Sorgligt och orättvist.

- Livet, en skör tunn tråd.

Man tror och hoppas, föreställer sig och drömmer om hur det kommer att vara. Helt plötsligt försvinner all glädje och allt raserar mitt framför. Lycklig och förväntansfull förvandlas till olycklig på bara en hundradels sekund. Det är orättvist och oförklarligt och borde inte få existera!

Vi tänker på er!


Jag kan inte låta bli att reflektera över det som hände mig och Johan i slutet av september för drygt två år sedan. Även att jag idag inte gråter av tanken på vår lilla Ida gråter jag när jag läser vad jag har skrivit för det hade likaväl kunnat vara igår. Så nära känns det och så ont gjorde det. Men min finaste lilla Molly hade inte funnits här idag om det inte hade varit för det som tragiskt nog hände. Synd att man inte vet då hur det kommer att bli sen, om man bara väntar lite...
Nedan har jag citerat mig själv, två dagar efter födseln av lilla Ida. Jag minns verkligen precis hur jag kände mig, hur jag såg ut i mina röda ögon, svullna ansikte och stripiga hår. Men det var ändå "över". Jag var inte längre gravid och jag slapp hålla handen på magen och önska till någon gud att få tillbaka en levande bebis istället för en död som låg där inne. Magen var nu tom om pösig och jag kände mig ensam och övergiven men den känslan var ändå bättre än att veta att det fortfarande fanns någon inuti mig som inte ville vara där, eller som inte hade mått bra...


26 september 2009

"Numera trivs jag bäst på natten i drömmarnas värd, trots att jag de senaste nätterna har drömt om krig och drunkningsolyckor föredrar jag dem framför mitt vakna tänkande. När jag inte sover ser jag Idas ansikte framför mig och undrar ifall det gjorde ont när hon dog. Och hur det kommer sig att min kropp är så jävla dum att den inte säger till när någonting är fel! Jag är så arg på mig själv att jag inte kände efter mer noga. Jag vet att det inte gjort något annorlunda i slutändan, men vi hade ju i alla fall kunnat få vara lite förberedda på själva rutin-ultraljudsdagen, istället för att sitta där som små fån och hoppas att få se en större bebis som kanske suger på tummen. Istället fick vi se den där lilla livlösa klumpen, då utan identitet. "Men Lina, hur länge sedan var det egentligen som du kände rörelser från bebisen?" undrade barnmorskan. Det enda jag fick fram var "... jag trodde att jag hade känt dem...". Johan förstod ingenting och var tvungen att få allt upprepat igen. Då sa barnmorskan att bebisens hjärta inte slog...

Jag är arg, jag är bitter, jag är förbannad, jag är ledsen, jag är förtvivlad.

Just nu har jag väldigt svårt att se det som faktiskt är bra i mitt liv. Allt känns faktiskt meningslöst. Jag struntar i om jag får dricka av vinet och ölen vi köpte idag. Jag struntar i om jag får äta av mögelosten och salamin som jag valde ut i specialaffären. Jag struntar i som jag får äta en blodig entrecôte. Allt där där man måste avstå ifrån när man är gravid är verkligen en piss i havet. Jag skulle göra vad som helst för att få fortsätta att vara "förbjuden" att äta det."

Dan före dopparedan.

- Och det är nu det börjar igen!

Jag var uppe sjukt tidigt idag för jag har mycket som står på schemat som ska hinnas med. Inte nog med att vi ska ha julfrukost på jobbet vid halv nio. Jag ska hinna till katthemmet innan dess och städa och gosa med katterna och tillönska dem god jul. Jag måste alltså åka här hemifrån senast om tjugo minuter för att komma till Eksjö i lagom god tid.
Sen ska jag jobba en arbetsdag, komma hem klockan sju och möta gästerna i dörren, griljera skinkan och servera gröt. Det ska bli kul som tusan med lite gäster nu! Huset verkar tycka det också för igår hade det spökat rejält;
Johan och Molly skulle gå till pannrummet. Då började det rulla en glasburk på golvet i köket utan någon anledning, högt och ljudligt. Det märkliga i sig var inte att den började rulla utan att det faktiskt inte fanns någon glasburk alls på golvet(!)...
De senaste dagarna har det även öppnats stängda dörrar mitt framför näsan på mig, andats och pustats i rummet intill och tassats omkring i största allmänhet. Jag tror att julen är den tiden på året som det verkligen börjar ordentlig för att sedan hålla på fram till försommaren då det mattas av rejält. Vårt gästgiveri säger till när det behöver lite mer liv och rörelse :-)

Snart är det jul...

- ... Igen!

Igår var en väldigt produktiv dag här hos oss. Vi gick upp strax innan ni efter ytterligare en lite kaotisk natt. Vi åt frukost och jag började med Biscottidegen och hann ställa in den i ugnen innan vi gick ut för att ta en pulkapromenad. Vi hälsade på hönorna och såg till vår olycka att tuppen Mode hade trillat av pinn. Han verkade aldrig riktigt komma in i gänget ordentligt och hade bara två hönor som "sina" som han satt med högst upp på pinnen i hönshuset. Det blev en kort visit hos oss för hans del men den var trevlig så länge den varade. Nu får hönorna klara sig utan tupp, i alla fall under vintern, och så får vi se hur vi gör till våren.
Väl inne igen, med rosiga kinder på allas ansikten, började jag med vörtbrödet. 6 timmar senare var alla sex limpor gräddade och klara och det blev tre olika varianter. Två med russin, två med russin och tranbär och två med russin och valnötter. Molly och Johan provsmakade och båda två gav högsta betyg. Under tiden bröden stått i ugnen hade jag även hunnit göra tre olika sorters kolor, choklad-, lime- och apelsin/citronkola, samt ett par-tre dussin trillingnötter. Nu är det inte mer än griljering av skinkan och kokning av risgrynsgröt men det blir först imorgon kväll när gästerna kommer. På själva julaftons morgon blir det att fixa revbenen och lite ägghalvor med räkor och lite annat smått och gott.

Nu ska jag snart iväg till jobbet och den näst sista jobbdagen innan jul. Jobbar även imorgon och är hemma först klockan sju, precis då gästerna också dyker upp. Välkommen jul!

A Haleluja moment!

- Ändrade vanor?

Johan skulle testa något nytt med Mollys sovrutiner och lät henne sova två middagar, den andra så sent som fyra på eftermiddagen(!). Hon var således vaken när jag kom hem och vi busade och åt middag/kvällsmat ihop allihopa. Vid halv åtta fick hon på sig pyjamasen och en flaska välling i handen för att sedan borsta tänderna. Trots att läggningen tog ett tag slutade det med att hon sov hela natten i sin säng fram till klockan sju i morse. Jag behöver inte ens alla fingrar på EN av mina händer för att kunna räkna hur många gånger hon sovit en hel natt under sitt liv. Trots att det blev sent i säng för min del är jag ändå utvilad och känner mig ganska lätt i kroppen. Härligt!

Eftersom Molly sov hela kvällen igår hann jag med det jag ville hinna med och lite till faktiskt! Jag gjorde klart alla julkort, jag skrev ut dem och gjorde den sista touchen på dem innan sängdags. Idag har jag köpt lite större kyvert och ikväll kommer jag att sitta och skriva små meddelanden samtidigt som jag kokar gröt.

Bara några timmar kvar, sen har jag en hel helg att se fram mot!

Ja se det snöar!

- Snälla, stanna.

Jag hoppas verkligen att snön som faller från himmelen nu är här för att stanna. Det är bara en och en halv vecka fram till jul och det finns inget bättre än att ha en vit jul. I helgen får vi dessutom finbesök av alla Mollys kompisar med familjer. Vi ska äta julmat och byta julklappar och det ska bli så trevligt!

Idag ska jag och min fina familj till staden för att handla de sista klapparna, två granar och lite mat. Vi ska även besöka mormor och Ida där Molly kommer att spendera största delen av dagen när mamman och pappan flänger runt.

Tredje advent och kvällsstök hos familjen Erixon/Lönn.

- Men tomtar är verkligen inte min grej.

Molly äter kvällsgröt, maten står på spisen och tredje ljuset är tänt. Det känns som att det blir en härlig kväll med lite mys och lite arbete. Inte vilket arbete som helst utan julkortsarbete. Jag måste försöka sitta och få fram något eller några bra alternativ. Förhoppningsvis hinns det med lite glögg och kanske en lussekatt framåt åttatiden.

Jag försökte få fram lite tomtar idag, men det värkte i hela min kropp när jag ställde upp dem så jag la tillbaka dem i kartongerna igen. En fick stanna kvar uppe dock. Nä, det där med jultomtar är verkligen inte min grej. Jag måste nog ta och se vad det finns för alternativ till traditionella jultomtar. Något i ull eller tyg kanske. Förslag någon?

Ja men god morgon!

- En lördag i december.

Jag är inte sprudlande på något sätt men det känns ändå okej för att vara en jobblördag. Jag hoppas det blir mycket att göra på jobbet så att arbetstimmarna går snabbt.

Igår tittade vi på Idol-finalen och som tur var vann Amanda. Vi åt smörstekt torsk och råstekt potatis som kan vara det godaste som finns på denna jord. Vis tio vaknade Molly och det hann bli lite mys och bus innan läggdags igen för hela familjen.

Ikväll ska jag försöka knåpa ihop årets julkort med vår alldeles egna stjärna. Hon har fått stå modell i lite olika skrudar. Jag hoppas att det blir som jag har tänkt mig. Men det blir det väl aldrig å andra sidan. Och så ska jag försöka hinna med att baka lite lussekatter... Vi måste ju för tusan ha lussekatter till Lucia. Det hör ju till!

Trevlig helg!

Oj, vilken morgon!

- Men det kan i alla fall bara bli bättre!

Jag är helt slut efter några timmars nästan konstant högljutt skrik från Mollys sida (visst hade ni blivit förvånade om jag skrev att det var Johan? Haha!). Hon har inte sovit så bra i natt heller och det är ganska tydligt när hon är dödstrött redan efter några minuter uppe. Mellan varven har vi läst böcker och busat så allt har inte varit jobbigt såklart men det tär ändå på humöret när det är såhär. Nu ligger Johan och försöker få henne att sova. Efter tuppluren är hon förhoppningsvis lite gladare och vi ska ge oss ut i jakt på julkort. Det ser jag fram mot!

Äntligen vinter!

- Sluta sura nu snöhatare.

Nej, jag förstår faktiskt inte dem som inte gillar snö. Självklart är det inte speciellt skönt att få in snö innanför byxorna eller tröjan och visst är det kanske lättare att köra bil när det inte är snö, men för mig väger ändå fördelarna tyngre. Bara det att det blir ljusare ute räcker! Det är så vackert att se ett snöklätt landskap såhär i Småland. Idag körde vi till exempel på en väg som ingen annan kört på, ja, sedan snön kom alltså. Inga bilspår, ingen smutsig snö ingen förstörelse utan istället snöpudrade granar överallt. Snö är bra. Snö kan släcka törsten och få gammal som ung att skratta. Finns det något roligare att åka sopsäck ner för en brant?!

Tack vinter för att du äntligen har kommit!

En potentiellt bra söndag.

- En annan söndag kanske...

Tänk, ibland blir det inte alls som man tänkt sig. Igår stod mycket på schemat och det kändes som att jag skulle kunna göra allt som jag tänkt eftersom jag var så pigg. Så precis efter förra blogginägget skulle jag bara skära en tunn kartong som jag limmat fast Bamse-adventskalendern för att få den lite mer hållbar inför Mollys fingrande. Jag tog en "mattkniv" (vi kallar det så på jobbet. Ett knivblad integrerat i ett plasthölje) och började såga fram ett önskat utseende. Det var en väldigt slö kniv och jag fick ta i rejält. Lite väl mycket kanske när bladet gick av och jag med mycket kraft stack det "nya" bladet på ovansidan av tummen istället. Det blödde så mycket att jag höll på att förstöra både möbler och textilier här hemma. Tänk vad mycket det kan blöda från ett litet sår i fingret.... Efter ett par timmar hade det slutat blöda efter att ha haft det i tryckförband som vi hittade i bilen. Det blev mycket soffhäng istället för att gå ut i skogen. Jättetråkigt eftersom jag verkligen såg fram mot det.
På kvällen kom mamma och Ida och tittade till oss. Mamma lade om förbandet och konstaterade att jag gjort ett bra jobb.

Natten har inte varit speciellt bra. Molly har varit lite täppt i näsan och vaknade för första gången vid ett. Sedan var hon ledsen och ynklig mestadels hela natten. Tummen känns bra nu och det nya förbandet är mycket enklare att leva ett normalt liv med.

Nu ska jag snart iväg till jobbet och sedan följer tre dagars ledighet. Jag hoppas vi får gjort allt vi vill ha gjort då istället.

Trevlig måndag på er alla!

Plötsligt händer det!

- Nästan som att bli miljonär!

Ja, tro det eller ej men Molly vaknade inte en gång i natt och sov i egen säng fram till klockan sex! Detta har inte hänt på flera månader och trots att vi gick och la oss sent igår så känner vi oss väldigt utvilade idag! Och inte nog med det. Vi har precis lyckats få henne att somna för förmiddagsluren utan några som helst problem.
Nu ska vi passa på att städa pannrummet, sortera återvinningen och kolla på nätet om hur man bäst gör en lingonriskrans. När Molly vaknat bär det av till närmsta lilla staden för att komplettera det som saknas i kylen inför kommande vecka.

Ikväll blir det lussebullsbak och glögg. Trevlig andra advent på er allihopa!

Julbord vs falukorv och makaroner.

- Lite avis är jag nog ändå...

Johan är nyss hemkommen från ett julbord på Ullinge med sitt jobb. Jag och Molly stannade hemma för första gången själva på väldigt, väldigt länge. Molly och jag gick och la oss nästan direkt efter att Johan åkt vid halv sex. Det tog en timma för henne att somna, vilket inte är något ovanligt, men det ovanliga är att hon inte vaknade för att titta på dagens avsnitt av "Så mycket bättre" vilket annars har blivit en tradition. Hon har faktiskt inte sagt ett knyst på hela kvällen och det är ytterst ovanligt. Jag minns faktiskt inte sist det hände. Det kan ha att göra med att det varit lite tystare hemma än vanligt. Det blir ju så när man är själv. Åter igen får jag bekräftat att hon tydligen är väldigt ljudkänslig, trots att vi försökt träna bort det genom att låta "lagom mycket".

Ikväll har jag suttit och tittat på tv och filosoferat. Jag har faktiskt även hunnit med att spela lite spel och städa.

Nu är det läggdags. Det är ju en dag imorgon också.

Äntligen fredagsmys!

- Äntligen en ledig helg att se fram mot!

Idag har jag varit jättetrött och lite småirriterad. Jag, som annars har väldigt bra koll på datorer och dataprogram, lyckades idag inte skriva ut en prislapp i A4-format. Detta har nog faktiskt aldrig hänt tidigare. Hur jag än gjorde och hur många gånger jag ändrade i utskriftsformatet så gick det inte. Ja, jag känner mig riktigt blåst faktiskt och det var ingen bra start på arbetsdagen. I övrigt var allt ungefär som vanligt på jobbet.

När jag körde hem var det jättehalt på vägarna. Som vanligt när jag kommer till "min" väg vid Askeryd dyker det plötsligt upp en bil bakom mig. Ni vet en sådan där som kör envist nära och vill att man ska väja eller gasa på. Jag gjorde lite av det sistnämnda. Jag kom hem med skinnet i behåll och möttes av en glad Molly med pappa.
Nu står maten på spisen medan Johan är uppe och försöker få Molly i säng. Det låter inte så bra just nu men om det blir som planerat så sitter vi snart framför tv:n med varsin stor tallrik med söt-stark wok med nudlar och tittar på Idol. Det börjar dra ihop sig nu för ungdomarna. Snart kommer årets Idol att utses och jag hoppas innerligt att det blir Amanda Fondell. Hade jag fått önska en annan sak så vore det att "På spåret" började först vid halv tio så att jag hade kunnat se det också...

Trevlig fredag på er alla!