Tidens gång.

Två små tänder har kikat fram på Olle. Den första kom för en vecka sedan och den andra strax därefter. Som tur är har han sluppit förhöjd temp och andra vanliga åkommor men dregellapparna har bytts stup i kvarten.  Allt går så fort med barn nummer två, man hänger liksom inte riktigt med. Olle är än så länge tidigare med allt i jämförelse med Molly. Han kan redan sitta, i alla fall kortare stunder, och ålar sig fram på rätt underlag. Ibland skulle man vilja stoppa tiden för en stund samtidigt som det är roligt att se hur en liten människa kan utvecklas och växa så snabbt på så kort tid.