När jag kom hem idag möttes jag av en olustig känsla. En tom känsla. Jag började gråta så fort jag fått av mig stövlarna. Glenn hälsade på mig, men han var också den enda som gjorde det. Jag lyfte upp honom i famnen, jag grät och Glenn tröstade mig genom att gosa in sitt ansikte i mitt rufsiga hår och ge mig en stor blöt nos-puss på kinden. Vi tittade oss omkring. På något sätt kändes det som om de fortfarande var närvarande trots att man inte kunde se dem. Jag släppte ner Glenn på golvet igen och han hoppade upp på bokhyllan där Lillkissen brukade ligga. Han jamade och gick oroligt omkring, hoppade ner på golvet, tittade bakom tv:n, i sovrummet, i köket. Inga katter.
Inga katter.
Jag och Glenn är nu helt ensamma. Jag önskar jag drömde. Men det gör jag inte. Men jag vet också att det går över. Lillkissen och Storkissen har det bra nu. Snart kommer dem att kunna gå ut om dem vill. Dom kommer att bli lyckliga av att jaga fåglar och fjärilar och flugor. Jag vet att det är så. Men det är så jävla svårt att känna sig glad när jag saknar dem så mycket.
Och för er som inte har husdjur eller tycker/tror att man inte kan fästa sig lika mycket vid djur som vid människor, behöver varken kommentera eller bry sig. Som jag känner mig nu går inte att beskriva med vettiga ord. Så är det.
Inga katter.
Jag och Glenn är nu helt ensamma. Jag önskar jag drömde. Men det gör jag inte. Men jag vet också att det går över. Lillkissen och Storkissen har det bra nu. Snart kommer dem att kunna gå ut om dem vill. Dom kommer att bli lyckliga av att jaga fåglar och fjärilar och flugor. Jag vet att det är så. Men det är så jävla svårt att känna sig glad när jag saknar dem så mycket.
Och för er som inte har husdjur eller tycker/tror att man inte kan fästa sig lika mycket vid djur som vid människor, behöver varken kommentera eller bry sig. Som jag känner mig nu går inte att beskriva med vettiga ord. Så är det.
4 kommentarer:
Usch, e så ledsen för allt det här, även om jag vet att de får det bättre och du och Richard likaså, men nej, kan fortfarande inte glädjas åt detta som jag borde.
Kramar om en ledsen Lina och tänker på storkisse och lillkisse, mina små findus...
*kram*
usch, förstår att det känns tomt. *kramar om*
tack så mycket sötisar. Idag känns det bättre... Inte mycket men en smula bättre.. Kram på er! Och tack Tes för ikväll och tack för att du ringde igår, det värmde. Många kramar till dig!!!
Skicka en kommentar