Fem år...

- Ibland känns det som ett ögonblick, ibland som en evighet.

Jag insåg just att jag har bloggat i över fem år. FEM ÅR är ju jättelång tid. Ibland går jag tillbaka för att uppdatera mig själv om hur jag var då, hur jag levde och vad jag gjorde. Jag var 24 år, bodde i Göteborg tillsammans med Richard och våra två katter "Lillkissen" och "Storkissen" som var födda på samma dag som terrorattacken i USA, alltså den 11 september 2001. Jag och Richard hade uruselt med pengar, en skabbig lägenhet som skulle kunnat vara fin om vi hade haft möjlighet att fixa till den. Det var fester varje helg och ibland även i veckorna. Jag jobbade men hade dålig lön och Richard pluggade. Det sociala livet var på topp och jag saknar många av mina vänner som jag umgicks med då. Det fotograferades väldigt mycket och vi anordnade alltid enorma brakfester vid nyår, midsommar, i kräft-tider, halloween med mera. Jag var övertygad om att jag skulle bo i Göteborg hela livet, men om inte, så var det inte tillbaka hit till de småländska skogarna jag skulle flytta, nej, då var det utlandet som hägrade. Jag drömde om en karriär inom inredning/design/foto och började plugga kinesiska.
Ett par år senare bodde vi i Stockholm, flyttade från den ena andrahandslägenheten till en annan. Då hade vi inte Lillkissen och Storkissen kvar, dem hade vi lämnat bort, men vi hade hittat en annan katt, Glenn. Han var lika busig då som Elling är nu. Jag jobbade i en möbelbutik söder om Stockholm och Richard på Sony Ericsson, vi breddade vår umgängeskrets och fortsatta leva för helgerna. Det var ju så det var då.. och det kanske är så det är fortfarande om jag tänker efter.
Sen träffade jag en jättetrevlig kille på jobbet. Vi blev väldigt goda vänner från första dagen, vi jobbade väldigt bra ihop, tog sällskap till tunnelbanestationen varje dag. Jag och Richard hade sedan en tid tillbaka glidit ifrån varandra mer och mer och det blev naturligt med ett slut på våran drygt sju år långa historia tillsammans. Den trevliga killen på jobbet var Johan såklart och ett par månader efter att jag och Richard separerat, spenderat kvällar och nätter med att dela upp grejer, sälja grejer på Blocket och gråta tillsammans och tycka att hela situationen var tråkig och ledsam, flyttade jag hem till Johan i Södertälje och Richard flyttade in till hans nya kärlek. Vilken tur att vi båda hade på känn att det inte var som det skulle mellan oss och att vi båda faktiskt hade hittat nya intressanta personer i vår närhet som vi tyckte om.

Nu sitter vi här i en lägenhet i Eksjö, Johan och jag. Jag som aldrig skulle flytta tillbaka till Småland oavsett! Nu har vi köpt ett hus och en bebis är på väg. Ja, tänk vad livet svänger och tänk vad mycket som jag har varit med om under bara dessa fem år. Jag har mognat, vuxit som människa, fortsatt öva på min osäkerhet som jag hade när jag först flyttade till Göteborg. Jag ångrar absolut ingenting och om ingenting av det ovanstående hade gjorts hade jag inte varit den jag är idag, jag hade inte träffat Johan och jag hade definitivt inte väntat våran lilla bebis. Elling hade jag aldrig fått träffa och huset hade vi aldrig köpt...