Tänk er, en ledig dag, första på en veckas tid, och humöret är... USELT!
Idag känns det som om jag skulle kunna gå och sparka någon på smalbenen, rycka någon i öronen, svära högt och ljudligt, kanske till och med lägga mig ner och skrika mitt på vägen. Det skulle snarare vara en befrielse än någonting pinsamt.
Tårarna är inte långt borta. Äsch, förresten, de är redan här. Överallt. Huvudet är sprängfyllt av dem, omöjliga att hålla emot.
Jag irriterar mig på allt. Att min mamma röker. Jag vill inte att mitt barn ska utsättas för passiv rökning. Har till och med skrivit ut massa information om risker med rökning, om att dö i förtid och att få cancer. Det kommer förmodligen inte att hjälpa. Jag kommer förmodligen inte ens ge papprena till henne även om det var tanken med det. Men jag kommer att ställa ultimatum. Hon får inte röka där barnet kan se, hon måste tvätta händerna och tugga tuggummi efteråt innan hon får hålla sitt barnbarn.
Mina horn i pannan är halvvägs ute nu. Innan dagens slut kommer de att pryda min skalle så fint. Jag önskar nästan det var så på riktigt.
Johan har diskat i säkert 20 minuter nu. För mig hade det tagit 3 minuter. Det irriterar mig också. Dessutom använder han en diskborste istället för disksvamp. Om det gör någon skillnad? Ja, det blir inte lika rent och det tar längre tid.
Ja, jag är en finne i röven i dag. Pain in the ass big time. Jag bryr mig inte. Kanske hoppar jag från balkongen, kanske ber jag någon vänlig själ köra över mig med bilen. Kanske ska jag försöka att ta ner ett getingbo utan skyddskläder. Skitsamma. Idag är en värdelös dag. Min enda lediga dag. Imorgon ska jag till jobbet igen, och nästa dag också, och nästa, och nästa och nästa... sen ska jag ha en lika skön dag som denna på lördag för att avsluta nästa vecka med att... JOBBA.
Tårarna är inte långt borta. Äsch, förresten, de är redan här. Överallt. Huvudet är sprängfyllt av dem, omöjliga att hålla emot.
Jag irriterar mig på allt. Att min mamma röker. Jag vill inte att mitt barn ska utsättas för passiv rökning. Har till och med skrivit ut massa information om risker med rökning, om att dö i förtid och att få cancer. Det kommer förmodligen inte att hjälpa. Jag kommer förmodligen inte ens ge papprena till henne även om det var tanken med det. Men jag kommer att ställa ultimatum. Hon får inte röka där barnet kan se, hon måste tvätta händerna och tugga tuggummi efteråt innan hon får hålla sitt barnbarn.
Mina horn i pannan är halvvägs ute nu. Innan dagens slut kommer de att pryda min skalle så fint. Jag önskar nästan det var så på riktigt.
Johan har diskat i säkert 20 minuter nu. För mig hade det tagit 3 minuter. Det irriterar mig också. Dessutom använder han en diskborste istället för disksvamp. Om det gör någon skillnad? Ja, det blir inte lika rent och det tar längre tid.
Ja, jag är en finne i röven i dag. Pain in the ass big time. Jag bryr mig inte. Kanske hoppar jag från balkongen, kanske ber jag någon vänlig själ köra över mig med bilen. Kanske ska jag försöka att ta ner ett getingbo utan skyddskläder. Skitsamma. Idag är en värdelös dag. Min enda lediga dag. Imorgon ska jag till jobbet igen, och nästa dag också, och nästa, och nästa och nästa... sen ska jag ha en lika skön dag som denna på lördag för att avsluta nästa vecka med att... JOBBA.
6 kommentarer:
Japp, det är precis detta som menas med att "hormonerna kommer tillbaka".
Men det blir bättre. Håll ut. :)
Shit alltså... :-)
Har oxå en dålig dag. Är trött, illamående och tycker vansinnigt synd om mig själv. Känner mig mer ledsen än förbannad men det är nog så jobbigt. Ska försöka trösta mig med lite godis och några avsnitt Vänner i sängen. Brukar hjälpa lite iaf. Hoppas dagen blir lite ljusare för oss båda...
Tack! Skönt att man inte är ensam om att vara ett monster :-(
Jag ska se om det hjälper med lite mat i kistan. Kanske ska jag försöka ta mig ut från datarummet också. Har varit här sedan elva...
Nu kryar vi på oss! :-)
Du är så uppfriskande ärlig! I like. Fullt normalt att vara arg som ett bi. Been there done that ;-)
Hah... det är skönt att vara ärlig! Ibland kanske det blir lite "för mycket" men jag är trött på att behöva "kuva mig" för att vissa saker inte är "passande" att skriva.
Sen får man ta allt med en nypa salt, men det hoppas jag att folk förstår. Det är så här jag kan avreagera mig och det känns faktiskt väldigt bra. Om min mamma, min arbetsgivare eller mina ex skulle läsa detta skulle jag ändå inte skämmas. Så måste man nog tänka ändå...
Jag är ju bara en människa som just då kände precis det som stod. Nu har jag fått i mig lite mat och en kram av Johan så nu är det helt annorlunda :-)
Skicka en kommentar