lördag 7 augusti 2010

Det här med gener...

- Vilka omständigheter påverkar?

Jag har nu fått veta hur stor Johan var när han föddes. Han var väl inget monster direkt men inte långt därifrån. Johan föddes tre veckor för sent. Då var han undernärd eftersom moderkakan inte fungerade riktigt som den skulle. Han var då 54 cm lång och vägde 3900 gram. OM moderkakan hade gett honom mat, hur mycket hade han vägt då? 5 kilo?
Jag är inte direkt rädd att få ett stort barn, men är ändå lite ängslig att det ska vara "för" stort för mig. Jag var ett väldigt litet barn. Var bara 47 cm och vägde 2720 gram. Med mig fick min mamma förvärkar tidigt och fick ligga inne i sängläge i sex veckor innan jag kom ut och då genom kejsarsnitt.
Hur mycket spelar det roll hur vi såg ut när vi föddes? Har det mesta att göra med vad mamman äter eller vad beror det på att vissa barn blir jättestora och andra små? För visst måste det väl ändå ha lite betydelse? Allt annat spelar ju roll. Ögonfärg, hårfärg, näsa, fötter osv. Vore konstigt om inte storleken på oss som bebisar inte betydde något.

Någon som vet?



5 kommentarer:

avlängtantilldig sa...

Enligt min Bm, en Bm på förlossningen och två läkare på förlossningen (mina ul-läkare) så har min födelsestorlek, pappans födelsestorlek samt hur vi ser ut idag betydelse.
Hur stor betydelse vet jag inte men till oss har dom har sagt att det oftast är orsaken till att man får mindre/större bebis. Så förklarar dom iaf att vår bebis är lite liten eftersom alla flöden och övrigt ser bra ut. :-)

Karin L. W. sa...

Nu e jag här igen :P

Det va annorlunda då när Johan föddes. Numera sätter man igång alla som gått över 2 veckor. Det är där gränsen går för att moderkakan börjar dö. Så, därför han va undernärd ;) På den tiden ville man ju aldrig sätta igång nåt, skulle va naturligt osv.

Sen en annan sak. Min bm i norrtälje sa till mig att det finns ett knep för att barnet inte ska bli för stort. Att äta GI. Eftersom kolhydrater i alla former gör att barnet blir större. Men jag vet inte om det funkar för jag kunde inte äta gi..hehe. Men fråga din bm om det annars :) Sen brukar det ju vara så oxå att första barnet är litet.

Unknown sa...

Karin: Jo, jag reagerade på att det var tre veckor över tiden och nu förstår jag varför man inte går över tiden med mer än två veckor...

Gi tror jag inte att jag skulle klara. Jag älskar ris, pasta, bröd och potatis, och det har jag alltid gjort. Nu känns det ändå som om det bästa är att äta av allt men byta ut det vita mjölet mot fullkorn istället. Jag har ätit GI vissa perioder i livet man alltid gått tillbaka till "vanlig" kost igen efter ett tag. Jag tycker kött, fisk och grönsaker är gott, men det är oftast kombinationen som jag gillar mest :-)

Haha, det är inte alltid så lätt att göra som man ska när man är gravid, det har jag i alla fall märkt ;-)

Jag får se hur SF-måttet ser ut näst-nästa vecka. Om det är över igen kanske jag ska fråga henne om några kostråd.

tack för tipset!


Avlängtantilldig: Ah, bra. Varken jag eller Johan är jättestora nu heller, även om jag har lite övervikt, så det kanske inte blir ett "monster" trots allt ;-)
Och då kanske bebisen "borde" hamna på ca 3500 om det blir någonting mittemellan..

JoHanna sa...

Det här har jag också funderat över, och kommer att oroa mig över om ett par veckor..
Jag var 55 cm och vägde 4300 g, min sambo var liten, men då rökte hans mamma genom hela graviditeten. Hans lillebror som är "rökfri" vägde 4800 g! Tänk om det är dom generna jag fått av honom i kombination med mina egna storbebisgener. :S
Jag gissar på en bebis runt 4 kg iaf. Får se om jag vågar försöka tjata till mig ett tillväxtultraljud sista veckorna.. :)

Anonym sa...

Tror inte att eran födelsevikt har med hur stort erat barn blir. Barnet anpassar sig efter din kropp osv..De där med ögonfärg och utseende kan skifta i alla fall utseendet, alltid lika spännande! :)