Inte helt piggelin ännu, men nästan :-)

- Jag är så tacksam och glad.

Det värmer mitt hjärta när jag ser honom äta, gå på lådan, jama, busa med Glenn, klösa på soffan och gosa med mig och Johan. Stackars lilla Elling var helt borta för bara några dagar sedan och nu finns det åter igen liv i honom. Johan sa någonting igår som även jag hade tänkt när det var som värst... "Vi hittade honom några dagar innan vi skulle förlora våran lilla Ida. Han blev som ett litet bonusbarn istället för henne. Nu ska vi ha en ny bebis och då finns det ingen plats för honom längre..." En fruktansvärd tanke alltså, att han bara har varit någon form av "ersättning" till dess att det kommer en ny familjemedlem. Håll dig frisk nu, underbara kissekatt!

Ovanstående har varit väldigt fysiskt och psykiskt jobbigt men jag börjar så smått känna hopp om framtiden. Jag är inne i 18:e veckan av min graviditet och är alltså snart halvvägs. Magen börjar ta plats och vara ivägen när jag diskar, lagar mat eller bakar (allt mjöl samlas på magen upptäckte jag igår när det blev både pitabrod, mandelbiscotti och kolakakor). I sängen är det en anstränging (om än väldigt liten mot vad det kommer att bli) att vända sig. Det stramar lite grann i magen och jag känner mig inte så smidig som jag gjorde tidigare. Brösten har börjat bli ännu större och tyngre och i morse trodde jag nästan att de skulle spricka(!). BH:n jag köpte förra graviditeten är alldeles för liten. Jag måste gå och köpa mig en amningsbehå som känns bekväm och som jag får plats i. Annars mår jag förträffligt. Jag har lite halsbränna vissa kvällar när det är dags att sova, och vissa dagar har jag lite ont (kanske foglossning) när jag går. Och äntligen gillar jag att laga mat igen. Det har jag verkligen saknat.

På onsdag fyller min älskade Johan år! Han blir 33 år men är lika ung i sinnet som när vi träffades ;-) Lyckligtvis är vi båda lediga denna dag och kan ägna hela dagen tillsammans. Det kommer att bli hur bra som helst tror jag!