måndag 22 november 2010

Första morgonen ensam med Molly.

- Och vad är det för "fel" på amningen?

Molly vaknade strax innan fyra och ville ha mat. Hon sover med oss i sängen eftersom hon verkar ha ett väldigt stort närhetsbehov. Förmodligen har det med att göra att hon inte fick vara nära oss på BB utan istället skulle ligga i det där förbaskade solariet. Lagom till hon ammat klart var klockan tio i fem och Johan skulle upp. Alla följde med och vi åt frukost tillsammans i mörkret med undantag för några tända ljus. Molly uppskattade att ligga i sin vagn och titta på blåbärsförpackningen som hon pratade med under nära på en halvtimma. Lilla snuttan :-)


Nu har pappa Johan varit borta i fem timmar och än så länge har vi klarat oss bra. Molly har ätit två gånger, jag har diskat, fått fyr på pannan, pumpat ut mjölk och satt mig här och redigerat en bild och påbörjat detta inlägg. Snart måste jag äta lunch och jag borde passa på nu eftersom skruttan sover. Jag känner mig nöjd med denna dag hittills.

Jo, angående amningen så är det egentligen inget fel (möjligtvis att jag kanske fortfarande har lite för lite mjölk) förutom att Molly vägrar ta "rätt" tag om bröstet. Hon suger fel vilket resulterar i enorm smärta för mig eftersom hon även suger så hårt. Jag har pratat med amningsjouren som försökte instruera mig via telefon, mamma och Ida har varit här en hel dag och massa halva dagar och hjälpt till och försökt med alla möjliga metoder, men inget verkar hjälpa. Så nu kör jag på så länge jag står ut. Hon får suga på båda brösten innan dess att hon får ersättning eller utpumpad mjölk på flaska. Vi har även låtit bli flaskan under flera dagar och bara kört med kopp- eller skedmatning efter amningen, men det har inte gjort någon skillnad, så det är inte flaskmatningen som har "förstört" greppet om mitt bröst. Så, nu hoppas jag att mina bröstvårtor snart är "färdig-härdade" så att vi kan tycka det är rofyllt båda två.

Nu kurrar det i magen på mig och jag borde ta och äta innan något annat kommer i vägen. Sen kanske jag ska ta och fundera på en förlossningsberättelse som ni kan få ta del av.


5 kommentarer:

Jojja sa...

Usch aj! Vi hade samma problem här i början. Vendela gapade för litet och sög så hårt att jag grät mig igenom amningarna. Vi använde amningsnapp några dagar för att såren skulle få läka och smorde med massa bröstmjölk och luftade vid varje amning. Just amningsnappen hjälpte Vendela att lära sig ta större tag. Men du kanske redan har testat allt det? Det var inte lätt att lära sig amma, men så skönt när det fungerar!
Hoppas det löser sig för er! Och hon är ju bara för söt Molly! Ska bli spännande med förlossningsberättelse!

Therése sa...

Åh, jag är inte avundsjuk på dig. Jag har tack och lov sluppit den där smärtan. Men något som försvårade för Alva att få rätt tag i början (tills en jättesnäll BM visade mig på PKU-testet) är att jag har tunga bröst, haha hängbröst kanske vi ska säga ;-)... För mig hjälpte det då att lägga en liten handduk, typ gästhandduk-size, ihoprullad under bröstet så att det kom upp mer.
Då kom vi över det där sista steget för att få till en bra amning...

Vilken mysig frukost ni hade i morse, här fick M. gå upp med barnen kl 4, hihi.

Therése sa...

Haha, ja, jo, hon visade ju inte direkt att jag hade tunga bröst, utan handdukstricket =D

avlängtan sa...

Hon är SÅ söt er tjej! Härligt att förmiddagen gick bra.
Hoppas amningen löser sig till det bästa, Alice tar ofta fel tag fast det känns inte så mycket längre, man blir väl härdad. ;-) Det negativa är istället att hon sväljer luft eller sätter i halsen, jag har svårt att få henne att gapa stort, men det funkar ändå på nåt sätt.
Kram från oss

Evelina sa...

Vilken fantastiskt fin liten tjej ni har! Bedårande söt!
Ville kunde inte heller ta rätt tag om bröstvårtan. Vi använde amningsnapp och det funkade superbra. Man kan testa att ha det i början och sen träna bort det när hon blir lite större eller göra som vi (vi hade det hela tiden). Vissa påstod att det stimulerar "mjölken" sämre (så man får mindre) men jag hade alltid i överflöd så det stämde inte på mig. Visst är det smidigt att amma (om det funkar bra, annars kan det ju va väldigt jobbigt och psykiskt påfrestande) och ofta vill man ju väldigt gärna att det ska funka. Finns ju många fördelar med att ge ersättning också (pappan kan ju mata). Huvudsaken är ju att lilla Molly är mätt och glad. Kämpa på så länge du själv vill och orkar (men kämpa inte så du blir knäckt, det är det ingen som tackar dig för) Det finns så mycket hysteri och åsikter kring amning, att det skulle vara det enda rätta osv. Men det rätta är ju det som är rätt för just ER. Stor kram och grattis igen till ert lilla underverk!