Morgontankar...

- om dåtid, nutid och framtid.

Igår innan vi gick och la oss sa jag till Johan att han skulle väcka mig när han skulle gå upp 04.30. Jag tyckte att det var en jättebra idé eftersom jag ändå inte sover så bra och vaknar flera gånger varje natt och önskar att det var morgon så att man "får" gå upp. Han väckte mig så snällt, precis som jag sa, men jag var så fruktansvärt trött, låg i en så fantastiskt skön ställning att jag kände att jag kunde inte gå miste om denna numera ovanliga händelse. Så jag frågade om han kunde klara sig själv och det sa han att han gjorde. Tre och en halv timma senare vaknade jag av att set hade blivit lite ljusare i rummet. Klockan var nästan åtta och rummet var kyligt och kallt. Att inte elda i pannan på kvällen gör att det uppenbarligen blir skönare att sova, men också att det blir kyligare att vakna. Men jag tror att jag föredrar när det är lite kyligare. Jag har ju ganska många morgonrutiner och hinner alltså på så sätt få upp värmen i kroppen innan det är dags för att sätta sig och äta frukost. Jag hoppas bara innerligt att våran bebis kommer att gilla att ligga i sängen och bli ammad, så att jag slipper gå ur det varma täcket på nätter och mornar...

Nu är det varmt i huset efter att ha eldat på ordentligt. Jag gillar verkligen att elda i pannan. Jag är nog lite av en smygpyroman och tänker tillbaka på hur jag var som liten. Jag har alltid fått leka med elden för min mamma så länge hon var i närheten. Inte på så sätt att jag fick bygga upp små stackar av tändstickor och tända på, men att få leka med ljus, droppa stearin i kvällstidningarna för att sedan låta det stelna och sedan långsamt dra bort det för att få se trycksvärtan fastna i stearinet. Eller de gångerna som vi var ute på utflykter och jag grillade mina korvar till dess att de var kolsvarta och tyckte att det var det godaste som fanns! Även när jag började röka, i en allt för tidig ålder, använde jag mig gärna av elden som behövdes för att tända på cigaretten. Antingen var det löv, en liten pinne, en annan cigarett eller något annat som "kom i vägen" för elden. Ja, det är kanske bara tur att jag inte "gjort en karriär" av det ;-)

Nu ska jag klaga lite. Mina händer har ju tidigare varit väldigt svullna och jag har under flera månaders tid sovit med skenor nattetid på grund av att hela armarna har domnat bort och gjort ont. Nu har jag lagt av med dem sedan vi flyttade hit eftersom det bara blev värre. Nu har jag bara sjukt ont i händerna och kan inte böja på fingrarna, men jag har dessutom fruktansvärt ont i handlederna, som om båda har varsin fraktur. Jag kan ibland inte växla när jag kör bil, inte öppna mjölk/juice/filmjölkspaket med skruvkork, inte lyfta upp katterna eller på annat sätt belasta samtidigt som jag vrider handlederna i sidled. Den ena handen har jag haft så i snart 4-5 månader. Den andra har blivit nu den senaste månaden och det finns inga tecken på att det kommer att försvinna. De senaste nätterna har jag dessutom märkt att handlederna hoppar ur led och att jag får vrida tillbaka handen till "ursprungsläget". Detta sker alltså när jag, med 15 kilos övervikt och höggravid, försöker vända mig om i sängen utan magmuskler. Då måste man ta till händerna även om det gör svinont. Men, som vanligt så är jag för lat för att orka göra något åt det. Bara det inte blir så att det förvärras eller att det resulterar i att jag inte kan bära mitt barn! Hemska tanke. Kanske ska jag kolla upp det ändå, när jag åker för att fixa en patientbricka som jag fortfarande inte har gjort...