Idag gjorde vi slag i saken och åkte till veterinär Jan Elmér som bor uppe på en kulle med utsikt över land och vatten. Där blev vi väl omhändertagna av han och hans assistent/fru?
Elling fick sömnmedel och sedan bedövning. Sedan knipsades det och togs ut två kulor från hans testiklar. Sedan brände veterinären med en sådan där varm sak att det luktade bränt hår i hela rummet. Elling fick också en vaccinationsspruta och ett chip i nacken samt medel i öronen mot skabb.
Glenn fick också följa med och liksom lillebror fick han vaccinationsspruta och medel mot skabb. Det var jättemånga små djur som sprang omkring i öronen på honom, stackarn.
När Elling var klar fick han en spruta med uppvaknande som gjorde att ha vaknade i bilen när vi var på väg hem igen. Väl hemma har han stapplat runt lite, kräkts, suttit i fönstret, legat i mitt knä och nu ligger lillkrabaten på soffarmstödet.
Glenn är väldigt försiktig med honom eftersom han inte får någon reaktion när han går i närheten av Elling, som han annars får. Han känner på sig att något inte är som det ska.
I mig gör det ont i hela min kropp och själ och även att jag vet att de är för deras (hans) bästa så kan jag inte låta bli att tycka synd om honom och lite grann hata mig själv för vad jag har ställt till med. Nu hoppas jag att han kryar på sig snabbt och lätt.
Elling fick sömnmedel och sedan bedövning. Sedan knipsades det och togs ut två kulor från hans testiklar. Sedan brände veterinären med en sådan där varm sak att det luktade bränt hår i hela rummet. Elling fick också en vaccinationsspruta och ett chip i nacken samt medel i öronen mot skabb.
Glenn fick också följa med och liksom lillebror fick han vaccinationsspruta och medel mot skabb. Det var jättemånga små djur som sprang omkring i öronen på honom, stackarn.
När Elling var klar fick han en spruta med uppvaknande som gjorde att ha vaknade i bilen när vi var på väg hem igen. Väl hemma har han stapplat runt lite, kräkts, suttit i fönstret, legat i mitt knä och nu ligger lillkrabaten på soffarmstödet.
Glenn är väldigt försiktig med honom eftersom han inte får någon reaktion när han går i närheten av Elling, som han annars får. Han känner på sig att något inte är som det ska.
I mig gör det ont i hela min kropp och själ och även att jag vet att de är för deras (hans) bästa så kan jag inte låta bli att tycka synd om honom och lite grann hata mig själv för vad jag har ställt till med. Nu hoppas jag att han kryar på sig snabbt och lätt.
Förlåt mig Elling....♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar