Har precis gråtit en skvätt. Tyst och stilla i min ensamhet. Ensamheten delades med Storkissen i min famn. Hon förstår inte. Inte Lillkissen heller. Det är bara jag som förstår hur svårt det är att lämna bort någonting som man älskar. Någon man älskar.
Idag satte jag ut en annons på blocket för mina två flick-katter. En har redan varit och tittat på dem, en annan kommer imorgon. Om inte den ena vill ha dem så kommer den andra och hämtar dem. Imorgon när jag är på jobbet försvinner dem. När jag kommer hem kommer jag bara att mötas av en förvirrad Glenn. Ingen Richard, ingen Storkisse och ingen Lillkisse. (Nej, jag har inte satt ut en annons på Richard. Han skall bara till Stockholm i en vecka ungefär...)
FAN vad jag HATAR det här! Jag VILL INTE mer nu! Åh! Nu gråter jag igen!
Idag satte jag ut en annons på blocket för mina två flick-katter. En har redan varit och tittat på dem, en annan kommer imorgon. Om inte den ena vill ha dem så kommer den andra och hämtar dem. Imorgon när jag är på jobbet försvinner dem. När jag kommer hem kommer jag bara att mötas av en förvirrad Glenn. Ingen Richard, ingen Storkisse och ingen Lillkisse. (Nej, jag har inte satt ut en annons på Richard. Han skall bara till Stockholm i en vecka ungefär...)
FAN vad jag HATAR det här! Jag VILL INTE mer nu! Åh! Nu gråter jag igen!
2 kommentarer:
Usch, blir ledsen jag med, trodde absolut inte att de skulle gå så snabbt =( Nu hinner ja ju inte ens säga hejdå till de små tussarna...
De är ju hur gulliga som helst!! Jag kan förstå att det är hjärtekrossande att behöva lämna bort dom. Livets hårda gång.
Skicka en kommentar