Nattugglan.

Alla sover förutom jag. Jag njuter istället av lugnet som infunnit sig för det känner jag att jag behöver idag. Dagen har inte riktigt gått i min riktning idag. Undra om den gått i någons riktning över huvud taget. Molly har varit som en vanlig trotsig tvååring. Hon har skrikit, kastat saker, låtsasgråtit men vägrat bli tröstad, varit hårdhänt mot Olle och katterna och inte velat äta. Hon har också serverat kaffe, klappat Olle snällt, målat, badat och skrattat. Olle har varit som en vanlig bebis. Han har ätit, skrikit och bett om uppmärksamhet mer än vanligt. Han fick sig också ett välförtjänt bad och pratat med blomman i fönstret. Jag har varit mitt vanliga jag. Trött, otålig och lättretlig. Men också stolt över mina fina barn, skrattat med Molly, pussat på och kramat, sagt att "jag älskar dig" och "förlåt" flera gånger, lagat mat och druckit ett glas rödvin och inte minst avnjutit en god middag med familjen, mormor och Ida.

Ikväll när Molly inte ville sova och jag sjungit Pippisången minst fem gånger sa jag att imorgon efter frukost sätter vi oss och bakar pepparkakor. Hon tyckte det lät som en bra idé och gick med på att jag skulle gå ner efter att vi sagt godnatt för tjugonde gången. 

Bilderna som jag hade i uppgift att plåta här om dagen kan jag meddela gick sådär. Det blev mestadels kaos av alltihopa men det är väl på något sätt självklart att det blir det. En som inte vill sitta stilla och rymmer och en som mestadels gråter. Fast jag tror att det blir helt perfekt när det väl är klart. Det är ju trots allt så det är nu för tiden. Verkligheten hos oss, jul eller inte jul.

Nu ger nog jag också upp för idag...