Ibland känns det som om det är en orm inuti mig. Något som slingrar sig och är så långt och vill vara överallt samtidigt. Men säg den som inte tycker att det är det bästa man kan uppleva! Ett nytt liv i sin egna kropp som man så smått faktiskt börjar lära känna genom att finna egenskaper på det nya livet och försöka förstå vad den underhåller sig med där inne. För mig är det fortfarande ett mirakel att det faktiskt fungerar och att verkligen ÄR någon där inne.
Sparkar gör bebisen varje dag och nästan jämt. Jag var ju lite rädd att jag inte skulle få känna så mycket i och med att moderkakan sitter "i vägen" men det är inga problem alls. Jag kan inte känna konturerna så bra, alltså var foten är, men huvudet, rumpan och ryggen är inga problem, fast jag kan inte särskilja dem :-)
Halsbrännan kommer och går. Nu har det varit jobbigt ett par dagar, ja, sedan jag kom tillbaka på jobbet. Har fått knapra Gaviscon-tabletter på kvällarna för att kunna somna. I början höll jag verkligen på att kräkas av dem. När man tuggar tabletten sväller den med säkert hundra gånger och blir som ett tjockt lager gegga och slem i munnen. Nu tycker jag att det är riktigt gott och ser det nästan som en liten "belöning" när det är dags att krypa till sängs.
Om en vecka ska vi på vårat första BM-besök efter ultraljudet. Det ska bli spännande att se hur jag ligger på kurvan, men samtidigt ska det inte alls bli kul att väga sig. Jag borde inte fundera så mycket på det, men ändå kan jag inte hjälpa att jämföra mig med alla andra. "Jag har bara gått upp två tre sedan inskrivningen" eller "Jag ligger på minus ett sedan inskrivningen eftersom jag mådde så dåligt". Jag har gått upp tio kilo sedan inskrivningen och då är kanske 3 av dem "semesterkilon" som jag alltid får under semestern när jag "släpper alla måsten och krav". Men jag ska försöka att inte haka upp mig. Jag mår ju bra, har inte ont någonstans och jag kan ju fortfarande röra på mig, så det behöver ju inte bli så mycket värre. Nu är dessutom vardagen tillbaka och jag får äntligen lite rutin i allt igen, även matintaget. Jag hoppas på att det ska lösa sig.
Sparkar gör bebisen varje dag och nästan jämt. Jag var ju lite rädd att jag inte skulle få känna så mycket i och med att moderkakan sitter "i vägen" men det är inga problem alls. Jag kan inte känna konturerna så bra, alltså var foten är, men huvudet, rumpan och ryggen är inga problem, fast jag kan inte särskilja dem :-)
Halsbrännan kommer och går. Nu har det varit jobbigt ett par dagar, ja, sedan jag kom tillbaka på jobbet. Har fått knapra Gaviscon-tabletter på kvällarna för att kunna somna. I början höll jag verkligen på att kräkas av dem. När man tuggar tabletten sväller den med säkert hundra gånger och blir som ett tjockt lager gegga och slem i munnen. Nu tycker jag att det är riktigt gott och ser det nästan som en liten "belöning" när det är dags att krypa till sängs.
Om en vecka ska vi på vårat första BM-besök efter ultraljudet. Det ska bli spännande att se hur jag ligger på kurvan, men samtidigt ska det inte alls bli kul att väga sig. Jag borde inte fundera så mycket på det, men ändå kan jag inte hjälpa att jämföra mig med alla andra. "Jag har bara gått upp två tre sedan inskrivningen" eller "Jag ligger på minus ett sedan inskrivningen eftersom jag mådde så dåligt". Jag har gått upp tio kilo sedan inskrivningen och då är kanske 3 av dem "semesterkilon" som jag alltid får under semestern när jag "släpper alla måsten och krav". Men jag ska försöka att inte haka upp mig. Jag mår ju bra, har inte ont någonstans och jag kan ju fortfarande röra på mig, så det behöver ju inte bli så mycket värre. Nu är dessutom vardagen tillbaka och jag får äntligen lite rutin i allt igen, även matintaget. Jag hoppas på att det ska lösa sig.
3 kommentarer:
Jag har varit hos Bm två ggr, v.21 & nu v.25. Nej det kommer hon inte göra, du kommer inte ens behöva väga dig, det har inte jag fått göra mer än på inskrivningen. Det är bara hjärtljud & mäta magen första gången. :-) Lycka till, kram
Jag har också gått upp en del totalt kan jag säga, och jag är lite kluven till det precis som du. En del av mig inser att det är för att det är normalt att öka som gravid och att jag behöver lite extra inför amning och förlossning samt att bebis, fostervatten, väska, moderkaka et cetera väger, en annan känner sig lite obekväm i detta.
Jag tänker som så att det får bli som det blir... Jag får ta tag i det där efteråt. Jag har fått en helt annan kropp i och med min graviditet och det är väl så min kropp vill att det ska vara just nu. ;-)
Tack vad snälla ni är :-)
Jag ska försöka att inte tänka så mycket på det och försöka att hålla mig till bara lördagsgodis i fortsättningen.
Min kropp har också förändrats, men å andra sidan har jag sett ut så här innan (kanske inte riktigt lika stor mage) fast utan bebis... Jag hoppas att amning och sådant kommer att fungera, och att grusvägarna hemma tinar upp så att det går att ta promenader :-)
Nu ska jag fortsätta titta på dokumentär om ett BB i Storbritannien. Massa söta bebisar ♥
Skicka en kommentar