Nu är det 90 dagar kvar. Det är en lång tid. Hade någon sagt att de skulle resa utomlands är tre månader väldigt lång tid och man skulle bli väldigt avundsjuk. Att ha ett jobb i tre månader, kanske ett vikariat, är däremot väldigt kort tid. Tänk vad tiden kan kännas annorlunda beroende på vad det gäller.
De senaste dagarna, kanske veckorna har jag dagligen fått mig en tankeställare. Det är ju inte så att man nödvändigtvis går de här 40 veckorna, kanske inte ens 37. För två tjejer här i Eksjö, som jag tyvärr fortfarande inte har fått träffa i verkligheten (med det kommer väl hoppas jag?) har haft eller fått lite komplikationer med sina graviditeter. Jag ska inte gå närmre inpå vad det är, men de har blivit ordinerade från läkaren att stanna i liggläge för att förlossningen inte ska starta. För en av dem kanske det inte ens går att förhindra att den startar snart, men vi hoppas att bebisen stannar där inne så länge som möjligt. Båda är en vecka eller en dryg vecka längre gången än jag. Man kan aldrig ta någonting gör givet. Aldrig. Och det som rullar runt i min skalle nu är "men jag jobbar och sliter ju också på jobbet, får sammandragningar, det gör ont i hela kroppen och själen efter lunch, kan detta drabba mig också?" Det är klart att det kan, och hur kan man veta, som en av tjejerna skrev, om någonting är fel när man inte vet hur det ska kännas?
Idag går jag in i 28 veckan och jag har börjat tro att det är en tjej där inne nu igen. Magen växer och likaså brösten. Jag kunde klämma ut några droppar råmjölk från tuttarna för några veckor sedan, nu har det nästan försvunnit.
Jag äter inte lika mycket som innan. Ibland oroar det mig, ibland inte. Jag har ju en del att ta av sedan innan i värsta fall, men samtidigt vet man ju att "bantning" kan medföra att miljögifter frigörs från min kropp och går över till bebisens. Det vill jag inte. Men vad innebär då bantning egentligen? Jag äter en ordentlig frukost med knäckebröd med kaviar, filmjölk med flingor, kaffe och juice. Vid elvatiden äter jag en macka och en frukt, till lunch en vanlig måltid (förra vardagens middag eftersom jag alltid har med mig mat) och en eller två frukter. Vid fyra-fem är det fruktdags igen och det blir 1 eller 2 beroende på storlek och hungerkänslor och när jag kommer hem lagas det mat och äts igen runt sju, halv åtta. I vissa fall händer det även att det blir lite frukt eller nötter på kvällen. En melon, några vindruvor, hasselnötter eller mandlar och kanske en kopp med te beroende på väderlek. Detta är inte så mycket mängd mat med tanke på att jag faktiskt ska äta mer än bara till mig själv.Men jag hinner bli hungrig mellan måltiderna men inte innan, då borde det väl vara lagom?
De hade ringt från Holmgrens igår när jag jobbade. Bilen är klar och det gick på trafikförsäkningen som jag tecknade när jag köpte bilen. Det kostar mig alltså ingenting trots att de bytt ut bromsbackar(?) och en bromsskiva(?). Idag ska mamma följa med mig till Nässjö för att sedan ta sin bil tillbaka hem.
De senaste dagarna, kanske veckorna har jag dagligen fått mig en tankeställare. Det är ju inte så att man nödvändigtvis går de här 40 veckorna, kanske inte ens 37. För två tjejer här i Eksjö, som jag tyvärr fortfarande inte har fått träffa i verkligheten (med det kommer väl hoppas jag?) har haft eller fått lite komplikationer med sina graviditeter. Jag ska inte gå närmre inpå vad det är, men de har blivit ordinerade från läkaren att stanna i liggläge för att förlossningen inte ska starta. För en av dem kanske det inte ens går att förhindra att den startar snart, men vi hoppas att bebisen stannar där inne så länge som möjligt. Båda är en vecka eller en dryg vecka längre gången än jag. Man kan aldrig ta någonting gör givet. Aldrig. Och det som rullar runt i min skalle nu är "men jag jobbar och sliter ju också på jobbet, får sammandragningar, det gör ont i hela kroppen och själen efter lunch, kan detta drabba mig också?" Det är klart att det kan, och hur kan man veta, som en av tjejerna skrev, om någonting är fel när man inte vet hur det ska kännas?
Idag går jag in i 28 veckan och jag har börjat tro att det är en tjej där inne nu igen. Magen växer och likaså brösten. Jag kunde klämma ut några droppar råmjölk från tuttarna för några veckor sedan, nu har det nästan försvunnit.
Jag äter inte lika mycket som innan. Ibland oroar det mig, ibland inte. Jag har ju en del att ta av sedan innan i värsta fall, men samtidigt vet man ju att "bantning" kan medföra att miljögifter frigörs från min kropp och går över till bebisens. Det vill jag inte. Men vad innebär då bantning egentligen? Jag äter en ordentlig frukost med knäckebröd med kaviar, filmjölk med flingor, kaffe och juice. Vid elvatiden äter jag en macka och en frukt, till lunch en vanlig måltid (förra vardagens middag eftersom jag alltid har med mig mat) och en eller två frukter. Vid fyra-fem är det fruktdags igen och det blir 1 eller 2 beroende på storlek och hungerkänslor och när jag kommer hem lagas det mat och äts igen runt sju, halv åtta. I vissa fall händer det även att det blir lite frukt eller nötter på kvällen. En melon, några vindruvor, hasselnötter eller mandlar och kanske en kopp med te beroende på väderlek. Detta är inte så mycket mängd mat med tanke på att jag faktiskt ska äta mer än bara till mig själv.Men jag hinner bli hungrig mellan måltiderna men inte innan, då borde det väl vara lagom?
De hade ringt från Holmgrens igår när jag jobbade. Bilen är klar och det gick på trafikförsäkningen som jag tecknade när jag köpte bilen. Det kostar mig alltså ingenting trots att de bytt ut bromsbackar(?) och en bromsskiva(?). Idag ska mamma följa med mig till Nässjö för att sedan ta sin bil tillbaka hem.
4 kommentarer:
Låter inte som att det skulle klassas som bantning. Läser man råden som finns om hur mycket man bör öka sitt matintag så handlar det inte om så mycket extra man ska äta. Typ ett matigt mellanmål om dagen eller så. Äter man när man är hungrig och inte hoppar över en massa mål så borde det väl räknas som ok? Ha det gott.
Tack vad bra! :-) Alltid lite svårt att veta att allt är bra, men som sagt, jag äter när jag är hungrig och försöker då äta riktig mat, alltid hemlagat, och sällan godis eller onyttigheter på vardagarna. N
Jag har dock varit VÄLDIGT chokladsugen de senaste dagarna... åh...
Nä. Du äter helt perfekt! Man ska inte äta för två som folk brukar säga. Utan man ska äta flera mindre mål istället. Eller som i ditt fall frukt mellan måltiderna. Tycker ditt mat-schema ser helt perfekt ut! Så åt inte jag kan jag säga, hade ju jätteproblem med det om du minns.
Vad bra! Jag antar att det är bra så länge det känns bra. Det går ju dessutom inte att ta miste på att bebisen faktiskt får i sig det den behöver med tanke på att magen har blivit så stor ;-)
Skicka en kommentar