extremt jobbiga, det känner vissa av er till. Ibland har jag för ett ögonblick trott att jag fick tid att njuta, och vissa perioder fick jag faktiskt det, men ändå känns det som om de dåliga sakerna löst av varandra på löpande band. Det är svårt att hålla hoppet och humöret uppe numera.
Ibland känns det som om allt jag gör blir fel. Allt jag tar i dör, allt jag engagerar mig i blir fel, alla människor flyr. Jag överdriver inte när jag säger att det är extremt svårt att hitta vänner här. Efter över ett halvår har jag inte kommit nära en enda människa (förutom mamma och Ida, men det räknas inte riktigt). Av de människor jag träffat på de olika jobben jag har haft har ingen varit av den vän-potential som jag letar efter eftersom våra intressen utan överdrift har gått åt helt skilda håll. Det borde finnas en handbok i "hur man lär känna nya människor på landet". Här existerar inte den sociala beblandningen av okända människor som hela tiden utspelar sig i storstäderna, för man behöver det inte här, alla har redan sin familj och sina vänner och de behöver inga fler.
Jag vet inte vad jag ville ha sagt med detta? Jo, jag saknar staden och dess generositet i många sammanhang, inte minst det sociala.
Och så ikväll kom jag på idén om att åka bort någonstans. Lite sol, värme, bort med gamla tankar för att kunna fylla på med nya. Barcelona är mitt tips till mig själv. Jag har så smått börjat titta på hotell och flyg. Det är svårt och jag har väl inte riktigt rätt sinneslag för det nu men jag vågar trots allt tro att den snart är tillbaka.
Ibland känns det som om allt jag gör blir fel. Allt jag tar i dör, allt jag engagerar mig i blir fel, alla människor flyr. Jag överdriver inte när jag säger att det är extremt svårt att hitta vänner här. Efter över ett halvår har jag inte kommit nära en enda människa (förutom mamma och Ida, men det räknas inte riktigt). Av de människor jag träffat på de olika jobben jag har haft har ingen varit av den vän-potential som jag letar efter eftersom våra intressen utan överdrift har gått åt helt skilda håll. Det borde finnas en handbok i "hur man lär känna nya människor på landet". Här existerar inte den sociala beblandningen av okända människor som hela tiden utspelar sig i storstäderna, för man behöver det inte här, alla har redan sin familj och sina vänner och de behöver inga fler.
Jag vet inte vad jag ville ha sagt med detta? Jo, jag saknar staden och dess generositet i många sammanhang, inte minst det sociala.
Och så ikväll kom jag på idén om att åka bort någonstans. Lite sol, värme, bort med gamla tankar för att kunna fylla på med nya. Barcelona är mitt tips till mig själv. Jag har så smått börjat titta på hotell och flyg. Det är svårt och jag har väl inte riktigt rätt sinneslag för det nu men jag vågar trots allt tro att den snart är tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar