Usch, nu när man har sovit känns allt som en dröm, fast det är det ju inte. Jag har fortfarande ett barn i magen men det lever inte. Imorgon får den komma ut, det ser jag inte fram mot...
Jag skriver mer ikväll om jag kan formulera mig bättre då.
Tack Anna för sms:et jag fick i morse och tack Olivia för telefonmeddelandet igår kväll. Tack mamma och Ida för att du undrade hur bemötandet på sjukhuset var från läkare och barnmorskor, tack pappa som tyckte att det var tråkigt men att det är bättre att det hände nu än att föda ett dött barn, tack Thina som beklagade och tyckte att livet visst är orättvist, tack Karin & Jimmy, Erik & Angela och Mia för era värmande ord och tack Hugo för den fina dikten. Tack alla på Facebook, alla gamla och nya vänner- mer eller mindre bekanta som skrivit snälla saker till oss.
Jag skriver mer ikväll om jag kan formulera mig bättre då.
Tack Anna för sms:et jag fick i morse och tack Olivia för telefonmeddelandet igår kväll. Tack mamma och Ida för att du undrade hur bemötandet på sjukhuset var från läkare och barnmorskor, tack pappa som tyckte att det var tråkigt men att det är bättre att det hände nu än att föda ett dött barn, tack Thina som beklagade och tyckte att livet visst är orättvist, tack Karin & Jimmy, Erik & Angela och Mia för era värmande ord och tack Hugo för den fina dikten. Tack alla på Facebook, alla gamla och nya vänner- mer eller mindre bekanta som skrivit snälla saker till oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar