Dagarna flyger så snabbt förbi.

Igår sa Johan att -"Visst är det konstigt att man vänjer sig så snabbt med vädret. Det har snöat varje dag sedan det började för några veckor sedan men nu tänker man inte på det längre." Och visst är det så! Man är mitt upp i allt just nu. Med barn, jobb och föräldraledighet, julstök, julkort och klappinslagning. Mitt upp livet. 

Häromdagen på tv fick jag lära mig hur man stannar upp och lever just här och nu. Jag har så många gånger försökt men aldrig riktigt fattat vad det innebär. Jo, innebörden i sig förstår jag ju och att man ska ta vara på livet och vad man gör just nu och inte om en vecka eller tre år. Men jag har, trots mina otaliga försök, inte riktigt vetat hur man gör för att stanna upp. Men då sa denna kloka människa att "Att bli närvarande blir du när du tittar djupt in i ditt barns ögon och inget annat existerar runtomkring." och då förstod jag att jag inte alls gått miste om detta. Och även om det är lätt att försöka se hur det blir i framtiden så har även jag lyckan att kunna stanna till och bara vara. Här och nu.

Idag har jag och mina barn varit på besök hos en fin familj med två barn i samma ålder. Vi blev bjudna på lunch och lek, prat om framtid och just nu. Det är så härligt att faktiskt kunna få ta del av andra familjers vardag och umgås utan att bekymra sig för vad någon ska tycka om en liten fläck på klänningens axelparti från minsta barnets senaste måltid. Och så blir jag så glad av att se samspelet mellan andra föräldrar och barn. Vad som är "nej" och "ajabaja" i någon annans hem för en underbar men smått vild tvååring, precis som tvååringar är i allmänhet och vissa i synnerhet.

Kvällen har spenderats framför tvn med senaste programmet av "Så mycket bättre" som vi spelade in i lördags samt "Spårlöst" som alltid får mig att falla en tår eller två.

Nu kallar sängen på mig och imorgon blir det besök på bvc för lillherrn och lite ruschkaneåkning för Mollan, när vi ändå är på öppna förskolan.