Sorgligt och orättvist.

- Livet, en skör tunn tråd.

Man tror och hoppas, föreställer sig och drömmer om hur det kommer att vara. Helt plötsligt försvinner all glädje och allt raserar mitt framför. Lycklig och förväntansfull förvandlas till olycklig på bara en hundradels sekund. Det är orättvist och oförklarligt och borde inte få existera!

Vi tänker på er!


Jag kan inte låta bli att reflektera över det som hände mig och Johan i slutet av september för drygt två år sedan. Även att jag idag inte gråter av tanken på vår lilla Ida gråter jag när jag läser vad jag har skrivit för det hade likaväl kunnat vara igår. Så nära känns det och så ont gjorde det. Men min finaste lilla Molly hade inte funnits här idag om det inte hade varit för det som tragiskt nog hände. Synd att man inte vet då hur det kommer att bli sen, om man bara väntar lite...
Nedan har jag citerat mig själv, två dagar efter födseln av lilla Ida. Jag minns verkligen precis hur jag kände mig, hur jag såg ut i mina röda ögon, svullna ansikte och stripiga hår. Men det var ändå "över". Jag var inte längre gravid och jag slapp hålla handen på magen och önska till någon gud att få tillbaka en levande bebis istället för en död som låg där inne. Magen var nu tom om pösig och jag kände mig ensam och övergiven men den känslan var ändå bättre än att veta att det fortfarande fanns någon inuti mig som inte ville vara där, eller som inte hade mått bra...


26 september 2009

"Numera trivs jag bäst på natten i drömmarnas värd, trots att jag de senaste nätterna har drömt om krig och drunkningsolyckor föredrar jag dem framför mitt vakna tänkande. När jag inte sover ser jag Idas ansikte framför mig och undrar ifall det gjorde ont när hon dog. Och hur det kommer sig att min kropp är så jävla dum att den inte säger till när någonting är fel! Jag är så arg på mig själv att jag inte kände efter mer noga. Jag vet att det inte gjort något annorlunda i slutändan, men vi hade ju i alla fall kunnat få vara lite förberedda på själva rutin-ultraljudsdagen, istället för att sitta där som små fån och hoppas att få se en större bebis som kanske suger på tummen. Istället fick vi se den där lilla livlösa klumpen, då utan identitet. "Men Lina, hur länge sedan var det egentligen som du kände rörelser från bebisen?" undrade barnmorskan. Det enda jag fick fram var "... jag trodde att jag hade känt dem...". Johan förstod ingenting och var tvungen att få allt upprepat igen. Då sa barnmorskan att bebisens hjärta inte slog...

Jag är arg, jag är bitter, jag är förbannad, jag är ledsen, jag är förtvivlad.

Just nu har jag väldigt svårt att se det som faktiskt är bra i mitt liv. Allt känns faktiskt meningslöst. Jag struntar i om jag får dricka av vinet och ölen vi köpte idag. Jag struntar i om jag får äta av mögelosten och salamin som jag valde ut i specialaffären. Jag struntar i som jag får äta en blodig entrecôte. Allt där där man måste avstå ifrån när man är gravid är verkligen en piss i havet. Jag skulle göra vad som helst för att få fortsätta att vara "förbjuden" att äta det."

Dan före dopparedan.

- Och det är nu det börjar igen!

Jag var uppe sjukt tidigt idag för jag har mycket som står på schemat som ska hinnas med. Inte nog med att vi ska ha julfrukost på jobbet vid halv nio. Jag ska hinna till katthemmet innan dess och städa och gosa med katterna och tillönska dem god jul. Jag måste alltså åka här hemifrån senast om tjugo minuter för att komma till Eksjö i lagom god tid.
Sen ska jag jobba en arbetsdag, komma hem klockan sju och möta gästerna i dörren, griljera skinkan och servera gröt. Det ska bli kul som tusan med lite gäster nu! Huset verkar tycka det också för igår hade det spökat rejält;
Johan och Molly skulle gå till pannrummet. Då började det rulla en glasburk på golvet i köket utan någon anledning, högt och ljudligt. Det märkliga i sig var inte att den började rulla utan att det faktiskt inte fanns någon glasburk alls på golvet(!)...
De senaste dagarna har det även öppnats stängda dörrar mitt framför näsan på mig, andats och pustats i rummet intill och tassats omkring i största allmänhet. Jag tror att julen är den tiden på året som det verkligen börjar ordentlig för att sedan hålla på fram till försommaren då det mattas av rejält. Vårt gästgiveri säger till när det behöver lite mer liv och rörelse :-)

Snart är det jul...

- ... Igen!

Igår var en väldigt produktiv dag här hos oss. Vi gick upp strax innan ni efter ytterligare en lite kaotisk natt. Vi åt frukost och jag började med Biscottidegen och hann ställa in den i ugnen innan vi gick ut för att ta en pulkapromenad. Vi hälsade på hönorna och såg till vår olycka att tuppen Mode hade trillat av pinn. Han verkade aldrig riktigt komma in i gänget ordentligt och hade bara två hönor som "sina" som han satt med högst upp på pinnen i hönshuset. Det blev en kort visit hos oss för hans del men den var trevlig så länge den varade. Nu får hönorna klara sig utan tupp, i alla fall under vintern, och så får vi se hur vi gör till våren.
Väl inne igen, med rosiga kinder på allas ansikten, började jag med vörtbrödet. 6 timmar senare var alla sex limpor gräddade och klara och det blev tre olika varianter. Två med russin, två med russin och tranbär och två med russin och valnötter. Molly och Johan provsmakade och båda två gav högsta betyg. Under tiden bröden stått i ugnen hade jag även hunnit göra tre olika sorters kolor, choklad-, lime- och apelsin/citronkola, samt ett par-tre dussin trillingnötter. Nu är det inte mer än griljering av skinkan och kokning av risgrynsgröt men det blir först imorgon kväll när gästerna kommer. På själva julaftons morgon blir det att fixa revbenen och lite ägghalvor med räkor och lite annat smått och gott.

Nu ska jag snart iväg till jobbet och den näst sista jobbdagen innan jul. Jobbar även imorgon och är hemma först klockan sju, precis då gästerna också dyker upp. Välkommen jul!

A Haleluja moment!

- Ändrade vanor?

Johan skulle testa något nytt med Mollys sovrutiner och lät henne sova två middagar, den andra så sent som fyra på eftermiddagen(!). Hon var således vaken när jag kom hem och vi busade och åt middag/kvällsmat ihop allihopa. Vid halv åtta fick hon på sig pyjamasen och en flaska välling i handen för att sedan borsta tänderna. Trots att läggningen tog ett tag slutade det med att hon sov hela natten i sin säng fram till klockan sju i morse. Jag behöver inte ens alla fingrar på EN av mina händer för att kunna räkna hur många gånger hon sovit en hel natt under sitt liv. Trots att det blev sent i säng för min del är jag ändå utvilad och känner mig ganska lätt i kroppen. Härligt!

Eftersom Molly sov hela kvällen igår hann jag med det jag ville hinna med och lite till faktiskt! Jag gjorde klart alla julkort, jag skrev ut dem och gjorde den sista touchen på dem innan sängdags. Idag har jag köpt lite större kyvert och ikväll kommer jag att sitta och skriva små meddelanden samtidigt som jag kokar gröt.

Bara några timmar kvar, sen har jag en hel helg att se fram mot!

Ja se det snöar!

- Snälla, stanna.

Jag hoppas verkligen att snön som faller från himmelen nu är här för att stanna. Det är bara en och en halv vecka fram till jul och det finns inget bättre än att ha en vit jul. I helgen får vi dessutom finbesök av alla Mollys kompisar med familjer. Vi ska äta julmat och byta julklappar och det ska bli så trevligt!

Idag ska jag och min fina familj till staden för att handla de sista klapparna, två granar och lite mat. Vi ska även besöka mormor och Ida där Molly kommer att spendera största delen av dagen när mamman och pappan flänger runt.

Tredje advent och kvällsstök hos familjen Erixon/Lönn.

- Men tomtar är verkligen inte min grej.

Molly äter kvällsgröt, maten står på spisen och tredje ljuset är tänt. Det känns som att det blir en härlig kväll med lite mys och lite arbete. Inte vilket arbete som helst utan julkortsarbete. Jag måste försöka sitta och få fram något eller några bra alternativ. Förhoppningsvis hinns det med lite glögg och kanske en lussekatt framåt åttatiden.

Jag försökte få fram lite tomtar idag, men det värkte i hela min kropp när jag ställde upp dem så jag la tillbaka dem i kartongerna igen. En fick stanna kvar uppe dock. Nä, det där med jultomtar är verkligen inte min grej. Jag måste nog ta och se vad det finns för alternativ till traditionella jultomtar. Något i ull eller tyg kanske. Förslag någon?

Ja men god morgon!

- En lördag i december.

Jag är inte sprudlande på något sätt men det känns ändå okej för att vara en jobblördag. Jag hoppas det blir mycket att göra på jobbet så att arbetstimmarna går snabbt.

Igår tittade vi på Idol-finalen och som tur var vann Amanda. Vi åt smörstekt torsk och råstekt potatis som kan vara det godaste som finns på denna jord. Vis tio vaknade Molly och det hann bli lite mys och bus innan läggdags igen för hela familjen.

Ikväll ska jag försöka knåpa ihop årets julkort med vår alldeles egna stjärna. Hon har fått stå modell i lite olika skrudar. Jag hoppas att det blir som jag har tänkt mig. Men det blir det väl aldrig å andra sidan. Och så ska jag försöka hinna med att baka lite lussekatter... Vi måste ju för tusan ha lussekatter till Lucia. Det hör ju till!

Trevlig helg!

Oj, vilken morgon!

- Men det kan i alla fall bara bli bättre!

Jag är helt slut efter några timmars nästan konstant högljutt skrik från Mollys sida (visst hade ni blivit förvånade om jag skrev att det var Johan? Haha!). Hon har inte sovit så bra i natt heller och det är ganska tydligt när hon är dödstrött redan efter några minuter uppe. Mellan varven har vi läst böcker och busat så allt har inte varit jobbigt såklart men det tär ändå på humöret när det är såhär. Nu ligger Johan och försöker få henne att sova. Efter tuppluren är hon förhoppningsvis lite gladare och vi ska ge oss ut i jakt på julkort. Det ser jag fram mot!

Äntligen vinter!

- Sluta sura nu snöhatare.

Nej, jag förstår faktiskt inte dem som inte gillar snö. Självklart är det inte speciellt skönt att få in snö innanför byxorna eller tröjan och visst är det kanske lättare att köra bil när det inte är snö, men för mig väger ändå fördelarna tyngre. Bara det att det blir ljusare ute räcker! Det är så vackert att se ett snöklätt landskap såhär i Småland. Idag körde vi till exempel på en väg som ingen annan kört på, ja, sedan snön kom alltså. Inga bilspår, ingen smutsig snö ingen förstörelse utan istället snöpudrade granar överallt. Snö är bra. Snö kan släcka törsten och få gammal som ung att skratta. Finns det något roligare att åka sopsäck ner för en brant?!

Tack vinter för att du äntligen har kommit!

En potentiellt bra söndag.

- En annan söndag kanske...

Tänk, ibland blir det inte alls som man tänkt sig. Igår stod mycket på schemat och det kändes som att jag skulle kunna göra allt som jag tänkt eftersom jag var så pigg. Så precis efter förra blogginägget skulle jag bara skära en tunn kartong som jag limmat fast Bamse-adventskalendern för att få den lite mer hållbar inför Mollys fingrande. Jag tog en "mattkniv" (vi kallar det så på jobbet. Ett knivblad integrerat i ett plasthölje) och började såga fram ett önskat utseende. Det var en väldigt slö kniv och jag fick ta i rejält. Lite väl mycket kanske när bladet gick av och jag med mycket kraft stack det "nya" bladet på ovansidan av tummen istället. Det blödde så mycket att jag höll på att förstöra både möbler och textilier här hemma. Tänk vad mycket det kan blöda från ett litet sår i fingret.... Efter ett par timmar hade det slutat blöda efter att ha haft det i tryckförband som vi hittade i bilen. Det blev mycket soffhäng istället för att gå ut i skogen. Jättetråkigt eftersom jag verkligen såg fram mot det.
På kvällen kom mamma och Ida och tittade till oss. Mamma lade om förbandet och konstaterade att jag gjort ett bra jobb.

Natten har inte varit speciellt bra. Molly har varit lite täppt i näsan och vaknade för första gången vid ett. Sedan var hon ledsen och ynklig mestadels hela natten. Tummen känns bra nu och det nya förbandet är mycket enklare att leva ett normalt liv med.

Nu ska jag snart iväg till jobbet och sedan följer tre dagars ledighet. Jag hoppas vi får gjort allt vi vill ha gjort då istället.

Trevlig måndag på er alla!

Plötsligt händer det!

- Nästan som att bli miljonär!

Ja, tro det eller ej men Molly vaknade inte en gång i natt och sov i egen säng fram till klockan sex! Detta har inte hänt på flera månader och trots att vi gick och la oss sent igår så känner vi oss väldigt utvilade idag! Och inte nog med det. Vi har precis lyckats få henne att somna för förmiddagsluren utan några som helst problem.
Nu ska vi passa på att städa pannrummet, sortera återvinningen och kolla på nätet om hur man bäst gör en lingonriskrans. När Molly vaknat bär det av till närmsta lilla staden för att komplettera det som saknas i kylen inför kommande vecka.

Ikväll blir det lussebullsbak och glögg. Trevlig andra advent på er allihopa!

Julbord vs falukorv och makaroner.

- Lite avis är jag nog ändå...

Johan är nyss hemkommen från ett julbord på Ullinge med sitt jobb. Jag och Molly stannade hemma för första gången själva på väldigt, väldigt länge. Molly och jag gick och la oss nästan direkt efter att Johan åkt vid halv sex. Det tog en timma för henne att somna, vilket inte är något ovanligt, men det ovanliga är att hon inte vaknade för att titta på dagens avsnitt av "Så mycket bättre" vilket annars har blivit en tradition. Hon har faktiskt inte sagt ett knyst på hela kvällen och det är ytterst ovanligt. Jag minns faktiskt inte sist det hände. Det kan ha att göra med att det varit lite tystare hemma än vanligt. Det blir ju så när man är själv. Åter igen får jag bekräftat att hon tydligen är väldigt ljudkänslig, trots att vi försökt träna bort det genom att låta "lagom mycket".

Ikväll har jag suttit och tittat på tv och filosoferat. Jag har faktiskt även hunnit med att spela lite spel och städa.

Nu är det läggdags. Det är ju en dag imorgon också.

Äntligen fredagsmys!

- Äntligen en ledig helg att se fram mot!

Idag har jag varit jättetrött och lite småirriterad. Jag, som annars har väldigt bra koll på datorer och dataprogram, lyckades idag inte skriva ut en prislapp i A4-format. Detta har nog faktiskt aldrig hänt tidigare. Hur jag än gjorde och hur många gånger jag ändrade i utskriftsformatet så gick det inte. Ja, jag känner mig riktigt blåst faktiskt och det var ingen bra start på arbetsdagen. I övrigt var allt ungefär som vanligt på jobbet.

När jag körde hem var det jättehalt på vägarna. Som vanligt när jag kommer till "min" väg vid Askeryd dyker det plötsligt upp en bil bakom mig. Ni vet en sådan där som kör envist nära och vill att man ska väja eller gasa på. Jag gjorde lite av det sistnämnda. Jag kom hem med skinnet i behåll och möttes av en glad Molly med pappa.
Nu står maten på spisen medan Johan är uppe och försöker få Molly i säng. Det låter inte så bra just nu men om det blir som planerat så sitter vi snart framför tv:n med varsin stor tallrik med söt-stark wok med nudlar och tittar på Idol. Det börjar dra ihop sig nu för ungdomarna. Snart kommer årets Idol att utses och jag hoppas innerligt att det blir Amanda Fondell. Hade jag fått önska en annan sak så vore det att "På spåret" började först vid halv tio så att jag hade kunnat se det också...

Trevlig fredag på er alla!

"Bra-att-ha-saker".

- Till oss och andra.

Vi har fått något i stan (ja, Eksjö då vill säga) som "vi" faktiskt saknat. Vi har fått en ny butik med inriktning "BILLIGT". Butiken som öppnade i fredags liknar många andra billighetsaffärer och har sortiment från fryspåsar och bakplåtspapper till tavlor, kläder och "mat". Vi var där idag jag, Johan och Molly. Vi hittade en del saker som det var bra pris på som vi behövde. Bland annat tre gardinstänger, några glödlampor, julklappspapper och strumpor till Molly.

Vi var även förbi Granngården och köpte fågelmat och ett par vita amaryllis och hyacinter. Hyacinterna hamnade i samma glasskål och amaryllisen i varsin kruka. Tänk, snart är julen här. Till och med jag tycker att det ska bli trevligt med jul i år. Jag är så förväntansfull och jag ser fram mot att få Molly att tycka att julen är en underbar högtid!

Lagom till advent...

- Då kommer inspirationen tillbaka.

Om jag hade kunnat påverka hade jag önskat mig några minusgrader och lite snö till första advent. Nu är det ju inte jag som bestämmer och frågan är ju vem som gör det. Det är då inte den nervösa SMHI-snubben i tv-rutan på tv4 och inte John Pholman heller, som jag för övrigt trodde hade kommit överens med Gud om att få vara med och bestämma över vädret när jag var liten. Jag vet att jag redan då hatade blåst. Var det inte löv och gammalt skräp som virvlade omkring överallt så var det hår i munnen och sand i ögonen. Var det på sommaren och man hade badat började man frysa och fick knottror på huden. Eller så cyklade man omkull om man hade otur. Och inte blev min relation med blåsten bättre när jag flyttade till Göteborg. Där blåste spårvagnsdörrarna upp under färd, som i och för sig var under stormen Gudruns besök, eller så gick inte spårvagnarna över huvud taget. Det var nog snarare så faktiskt. I Stockholm led jag inte så mycket av det. Stockholm är en mycket bättre stan än Göteborg i det avseendet. Men nog kommer jag ihåg några svordomsramsor på väg till och från jobbet. Här i Ingevallstorp blåser det också. Men trots att vi bor som vi gör så tycker jag inte att man drabbas lika hårt här som i städerna. Anledningen tror jag är att jag inte är lika beroende av att saker ska fungera. Och med saker menar jag kollektivtrafik i synnerhet. Jag har min egna bil som jag tar från ställe A till B. Visst finns det hinder på vägen som nedfallna träd, men är det inte redan åtgärdat så vänder man bara om och tar en annan väg. En annan sak är strömavbrott. Det förekommer här lika sällan som när jag bott i stora städer. Men fördelen med att bo som jag gör nu är att jag har en vedeldad spis att laga mat på och värma upp huset med tillsammans med kakelugnarna. Dessutom finns det så mycket att pyssla med i ett hus att man (jag) knappast är beroende av tv:n för att ha någonting att roa sig med. Nu tittar jag visserligen mycket på tv men jag skulle kunna göra andra saker istället om jag skulle vilja.
Nu ska inte detta inlägg bara handla om väder och vind. Jag skulle även vilja dela med mig av vad som har hänt i mitt liv sedan jag skrev sist. En liten kort sammanfattning kommer här.

För en och en halv månad sedan blev vi äntligen klara med fasaden och byggnadsställningen åkte ner. Resultatet, som jag och Johan alltså åstadkommit (nästan) helt själva, är vi otroligt nöjda med!


Sen fick vi besök av vår kära Anna från Stockholm. Att ha henne här på besök känns som när en familjemedlem kommer tillbaka efter att ha varit borta ett tag. Alltid trevligt och äkta. Vi gick promenader och åt mat, drack lite vin och gick och la oss tidigt.

Alice, Mollys kompis, var nästa söta unge (efter Charlie) att fylla ett år i vår "föräldragrupp". Det blev kalas en lördag i slutet av oktober med paket, ballonger och goda bakverk av hennes mamma. Molly klädde upp sig och hade tofs i håret för första gången. (Dagen efter var en så kallad "bad hair day", som var hennes första för övrigt. Hon brydde sig inte så mycket men hennes mamma tyckte att det var roligt.)

Torsdagen efter kalaset åkte jag och en av mammorna, Elin, till Ullared för att göra diverse julklapps- och födelsedagspresentinköp (och lite annan också för den delen). Resan för min del påbörjades strax innan sex och avslutades efter klockan tio på kvällen. Mycket trött och nästan 7000:- fattigare kröp jag ner i sängen och sov en god natts sömn.

Veckan efter, på måndagen efter att jag jobbat hela dagen 10-19, blev det en improviserad och impulsiv blixtvisit i Södertälje och Uppsala. I Södertälje bara för mellanlandning hos Karin, Jimmy och Emma för att sova några timmar och sedan åka vidare till pappa Johans mormor och farmor och farfar. Det blev ett kärt återseende för Johan och min del och nya människor att lägga på minnet för Mollys del. Allt gick som planerat. Vi fick hjälpa till med byte av diverse glödlampor, pratade gamla minnen och fick en uppdatering i hur livet i Uppsala är som 80-åring-någonting. Kvällsmaten åts hos stora familjen i Fornhöjden med alla flickor (Mollys kusiner) och "kompis Karin" som Helena, Mollys äldsta kusin, berättade så mycket om under våra spelkvällar här i Ingevallstorp i somras. Det var för övrigt "Kompis Karin" och Helena som hade lagat maten. Tacos. Vi åkte hem igen på onsdagen och var hemma innan det blev mörkt.

Den första lördagen i november bjöds det på kalas hos Mollys kompis Gustav. Sonen till mamman jag var i Ullared med. Även här var det ett ett 1-årskalas med fantastiskt god tårta och hopp och bus i sängen (för ungarnas del). Föräldrarna gick på husesyn och utbytte tankar och idéer.

Sen påbörjades projekt "göra-om-äckliga-vardagsrumsväggarna" från en eldgul färg till lite grå/beige/lila(?). Det var jag som fick slita i dagarna två för att få det klart innan Mollys födelsedag. Det blev inte perfekt men det blev hundra gånger bättre än vad jag kunnat tro. Mycket nöjd med resultatet och ännu en sak kunde strykas från "att-göra-listan". Under tiden jag målade var Johan uppe i "skrubben" och byggde hyllor för bättre förvaring av alla våra saker. Även detta blev klart och ströks från listan. Check!

Onsdagen den 9/11 var det jag som var uppe med tuppen och gick ut och plockade en höst-Aster i trädgården till dagens födelsedagsbarn. Med blomman, ett litet ljus och ett paket sjöng jag mig upp för trappan och vidare in i sovrummet där Molly satt glad och med rufsigt hår i sängen med pappa. Hon fick öppna paket och blåsa ut ljuset.
Ett par timmar senare kom Mollys mormor och Ida, Idas syster Jennie med två busfrön- Emmy och Knut, för att fira Mollys födelsedag tillsammans med oss. Molly fick öppna ännu fler paket och sen gick vi ut på promenad, plockade ägg hos hönorna och åt höstig gryta med svamp.

På lördagen var det dags för Mollys kalas. Det blev verkligen en jättehärlig dag och Molly blev så glad av sina fina presenter. Vi har verkligen tur som träffat så fina människor som alla dessa tre familjer är. Så varma och roliga.
På kvällen efter att alla hade åkt gick Molly runt med en väska i handen fylld med de olika sakerna hon fått. Vår lilla ettåring bestämde sig för att börja gå på riktigt den kvällen. Sen dess har ingenting varit sig likt...

Även söndagen gick i kalasets tecken. Då kom morfar, Wasinee och moster Emma på besök och med sig hade de även min farmor, alltså Mollys gammelfarmor. Molly fick ännu fler fina presenter, bland annat ett rosa tält, några kläder och ett gosedjur i form av en enhörning.

Sedan kalasen har vi hunnit vara lite sjuka och krassliga allihopa fast av olika anledningar. Molly har varit på ettårskontroll på BVC med läkarundersökning och vaccination och hon blev med beröm godkänd! Hon är nu 77 centimeter och väger 9370 gram.
Imorgon jobbar jag fram till klockan sju på kvällen för att sedan vara ledig ett par dagar. Då ska vi hinna med att fixa till det sista med uppackning och möblering innan helgen då det vankas gäster igen.

Glad första advent på er allihopa!

Äntligen!

 - Skogens svarta guld.

Igår hittade han äntligen det han letat efter i över två år. Han och Molly tog bilen till en av granngårdarna några kilometer bort. De stannade där det "såg lovande ut" som det gjort så många gånger förut men som aldrig gett några resultat. Denna gången var det annorlunda. När jag kom hem möttes jag av ett kök fullt med svart trumpetsvamp. Att det bara  var "det jag fick med mig med Molly i famnen" var svårt att tro men sen visade han mig bilder som visade ett hav av svarta trumpetsvampar.

Nu ska jag snart iväg till jobbet. Ikväll blir det kanske en svamptur innan vi lagar mat och spenderar vår kväll i tv-soffan. 

Begär.

- Tillåtelse?

Igår kunde jag inte hålla mig längre. Efter över sjuttio dagar utan godis förlorade jag mot suget när jag såg skålen med överblivet godis från helgen. Jag tror det tog mindre än två minuter att få i mig ett hekto. Och nej, jag hade inget dåligt samvete för det och passade även på att dricka ett glas med Cola. En minut efter det gick vi och la oss.
Idag är jag uppsvullen i ansiktet och någonstans i mitt knäppa huvud tror jag att det beror på sockerchocken. Ibland får man för sig saker och det är svårt att släppa det även om det är helt osannolikt. Självklart beror det ju på att jag är förkyld och har täppta bihålor. Men undrar hur det hade sett ut om jag inte hade ätit godis igår?

Johan är ute och sätter upp fönsterbläck och Molly sover. Jag har suttit 1½ timma vid datorn men har ändå inte gjort någonting. Fast det är skönt. Precis lika skönt att jag tillät mig själv sovmorgon idag. Jag sköt undan det dåliga samvetet som brukar infinna sig strax efter sju. Jag stannade i sängen till tio idag. Jag minns faktiskt inte när jag gjorde det sist men jag vet att det var välbehövligt.

Vimsig och tankspridd.

- Det kan i alla fall inte bli värre.

Sedan jag började jobba har jag blivit mer tankspridd än innan. Jag glömmer saker, blandar ihop saker och är i allmänt förvirrat tillstånd. Jag hoppas det är tillfälligt och har någon förklaring. Alzheimers väntar jag gärna på några år till.
Igår var vi i stan för 10-månaderskontroll och besök på öppna förskolan. Molly hade minsann vuxit! 4 centimeter på två månader innebär alltså en halv centimeter i veckan(!). Inte konstigt om hon inte velat sova så bra alltid, stackarn har ju med all säkerhet haft växtvärk. Däremot har hon bara gått upp knappt 300 gram. Det är för lite för att vara okej, men var ändå okej enligt bvc-sköterskan med tanke på att hon rör sig 24-7 och sover väldigt lite. Det enda vi ska göra annorlunda är att tillsätta lite mer fett i maten. Hon har fortfarande inte kommit över 9-kilosgränsen och är ganska långt därifrån. Hon är idag 73,5 centimeter och väger 8615 gram.
På öppna förskolan träffade vi underbara mammor, pappor och barn. Några var nya på plats och visade upp sina guldklimpar på blott tio veckor. Det är faktiskt omöjligt att förstå att det bara är ett halvår sedan Molly var lika liten.
När vi ändå var i stan skulle vi visa upp vårt kvitto på Lidl som dagen innan hade slagit in att vi hade handlat 21 chokladkakor istället för 2. Problemet var bara att vi inte kom ihåg att vi skulle göra det förrän vi hade kommit hem igen. Så jag fick snällt åka tillbaka till Eksjö, få tillbaka pengar och handla gröt till Molly som var det näst viktigaste som vi skulle komma ihåg när vi var i Eksjö, fast det glömde vi ju också ;-)
Igår kväll gav vi dessutom Molly gröt på kvällen istället för välling i förhoppning om att hon skulle sova lite längre innan hon vaknar upp för att hon är hungrig. Jag tror att det mättade lite bättre för hon vaknade inte till förrän kvart i sex i morse. Då ville hon visserligen inte somna om som hon annars har gjort men vad gör väl det (när jag inte märker något och sover vidare och Johan går upp med henne istället) ;-).

Snart ska jag till jobbet men först blir det en kopp kaffe till.

Hej september!

- Hej mitt nya (gamla) jag!

Jag måste bara dela med mig av mina lyckokänslor på grund av min viktminskning. Jag är en bra bit på vägen och har gått ner 33% av vad jag vill gå ner. 7 kilo har försvunnit hittills och det är i genomsnitt ett kilo per vecka. Än har jag nog inte märkt någon större skillnad på kläderna eftersom nästan allt jag har är i storlek 34-36 och de är fortfarande 1-2 storlekar för små. Jag har fortfarande inga byxor till exempel men jag testar jeansen en gång varannan vecka och de hamnar längre och längre upp trots att de ännu inte har kommit över låren. Mina "drömjeans" kommer jag nog aldrig få på mig igen men jag nöjer mig med att få på mig några av de andra.
En annan fördel jag märkt är att jag inte är riktigt lika trött i kroppen som jag var innan, men jag har ändå ont lite här och var, speciellt i ryggen men det kan ju bero på att man har burit runt ett barn i tio månader ;-)
Maten jag äter är super! Nu har det blivit mycket svamp eftersom vi gillar att gå i skogen och plocka just sådant. Vi har ätit jättesmarrig kantarellsoppa i genomsnitt en dag i veckan och när det inte blivit soppa har vi haft stekta svampar till köttet eller fisken. Jag utesluter ingenting förutom socker och äter aldrig (sällan) vitt mjöl och är försiktig när det kommer till kolhydrater över lag även om de inte är förbjudna. Som jag gjort tidigare är det framförallt sunt förnuft som gäller men jag har även låtit bli att äta godis och snacks. Dock är skafferiet fullt av mörk choklad i alla möjliga varianter som jag tillåter mig själv varje kväll. Ibland blir det lite mer än en ruta. Den senaste veckan har jag varit extremt chokladsugen och jag misstänker att jag vet vad som komma skall...

Som ni känner till har jag ju även börjat jobba igen. Jag jobbar 75-80% och hittills har jag varit på jobbet sex dagar. Det är ganska roligt även om jag fortfarande inte riktigt känner att jag kan förstå vissa kunder när det kommer till vissa saker. Däremot är det en extremt bra källa till motion (jobbet alltså, inte kunderna) framförallt nu när allt höstsortiment har kommit och allt ska in i butiken. Jag tror att det sista kilot jag gått ner är ett "jobbkilo". Jag ska se till att det blir fler sådana.

Sista dagen.

- Men första dagen med något annat.

Det känns lite vemodigt att tänka på att detta är min sista dag hemma som mammaledig åt Molly. Kanske blir det några fler sammanhängande veckor nästa år men annars är det Johan som får ta över biten som hemmaförälder. Han kommer att klara det galant även om det inte alls går att jämföra med hur det har varit för mig eftersom Molly är så mycket mer rörlig och livlig än när jag var hemma ensam. För min del var det kombinationen med att vara nybliven mamma med en fruktansvärt kall vinter det jobbigaste. Samtidigt var det mysigt att "bara få vara" med sitt barn. Sitta i soffan insvept med lager av filtar. En liten flicka med mörkblåa ögon som tittar på mig och piper till och gör grimaser med munnen. Nu piper hon förvisso också till men av förtjusning eller ilska. Hon vill inte lägre ligga ner i famnen, och inte sitta upp heller för den delen. Nu är det poppis att läsa böcker, titta på kossorna, plocka äpplen från träden och äta dem, peka på allt som finns överallt, krypa upp för trappan och till platser där hon inte får vara, slänga napparna utanför sängen vid sovdags, klappa händerna när hon tar en ny sked gröt på morgonen och få mamma och pappa att skratta genom att göra roliga miner. Hon är verkligen det bästa som finns!
Nej, det blir nog bra det här med att jobba. Jag kommer nog att känna mig lite ringrostig men samtidigt tror jag nog att jag kan slappna av lite mer nu när jag faktiskt har fått bli mamma. Jag vet att det allra viktigaste finns hemma hos mig tillsammans med den bästa sambon och pappan i världen. Jobbet är ju faktiskt ännu mer bara en bisak i livet. I alla fall för mig!

Oops.

- Dagens ljus är inte alltid positiv.

Det blev inte snyggt. Orange och gult är mitt hår numera. Får kanske bli en tur in till stan idag för att se vad som finns att göra åt det hela...

Förkylning på besök.

- Och sommaren är på återbesök.

Jag tror att vår lilla skatt har blivit förkyld efter besöket på öppna förskolan. Hon är snorig och verkar ha ont i halsen men är vid gott mod ändå. Molly har verkligen inte varit sjuk mycket sedan hon föddes (två gånger tror jag?) och det är ju jätteskönt. Förhoppningsvis blir det inget allvarligare denna gången heller. Nu ligger hon och tar en tupplur och jag avundas henne. Jag har städat och diskat, lagat mat och beställt smartphones. Det blev en Samsung Galaxy SII till mig och en HTC Sensation till Johan eftersom den han skulle ha haft hade utgått (i alla fall från 3:s sortiment). Han som inte är ett dugg intresserad av teknik har nu till och med pratat om detta (från och med när vi bestämde oss för att byta ut våra gamla avdankade mobiler) och ser fram mot att kunna ta bra bilder och filmer på Molly nu när han ska vara hemma själv med henne. Han har bestämt sig för en svamp-app till och med ;-) Förhoppningsvis kommer båda två nästa vecka.

Idag är det värsta sommarvärmen och förutom en halvtimmaspromenad med Molly så har jag inte varit ute. Man borde ju ta chansen men det är svårt ibland när det finns "måsten". Johan sågar till läkt och tanken är att jag ska byta av honom sedan och sätta upp dem på fasaden. Det låter som en bra deal för min del. Frisk luft, lite solsken och hårt arbete. Precis som jag vill ha det! ;-) Då har jag dessutom ännu en bättre anledning till att göra slingor i håret eftersom jag verkligen måste duscha efter att ha svettats så mycket.

Ikväll har vi inga planer. Eller, mina planer för helgen är att vara vaken så länge jag bara orkar bara för att det är min sista lediga helg innan jag börja jobba efter mammaledigheten. Även om jag tycker att det ska bli tråkigt att inte få vara hemma med Molly kan jag ändå se fram mot att få saker och ting uträttade. Ni vet som man gjorde innan man fick barn. Man bestämde sig för att göra en sak och så gjorde man den saken tills det var klart. Utan avbrott! Det är nog det som jag kan se som positivt med att jobba igen... Men det är väl alltid så innan man kommer in i det igen. De känns skönt att Johan är hemma med Molly istället för att behöva lämna bort henne på förskolan. Vi vill vänta så länge vi kan med förskolan för att det känns så viktigt för oss att få vara med henne så mycket som möjligt båda två. Alltså få vara hemma med henne båda två. Vi kommer nog att börja skola in henne i mars även att det blir mitt i en termin.

Nu har Molly vaknat igen efter bara en halvtimmas sömn. Vaknade nog av att inte kunna andas ordentligt för hon gallskrek verkligen och snoret var i hela ansiktet. Hon har ätit mat, med god aptit, och nu leker vi i vardagsrummet. Det roligaste just nu är när man säger "nej"till henne och ser arg ut. Då härmas hon och gör precis likadant och då går det inte att låta bli att skratta ;-)

Inget fel på ögonen.

- Men mycket fel på elen.

Det är inget fel på Mollys ögon. Hon skelar inte och hon ser perfekt. Så skönt att få det bekräftat trots att vi nästan känt oss helt säkra på att det faktiskt var så för hon hittar ju för tusen minsta lilla smutskorn på golvet och stoppar det i munnen ;-)
När vi kom hem från stan hade vi strömavbrott. Vi ringde vårt elbolag och gjorde an felanmälan eftersom det inte var registrerat något sådant. Sen ringde vi igen efter någon timma. Fortfarande ingen felanmälan men "nu är det registrerat" svarade damen i andra änden. Tre timmar senare är det fortfarande ingen ström. Jag och Molly är trötta och går och "vilar middag", eftersom Molly är så extremt trött och inte kommer att orka vara vaken två timmar till läggdags, och tror att Johan ska väcka oss. Det gör han inte. Två timmar senare vaknar vi (klockan är sex på kvällen) och är pigga. Fortfarande ingen ström och vi ringer igen. "Ja, då gör jag en felanmälan. Beräknas vara klart 20.30". 20.45 blinkade det till i lamporna. Då har jag stått och pulat in massa ved i vedspisen i köket och står och lagar mat. Även att det är lite krångligt så blir det jävligt gott med "vedeldad mat". Ikväll har jag ätit choklad eftersom jag tyckt att jag varit värd det, samt även fortsatt fundera på vilken telefon jag ska ha i fortsättningen....

Vimsiga föräldrar.

- Det man inte har i huvudet får man ha i...?

"Klockan elva någon gång på måndag" hade vi tid hos ögonläkaren. Det visade sig vara halv nio när vi tittade på pappret så det blev en lite stressig morgon igår innan vi var iväg. Vi anmälde oss vid receptionen och fick då reda på att det är på torsdag vi ska dit.... "Jaha ja, ja, det kan nog stämma", sa jag. "MÅNDAGEN DEN 25/8 KLOCKAN 08.30" stod det på lappen när jag tittade efter när vi stod i hissen...

Jippey! Kantareller!

Så vi åkte vidare till Lilla Huset, plockade tre liter lingon och 3,5 kilo kantareller, åt god mat och busade runt i gräset. Molly åt blad och löv, lite jord och bär och testade att köra traktor och att sitta själv på en stol. Gissa om hon var stolt och mallig när hon satt där! Lilla älskade...

Mitt älskade Göteborg.

- Jag saknar dig.

Vi har ju hunnit vara iväg på en liten minisemester till Göteborg. Jag, Johan, Emma och Molly åkte härifrån vid halv tio i tisdags. Vi var framme vid vandrarhemmet i mina gamla trakter tre timmar senare, efter att ha kört lite fel här och var. Som tur är hittar jag (nästan) precis överallt och känner mig inte nervös för att köra fel, så det var mest roligt att se andra delar som vi annars inte skulle ha sett.

Vi fick vårt rum och en parkeringsplats i garaget. Sen packade vi upp och tog med oss det nödvändiga och begav oss sedan på en promenad mot stan som sedan fortsatte till Liseberg. Där fick jag och Emma varsitt åkband och Molly och Johan nöjde sig med att titta på lampor, människor och djur under jag tvingade min lillasyster att tänja på sina gränser.

Molly var inte så förtjust i kaninen som försökte göra allt för att få ett leende tillbaka.

Det slutade med att både Lisebergsbanan och Balder var åkt, bland mycket annat såklart. Emma vann dessutom massa godis och choklad på hjulen, medan jag och Johan blev lottlösa. Onsdagen började i Slottskogen där vi gick och tittade på alla djur. När det började regna som mest stod vi som tur var under tak hos sälarna och kunde passa på att mata Molly med gröt. När det hade slutat regna fortsatte vi mot Naturhistoriska där vi både äcklades och förundrades över alla djur. Sen tog vi spårvagnen till Korsvägen och gick och käkade på ett "gammalt hak" i närheten av där jag bodde innan jag flyttade till Stockholm och avslutade sedan dagens aktiviteter med ett besök på Universeum. En hel dag fullspäckad med djur av alla sorter. Vilken tur att vi alla älskar djur, inte minst Molly. Jag har aldrig sett henne så nöjd. Hon somnade till och med i vagnen, sittandes! Min lilla tjej som aldrig vill sova ni vet...

Lilla killingen äter bark.

Trötta Molly tittar på det bästa hon vet... djur!

Lilla griseknoa, fast med rak svans.

Molly är hypnotiserad av alla fiskar och hajar på Universeum.

Herr Nilsson satt på räcket i regnskogen.

Fin pippi.

Torsdagen var shoppingdagen. Men först skulle vi städa rummet, checka ut och lämna tillbaka nycklar till både rummet och parkeringsplatsen så vi fick ta bilen in till "mitt i smeten". Det blev några felkörningar även denna gång men det slutade att vi kom till precis rätt ställe. Även om det inte var tänkt att vi skulle parkera just där. Emma och Johan shoppade. Jag har ju inte haft ett enda öre på två månader så jag fick snällt titta på. (Just detta är den ENDA anledningen till att det ska bli skönt att börja jobba igen.. att få lite egna pengar i fickan även om det inte blir mycket.) Emma köpte lite grejer inför skolstarten som var igår, och eftersom hon börjar sjuan kändes det nog lite extra viktigt. En snygg väska blev det med plats för böcker och annat, en pennvässare, pennfodral och en kalender. Jag har sparat mina kalendrar från den tiden i högstadiet och kan konstatera att jag alltid var kär. Ny månad- ny kille, ungefär så.
Johan köpte strumpor och två par jeans.

Vi kom hem i torsdags eftermiddag. Emma valde att följa med istället för att åka hem. Torsdagskvällen blev lugn med tv-tittande och "torsdagsmys". På fredagen bakade Emma och jag kakor som tydligen blev väldigt goda. Själv har jag låtit bli socker nu i över en månad (och gått ner fem och ett halvt kilo!) och smakade inte på dem, men av utseendet att bedöma så var det inget fel på dem. Det regnade precis hela dagen så vi satt inomhus och blev bara tröttare och tröttare och det slutade med att Emma gjorde varsin frisyr på mig och Johan. Johan fick en Elvisinspirerad look och jag fick något a la 80-talet. Jag blev även sminkad och helt plötsligt såg jag 10 år yngre ut! När det hade blivit mörkt fick Emma välja film och det blev "Blair Witch Project" som varken jag eller Johan hade sett på över tio år. Emma tyckte inte att det var speciellt otäckt, till min och Johans stora överraskning (lite otäckt tyckte jag minsann att det var, trots att det inte var jätteskrämmande).
På natten vaknade jag av att någon skrek utanför huset. Först trodde jag att det var katterna som bråkade, men jag hörde ganska så snart att katterna inte alls var inblandade. Det var ett ihållande "barnskrik" fast med gällare röst, högt som bara den. Det fortsatte till grannens trädgård, upp till vägen och sedan vidare upp mot åkrarna. Katterna var skärrade och sprang in så fort vi öppnade dörren. Grannens hundar stod som förstenade i hundgården. På morgonen såg vi att en grävling hade blivit överkörd... kan grävlingar verkligen skrika så? När jag kollar upp det läser jag... "Grymtningar, morrningar och stötvisa stönanden förekommer vid närkontakt individer emellan, hjärtskärande skrik i samband med bråk mellan grävlingar".

Tant doktorn.

- Ögonen är själens spegel.

Efter ett par nätters nästan obefintlig sömn är jag idag piggare än vad jag varit på länge. Detta trots att det kanske bara har handlat om sisådär 4-5 timmars sömn totalt. Men bättre det än en timma! :-) Idag ska vi iväg till Eksjö och Höglandssjukhuset för att kolla Mollys ögon. Jag hoppas (och tror) att det inte visar sig vara något, hon skelar ju nästan aldrig nu för tiden. Men ändå känns det skönt att kolla upp det.
Sen åker vi vidare mot Lilla Huset till mamma och Ida och avslutar dagen med att veckohandla innan vi åker hemåt igen. Jag ser mest fram mot att äntligen få mjölk i kaffet och att kunna ge Molly mjölk till gröten som hon älskar!

Vackra människor.

- Man blir glad av kärlek.

Bröllop är ju något helt fantastiskt underbart och trevligt! För en dryg vecka sedan var jag på min kusin Olas bröllop då han fick sin Emma. De var så vackra och glädjen lyste verkligen i deras ögon.

Det vackra brudparet efter vigseln.

Festligheterna hölls i Olas föräldrars loge som de senaste året har fått stå för festlokal istället för jordbruk. Det var precis så mysigt som jag hade tänkt mig att det skulle vara. Och precis så jag själv skulle vilja ha det.

Lika, men ändå så olika.

- Hur är det möjligt?

Snacka om att bli förvånad när man kollar dagen äggstatus i redena och upptäcker något så häftigt som detta! :-)

Jätteliten, lite mindre än normal, lite större än normal och jättestor!

I vanliga fall har vi väldigt stora ägg. Antingen stora eller jättestora. Ibland får vi "affärsstorlek" på äggen som ju känns små i jämförelse. Men idag hittade vi ett helt otroligt litet ägg! Vem har lagt det?! Ju äldre hönan är ju större ägg värper den. Vi har ju gamla hönor och därför får vi stora ägg. Har vi en unga höna bland gamlingarna som precis börjat värpa? Mängden skal är alltid densamma oavsett om det är ett litet eller stort ägg. Att vissa skal känns tunnare beror alltså på att ägget är större. Det ska bli spännande att se hur tjockt skalet är på mini-ägget, men det lär dröja innan vi hittar det perfekta tillfället att tillreda det. Och på vilket sätt ska man tillaga det?

En väldigt fin och välkommen gåva.

- Och nya smaker!

Jag vet vad det handlade om. Mitt inte så goda humör här om dagen hade en naturlig förklaring. Min kropp har sagt till och är nu (som först) redo att börja producera småsyskon till Molly. Jag trodde aldrig jag skulle längta till behöva köpa tamponger igen men det var faktiskt ganska kul att stå där och välja bland färger och storlekar. Nu mår jag bättre, är gladare och känner mig inte riktigt lika ful och tjock.

Igår hade vi en ledig dag från husbyggandet. Vi var tvungna att veckohandla (som det har blivit att vi gör nu för tiden) så vi åkte till Eksjö och fick det fixat och klart. Vi äter så mycket god och inspirerande mat nu för tiden. Nästan nya saker varje dag och det mesta är gott eller riktigt gott. En ny favoritaffär för mig har blivit Lidl. De har väldigt god mörk choklad, mycket god tonfisk i olivolja (tack Anna för tipset!), fantastiskt billiga grönsaker och bra ostar och korvar. Vi köper inte allt där men det är väldigt bra som komplement.

Efter att vi hade kommit hem står jag och plockar (läs proppar) in varorna i kylskåpet. Molly tyckte att kylskåpet var väldigt spännande och stod där och tog på citronerna och salladen. Plötsligt hör jag istället ett smaskande istället för prasslande och upptäcker då att hon har fått tag på en cream cheese-ask som hon tycker smakar jättegott.

"Mmmmm" säger Molly med napp i mun.

De fina kläderna som hon har på sig har hon fått av Jennie, Idas syster, som bor på Vrångö utanför Göteborg tillsammans med sin Andreas och deras två underbara barn Emmy och Knut. Emmy är 2 år och Knut ett par månader yngre än Molly. I söndags(?) hade mamma med sig en otroligt stor påse hem till oss med kläder som var till Molly som hon hade fått av Vrångö-familjen när de var i Mariannelund på besök. Nu har vi MINST 30 klänningar, 20 tunikor, 15 par leggings och 20 par byxor, 30 långärmade tröjor, 15 kortärmade, 10 koftor, 5 hoodar, 2 par skor, 2 overaller, 5 höstjackor, 3 vinterjackor, vår och sommarkläder till nästa år, solhattar, baddräkt, 50 par strumpor och 5 par mockasiner. Både jag och Johan tappade hakan, både en och två gånger, när vi i söndags kväll satt och packade upp och sorterade in allt i lådorna. Tack ännu en gång snällaste Jennie, Emmy, Knut och Andreas. Jag tror inte att ni förstår hur otroligt snälla ni är och hur fantastiskt glada vi är!

Deppdag.

- Gör vädret sitt?

Fy och blä vad allt känns motigt idag! Det regnar, jag är ful och tjock, det luktar äckligt från soporna, jag har ont i mitt finger på grund av blåsor och skärsår och jag har tråkigt. Men jag har ju i alla fall äntligen bokat vandrarhem i Göteborg till näst-nästa vecka. Emmas födelsedagspresent från oss var en tripp till Göteborg, och framförallt Liseberg, tillsammans med mig, Johan och Molly. Men nu ångrar jag mig nästan när det bara är jag och Emma som ser fram mot det. Jag blir så avundsjuk ibland när jag läser om alla som har trevliga och underbara semestrar med sin familj. Jag vill också att det ska vara en rolig sak för alla att deltaga i och som man ser fram mot och kan längta till. Detta kommer att bli en nedräkning till något jobbigt istället för något roligt. Det känns riktigt uselt och hemskt eftersom det är jag som tvingar på det...

"The dress".

- Jag måste förtydliga mig.

Jag kände att det blev lite fel när jag beskrev klänningen. Det är alltså inget "snuttifluff" på marängvis som jag fick en bild av i mitt huvud. Alltså inte typiskt amerikansk-gulligulliga utan mer kanske lite romantisk maräng.

Do jo spik inglis?

- Bygginformation och lite annat.

Idag har vi bestämt att vi ska spika i resten av spikarna i fasaden (kanske bara 100-200 spikar kvar av 6000?) och börja fundera på foder och sånt. Sen ska vi faktiskt ta en promenad, eller kanske en tur ut i svampskogen och inte ägna oss åt fasaden hela dagen.

Fasaden som den ser ut just i skrivande stund.

Igår gjorde vi mycket. Fast sådant där tråkigt som "ingen ser". Jag spikade spikar och fogade runt fönstersmygarna som Johan satte upp. Sen skrapade jag bort lite vit färg som jag råkat kladda på det röda när jag målade vindskydden och knutbrädorna. Detta tog oss sju timmar effektiv arbetstid.

Någon som vill vara med och tävla i "Sveriges skitigaste fönster"? ;-)

Idag ställde jag mig på vågen igen efter att ha bytt batterier i den. Först visade den att jag hade gått ner ett hekto. Sen upp tre kilo. Var jag än ställde den så bytte den siffra, så nu undrar jag om den har spelat mig ett spratt och att jag inte alls har gått ner någonting i vikt. Visserligen har jag även koll på midjan och den har faktiskt krympt med sex centimeter på två veckor så någonting har ju hänt. Men frågan jag har är var jag ska ställa vågen och vilket jag ska tro på? Hur vet jag vad som är rätt? Någon som är vågexpert i min närhet som kan besvara min fråga?

Nattsudd.

- och morgonludd?

Vi sitter här nere i lekrummet bredvid köket. Hit in skiner alltid solen tidiga mornar. Därför passar det så perfekt att ha det som lekrum. Dels är det ljust och dels är det varmt.
Molly vaknade vid sex idag. Inte så farligt om det inte hade varit för nattsuddandet i lite drygt en timma mellan tolv och ett när vi gick och la oss. Jag har i alla fall fått i mig lite frukost och Molly är på strålande humör så jag klagar ändå inte.

Igår var vi iväg till Vetlanda för lite nödvändig shopping, som ni vid detta laget borde veta att jag inte är ett fan av. Åtminstone inte när det kommer till kläder. På min lilla tjocka kropp passar ingenting. Jag måste medge att jag faktiskt tyckte att det var roligare när jag var smal. Då passade ju kläderna i alla fall och det är ju en ganska stor fördel när man ska införskaffa sig nya. Nu var det ju ingen nöjestripp vi var på utan som sagt ett måste eftersom vi är bjudna på bröllop på lördag. (Det är min äldre kusin Ola som ska gifta sig med sin Emma. Tillsammans bor de i ett hus i det samhället jag växte upp i som barn. Två flickor har de också. Alma och Selma, två små hjulbenta tvillingtjejer med mycket vilja har jag hört från de som vet). Även om shoppingen inte var så intressant blev det i alla fall en klänning, puderrosa eller möjligen väldigt ljus aprikosfärgad eller rosa-beige(?) med volang längst ner vid knäna och på ärmarna. Lite "marängvarning" men det hjälps inte. Det var det enda jag kom i av alla 30 klänningar jag försökte få på mig och till slut ger man liksom upp.
Förutom klänningen blev det ett svart linne och en bh(!). Utan en ny bh (ja, jag kan meddela att jag fortfarande kör på amningsbehå eftersom det är det enda jag kommer i. Alltså ingenting som lyfter eller formar utan som egentligen bara är ett skynke för. Meningslöst alltså.) såg jag ut som en trailerpark-morsa. (Och på tal om behåar så måste jag även informera att det finns amningsbehåar MED byglar. Under hela den tiden som jag letade efter behåar när jag var gravid hittade jag INGEN med bygel. För att en behå ska vara bekväm på mig måste det vara bygel, annars är det liksom meningslöst. Nu finns det sådana precis överallt! Jo, det känns lite
orättvist faktiskt, att jag har varit "tvungen" att gå med hängpattar i onödan i ett år.). Nu får vi se hur den nya utstyrseln klär mig på lördag när bröllopet går av stapeln. Och jag ser verkligen fram mot denna fest trots klädproblem av alla dess sorter.

Idag blir det åter igen en heldag ute i byggställningen. Nu har det ju, peppar peppar, varit bra väder ett tag och även om det är skönt att slippa regnet så sliter det mer på kropp och knopp att stå i gassande sol en del dag, och arbete hårt med kroppen dessutom. Men jag tar i alla fall tappat några kilo och det är ju inte fel. Mamma kommer hit och ska vara barnvakt åt Molly. Förmodligen kommer de att åka och bada en sväng precis som de gjorde i förrgår...

Molly börjar bli trött igen och snart är det dags för en förmiddagslur. Pappa Johan ligger fortfarande och sover, men det kan han behöva efter gårdagens pers.

Tänk om detta vore Mitt eller Ditt barn....

- Det mest fruktansvärda...

Foto: MAGNUS WENNMAN

Det går inte att föreställa sig hur mamman till lilla Abdilfatah tänker när hon ser sin lille pojke bli tunnare och tunnare. Allt som är kvar nu är nästan bara skinn och ben och kroppen vet inte vad den ska göra med den lilla maten som han faktiskt får i sig. Att han svävar mellan liv och död behöver inte nämnas för bilden talar sitt oerhört tydliga språk. Även om jag anstränger mig så kan jag omöjligen se mig och Molly i samma situation. Vi ska vara glada att vi är födda och bor i ett land som Sverige. Här behöver man inte ens vara rädd för farliga djur, förutom huggormen, ja och björnen kanske som river några få människor om året... och så förstås vargen som det talas så ofta om nu för tiden. Vargen som inte gett sig på någon förutom några stackars djur. Än mindre behöver vi oroa oss för att svälta. Kanske får vi dra ner matkostnaden någon månad då och då och bara handla för fyra tusen kronor istället för sex tusen... Det är märkligt vad orättvist livet är. Och här sitter jag hemma vid min dator, nyskrubbad från badet, insmord med doftande lotion och med rena nyborstade tänder. Jag sitter här och "tycker synd om mig själv" för att hela ledigheten som är kvar troligen kommer att gå åt till att göra klart fasaden. Hur självisk är man (jag) inte då och hur dum är man som låter något sådant enkelt komma i vägen för tillfredsställelse?

Nu är det snart dags att sova. Men först ska jag gå in till min underbaraste älsklingsgris och nosa henne i nacken så mycket jag bara kan utan att hon vaknar... Min älskade lilla Molly.

Sent jobb.

- Nattfoto.

Idag har vi tagit "a day off" och har istället varit ute och hälsat på mamma och Ida i "Lilla Huset". Dit hade även Idas syster Jennie och hennes två sötnosar till barn också kommit. Vi åt god mat och drack kaffe, plockade bär och bytte blöjor och blev imponerade av arbetet de lägger på huset. Nu är de igång med köket och när det är klart kommer det att vara så otroligt fint. Nu har jag och Johan bestämt att vi också vill ha ett högskåp i köket sen när det blir dags att fixa till det.

Vi kom hem igen strax innan Molly skulle sova och jag hann bara diska innan det blev nattning. Kvällen har jag spenderat framför tv:n, eller rättare sagt framför tv:n fast med datorn i knät. Vill inte påstå att jag sett så mycket mer än nyheterna...
Johan däremot har varit flitig idag och har de senaste tre timmarna stått i ladugården och sågat till brädor och har ni även börjat måla dem. Det är framförallt knutbrädorna som behövs sättas upp så snart som möjligt för att kunna mäta hur bröstlisterna ska sitta.
Igår blev vi klara med panelen (ej läkt, fönsterfoder, bröstpanel, smyg eller knutbrädor). Nu är det bara resten kvar ;-)

Johan pysslar i ladugården som den flitiga myra han är...

Ju fler kockar...

- Desto bättre (eller i alla fall snabbare!) soppa!

Igår fick vi besök av Mollys moster med familj. De brukar bjuda in sig själva, på ett trevligt sätt (det innebär att de frågar om vi behöver något, frågar vad vi vill äta och tar med sig det. Denna gång innebar även besöket att hjälpa oss med fasaden!). De var här vid elva och vi började meddetsamma (efter lite gull med Molly såklart!). Jag och Magnus satte upp vindpapp, Johan och Thina målade, sågade och girade virke och Mårten och Lisa, Mollys kusiner på 12 och 10 år, passade Molly. Allt flöt på förvånansvärt bra och vid lunchtid kom även hantverkar-Hasse. Vid sex började det regna och vi fick sluta för dagen, men då hade vi i alla fall börjat sätta upp några panellängder. Fasaden är alltså äntligen påbörjad! Idag kommer mamma hit en sväng. Hon längtar så mycket efter sitt lilla barnbarn och det passar ju jättebra eftersom vi kommer att behöva vara fler än två som jobbar. Hasse är redan på plats och har varit det i en timma nu.

Min dotter!

- Min stolthet!

Det är tröttsamt att äta mat....

Vem ska man tro på, tro på, tro på när...

- ... tro på när allt är såhär?

Tiden går så snabbt. Nu har redan halva juli passerat och förutom att jag har ångest över vårat husprojekt så börjar jag få ångest att gå tillbaka till jobbet om bara en och en halv månad. Det kan tyckas som en lång tid, men med tanke på att Johan har varit ledig från sitt arbete precis lika lång tid så vet jag att det går snabbt.

Igår åkte Johans storasyster med familj hem efter en dryg veckas semester hos oss. Vi har haft det jättetrevligt och mysigt, spelat spel och plockat bär. De har även hjälpt till att vara barnvakt åt Molly för att ge oss lite tid med husfasaden. I torsdags var det födelsedagskalas för mellanbarnet Cecilia som fyllde hela nio år. Det firade vi med presenter i sängen på morgonen, god frukost, ballonger, tårta och hamburgare. Kvällen och födelsedagen avslutades med flera timmars mörkerkurragömma här i vårat stora hus. Alla var med förutom Molly och deras minsting Linnéa på 2½ år. Strax innan 01.00 slutade vi fyra sista som orkade hålla på längst. Äldsta dottern Helena blev årets kurragömmamästare och Johan fick pris i bästa gömställe. Än idag vet vi inte var han gömde sig sista gången. Jag fick inget pris men väl ett enormt blåmärke innanför knät på högerbenet när jag skulle klättra ner från en byrå jag stått gömd på.

Molly träffar sina kusiner för första gången sedan i februari. Har man en social bebis när det första hon gör är att slänga sig på Cecilia och bita henne i näsan?! :-)

Idag kommer vackra Anna och besöker oss. Hon är på genomresa och ska till Varberg men stannar här ett par dagar innan hon fortsätter sin resa. Det ska bli jätteroligt att se henne igen trots att det inte är så länge sedan vi sågs. Jag hoppas vi kan gå på några promenader och plcoa lite bär och baka något smarrigt!

Men innan dess kommer min mamma som ska barnvakta Molly lite medan vi fortsätter med reglingen av huset. Och på tal om det (igen) så vill jag bara svära och förbanna allt som har med allt att göra. Den ena säger det andra och den tredje säger det fjärde. Ingen säger samma sak och precis som allt annat så finns det en massa myter kring hur man ska göra när man sätter upp en ny fasad. "Jo, luftspalt ska man alltid ha." Jaha säger vi och köper reglar. Men vad läser jag då, när vi precis börjat sätta upp reglarna och har hunnit halva huset, jo att luftspalten är ett relativt nytt påfund som motverkar röta i träpanelen om man ska måla med oljefärg. "Det behövs absolut inte om du målat med slamfärg eftersom det tillåter trät att andas". Jaha ja, men visst är det väl ändå bra att "räta ut huset" ändå, eftersom det är så snett och vint? Joho minsann. Det ska man göra. "Varför ska man räta ut gamla hus och göra så att det ser ut som ett nytt hus?" Ja, det kan man ju undra. Jag vill inte att någon ska tro att vi smällt upp ett nytt hus mitt på landet. Det ÄR ju gammalt och SKA se gammalt ut. Och det där med isolering och papp. "Ska man ändå göra om fasaden så måste man tilläggsisolera, det sparar man många tusenlappar på i uppvärmning". "Isolera absolut inte gamla timmerhus! Timret i sig har väldigt bra motståndskraft. Att blanda in isoleringsmaterial skulle bara förstöra luftgenomströmningen. Dessutom skulle det kosta mer att isolera än vad det tjänar in." Okej, vi låter bli att isolera eller sätta vindpapp... "Men OM man ska göra något så ska man ha vindpapp!" "Vindpapp är absolut inte nödvändig. Den kan istället fungera som "påtryckare" och trycka in luft i huset när det blåser mycket ute och göra det ännu kallare än vad det skulle bli kallare utan vindpapp! Och inte nog med det så fick jag ett telefonsamtal igår från mamma och Ida som är så oroliga(!?) för att vi inte sätter någon vindpapp. Jaha.... hur tolkar man det?
Ja, så där är vi nu. Vi har köpt massa saker med vet ändå inte hur och vad vi ska göra... Snacka om att bli nedtryckt och nedstämd. Frustrerande!

Så, nu vet nu lite om vad som händer med oss här i Ingevallstorp.