Jag kände redan igår att det började kännas lite olustigt och ledsamt. Jag hoppas bara det är tillfälligt för jag orkar egentligen inte må dåligt, jag har alldeles för många andra saker att tänka på. Men just nu känns det som om jag bara står och trampar. Jag kommer verkligen ingenstans i mitt liv. Jag vet att det inte är så, men det känns så.
Varje vecka går lika snabbt som ett ögonblick, samtidigt känns det som ett helt år.
Varje vecka går lika snabbt som ett ögonblick, samtidigt känns det som ett helt år.
Det snöar jättemycket nu. Jag hoppas att jag kommer komma till och från jobbet idag. Hellre ifrån än till.
7 kommentarer:
Jag vet hur du känner dig. Är i samma sits just nu. Allt har kört ihop sig och jag vill helst bara lägga mig ner och gråta. Men det är bara att ta nya tag:)
Man får tycka synd om sej själv! Du kommer klara av körkortet hur bra som helst!! Jag vill köpa en sån där "spark", det hade piggat upp min vardag MYCKET! :)
Anna: Ja, gråta är skönt, men ibland känns det bara så patetiskt. Det finns ju människor som har det värre. Åh, man kanske borde åka iväg någonstans och bry om sig själv bara. Du och jag? :-)
A-M: En spark? En sådan där med medar som man har på snön?! Haha? Eller en spark i röven? ;-)
Ja, lite sol skulle sitta fint. Jag är på:)
en sån man åker på, jag kan komma upp å sparka runt lite med dej! hahaha! :)
Anna: Bra! Barcelona?
Mia: Ah! ;-)
Skicka en kommentar