Inte helt piggelin ännu, men nästan :-)

- Jag är så tacksam och glad.

Det värmer mitt hjärta när jag ser honom äta, gå på lådan, jama, busa med Glenn, klösa på soffan och gosa med mig och Johan. Stackars lilla Elling var helt borta för bara några dagar sedan och nu finns det åter igen liv i honom. Johan sa någonting igår som även jag hade tänkt när det var som värst... "Vi hittade honom några dagar innan vi skulle förlora våran lilla Ida. Han blev som ett litet bonusbarn istället för henne. Nu ska vi ha en ny bebis och då finns det ingen plats för honom längre..." En fruktansvärd tanke alltså, att han bara har varit någon form av "ersättning" till dess att det kommer en ny familjemedlem. Håll dig frisk nu, underbara kissekatt!

Ovanstående har varit väldigt fysiskt och psykiskt jobbigt men jag börjar så smått känna hopp om framtiden. Jag är inne i 18:e veckan av min graviditet och är alltså snart halvvägs. Magen börjar ta plats och vara ivägen när jag diskar, lagar mat eller bakar (allt mjöl samlas på magen upptäckte jag igår när det blev både pitabrod, mandelbiscotti och kolakakor). I sängen är det en anstränging (om än väldigt liten mot vad det kommer att bli) att vända sig. Det stramar lite grann i magen och jag känner mig inte så smidig som jag gjorde tidigare. Brösten har börjat bli ännu större och tyngre och i morse trodde jag nästan att de skulle spricka(!). BH:n jag köpte förra graviditeten är alldeles för liten. Jag måste gå och köpa mig en amningsbehå som känns bekväm och som jag får plats i. Annars mår jag förträffligt. Jag har lite halsbränna vissa kvällar när det är dags att sova, och vissa dagar har jag lite ont (kanske foglossning) när jag går. Och äntligen gillar jag att laga mat igen. Det har jag verkligen saknat.

På onsdag fyller min älskade Johan år! Han blir 33 år men är lika ung i sinnet som när vi träffades ;-) Lyckligtvis är vi båda lediga denna dag och kan ägna hela dagen tillsammans. Det kommer att bli hur bra som helst tror jag!

Jag saknar min busigaste och mest krävande kisse.

- Kom tillbaka så snart du kan!

Det senaste 1½ dygnet har varit extremt påfrestande. Elling mår efter omständigheterna lite bättre. Han kräks, men inte blod. Han får antibiotika intvingat i munnen för att bli av med den eventuella infektionen som han har fått från något. Veterinären kunde inte se någonting förutom att det var rött och inflammerat i halsen och eventuellt en böld. Han kan alltså ha svalt något olämpligt. En kattleksak som det lossnat en bit av, en fjäder från soffan, som fastnat eller rivit sönder halsen på honom. En böld kan ha bildats och som sedan gått sönder och fyllt hans mage med blod...
Igår var väldigt ynklig och liten (trots att febern hade gått ner). Jag likaså. Inatt kom han upp till mig och ville ha lite gos. Det ser jag som ett gott tecken. Han äter fortfarande ingenting förutom att han slickar i sig lite gelé. Idag på morgonen (halv sex) var han också uppe i handfatet och drack lite vatten. Jag vill att han ska bli bra, min lilla Elling. Jag vill bli störd av hans eviga jamande. Kom igen Elling, säg "Maaa-kaaoo, MA-KAAOO, MAAA-KAAAOOO..." snart igen. Jag saknar ditt vanliga jag och hoppas att du blir frisk snart.

Inatt fick jag i alla fall lite sömn. Och tur var väl det, annars hade jag inte orkat ta mig till jobbet idag. Hade han inte visat några tecken på förbättring hade jag sjukanmält mig idag, men nu känns det ändå ok att åka iväg några timmar för att sedan komma hem igen och ta hand om honom...

Elling kräks blod!

- Varför?!

Denna syn mötte oss när vi kom hem från affären idag... Då visste vi inte vem det var utan bara att det var någon av katterna som hade kräkts blod på fyra olika ställen.

Jag började gråta och försökte ringa veterinären som inte svarade men jag lämnade ett meddelande. Jag försökte med mamma... inget svar. Ida... inget svar. Efter några sekunder ringer min telefon och det är veterinären som säger till oss att komma in och i samma stund kräks Elling en stor pöl och strax därefter en liten pöl till. En del av blodet och pölen skulle vi ta upp och ta med oss till honom.
En minut senare sitter vi i bilen. Tårarna sprutar, jag skriker åt alla gångtrafikanter att hålla sig undan. Jag håller nästan hastighetsbegränsningarna men när vi kommit en bit utanför stan (ungefär halvvågs) hamnar jag bakom en hästtransport som kör i 20 km/h! Förstår ni min ilska?!! Jag svänger in på en liten grusad väg som jag vet också leder till veterinären och kör på denna lilla bit ungefär 85 km/h. Jag ser det inte, men känner av att Johan är blek i ansiktet av dels Ellings tillstånd men också mitt körsätt.
Hon veterinären sövs Elling ner och det tittas i halsen på honom. Troligen en infektion men mer kan kan inte säga... Han har 40 graders feber och han får antibiotika. Jag får med mig hem en del medicin som han ska fortsätta ta en vecka, morgon och kväll, om han överlever...

Hemma igen dukade vi fram lite blötmat. Han slickade faktiskt i sig lite gelé som han gillar och fick sedan hänga lite på min axel som han brukar tycka om. Sedan hoppade han av och ner på golvet och kräktes en ännu större pöl (vi pratar om 20 cm i omkrets). Johan fick torka upp detta... jag orkar verkligen inte mer. Jag har knappt gråtit något under hela graviditeten trots att jag ibland har haft stor lust, men detta tar verkligen knäcken på mig. JAG VILL INTE ATT ELLING SKA DÖ! Jag orkar inte! Varför kan inte allt bara få vara som det är?

1½ vecka kvar, sedan börjar "allvaret".

- Men än så länge vet jag inte hur hösten ser ut.

Jag har haft ett riktigt glidarschema hela våren. Har bara jobbat 2-3 dagar/vecka och fått ut en lön på 75%. Efter nästa vecka börjar det hårda livet igen. Då blir det 5-6 dagarsvecka istället och jag vill inte påstå att jag ser fram mot det. Jag är trött som det är redan nu och vill inte veta hur jag kommer att känna mig utav att jobba så pass mycket mer. Och det tråkiga är att jag inte får lön för mödan. Fortfarande 75%. Men sedan kommer semestern, som visserligen bara varar i tre veckor, men det är mer än vad jag haft på flera år så jag känner mig nöjd ändå.

Jag träffar inte mina chefer speciellt ofta så jag tänke faktiskt ringa dem idag och höra hur de tror att mitt framtida schema kommer att se ut. Fortsätta jobba 75%, eller mer, eller kanske mindre?

I förrgår efter att Johan slutat jobbet (jag åkte inte till veterinären med katterna btw) begav vi oss till Lilla huset. Där regnade det och vi satt bara inomhus och myste och spelade spel. Igår var det bättre väder. Ingen sol, men uppehåll. Johan tog bort en envis stubbe, jag sorterade jorden ,som Johan lastade upp, från gamla rötter och skit. Sedan planterade vi en ros på stället där stubben hade varit och la en fin mur av större stenar runt omkring.

Sen rotade vi fram en gammal stege som vi sågade av och hängde upp på vedbodens ena vägg. Där skulle ytterligare en ros planteras och som sällskap ett par klematis som ska få klättra upp och pryda stegen.

Jag gjorde iordning grillspett och slängde ihop en sallad med fetaost, tomater, oliver och avocado och började grilla. Efter maten var vi tyvärr tvugna att åka hem för att packa in katterna i burarna och bege oss till veterinären som mycket väl hittade småkryp i Glenns öron. De hade alltså klarat av förra kuren med skabb-medel. De fick nytt medel i öronen samt en vaccinationsspruta var. Nu behöver vi inte komma tillbaka på ett helt år!

Imorgon är jag ledig. Då ska jag inte göra något speciellt förutom att ta en promenad runt sjön om vädret tillåter.

Fullt ös.

-Regnskurar på min lediga dag.

Blev väckt av Ida (!) idag klockan halv nio. Jag hade tänkt att få sovmorgon men det tyckte varken hon eller Elling som långt tidigare väckt mig för att få min hand att röra sig över hans rygg.
Jag gick motvilligt upp efter att ha studerat min lilla fjälltopp till mage, tog en dusch och förberedde senare frukost.
När håret torkar begav jag mig iväg till ElGigantos för att köpa en minneskortsläsare (min har gått sönder och jag får inte fram bilderna på vårt fina hus och våran trevliga minisemester i Södertälje). Det hade ingen sådan och visste inte när det skulle komma in heller. Nähä, tänkte jag, då letar jag någon annanstans där de är mer intresserade av att sälja och gick till en liten konkurrent till dem på gågatan som hade massa att välja på och som dessutom hade bättre priser.
Sedan var det dags att köpa present(er) till Johan som fyller år nästa vecka. Jag ska inte skriva vad det blev, eftersom jag vet att han tjuvläser min blogg ;-)
Efter att presenterna var inköpta gick jag till Kronans Droghandel och köpte upp massa pengar på hudlotion och solskyddskrämer. Jag vägrar eventuella pigmentfläckar (graviditetssymptom) och väljer att avstå hudcancer. Jag har svårt att förstå de som solar solarium och ligger och pressar för att få färg när man VET att det är skadligt (ja, jag har solat solarium tidigare men skulle aldrig göra det igen). Nåja, alla får ju bestämma själva över sin kropp i och för sig.
Sedan ringde pappa och grattade till husköpet. Han satt och knådade en patient (han är sjukgymnast) som bodde där i krokarna och nog visste vilket hur det var. När vi sagt hejdå ringde TRE (min mobiloperatör) och gav mig tre månaders fri månadskostnad (199:-) om jag förlängde mitt abonnemang med 9 månader. Jag har inga planer på att sluta vara kund hos 3 så för mig är det bara att tacka och ta emot.
Nu tog jag bilen för mitt sista mål- Granngården. Vill man kunna grilla måste man ha grillkol och tydligen har de ett väldigt bra kol just på Granngården. 129:- för 10 kilo kan jag inte på rak arm säga om det är billigt eller dyrt, men nu ligger en sådan säck i bagaget på bilen.
Nästa projekt för dagen kommer att bli att laga middag till klockan fem då Johan kommer hem en kortis för att sedan bege sig till jobbet igen vid sex för att jobba en timma (!?). När han är på jobbet ska jag på egen hand försöka få in katterna i sina burar och sedan åka med dem till veterinär Jan för att ge dem deras andra vaccinationsspruta. Jag funderar på att ringa om boka om tiden till imorgon eller fredag.
Slutligen är det tänkt att jag och Johan ska åka till mamma och Ida i Lilla Huset och sova över där, men först, paketinslagning!

Besiktningen på huset.

- Inget agg mot Anticimex.

I fredags gick vi upp sjukt tidigt för att ta oss till huset och besiktningen. Solen sken, fåglarna kvittrade och besiktningsmannen var superbra. Han gav oss massa goda tips på vägen och var väldigt hjälpsam. Det fanns en del utropstecken i protokollet, bland annat detta:

Prio ett att byta ut fasaden. Det var ändå våran plan att göra eftersom det är ganska tydligt att det är gammalt så det ser vi inte som ett problem eller överraskning.

Nummer två var att han hittade fukt i taket på två ställen. Det var från kondens på en plåt som låg under taket precis vid det där stora halvrunda fönstret. Det var under hans nivåer för att det inte skulle gå igenom så han tyckte att vi skulle hålla koll på det så att det inte blev värre, men vi behövde absolut inte lägga om taket och fixa det på stört.

Tredje grejen var att taket behövdes rengöras. Det växer lätt mossa på taket när man eldar med ved, men det fanns tydligen ett bra medel man sprutade över och så regnade det bort på ett halvår ungefär.

Det fjärde var en plåt uppe på skorstenen som hade bränt sönder.

Ja, det var i princip det. Det fanns det ju massa småsaker som det alltid finns på gamla hus, och hus över huvud taget. Ingenting varar för evigt och att ha ett hus kräver ompyssling och vård, såklart. Men som sagt, det var ingenting som vi var oförberedda på och Johan ska ringa till mäklaren i veckan och säga att allt är ok.

Jag har en hemlighet.

- Men idag ska jag nog berätta...

Nej, jag har ingen hemlighet för ER! Men det börjar väl bli på tiden att jag berättar för mitt jobb att jag är gravid. (Å andra sidan så kan man ju säga att det är väldigt uppenbart att jag inte bara är tjock.) Så idag ska det nog ske. Jag har ju varit väldigt tidig med att berätta för alla andra men inte känt mig ok att berätta för dem på jobbet men nu kan jag ju inte vänta längre.

Idag går jag in i 17:e veckan och känner mig ganska pigg och glad faktiskt. Jag ser fram mot resterande vecka som bland annat kommer att innebära besiktning av huset imorgon (samt också fotografering av huset så att jag kan visa er hur ALLT ser ut), resan till Åkers Styckebruk och Södertälje och sedan att få komma hem igen och träffa kissarna (som under tiden vi är borta får besök av mamma och Ida som ska se till att de får färsk mat och vatten och lite gos och bus).

Vårat lilla ♥

- Och nu börjar jag med en omröstning!

Bebisen har ett hjärta! Ett hjärta som slog 142 slag i minuten ungefär. Vårat lilla hjärta har ett eget hjärta.
Om man ska tro på gamla skrönor så är det, enligt antalet hjärtslag/minut, en liten flicka vi har i magen. Min magkänsla sedan förra ultraljudet har varit att det är en pojke, men nu börjar jag bli lite tveksam. Inte beroende på hjärtslagen, men för att det kanske känns lite annorlunda nu av någon anledning. Oavsett vad det är så är det ju i alla fall en bebis och det är det enda som spelar roll! Eftersom jag inte kommer att ta reda på om bebisen har en snopp eller en snippa, kommer jag därför att göra det möjligt för er att rösta på vad ni tror, precis som ni gjorde förra gången, där majoriteten faktiskt hade rätt!

Jag fick även ett moderskapsintyg och lite information om att börja äta järntabletter vecka 20. Nästa gång jag ska till BM är efter min semester, den 21/7, och då ska det mätas mage.
Bebisrörelserna där inne blir mer och mer tydliga. Nu behöver jag inte anstränga mig för att kunna känna att det är något som rör sig där inne, vilket är ganska skönt.

Nu bakas det baguetter för fulla muggar i mitt kök. Till lunch idag blir det nybakad baguette med rostbiff, tomat och sallad. Åh, jag längtar redan! Mmmm...
(Baguetterna står nu äntligen i ugnen efter ca 3 timmars jäsning, lite overkill, men de ser jäkligt goda ut!).

Under tiden som baguetterna har legat och gottat till sig har vi varit på Granngården och Bringners handelsträdgård och fått otroligt mycket inspiration till våran kommande trädgård. Vi köpte ingenting förutom en liten ros som vi var förbi och lämnade i Idas minneslund. Idas lillebror eller lillasyster var med rumlade runt. Det kändes bra att vara där igen och "hälsa på" henne trots att hon faktiskt alltid är med oss.

Jag känner någon...

- Någon är inuti mig.

Idag var jag duktig och tog på mig Ecco-skorna och tog mig ut på en rejäl promenad. 1 timma och 20 minuter tog det från start till mål. Jag stannade ett par gånger för att titta på kossorna (läs vila) och försöka knäppa jackan, som har blivit alldeles för liten. Det började regna efter ca en femtedel av promenaden, men jag knatade på. Jag var ganska dyngsur när jag kom hem och det första jag gjorde var att hoppa in i duschen och värma mig.
Efter duschen blev det blodpudding till lunch (rester från gårdagen). Jag har inte kunnat äta det sedan jag plussade och jag har känt ett bra tag att min kropp verkligen har varit i behov av järn och gjort mitt bästa för att tillgodose mig själv med så mycket järn jag kan hitta i andra ätbara produkter (eftersom jag helst inte vill äta vitaminer/tillskott i onödan). Förmodligen har det inte varit tillräckligt eftersom jag har haft ont i huvudet och varit extremt trött utan någon egentlig anledning. Idag känns det hur bra som helst och såhär pigg har jag inte varit på flera veckor! Underbart!

Efter promenaden har "Lillspiken" (ja, den kallas så) i magen levt om ordentligt. Eller ja, det beror ju på vad man jämför med. Mina "medgravida" väninnor kanske inte skulle tycka att det var så mycket till världen i jämförelse vad deras bebisar kan, men med mina mått mätt så är detta något form av rekord, haha. Även om det inte känns så mycket är det precis som om magen är full med kolsyra som bubblar. Jag får även känslan av att någon slår volter där inne och det är ju faktiskt inte omöjligt. Detta har i alla fall gjort min lediga dag ännu mer underbar och spännande :-)

Nu blir det att laga middag. Lax med sparris och ugnsrostade potatisskivor (och kanske några rotfrukter).

Något nytt.

- Och något gammalt...

Då var det måndag igen och det är snart dags att åka till jobbet. Jag har haft en trevlig helg sedan jag var där sist och har hunnit göra massa saker...

Igår hade vi sett att det skulle vara auktion/loppis i Hult så vi åkte dit. När vi rullade in med bilen i samhället och förbi det hus där auktionen skulle äga rum ser vi att det är en liten bod på baksidan som har dörrarna öppna. Ingen människa syns till och jag trampar på gasen och åker förbi och parkerar vid kyrkan istället där vi stannar en stund och läser på gravstenar. När vi läst klart sätter vi oss i bilen igen och kör åter ingen förbi huset där vi ser att det fortfarande inte är en kotte där så vi fortsätter mot Skurugata istället. Där har jag inte varit sedan i låg- eller mellanstadiet men jag kände igen mig. Det var riktigt skönt att röra på sig ordentligt och innan vi kommit upp på Skuruhatt (målet) trodde jag faktiskt att jag skulle avlida av utmattning :-)

Efter lite motion åkte vi hem och åt nudlar och blev väl inspirerade av alla åldriga gravstenar som vi sett, att ta "gamla" kort på oss själva. Efter mycket "om och men" med klädsel, bakgrund, ljussättning och mycket annat fick vi äntligen ihop några bilder som kändes ganska bra (inte bra ljussättning) och resultaten ser ni här.

Johans bild blev riktigt, riktigt bra. Hela has uttryck, hållning, klädsel osv ser väldigt autentisk ut. Kanske saknas det en kavaj och en hög hatt, men han får likna en sjöman istället för en herre. Vi skrev ut varsin bild också och satte i ramar och skrattade gott åt oss själva när vi båda tyckte att detta kunde ha varit våra förfäder. Det var innan vi kom fram till att om våra förfäder kände varandra och hade "någonting ihop" så skulle det helt plötsligt inte kännas lika ok för oss att vara ett par...

Morgonpasset.

-Ratar reklam-kanaler.

Ja, som många vet gillar jag inte att lyssna på radiokanaler som innehåller reklam. Därför lyssnar jag, framförallt på morgonen och på väg till jobbet, på p3. På vardagar och helger sänds det något som kallas för "morgonpasset" som tidigare bland annat har haft följande morgonpratare; Annika Lantz, Carina Berg, Patrik Ehrnst, Anders & Måns, Özz Nûjen, Olle Garp och Claudia Galli. Vardagarna har alltid varit bäst, men helgerna har funkat att lyssna på eftersom det ändå har hänt lite saker i studion. De äter frukost med någon kändis, diskuterar nyheter osv. Nu för tiden sänds "morgonpasset helg" av två Göteborgstjejer som, enligt mig, är så fruktansvärt tråkiga att jag på riktigt funderar på att vrida över till någon annan radiokanal, kanske till och med någon som sänder reklam. Jag tycker att det är väldigt tråkigt att jag känner så för det har jag aldrig gjort tidigare. Jag har lyssnat på morgonpasset i över tio år och ALDRIG tyckt att det har varit så tråkigt som det är nu. Vad är felet? Jag vill inte att detta ska vara ett problem, men det är det.

Så, det var dagens I-landsproblem ;-) Nu ska jag snart iväg till jobbet. Hoppas ni andra får en trevlig dag!

Kontraktet påskrivet!

- De är så söta, ägarna till huset.

Just hemkommen från att ha suttit och skrivit kontrakt med säljarna och mäklaren. En helt otrolig känsla har spridit sig i min kropp. Vi ska bli husägare! Jag och Johan ska få bo på landet, vi ska bli föräldrar och vi har ett helt liv framför oss tillsammans (jag vet att inte allt kommer att vara en dans på rosor, men så länge det är det så väljer jag att njuta så mycket jag bara kan.)
Ägarna till huset är också helt underbara. Så söta och snälla och omtänksamma. Det känns bra att köpa av dem. Bara en sådan grej gör att det känns ännu mer rätt.

Om en vecka är det dags för besiktning. Huset besiktigades för 13 år sedan utan några större anmärkningar. Magkänslan säger att det inte är något knas nu heller, men man kan ju aldrig veta. Fick en länk, från en tjej, i förra inlägget som tyvärr inte hade fått en bra besiktning av Anticimex. Hela huset är i princip kört. Mögelskador och fuktskador. Stora kostnader och ingen möjlighet att häva köpet. Så vill man ju självklart inte att det ska bli, och många har tydligen dåliga erfarenheter av just Anticimex (får man någonsin höra de som det har gått bra för?) men ändå kan jag inte låta bli att tänka att det omöjligen kan vara så vid varje besiktning överallt i hela Sverige. Alla kan väl inte bli drabbade? Då hade de väl inte fått göra några besiktningar? Som mycket annat i livet finns det tyvärr alltid de som råkar illa ut i olika situationer och sammanhang. Jag som har erfarenhet i möbelbranchen kan tillägga att det finns de som alltid råkar illa ut och får "fel" eller trasiga varor. Samtidigt är det ju hundratusentals människor som inte får dåliga produkter. Därför väljer jag i detta fallet att än så länge känna mig nöjd med att Anticimex ska besiktiga vårt framtida hus. De tillsammans med mig själv och min magkänsla, förhoppningsvis min pappa (som har en hel del erfarenhet) och helt enkelt vad säljarna själva har sagt, får duga helt enkelt. Om det sedan visar sig vara fel, att det är dumt att vara så naiv och blåögd som jag är för tillfället, så får jag väl äta upp det jag sagt. Big times.

Tillträde till huset kommer att bli den 16 augusti. Det känns som en evighet, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge :-)

Ingen rolig dag egentligen.

- Men massa saker avklarade i alla fall!

Fick gå upp klockan åtta idag eftersom vi skulle på möte med banken klockan tio. Vi kollade genom lånelöftet, framtida boendekostnader (och det blev som vi trodde 2,500.- BILLIGARE i månaden än vad vi har nu) och så förde vi över handpenningen på 92.500:- till mäklaren som ville ha pengarna till på fredag då vi ska skriva ett kontrakt.
Efter mötet gick vi till bokhandeln och införskaffade två kartor, väl detaljerade, över området där vi ska bo och runt omkring. Samtidigt ringde Anticimex och vi bokade en tid till besiktning på huset nästa fredag vid åtta på morgonen. En besiktning här kostar ca 7000:- (den enklaste besiktningen där det inte finns källare att mäta fuktighet i osv). Jag vet inte om jag ska tycka att det är dyrt eller billigt. Om något är fel lär det ju bli ännu dyrare om skadan ändå inte är speciellt omfattande så att vi fortfarande vill ha huset. Är det jättestora och dyra åtgärder som måste göras har vi möjlighet att dra oss ur trots att vi skrivit på papprena då vi vill ha en friskrivningklausul med i kontraktet.
Efter bokhandeln blev det djuraffären och lite nya knaprisar till "Herr-kräks-upp-all-mat" och vad vi kunnat se hittills har det funkat bra. Vi har till och med låtit skålen med knaprisar stå framme(!).
Sen gick vi hem och tog fram en pärm där vi samlar alla idéer, förslag och drömmar om vårat hus. Vi fick ihop 16(!) rum. Då räknar jag med ett skafferi, två toaletter, två större garderober, två hallar och en stor vind. Det innebär alltså att huset har ÅTTA RUM i dagsläget. Några väggar kommer att rivas och några kommer att ändras, men i det stora hela så är det ungefär så. Åtta rum är helt sjukt... I pärmen satte vi in våra egengjorda ritningar över vad som ska göras om och några urklipp från diverse tidningar. Allt från blandare och badkar, till växthus och möbler.
Sedan tog vi bilen till några loppisar och försökte fynda men idag fick vi inte med oss någonting. Men det kanske var lika bra.

Nu har Johan gått till jobbet och jag har bakat kakor. Drömmar och kolasnittar. Jävligt goda blev dem och nu har jag ont i magen för att jag har ätit för många ;-) Jaja, så kan det gå.

Igår köpte vi btw en skrivare. Vi har så länge vi varit tillsammans (och jag innan dess) velat/behövt ha en skrivare. Tyvärr har jag dåliga erfarenheter av skrivare men nu kände jag ändå att det var på tiden. Vi tror att vi fått en hyfsat bra grej under tusenlappen som borde dyka upp hos oss på fredag. Den kommer vi förhoppningsvis få mycket användning av.

Och så lite om mig och min graviditet. Jag har sedan några dagar tillbaka fått en besk smak långt bak i munnen så fort jag stoppat i mig något ätbart. Det är alltså inte den här "brännande" jobbiga känslan man har när det är halsbränna, för det har jag några gånger om dagen annars. Men denna fruktansvärda beskhet framkommer så snart jag har något i munnen och har svalt det. Det sitter sedan i så länge som smaken av maten sitter kvar i munnen (ni vet hur länge vitlökssmak kan sitta tex). Någon annan som har detta? Jag har läst på nätet att det kan bero på allt från halsbränna till hjärntumörer nämligen... Hjälp! :-)

GOD DAMN!

- GISSA VAD!?

VI HAR FÅTT HUSET!

VI HAR FÅTT HUSET!

VI HAR FÅTT HUSET!

(jaja, fått och fått.. men ni fattar!)

☺

Inget nytt ännu.

- Vi går som på knivar.

Att köpa ett hus är en ganska stor sak i mångas liv. För oss är det en väldigt stor sak och även en dröm som går i uppfyllelse. Att då mäklaren struntar fullständigt i vad han säger att han ska göra är fruktansvärt irriterande och oförskämt. För visst är det väl inte så att vi är "bortskämda" som hade en jättebra mäklare när vi sålde lägenheten i Södertälje? Eller när jag och Richard sålde lägenheten i Göteborg? Visst är det väl ändå så att man som mäklare har ett enormt stort ansvar på sina axlar- att kunna göra alla parter nöjda och glada och känna att de har gjort ett bra köp/sälj? Att köpa, och sälja också för den delen, handlar om mycket pengar. Vi "ligger ute" med nästan en miljon och kan inte ens få ett litet sms från mäklaren som säger att den andra personen har lagt ett högre bud, har stannat eller har hoppat av. DÅLIG STIL SVEN!

Dessutom är jag lite förvånad över min systers "varnande finger". Efter betessläppet som vi var på i lördags åkte vi förbi vårat, förhoppningsvis, hus och hade innan vi visade det berättat om hur det såg ut och var det låg. Vi har pratat om att bo på landet i två år snart och detta är verkligen ingen "förhastad grej" som vi kom på över en biltur. Nej, detta är noga genomtänkt precis som vuxna människor faktiskt brukar kunna göra. Hon tyckte inte att vi skulle köpa huset för att "deras kompisar som bor på landet" har ångrat sig och vill inte bo på landet längre eftersom det är så krångligt med barn när man ska "hämta & lämna". Hon trodde vi skulle ångra oss om vi köpte de och rådde oss att hyra ett hus istället. Men det är inte bara själva huset. Det är ju allt inräknat. Att gå ut på gården och säga "detta är mitt. Det kan jag göra vad som helst med" är för mig en enorm frihetskänsla.

Min syster och jag är väldigt olika och jag vet att hon inte skulle kunna tänka sig ett liv på landet, precis som att jag absolut inte kan tänka mig ett liv i ett tegelhus i en småstad. Därför väljer jag att inte lyssna på vad hon säger, utan istället lyssna till vad jag och Johan vill. Det är många som står på våran sida och vi är inte rädda. Det som KAN hända är faktiskt att vi inte trivs, ångrar oss och måste sälja huser, Kanske i så fall med förlust. Men i så fall är vi ju en erfarenhet rikare. och som min kloka mamma så fint sa igår "köper ni aldrig ett hus på landet så kommer ni ju aldrig att få eran önskan uppfylld".

Förutom huset som ständigt är i våra tankar, har jag (nog) kännt av någonting i magen. Det var i lördags när vi satt och tittade på tv som jag kände att det "bubblade" för fullt där inne. Johan fick lyssna på magen men sa att han inte kunde höra något bubbel. Med andra ord kan det inte ha varit tarmarna som knorrade i alla fall, det gjorde mig jätteglad och det kan även ha varit så att jag kände av lillspiken igår också. Trevligt är det i alla fall. egentligen bara tanken på att det KAN ha varit den.

Om en och en halv vecka är det dags att gå till BM och lyssna på hjärtljud. Jag är jättenervös inför detta. Jag är livrädd att det inte ska finnas några hjärtljud och att det jag trodde var bebisen inne i magen i själva verket faktiskt var tarmarna som levde loppan. Johan ska följa med och hålla mig i handen (och jag i hans hand).

Ytterligare nyheter på gravidfronten är att jag har en ganska obehaglig halsbränna från och till. Det blir aldrig mer än just en brännande känsla i halsen, men den får mig att känna mig äcklig (illaluktande andedräkt?) och ofräsch. Jag är dock självklart "nöjd med" att detta är de enda gravidsymptomen jag fått hittills. Hur går det för er andra? Lompan, dig vet jag hur det ligger till med, men er andra? Ida v B, Olivia, Lena (fd. Johansson)? Hur mår ni?

Icke godtaget.

- Och nu en till!

Fucking shit. De godtog inte budet vi lagt på huset och nu visar det sig att det finns en till intressent. Fuck, fuck, fuckelifuck. (Vi har lagt ett bud till så än är det inte slut...) Låt bli mitt hus!

Lilla mormor...

- Stackars.

Mamma ringde igår precis då vi parkerat bilen på Mio-parkeringen efter kursen. Hon sa att mormor var dålig. Min morbror Pentti hade hittat henne liggandes på hallgovlet hemma i hennes lägenhet och hade inte kunnat få kontakt med henne.

Senare på kvällen fick jag uppdaterad information om att hon låg på sjukhus och hade fått en propp i hjärnan och var vid medetande men kunde inte tala.

Jag kommer ihåg när jag och Richard var tillsammans och vi fick reda på att hans farfar fått en propp. Då sa läkarna att han aldrig skulle kunna prata igen. Det visade sig vara helt fel och han kunde efter ett tag och med en hel del träning prata. Inte precis som vanligt, det blev fel ord då och då, men ändå så pass bra och med sådan fart att man förstod och kunde konvercera med honom. Så, jag hoppas självklart att lilla mormor blir bättre och att hon kryar på sig men samtidigt vet jag ju att hon är gammal och vad som helst kan hända.

Mamma tar tåget dit idag och är framme imorgon. Gällivare ligger inte direkt nästgårds.

Krya på dig så gott du kan mormor...

♥

Elling mår i alla fall bättre och fick i sig både lite mat och vatten medan jag var borta under gårdagen. Inatt var det nästan som vanligt och han kom upp i sängen och sa till mig när han ville ha mat. Jag får dock ilningar och rysingar när jag ser att han slickar sig i de "nedre regionerna" men tydligen fick han göra det eNligt veterinären.

Idag kanske mäklaren är tillbaka från sin semester (?) eftersom han inte har varit tillgänglig än så länge denna vecka. Jag har bett Johan sms:a honom och ge oss ett besked. Jag vill veta NUUU!

Jag har inte sovit gott.

- Idag ska jag iväg på utbildning.

Har knappt fått en blund inatt. För minsta lilla ljud har jag vaknat och försökt analysera varifrån det kom. Om det var ett ljud som skulle kunna tyda på att Elling hade kolat vippen (ja, typ alla ljud) var jag tvungen att gå upp och kolla läget. En gång inatt hittade jag honom inte. Då var jag övertygad om att han spolat ner sig i toaletten. (Det visade sig att han lagt sig i garderoben.)

Idag ska jag och Lisa åka iväg på utbildning i Tibro. Varför ligger alla svenska möbeltillverkare i Tibro undrar jag. Det är inte direkt någon metropol som man längtar till och får inspiration av, men det blir nog trevligt ändå. Egentligen skulle jag varit ledig idag så detta blir några extra timmar att sätta upp i "övertidspärmen".

Elling är fortfarande inte sig själv. Nu har det gått 13 timmar sedan han vaknade... Jag vill bara vara hemma och ta hand om honom. Tur att Johan är ledig idag. Han har lovat mig att se efter och finnas där för honom...

Stackars lilla Elling...

- Krya på dig...

Idag gjorde vi slag i saken och åkte till veterinär Jan Elmér som bor uppe på en kulle med utsikt över land och vatten. Där blev vi väl omhändertagna av han och hans assistent/fru?
Elling fick sömnmedel och sedan bedövning. Sedan knipsades det och togs ut två kulor från hans testiklar. Sedan brände veterinären med en sådan där varm sak att det luktade bränt hår i hela rummet. Elling fick också en vaccinationsspruta och ett chip i nacken samt medel i öronen mot skabb.


Glenn fick också följa med och liksom lillebror fick han vaccinationsspruta och medel mot skabb. Det var jättemånga små djur som sprang omkring i öronen på honom, stackarn.
När Elling var klar fick han en spruta med uppvaknande som gjorde att ha vaknade i bilen när vi var på väg hem igen. Väl hemma har han stapplat runt lite, kräkts, suttit i fönstret, legat i mitt knä och nu ligger lillkrabaten på soffarmstödet.
Glenn är väldigt försiktig med honom eftersom han inte får någon reaktion när han går i närheten av Elling, som han annars får. Han känner på sig att något inte är som det ska.

I mig gör det ont i hela min kropp och själ och även att jag vet att de är för deras (hans) bästa så kan jag inte låta bli att tycka synd om honom och lite grann hata mig själv för vad jag har ställt till med. Nu hoppas jag att han kryar på sig snabbt och lätt.

Förlåt mig Elling....♥

Lite solbränd på näsan.

- Härligt slut på helgen.

Jag vaknar så ofantligt tidigt på mornarna nu. Kanske är det strax efter fem som jag börjar rulla runt i sängen och tror att klockan snart ska ringa. Men det gör den aldrig och jag ligger kvar och väntar. Visst är det skönt med ett långsamt uppvaknande men någon måtta får det väl vara! (jo, jag somnar om mellan varven och det är jätteskönt!)

Igår fick vi gå upp strax innan sju då Glenn väckte oss med att kräkas bredvid mig på golvet. Upp och torka och då hade självklart Elling vaknat också och sedan ville de har goskalas i sängen så det var ju bara att ställa upp. Sedan blev det frukost och efter det en tur med bilen innan Johan skulle till jobbet vid elva. Jag åkte då till Lilla huset och hjälpte mamma och Ida att kratta och fixa trädgården. Ida sågade ner träd och mamma drog upp syrénbuskar. Det var så varmt att vi sprang omkring i linnen. Maten serverades ute och det var nog första dagen som jag kunde njuta riktigt mycket av solen och ledighet på en och samma gång. Vid fyra åkte jag hem, mötte upp Johan på jobbet, handlade och sedan hem och lagade mat. Sen blev det soffläge resten av kvällen.

Både jag och Johan går lite omkring som på nålar här hemma. Anledningen är självklart huset och budet vi lagt som vi aldrig får svar på (eftersom det varit helg och mäklaren inte är tillbaka förrän onsdag-torsdag denna vecka). Det är otroligt frustrerande att "ligga ute" med ett bud som man inte har någon aning om är aktuellt eller intressant. Vi VILL ha detta huset. Det är VÅRAT hus!...

Idag ska jag till jobbet. Imorgon är jag ledig. Då ska jag iväg med Elling och Glenn till veterinären. Elling ska bli av med sina juveler och få chip instoppat och Glenn ska bli av med sitt kli i öronen.
Sen kan vi snart börja med sommarsäsongen i Lilla huset även för katterna.
Är det någon som har erfarenhet av sådant där fästingmedel som man droppar ett par droppar i nacken på katten/hunden för att slippa att fästingar biter och fäster? Det ska tydligen inte vara jättenyttigt men väldigt effektivt? Har du testat och hur reagerade din hund/katt?

Uppdatering...

- Ett bud är lagt.

Igår la vi ett bud på huset. Än så länge är vi de enda som har varit och tittat på huset vilket innebär att vi sitter i en ganska bra sits just nu. MEN man vet aldrig vad som händer. Vi har inte lagt utgångspriset på huset och vi antar att det är därför mäklaren ännu inte har hört av sig angående ett svar från säljarna. Om de inte godtar det vi lagt som bud får vi diskutera om och hur vi går vidare.

Idag ska jag jobba. Nu har vi stängt på söndagar fram till i augusti och det betyder att min helg börjar idag strax efter klockan tre. Det må jag säga :-)

♥ GRATTIS Tess, Mikael och Alva till en liten kille!Det har ni gjort bra! ♥