Morr, fräs och fanskap.

- Glenn räckte upp tassen i alla fall.

Fan! Det regnar ute. IGEN! Jag ska snart cykla till jobbet. Det är en vanligtvis ganska skön runda på ca 15 minuter. Det vill säga när det INTE regnar! Igår kom jag hem (ännu en gång) alldeles dyblöt från topp till tå. Slängde av mig kläderna, morrade och surade. Det skulle bli blomkålssoppa för det föreslog älsklingen när jag stått och stirrat in i kylen och skafferiet i tjugo minuter. Jag skar upp blomkål, potatis, purjolök, märkte att vi inte hade någon grönsaksbuljong så fick ta köttbuljong istället, la i potatisen, efter fem minuter blomkål och purjo och sedan grädde. Smaka av.. SÅ JÄVLA ÄCKLIGT! Sprang in och stortjöt på sängen, tätt följd av Johan och Glenn. Johan försökte muntra upp mig med "den som inte vill ha blomkålssoppa räcker upp en tass!" (Glenn låg bredvid och tvättade magen, och ni med katt vet hur de brukar sitta då). Kunde inte låta bli att skratta och blev arg på mig själv för att jag gjorde det. Jag skulle minsann vara sur!
Det hela slutade lyckligt med pasta och en pastasås gjord på créme fraiche, bacon, purjolök, blomkål, chili och parmesanost. Till det serverades en ugnsbakad smörgås med cheddarost och lite timjan. MYCKET GOTT. Lina fick mat i sig och sedan var allt frid och fröjd hos familjen Erixon-Lönn =D (Det var Johan som fixade smörgåsarna)