Om att somna i soffan

- och att få ett telefonsamtal som varar för evigt.

Ja, jag somnade i soffan med en filt och Glenn sovandes vid knävecken under den. Det var mysigt fram till dess att telefonen ringde...

Lina: Mmm... (nästan död)
Richard: Vad gör du?
Lina: Vilar... (väldigt sömning och fortfarande i drömmarnas värd)
Richard: Sover du?
Lina: Mmm... (vaknar till lite mer men vill inte, det är ju så skönt att sova)
Richard: Är det skönt?
Lina: Mmm! (lite irriterat, hoppas på att samtalet ska avslutas)
Richard: Vad vill du ha för mat?
Lina: Vad som helst... (blundar fortfarande men märker att jag blir mer medveten om ljudet från tv:n)
Richard: Men det finns ju inte så mycket bra hämtmatsställen i Midsommarkransen?
Lina: Men pizza eller nåt. Vad som helst! Hej då. (lägger ifrån mig telefonen och försöker somna om men kan inte)

Ja, jag vet att jag är otrevlig. Otrevlig borde vara mitt namn. Han ville ju bara vara snäll. Det blev en pizza och en kebab som vi delade på. Det är det bästa. Att dela. Och så tittade vi på "På spåret". Jag var bäst och kunde mest. Och så drack vi vin. Som om jag inte fått nog med alkohol för idag.

Nu sitter jag och väntar på att "The Sims" ska laddas ner. Det är bara 16 timmar och 50 minuter kvar nu. Ibland står det att det är 4 dagar kvar. Jävla dålig hastighet. Hoppas jag har det till imorgon, men det tvivlar jag på.

Natt natt!