Jag borde egentligen inte göra det här, men...

- Nöden har ingen lag!

Sitter och väntar ut tiden. Har köpt hårblondering och har spenderat de två sista timmarna med att försöka lirka ut hårstrån genom en plasthätta med en virknål! Det var extremt jobbigt och jag har fruktansvärt ont i armarna nu (och i hårbotten! Nålen är sylvass...) I brist på annat så har jag alltså ännu en gång gjort ett försök att själv blondera slingor i mitt hår. Nu vet jag att det inte är det bästa man ska göra om man är gravid eller som jag fortfarande har graviditetshormoner kvar i kroppen. Resultatet kan då bli grönt och jag tvivlar på om det är min färg. Vad tror ni? =)

Jag ville mest bara skriva att jag faktiskt hittar på lite saker om dagarna.

Åter igen ett tack till alla som hört av sig och skickat hälsingar när det var som jobbigast. Det betyder jättemycket!

Tillbaka till verkligheten...

-... och livet?

Vi vill att Ida ska strös i minneslunden på Skogskyrkogården här i Eksjö.

Terapeuten ringde igår och berättade vem hon var och ställde frågor till mig, bland annat om i vilken minneslund vi ville att hon skulle strös. Hon tyckte att jag haft tur som har Johan, min mamma och hennes Ida nära mig. Det är inte alla som har anhöriga att prata om sorg med. Att öppet tala om hur man tänker och att man upprepar samma tankar gång på gång gör att man faktiskt läker mycket lättare än om man håller inne med det. Idag kan jag tänka på Ida utan att börja gråta. Det känns faktiskt som en enorm lättnad. Jag har fått lite distans till allt som hänt och då är det lättare att se tillbaka på det. Däremot märker jag att andra har svårt att veta hur de ska reagera. Som igår när jag cyklade förbi Arbetsförmedlingen och gick in för att berätta för dem. Hon gömde sig nästan bakom datorskärmen och kröp ihop som en gammal gumma. Sen viskade hon resten av vårt samtal samtidigt som jag försökte få henne att förstå att jag kommit så pass långt i mitt sorgarbete redan att jag inte har några svårigheter att tala om det. Men hon öskade oss i alla fall lycka till i fortsättningen innan jag gick därifrån.

Jag skrev mail till dem på jobbet igår om att jag hoppar över att jobba denna vecka också. Jag känner inte att jag har några problem att prata med arbetskamraterna, men att hjälpa kunderna med vad de tycker är det viktigaste i livet just nu, en möbel, kommer att göra mig fruktansvärt frustrerad och jag är inte säker på att jag kommer att kunna hålla tyst, utan att säga något opassande. Jag är alltså inte hundra procent redo att börja jobba igen, trots att jag inte tycker att det är speciellt roligt att vara hemma.

Jag fick Johan att hjälpa mig här om dagen att få upp vågen från en av kartongerna där nere i källaren. Den visade på + 10 kilo! 3 kilo var säkert där från början av semestern innan vi flyttade. Då var det bara glass och smoothies som gällde. 5 kilo var nog graviditetskilon och de sista 2 kilona vill jag påstå vara trösten efter beskedet på ultraljudet. Igår startade jag mitt sunda leverne igen. Det resulterade i -3 kilo på vågen i morse (förmodligen har det med mina hormoner i kroppen att göra också. Jag har fortfarande spända och stora tuttar, men som kanske, kanske börjar bli lite mindre nu, alltså blir jag säkert också av med lite vätska i kroppen, plus att jag gör mig av med massa överflödigt blod som man också får när man är gravid.). En trevlig överraskning om än lite oväntad. Nu är det bara 7 kilo kvar! =)

Sorgearbetet fortskrider.

- En dag i taget. Och tur är ju det. Alla dagar är olika.

Idag för en vecka sedan var jag så lycklig och glad. Jag skulle snart gå in i vecka 20 och således genomgått hälften av graviditeten. På familjeliv har man en graviditets-sticka som visar hur lång gången man är i dagar, veckor och procent. Jag var 49,8 % gången. I tisdags fick jag ta bort min graviditetssticka samtidigt som jag på bloggen tog bort min bebis-räknare och ömröstningen om "flicka eller pojke". Majoriteten hade ju dock rätt. 9 trodde på flicka och 7 på pojke. Skulle vara kul att veta vem som gissade på vad. Berätta snälla...

I lördags hade jag en riktig skitdag. Ingenting var bra. När vi var ute och handlade kändes det som om alla tittade på mitt svullna ansikte och tänkte "fy fan va ful hon är", när de först tittar till en gång för att vända bort blicken, för att sedan snabbt titta igen. I realiteten var det nog mina tankar som tänkte så... kanske.

Igår var en bättre dag. Jag grät kanske bara en gång på riktigt och några gånger utan tårar. Detta mycket tack vare mamma och Johan. Vi skulle ut i svampskogen men hittade ingenting så det slutade med att vi satt flera timmar i bilen istället. Åkte massa småvägar runt om och tittade på hus och natur och drömde oss bort. Vi lyckades också hitta en loppis men som på de flesta loppisar finns det ingenting av värde trots att det finns allting, som Johan uttryckte sig. På kvällen åt vi upp osten som blev över sedan i lördags och sedan lite chokladpudding.

Jag älskar Johan så mycket man bara kan älska någon. Han är perfekt för mig. Vi passar så perfekt tillsammans att det är så svårt att beskriva hur det känns. Vi bråkar aldrig och har aldrig gjort (inte för att det nödvändigtvis är en dålig sak, men vi slipper så mycket ilska och ledsamhet i och med att vi inte bråkar), vi skrattar mest och vill vara tillsammans för jämnan. Det måste väl ändå vara ett gott tecken på att vi faktiskt hör ihop? Att jag också ens tänker tanken på att vilja gifta mig gör mig ännu mer säker (inte för att jag någonsin har tvivlat förvisso).

Idag vet jag inte hur jag känner mig. Det har än så länge varit ganska intensivt. Det brukar det vara på måndagar när jag har körlektion. Även idag var Ida med och det var skönt. Jag körde mot Skurugata, en slingrig liten väg. Sen fick jag panikbromsa tre gånger i ungefär 60 kmh. Det var faktiskt kul! Stackars Ida fick ta reda på alla saker som flög runt i baksätet =). Efter lektionen bestämde vi att vi skulle övningsköra imorgon eftermiddag och på fredag, om jag fortfarande inte känner mig redo att gå till jobbet. (Ska jobba onsdag-fredag egentligen men har inte bestämt om jag faktiskt orkar det... idag och imorgon ska jag känna efter ordentligt. Det känns jobbigt att komma tillbaka till ett ställe där jag var gravid sist jag var där och att alla nu vet om att bebisen är död. De var så snälla och skickade mig, Johan och Ida (alltså våran Ida, jag vet att det är svårt när alla heter samma sak, men det VAR en Ida vi fick, det hjälps inte =)...) en jättefin bukett med rosa och vita blommor och med hälsningar om att de tänkte på oss.) Och så bestämde vi också att jag ska hem till dem på lunch nu idag, innan de ska iväg till jobbet. Skönt att inte behöva vara ensam hela dagen.

Ibland, för någon sekund, glömmer jag bort...

- Sen slår det till igen. Hårdare!

Numera trivs jag bäst på natten i drömmarnas värd, trots att jag de senaste nätterna har drömt om krig och drunkningsolyckor föredrar jag dem framför mitt vakna tänkande. När jag inte sover ser jag Idas ansikte framför mig och undrar ifall det gjorde ont när hon dog. Och hur det kommer sig att min kropp är så jävla dum att den inte säger till när någonting är fel! Jag är så arg på mig själv att jag inte kände efter mer noga. Jag vet att det inte gjort något annorlunda i slutändan, men vi hade ju i alla fall kunnat få vara lite förberedda på själva rutin-ultraljudsdagen, istället för att sitta där som små fån och hoppas att få se en större bebis som kanske suger på tummen. Istället fick vi se den där lilla livlösa klumpen, då utan identitet. "Men Lina, hur länge sedan var det egentligen som du kände rörelser från bebisen?" undrade barnmorskan. Det enda jag fick fram var "... jag trodde att jag hade kännt dem...". Johan förstod ingenting och var tvungen att få allt upprepat igen. Då sa barnmorskan att bebisens hjärta inte slog...

Jag är arg, jag är bitter, jag är förbannad, jag är ledsen, jag är förtvivlad.

Just nu har jag väldigt svårt att se det som faktiskt är bra i mitt liv. Allt känns faktiskt meningslöst. Jag struntar i om jag får dricka av vinet och ölen vi köpte idag. Jag struntar i om jag får äta av mögelosten och salamin som jag valde ut i specialaffären. Jag struntar i som jag får äta en blodig entrecôte. Allt där där man måste avstå ifrån när man är gravid är verkligen en piss i havet. Jag skulle göra vad som helst för att få fortsätta att vara "förbjuden" att äta det.

Nåja. Där ovan har ni i alla fall kvällens upplägg. Entrecôte med ugnsbakad potatis och salsa. Till detta serveras öl eller rödvin. Senare ikväll blir det ost-och salamibricka med trapistöl, rödvin och sött vitt vin.

♥ 2009-09-24 ♥

- Vi blev mamma och pappa lite för tidigt...

Det hade regnat ända sedan vi kom till sjukhuset vid nio. Vinden blåste hårt och man var glad att man fick vistas inomhus. Vi fick prata med några sköterskor, väldigt vänliga, omtänksamma och tillmötesgående. De gav mig slidpiller och värktabletter, visade mig var de stora bindorna fanns och plåthinken som stod på golvet i toaletten. Den skulle jag använda så snart jag började blöda.
Efter att jag tagit mina piller fick jag vara sängliggande i 1½ timma. Under tiden läste Johan dikter för mig, bland annat om en arg tupp med träskor som cyklade. Det gjorde mer och mer ont ju mer jag skrattade men kunde inte låta bli. Till slut gjorde det lite ont oavsett om jag gjorde något eller inte, men när vi fick röra på oss igen, vid elva ungefär, gick vi en promenad på sjukhuset. Först till Apoteket och sen för att möta mamma och Ida som jobbar på intensiven på samma våning som vi låg på.
Vid tolv var vi tillbaka på avdelningen och inväntade lunchen. Nu satte värkarbetet igång. Först lite svaga men ganska snabbt riktigt ordentliga och svåra att ta sig genom. Lunchen kom in. Torr panerad fisk med potatis och kall sås och en fruktkompott med en gräddklick.
Jag gav fisken ett försök men det var omöjligt, men jag fick i mig fruktkompotten mellan några värkar... Sen dröjde det inte så länge tills jag kände hur något varmt i handbollsstorlek försökte tränga sig ut mellan mina ben. Jag blev så fruktansvärt rädd och började gråta och skaka. Strax efteråt kom en sköterska in och skulle ta blodtrycket på mig men struntade i det och gick ut med den varma och kom tillbaka en stund senare och undrade om vi ville se henne...

...Strax innan två fick vi se en liten, liten Ida, bara femton centimeter lång, med små fötter och händer. Hon hade fylliga ögonbryn, en liten, liten näsa och fantastiskt fina läppar. Hon fick vara med oss i en halvtimma ungefär. Under hela tiden sken solen in i rummet...

Det var svårt att innan föreställa sig hur hon skulle se ut. Jag trodde att hon skulle vara mer fosterliknande, men hon var ju en hel människa, fast väldigt, väldigt liten. Hon hade allt som man skulle ha fast i miniatyr. Jag tog någa bilder på henne... min lilla Ida.
Läkaren som tittade på henne och moderkakan kunde inte säga varför hon inte överlevde i magen. Det blir ingen obduktion men moderkakan skickas iväg för provtagning.

Nu känns det så fruktansvärt tomt. Jag har ingen bebis i min mage, den är tom. Och jag är smalare och det känns frutansvärt! Jag vill att magen ska vara ivägen när jag diskar och äter mat...

Snart...

- måste bara tänka och fundera lite till...

Usch, nu när man har sovit känns allt som en dröm, fast det är det ju inte. Jag har fortfarande ett barn i magen men det lever inte. Imorgon får den komma ut, det ser jag inte fram mot...

Jag skriver mer ikväll om jag kan formulera mig bättre då.

Tack Anna för sms:et jag fick i morse och tack Olivia för telefonmeddelandet igår kväll. Tack mamma och Ida för att du undrade hur bemötandet på sjukhuset var från läkare och barnmorskor, tack pappa som tyckte att det var tråkigt men att det är bättre att det hände nu än att föda ett dött barn, tack Thina som beklagade och tyckte att livet visst är orättvist, tack Karin & Jimmy, Erik & Angela och Mia för era värmande ord och tack Hugo för den fina dikten. Tack alla på Facebook, alla gamla och nya vänner- mer eller mindre bekanta som skrivit snälla saker till oss.

...Bönans hjärta slår inte längre...

Johan sjuk...

- Stackars liten!

Jag har sovit jättedåligt inatt. Eller jag ska väl egentligen inte säga dåligt, men jag har bara inte sovit. Vaknat stup i kvarten och kännt att det varit för varmt eller obekvämt. Men jag har inte blivit irriterad eller varit speciellt trött idag ändå, trots detta. Jag märkte att Johan också sov dåligt inatt, men mer än så tänkte jag inte på det.
När jag gick upp vid halv nio sa han att han kräkts och hade jätteont i halsen. Han fick lite glass men fick springa och kräkas igen. Stackarn. Så höll det på till runt klockan tre. Då blev han bättre och fick i alla fall behålla vätskan han fick i sig.
Med andra ord har vi inte hunnit med så mycket idag mer än att tittat lite på tv och ett par filmer. Jo, en promenad blev det också och en trisslott utan vinst. Typiskt.

Vi andra mår bra än så länge =)

Vi har hittat ägarna till lilla katten.

- Var och tittade på honom och bekräftade att det var han.

Idag har jag kört bil med Ida. Det gick väldigt bra och jag fick öva på att växla upp och ner, backa, parkera och tvärnita. Allt detta på Ränneslätt, ett militärt område/flygplats där det finns gott om plats och är i princip utan någon som helst trafik. 1½ timme höll vi på och till sist fick jag nog kläm på det där. Ida släppte av mig hemma för att åka och hämta mamma för att vi alla fyra sedan skulle äta luch på en restaurang innan de skulle börja jobba.

När jag kom hem sa Johan att det ringt en tjej angående katt-lappen vi satt upp och hon skulle komma och titta på honom. Tjugo minuter senare ringde det på klockan och två unga tjejer kommer in och presenterar sig. De tittar på den lille och tycker att de inte riktigt känner igen honom. Han är så smal och liten. Till saken hör att tjejerna nyss flyttade hit och att de vid inflyttningen fått katten av den ena tjejens syster (vars man blivit allergisk och istället för att avliva honom gick de med på att ta hand om honom). Katten, som ännu inte fått något namn, är ett år gammal, hade på sig ett blått sammetshalsband och hade blivit påflugen tidigare av grannens katt som tydligen var väldigt dominant. De trodde att han därför inte vågat komma tillbaka dit de bodde på grund av den.
De kändes så osäkra och sa hela tiden "han verkar ha det så bra här.... han kanske skulle vantrivas om vi tog tillbaka honom hem igen... stackars katten". Så vi gjorde en överenskommelse. Vi behåller honom och kollar så att det inte visar sig att Johan är allergisk. Om allt funkar bra så får han bo kvar här. Funkar det inte hör vi av oss till tjejerna och ser vad de tycker och tänker och om de vill ha honom eller om man ska försöka sälja honom.


Från och med nu blir det en Elling. Ett snällt namn till en väldigt snäll katt. Tack för alla bra namnförslag. Vi var riktigt inne på Benny ett tag som Liselotte föreslagit. Mamma och Ida tyckte att han skulle heta "Cliff". Huuuaa.... ;)

Vad skulle ni kalla Lillebror?

- Glenn och _____ ?

Nu har katten som vi hittade varit hos oss i två dygn. Lappar är uppsatta i affärer runt om i Eksjö. Jag har kollat hem kattehemmet som finns här men de har inte fått in någon efterlysning. Inga efterlysningar på anslagstavlorna heller... För visst är det väl så, ni kattägare eller ni som varit det tidigare, om eran katt skulle springa/smita iväg och ni inte hittar den, skulle ni då inte annonsera och ringa olika katthem i hopp om att någon vet något om den? För mig verkar det inte bättre än så att detta verkligen är en sommarkatt...


Hur som helst, vi har lite svårt att hitta ett bra namn som passar på honom. Oavsett om någon hör av sig eller inte måste vi ju ha ett namn till parveln. Hittills har kan kallats för; Lillebror, tussen, Bosse bus, Lillkissen (uteslutet då jag haft en honkatt som hetat så), Lilleskutt och Gose. Nu skulle jag vilja ha förslag från er. Låt fantasin flöda!, men gärna något som passar ihop med Glenn såklart! Snälla, hjälp oss =) Glenn och ___ ?

Milda Matilda!

- Vi försöker bli vänner här hemma.

Idag har varit en intensiv dag för mig, Glenn och Lillebror. De ser till att alltid hålla ett öga på varandra och har har haft flera ögondueller idag. Men inget bråk. De råkade till och med gosa med varandra när jag slevade upp maten tidigare idag. Nu ligger de på varsitt håll i lägenheten och sover. Tungt. Glenn i sin favoritgarderob (bland mina strumpor) och Lillebror på min sida av sängen på duntäcket.

Jag har haft ont i halsen och är väldigt, väldigt svullen sedan jag var uppe första gången inatt vid tre. Det vill inte släppa och jag vet inte riktigt vad jag kan göra för att lindra det, förutom att dricka te. Har ni några förslag?

Jag återkommer med uppdatering.

DejaVu

- Kommer ni ihåg en septemberdag för fyra år sedan?

Igår kväll skickade jag ett sms till Johan så att han skulle veta vad som väntade honom när han kom hem. Jag la fint upp den trasiga hjorten i alla sina delar på bordet. Telefonen ringde tjugo över elva. Det var Johan som var på väg hem och jag antog att han skulle säga något om sms:et men istället sa han "jag har hittat en mager kattunge, ska jag ta hem den eller?" Tio minuter senare kom han in med en katt, lite större än vad Glenn var då jag hittade honom för fyra år sedan. Samma färger, samma typ av spillevink, hane, busig, pratig och tillgiven. I natt har jag ställt klockan på varannan timme för att gå upp och ge den lille mat. Han är så hungrig och om han hade haft tillgång till mat hela tiden skulle han förmodligen äta ihjäl sig. Nu får han lite grädde utblandat med vatten, och blötmat. Båda har sovit i sängen inatt. Det var trångt och varmt. Några gånger vaknade jag av att Glenn och "Lillebror" satt tio centimeter ifrån varandra och stirrade. De har fortfarande inte riktigt nosat ordentligt på varandra, men förutom lite morr och fräs så går det faktiskt väldigt bra. Glenn är den lugna, förståndiga och nyfikna av dem, Lillebror är lite räddare och den som känner sig mest osäker, med all förståelse såklart.

Usch. Jag kan inte låta bli att få samma tankar som jag fick när jag hittade Glenn. Att det är en sommarkatt som någon lämnat efter sig... Fy vad hemskt om det är så...

Idag ska jag sätta upp lappar i mataffärerna och hoppas på att någon hör av sig.

Aj igen.

- En inte så bra dag idag.

Åter en dag med huvudvärk. Nästan så illa att jag till och med funderade på att gå hem från jobbet ett tag men stannade ändå. Jag är ju ledig fram till på måndag nu och hinner vila upp mig om det nu är det jag behöver.

Har precis tittat på Idol och idag vet jag inte om det var någon som jag tyckte var något speciellt... ganska tråkig kväll ikväll. Älskling jobbar och kommer hem först halv elva. Imorgon blir en bättre dag. Jag har sovmorgon! =)

* 30 sekunder senare*

FAAN! Nu rev Glenn ner en prydnadshjort av metall som är typ Johans käraste ägodel som han ärvt av sin morfar. Den gick i 7 delar. FAN Glenn! (Ok, den här prydnadspjäsen är väldigt "vass" med alla sina horn och öron och satt dessutom fast i en marmorskiva. Jag tittade FÖRST så att Glenn var oskadd såklart, men när jag såg hans busiga ögon och förstod att han var ok övergick rädslan direkt till ilska.) Nu är det kört.... ÅH. Nu börjar jag gråta också. JÄVLA HELVETESHORMONER!!!

En till Richard i mitt liv.

- Dumt och påkostat eller nödvändigt?

Jag har gått runt och funderat ett tag på någon form av möbel där jag kan sitta bekvämt och amma eller mata med flaska, eller en plats där man kan mysa tillsammans med barnet och läsa en bok. Jag och Johan har sedan vi köpte soffan velat ha en fåtölj och vi har hittat några stycken under året som vi har fastnat för. Men då var det bara den egna komforten som spelade roll. Nu måste man tänka att man kanske ska sitta där längre stunder och kanske till och med kunna somna i den. Lyckligtvis jobbar jag fortfarande i möbelaffär vilket betyder att jag har hela dagarna på mig att fundera och bli inspirerad. Eftersom man vandrar runt i miljöer av möbler lär man sig lätt vad man tycker är snyggt för stunden och vad som är snyggt för livet. Nu har jag hittat en jättefin fåtölj med fotpall från Bröderna Andersson, sveriges bästa fåtölj- och sofftillverkare skulle jag vilja påstå. De tillverkar dessutom sina möbler bara ett par mil här ifrån Eksjö. Fåtöljen heter Richard och är perfekt på alla sätt och vis. Snygg, klassisk (ska passa i ett gammeldags hus såsmåningom), bekväm, utmärkt kvalité och dessutom lätt att somna i då det är en öronlappsfåtölj.
Frågan man kan ställa sig är om det verkligen är nödvändigt med ett fåtöljköp just nu. Man kan ju vänta och avvakta och se om det dyker upp något snyggt och billigt eller kolla på loppisar eller auktioner, men min erfarenhet inom i alla fall möbelhandeln säger att snyggt och billigt aldrig går hand i hand. Jag ska fråga Johan om han vill komma och provistta den på mitt jobb...

Apropå Johan.

- Det slog mig just hur illa det ser ut.

Jag läste precis mitt tidigare blogginlägg och la märke till hur det stod (och tidigare också har stått) om Johan. Att han ska köpa saker till mig för "det uppskattar gravida kvinnor". Jag vill bara påpeka att jag absolut inte förväntar mig att han ska köpa massageolja och vara någon form av betjänt på något sätt. (Dock har han alltid varit generös gällande ryggknådning och fotmassage men det är aldrig någonting jag begär att han ska göra.)
Det jag ville säga med detta var bara att man inte får ta det jag skriver på fullaste allvar. Jag är ofta, väldigt ofta ironisk, sarkastisk eller otroligt överdriven i sättet att skriva. Bara så ni vet. =)

På tal om överdriven så vill jag bara säga att jag också "råkade bläddra förbi" de svenska hemmafruarna i USA igår kväll. Jag bytte dock kanal efter tio minuter, för väldigt få saker får mig att vända och vrida mig i soffan och känna sådant fullkomligt obehag i hela kroppen som människor som anser sig vara bättre än andra. Usch och FY!

Tack och go´natt!

Jag höll på att glömma!

- Vecka 19.

Om mig: Nu börjar du komma halvvägs genom graviditeten. Det kan vara bra att reflektera över sin livssituation och det som ska komma. Tanken förändras från ”nu är jag gravid” till att ”nu väntar jag barn”. Blodvärdet sjunker och barnet behöver mycket järn. Nästan alla gravida kvinnor behöver ta järntillskott. Blodtrycket kontrolleras regelbundet på barnmorskemottagningen. Det är vanligt att det sjunker lite, eller stannar på samma nivå som tidigare. Om blodtrycket går upp kan det vara ett tecken på havandeskapsförgiftning.Livmodern växer allt mer och magen börjar få en rund form i profil. Vissa kvinnor kan känna av foglossning omkring den här tidpunkten. Det kan yttra sig som en diffus värk runt bäcken och neråt låren. Under senare delen av graviditeten kan man få problem med ryggen, man kan till viss del motverka det genom allsidig kroppsträning som dessutom gör att man får bättre kondition.

Om bönan: Små, ljusa hårstrån så kallade lanugohår täcker kroppen och till och med undersidan av fötterna. Det fina fjunet kan finnas kvar på vissa delar av kroppen efter födseln, t.ex på ovansidan av öronen. Ögonbrynen och ögonfransarna börjar markeras och på barnets fingertoppar finns helt unika fingeravtryck. Benen har nu kommit ifatt och är i rätt proportion till kroppen. Barnet ser ut som en färdig människa, i miniatyr.

Om Johan: Både ditt barn och den blivande mamman växer. Under hela graviditeten kan du på olika sätt ge uppmuntran och kanske små presenter. Massageolja med tillhörande massage ifrån dina händer. Kanske badolja till ett varmt, härligt avslappnande bad. Fotkräm till trötta fötter.

Jobb i dagarna två.

- Sedan underhållning på egen hand.

Igår fick jag godkännandet från Länsstyrelsen. Ida Kristina Davidsson är godkänd och får vara min handledare! Ida ringde mig på kvällen när hon kommit hem och själv fått ett likadant. Vi bestämde en tid på lördag då vi börjar. Det ska bli väldigt spännande och roligt! På måndag följer hon med mig till körskolan och hänger med på lektionen med Bengt. Äntligen kör det igång på rikigt!

Idag och imorgon är det jobb som gäller för min del. Jag ska visserligen iväg tidigare idag eftersom jag har teori på tisdagar men imorgon har jag inga andra planer förutom jobbet.

Här är alla vi!

- Och Emma också till slut!

Satt och gjorde ett kollage där alla fick vara med på bild. Men när kollaget är klart och jag tittar på det har jag lyckats ta alla bilder där Emma vänder bort huvudet. Hon får därför en egen bild! Titta och njut av dessa vackra nunor =)

Bild 1: Glenn och Emma gosar. Bild 2: Emma i mormors famn bredvid pappa Jimmy och mamma Karin. Bild 3: Lina försöker charma och får hårmassage. Bild 4: Morbror Johan tar sitt ansvar och torkar kladdig om munnen.

Mätt och belåten Emma.

Nej, jag har inte hunnit skriva för att...

- ...jag har haft annat för mig.

Helgen har varit underbar och trevlig på många sätt. Vi har haft finbesök från Södertälje av Karin, Jimmy, Emma och Elisabet. Vi har tittat på Emma (bebis) ätit mat, tagit kort, spelat spel, tittat på Emma, skrattat och pratat, promenerat, ätit mat, tittat på Emma och så vidare =) En mycket härlig helg på alla sätt och vis och jag hoppas att vi snart kan göra om det, fast då i Södertälje att att man kan träffa alla andra också. Eventuellt lägger jag in ett par bilder på den fantastiskt charmiga och underbart söta Emma. Väntar bara klartecken från föräldrarna om det är ok.

Idag var jag uppe 05.45. Förvånansvärt pigg trots att jag inte sovit åtta timmar då det var svårt att gå och lägga sig efter att ha sett "Psycho". Övningskörde med Bengt vid sju och denna gången fick jag köra både ifrån och till bilskolan. Övningen idag var backning runt gatuhörn och det klarade jag med bravur. Dessutom fick jag åka runt på med trafikerade vägar och i bostadsområden. Nästa veckas utmaning blir mer trafikregler och skyltar (högerregel främst gissar jag på). Jag längtar till jag eller Ida får papprena från Länsstyrelsen så att jag kan komma igång med den privata övningskörningen, nu när jag faktiskt känner mig ganska så säker på att köra.
Efter körskolan blev det en tur till Coop Konsum för att storhandla. På menyn denna veckan står bland annat: kalops med potatis, kyckling med ugnsbakade rotfrukter såsom gulbetor, polkabetor, morrötter och jordärtskocka, lax med couscosus och örtsås, blodpudding med lingonsylt och bacon och till sist haloumi med bönsalsa. Lite av allt ska man äta!

En kylig morgon i september.

- Idag tänker jag på mina katter Storkissen & Lillkissen.

Idag är det 8 år sedan terrorattacken på WTC i New York där många människor fick sätta livet till. Men man får inte glömma bort att det också är en dag då det för många var en lycklig dag. Många födde säkert barn och vissa kanske gifte sig. Den här dagen föddes också mina sedan blivande katter Storkissen & Lillkissen som små änglar för ett par av de som omkom. Jag lämnade bort dem innan vi flyttade till Stockholm men saknar dem nästan varje dag (det gör inte Glenn däremot).
Jag hoppas de har det bra och får springa utomhus på stora ängar och skogar och lever ett underbart kattliv. Det är de värda... sötisarna...


Idag är det 3 grader i Eksjö. Klockan visar på 08.05 och det var säkert kallare innan solen gick upp. Idag är nog den där första dagen som jag får ta den där djupa, kalla inandningen av frisk luft.

Kakmonstret!

- Kaka söker maka (eller gravid maka söker kaka?)

Idag har jag för första gången (tre gånger) kännt av att magen är i vägen. Första gången var när jag monterade en tv-bänk på jobbet, andra gången när jag diskade här hemma och tredje gången när jag satt i soffan och åt mat och skulle luta mig närmre tallriken. Av någon märklig anledning känns det jättekul =)

Idag håller jag även på att baka pecan och cranberry-kaka. Kanske får ni se bilder på dem imorgon. Det beror på hur snygga de blir ;)

Blek om nosen.

- Dåliga idéer, men jag blir så arg.

Ibland tycker jag faktiskt att det ska finnas tillstånd för allt. Man måste ha ett godkännande att gifta sig, att köra bil, att arbeta, att vara arbetslös osv men inte minsann att skaffa djur eller barn! Hittade ytterligare en sådan här artikel på Aftonbladet. Uppenbarligen finns det allt för många som inte klarar av det. (Men egentligen vet jag ju att det inte alls skulle funka i praktiken. Vad skulle de göra med dem som skaffade barn ändå, och vart skulle barnen ta vägen... till exempel?)

Idag har jag inte ont i huvudet! Ingen är gladare än jag (jo, kanske Johan?) =)

Glenn har blivit en riktig sjusovare. Han går sällan upp om Johan är den som kliver upp först på morgonen. Då brukar han ligga kvar till dess att min klocka ringer. Men idag låg han kvar ytterligare en halvtimma efter att jag skakat liv i mig själv. Johan lyfte upp honom i famnen. Glenn var såå trött och hade en blekrosa nos. Sötaste katten! =)

Är jag stressad?

- 13:e dagen med huvudvärk!

Jaha, detta börjar bli ett jobbigt vardagligt tillstånd. Men man kanske vänjer sig så småningom? Igår kväll fick jag massage över axlar och nacke i hopp om att det bara är spänningshuvudvärk som lätt går att råda bot på. Idag vaknade jag i tron om att det var första dagen på länge utan värk i knoppen, men jag hade fel.

Inatt drömde jag att jag skulle på en ridlektion på någon ridskola i Stockholms stadskärna. Jag skulle ta taxi dit men chauffören körde fel och släppte av mig flera kvarter längre bort. Han skulle hämta mig på samma ställe en timma senare. Jag fick springa till ridskolan och gick in i rummet där de hade ställt upp hästarna och det fanns ingen ledig häst kvar. Ridläraren sa att jag kunde komma tillbaka till lektionen efter och rida då istället, så under tiden vandrade jag runt lite i byggnaden där ridskolan låg (blandning av bibliotek utan böcker, hotell, ridhus och skola). Jag kom på att jag var tvungen att ringa taxichaffisen och meddela att han skulle hämta mig ytterligare en timma senare men fick inte tag på honom. Då tänkte jag att jag kunde gå dit han hade släppt av mig för att sedan skynda tillbaka till ridskolan och hoppas få en häst. Taxichauffören dök inte upp, så jag fick kuta tillbaka till skolan. Av någon anledning kom jag in på fel våningsplan och blev erbjuden att åka med i hissen av en av hotellets gäster, som för övringt var en tjock, fet, äcklig man i 60-års åldern med svettigt linne. Vi var på våning sju och skulle till våning nio (ridskolan). Han trycker på knappen. Hissen är som man kan tänka sig det känns att stå innuti en stor pappkartong. Man känner verkligen hur tunna alla väggarna och golvet är. Mannen framför mig väger säkert 100 kilo och börjar hosta så att hela hissen skakar. Då stannar hissen och börjar falla neråt. Jag tänker enbart på mig själv och planerar fallet med att dra ner mannen på golvet och använda honom som stötdämpare vid fallet. Jag klarar mig och hinner till ridskolan, för sent men det finns en häst kvar. Hästen heter Johan(!) och är en väldigt arg och bitsk häst som hela tiden biter efter min hand och han har en skylt runt halsen där det står "inriden?". Jag låter bli att rida och går hem, förtvivlad.

Med detta sagt tror jag dock att det är stresshuvudvärk jag har. Jag har ganska mycket inplanerat de kommande månaderna. Jag är "arbetslös" och måste söka heltidsjobb, jag måste ha körkort innan jag blir för tjock, jag har körlektioner som jag spänner mig väldigt mycket inför och jag ska bli mamma med allt vad det innebär om fem månader...! För mig är detta mycket och jag är väl ovan.

På tal om mycket att göra måste jag fixa till mig och bege mig till jobbet.

Min magkänsla.

- Ingenting att vara rädd för i alla fall...

Idag har jag haft en känsla i magen. Alltså en verklig känsla, någonting som är där hela tiden. Kanske rör den på sig, kanske är det ligamenten som tänjs, kanske är det något annat. Hur som helst känner jag mig aldrig ensam längre och det känns fantastiskt roligt.

Teorilektionen idag inleddes med ett avsnitt från Disney Dags (från min tid! Eller hette det Disney Time då?) där Janne Långben förvandlas till en ordentlig biltjuv när han sätter sig bakom ratten. Då kom jag att tänka på mina arbetskamrater som jag diskuterade med här om dagen. Saken gällde min vision på mitt sätt att köra bil. Jag vill inte köra för fort. Jag ska göra allt i min makt att inte köra för fort. Jag tycker det är tillräckligt otäckt att köra i vanlig hastighet (90km/h). Självklart kan jag inte garantera att jag inte kommer att göra det, det vet jag, men mitt mål är att inte göra det. Mina arbetskollegor fnyste och skrattade och sa att "det där kommer du aldrig att kunna hålla, du kommer märka att pedalen ligger skönare vid 100 km/h". Detta gjorde att jag ännu mer vill hålla fast vid det jag sa, bara för att bevisa för mig själv att alla kanske inte behöver köra över hastighetsbegränsningarna. Det måste väl ändå vara någon skillnad på att tycka det är kul att köra fort, att gilla höga hastigheter mot att inte vilja köra för fort och inte gilla höga hastigheter? Ni har ju körkort nästan alla av er. Hur kör ni och varför?

18:e veckan bjuder på snorig näsa...

- Livet är banne mig inte lätt!

Om mig: Livmodern når drygt till mitt emellan blygdbenet och naveln. Om du har fött barn tidigare kan du känna fosterrörelser. Att känna barnet röra sig i magen är en fantastisk händelse. Snart kommer du att märka att barnet rör sig beroende på vad du ätit, eller beroende på hur du mår. Nu syns nog i de flesta fall den putande magen. När graviditeten är känd kan det hända att människor i din närhet vill känna på magen. Under både graviditeten och förlossningen har du nytta av att ha starka muskler i bäckenbotten och magen. Exempel på bra träning är simning, promenader, vattengympa och kanske yoga. Det senare underlättar avslappningen och ökar kroppsmedvetenheten.

Om bönan: I vecka 18 är kroppslängden omkring 17 cm (huvud/stjärt) och vikten i medeltal 220 g. Huvudet är cirka fyra centimeter i diameter, medan fötterna är cirka två centimeter långa. Fostret sväljer fostervattnet och kan till och med skilja mellan mammans intag av söt respektive besk föda. Om det är sött sväljer fostret mer vatten och om det är bittert så grimaserar det istället. Fostervattnet är naturligt sött och kroppen ser till att det innehåller rätt mängd av aminosyra, fettsyra, mjölksyra, citronsyra, salt, glukos, fruktos och sist men inte minst proteiner.

Om Johan: Stackars man som måste genomlida ett vardagligt liv med en gravid sambo ;)

Bland tuppar och höns.

- Jag är en tjockis!

Ikväll har det varit en glad och skämtsam kväll hos lillfamiljen Erixon-Lönn. Jag har varit på oroväckande(?) bra humör och vet inte alls vad det beror på (detta trots huvudvärken som hållt i sig hela dagen lång). Visserligen ska jag inte klaga, men det känns som om mitt humör sällan är mot det glada hållet numera så inte undra på att man bli misstänksam. Johan är alltid på strålande humör btw.

Idag åt vi matjesill, potatis och kokt ägg till middag. Sillen var av märket "Coop" och var så salt att jag tror att jag fått i min minst tre liter vatten nu under kvällen. Detta bådar inte gott inför den sköna, ostörda nattsömnen ;)

Ser nu att rösterna på vad för kön den lilla bönan i magen har, nu är 50/50! Mycket spännande måste jag säga! För Johans skull hoppas jag på att det blir en pojke, annars blir han ensam tupp bland alla hönsen (jag, mamma, Ida och flickbönan) =D

Idag blev jag kallad "tjockis" på jobbet. Jag är en person (än så länge i alla fall) som absolut inte tar illa upp av sådana kommentarer nu när jag är gravid och jag hoppas att mitt psyke och mitt humör kommer att tåla detta i fortsättningen också. Jag har tagit mycket mer illa vid mig de TRE gångerna jag har blivit tillfrågad när jag är beräknad trots att jag INTE varit gravid.

Nu är det dags för skönhetssömnen. Imorgon blir det jobb och sedan på eftermiddagen teorikurs nummer 2!

För vilken gång i ordningen?

- Jag älskar måndagar?

Hemkommen från körskolan med ytterligare en körlektion med Bengan. Jag gillar honom. Han var nog som jag, lite nervös inför första mötet, men nu förstår vi varandra jättebra och han förklarar saker på ett sätt så jag förstår. Jag vet inte vilken lektion i ordningen det var idag... 3 eller 4? Hur som helst så är jag så bra nu, att jag nästa gång kommer att få börja köra från körskolan (innan har Bengt kört en bit till en inte lika trafikerad väg). Det ska bli spännande!

Vakade med huvudvärk idag IGEN! Vet inte om det beror på min underbara drömmar....?
Dröm nr1: Lina kör tung lastbil med tungt släp på E4:an med destination Stockholm. Mina körkunskaper är lika bra som i verkliga livet, det vill säga, inte tillräckliga. Panik när jag svänger in mot Stockholm och små gator med mycket folk och bilar.
Dröm nr2: Lina kör bil i stadstrafik och mina vänner(!?) i baksätet moonar för polisen. Jag har inget körkort och är livrädd att bli tagen av poliserna som upptäcker mina byxlösa kompisar.

Nu ska jag till jobbet. Ingen rast, ingen ro =)

Relativt meningslös helg.

- Och den där huvudvärken vill inte ge med sig.

... huvudvärken som jag haft varje dag sedan förra fredagen(!) håller fortfarande i sig. Först trodde jag att det berodde på den dåliga luften på jobbet, men eftersom jag vaknat med den några mornar och även att den dykt upp under dagen nu under helgen så nu vet jag inte vad jag ska tro. Dessutom har jag börjat nysa mer och mer för varje dag, samt är väldigt tung och orklös i hela kroppen. Skulle inte förvåna mig om jag åker på någonting nu. Jag som inte har varit sjuk på två år. Jag har inte ens haft en förkylning!

Nu ska jag säga hej till älsklingen som just kom innanför dörren.

Natt natt!

Satsar på storvinst.

- Det ska väl inte vara så svårt?

Jag har kryssat i fyra lotto-rader med joker till i kväll! Vinner jag pengar kan ni räkna med att jag bjuder med mig av dem! Så håll tummarna nu! =)

♦ ♣ ♠ ♥

Storvinsten blev 23 riksdaler =D

Orange är en fin färg tycker jag!

- Problem hemma. (Svårt med kommunikationen?)

Igår kväll försökte jag få Johan till att se Brokeback Mountain tillsammans med mig, men han hade försvunnit till badrummet för att vika tvätten(!) efter redan fem minuter. Då var klockan tio över nio. Vid tio sa han "nu går jag och lägger mig". Jag har någon form av allvarligt störning och vill inte sitta uppe själv (jag VET INTE varför!) så då gick jag också och la mig och somnade ganska så omedelbart trots att jag med mycket bestämd röst uttryckt att jag "inte alls är trött!". Vaknade av klockan vid åtta och hade då så fruktansvärt ont i nacken på grund av fel sovställning att jag var tvungen att ligga kvar i sängen i en annan ställning för att "rätta till problemet". Jag gick upp 1½ timma senare och lagade scones till frukost/brunch.
Klockan elva började Johan jobba. Jag följde honom dit och cyklade sedan vidare till en klädbutik där jag aldrig varit inne. (Jag har länge velat ha en "mysdress" att ha på mig här hemma. Dels är det ganska kallt här, speciellt på morgonen och kvällen och efter att man har duschat och dels för att det är skönt att ha på sig lite mer löst sittande kläder när magen, RUMPAN och LÅREN växer!) Där hittade jag ett tvåpack hipsterstrosor i bomull för 29 kronor! Rena fyndet tyckte jag tills dess att jag fick syn på en luvtröja i snygg orange färg för 20 kronor!!! 49 spänn betalade jag med glädje i kassan. Sen cyklade jag till Intersport och köpte mig ett par svarta mysbrallor (299:-). Uppdraget slutfört! =D

Glenn var inte speciellt förtjust i tröjan. Jag vet inte om det var färgen som störde honom eller om han helt enkelt har någonting emot luvtröjor i allmänhet. Han vägrar berätta... Nåja, han är väl i den åldern...

Morr, fräs och fanskap.

- Glenn räckte upp tassen i alla fall.

Fan! Det regnar ute. IGEN! Jag ska snart cykla till jobbet. Det är en vanligtvis ganska skön runda på ca 15 minuter. Det vill säga när det INTE regnar! Igår kom jag hem (ännu en gång) alldeles dyblöt från topp till tå. Slängde av mig kläderna, morrade och surade. Det skulle bli blomkålssoppa för det föreslog älsklingen när jag stått och stirrat in i kylen och skafferiet i tjugo minuter. Jag skar upp blomkål, potatis, purjolök, märkte att vi inte hade någon grönsaksbuljong så fick ta köttbuljong istället, la i potatisen, efter fem minuter blomkål och purjo och sedan grädde. Smaka av.. SÅ JÄVLA ÄCKLIGT! Sprang in och stortjöt på sängen, tätt följd av Johan och Glenn. Johan försökte muntra upp mig med "den som inte vill ha blomkålssoppa räcker upp en tass!" (Glenn låg bredvid och tvättade magen, och ni med katt vet hur de brukar sitta då). Kunde inte låta bli att skratta och blev arg på mig själv för att jag gjorde det. Jag skulle minsann vara sur!
Det hela slutade lyckligt med pasta och en pastasås gjord på créme fraiche, bacon, purjolök, blomkål, chili och parmesanost. Till det serverades en ugnsbakad smörgås med cheddarost och lite timjan. MYCKET GOTT. Lina fick mat i sig och sedan var allt frid och fröjd hos familjen Erixon-Lönn =D (Det var Johan som fixade smörgåsarna)

Yearbook yourself!

- Gammal nyhet för många, men rolig ändå. Här är våra favoriter!

Helt otroligt att man med ett och samma foto kan få så fantastiskt roliga och snygga bilder! Här nedan syns och och Johan uppklädda i retrostil.

Mmmm, honey!

<-- Astrid?

Testa du också. Gå hit!

Åh, så roligt!

- Vi får besök!

Nu är det bestämt att Johans mamma Elisabet, hans lillasyster Karin med sambo Jimmy och deras bebis Emma kommer och hälsar på oss om en dryg vecka! Det ser jag jättemycket fram mot. Dels att få visa hur vi har det och självklart att träffa dem och umgås och uppdatera allt som hänt! Dessutom är vi ju faktiskt lediga båda två den helgen i jämförelse med då hans storasyster med familj var här...

Idag har jag jobbat och nästan enbart monterat möbler. Det är ett perfekt jobb för en gravid kvinna. Killarna har fått möblera om och ta bort gamla REA-soffor och annat jox från den "riktiga" utställningen till en annan del av lokalen för att få plats med alla nyheter. Imorgon hoppas jag att vi kan slå våra kloka huvuden ihop och se till att skissa upp snygga miljöer som vi sedan kan slutföra. Det är precis det jag tycker är kul, så jag ser redan fram mot att gå till jobbet imorgon. Jag kanske till och med får tapetsera!!...?

Väntan.

- Kom hem nu!

Älsklingen borde snart komma hem. Idag saknar jag honom jättemycket trots att det inte var mer än 5½ h sedan vi sågs sist, på väg från jobbet till körskolans första teorilektion (som för övrigt var ungefär; Hej och välkomna! Vi har öppet under dessa tider, du måste vara 16 år för att övningsköra, bla bla...).

Ikväll har jag och Glenn lekt kurragömma och Glenn vann! Han är helt otroligt bra på att leka den leken. Jag gömmer mig (bakom en dörr tex) och han letar. Samtidigt kan jag se honom genom dörrspringan att han verkligen går till badrummet och tittar, sedan upp i taket, jamar några gånger, går till datarummet, jamar osv. Då måste jag ge ifrån mig ett litet ljud så att han inte tror att jag övergivit honom och då brukar han hitta mig! Samtidigt som han då ser mig lyfter han på svansen och säger, som bara Glenn kan säga, "miroau". Älsklingskatten min!

Jag ser att det ska regna resten av veckan. Cykla fram och tillbaka till jobbet sex gånger känns inte speciellt lockande...

1 September

- och jag går in i 17:e veckan!

Vilken tajming! Då ska vi se vad man kan förvänta sig av den här veckan...

Om mig: Livmodern växer mer och mer och det är vanligt att man känner lite molvärk av och till. Andra typiska symtom är att man känner sig hungrigare än normalt, det kan bero på att fostret samlar på sig fett. Troligen har du gått upp två-fem kilo i vikt. Sexlivet kan vara alltifrån blomstrande till att inte fungera alls. Däremot har man vanligen samma behov av närhet som tidigare, kanske till och med mer.

Om bönan: Redan nu kan du känna när ditt barn har hicka. Det känns i så fall som mycket regelbundna fosterrörelser. Skelettet är synligt på röntgenbilder. Det bildas nu ett värmereglerande fettlager på ytan av kroppen. Underhudsfett bildas och det hjälper barnet att reglera kroppstemperaturen efter födseln. Nu har den första avföringen börjat samlas i tarmen, denna avföring kallas mekonium och är grönsvart och kletig i konsistensen. Fostervattnet som fostret rör sig är rent och sterilt och byts flera gånger om dagen. Barnets hår har börjat växa och bli längre.

Om Johan: Många män går upp i vikt under graviditeten, ett resultat av allt småätande tillsammans med den illamående blivande mamman. En ny engelsk studie visar att blivande fäder i genomsnitt går upp 6,34 kilo under graviditeten, så glöm inte att motionera! Välj en aktivitet som ni kan göra tillsammans. Se till att ni båda har bekväma skor att motionera i, modeller som ger bra stöd åt fötter och fotleder. ( Detta gäller inte min Johan måste jag bara påpeka) =)

Denna veckan ska jag också jobba med star från idag och till och med fredag. Ikväll blir det även en tripp till körskolan och första teorilektionen. Detta ser jag med stor förtjusning fram mot =)