Jaha, detta börjar bli ett jobbigt vardagligt tillstånd. Men man kanske vänjer sig så småningom? Igår kväll fick jag massage över axlar och nacke i hopp om att det bara är spänningshuvudvärk som lätt går att råda bot på. Idag vaknade jag i tron om att det var första dagen på länge utan värk i knoppen, men jag hade fel.
Inatt drömde jag att jag skulle på en ridlektion på någon ridskola i Stockholms stadskärna. Jag skulle ta taxi dit men chauffören körde fel och släppte av mig flera kvarter längre bort. Han skulle hämta mig på samma ställe en timma senare. Jag fick springa till ridskolan och gick in i rummet där de hade ställt upp hästarna och det fanns ingen ledig häst kvar. Ridläraren sa att jag kunde komma tillbaka till lektionen efter och rida då istället, så under tiden vandrade jag runt lite i byggnaden där ridskolan låg (blandning av bibliotek utan böcker, hotell, ridhus och skola). Jag kom på att jag var tvungen att ringa taxichaffisen och meddela att han skulle hämta mig ytterligare en timma senare men fick inte tag på honom. Då tänkte jag att jag kunde gå dit han hade släppt av mig för att sedan skynda tillbaka till ridskolan och hoppas få en häst. Taxichauffören dök inte upp, så jag fick kuta tillbaka till skolan. Av någon anledning kom jag in på fel våningsplan och blev erbjuden att åka med i hissen av en av hotellets gäster, som för övringt var en tjock, fet, äcklig man i 60-års åldern med svettigt linne. Vi var på våning sju och skulle till våning nio (ridskolan). Han trycker på knappen. Hissen är som man kan tänka sig det känns att stå innuti en stor pappkartong. Man känner verkligen hur tunna alla väggarna och golvet är. Mannen framför mig väger säkert 100 kilo och börjar hosta så att hela hissen skakar. Då stannar hissen och börjar falla neråt. Jag tänker enbart på mig själv och planerar fallet med att dra ner mannen på golvet och använda honom som stötdämpare vid fallet. Jag klarar mig och hinner till ridskolan, för sent men det finns en häst kvar. Hästen heter Johan(!) och är en väldigt arg och bitsk häst som hela tiden biter efter min hand och han har en skylt runt halsen där det står "inriden?". Jag låter bli att rida och går hem, förtvivlad.
Med detta sagt tror jag dock att det är stresshuvudvärk jag har. Jag har ganska mycket inplanerat de kommande månaderna. Jag är "arbetslös" och måste söka heltidsjobb, jag måste ha körkort innan jag blir för tjock, jag har körlektioner som jag spänner mig väldigt mycket inför och jag ska bli mamma med allt vad det innebär om fem månader...! För mig är detta mycket och jag är väl ovan.
På tal om mycket att göra måste jag fixa till mig och bege mig till jobbet.
Inatt drömde jag att jag skulle på en ridlektion på någon ridskola i Stockholms stadskärna. Jag skulle ta taxi dit men chauffören körde fel och släppte av mig flera kvarter längre bort. Han skulle hämta mig på samma ställe en timma senare. Jag fick springa till ridskolan och gick in i rummet där de hade ställt upp hästarna och det fanns ingen ledig häst kvar. Ridläraren sa att jag kunde komma tillbaka till lektionen efter och rida då istället, så under tiden vandrade jag runt lite i byggnaden där ridskolan låg (blandning av bibliotek utan böcker, hotell, ridhus och skola). Jag kom på att jag var tvungen att ringa taxichaffisen och meddela att han skulle hämta mig ytterligare en timma senare men fick inte tag på honom. Då tänkte jag att jag kunde gå dit han hade släppt av mig för att sedan skynda tillbaka till ridskolan och hoppas få en häst. Taxichauffören dök inte upp, så jag fick kuta tillbaka till skolan. Av någon anledning kom jag in på fel våningsplan och blev erbjuden att åka med i hissen av en av hotellets gäster, som för övringt var en tjock, fet, äcklig man i 60-års åldern med svettigt linne. Vi var på våning sju och skulle till våning nio (ridskolan). Han trycker på knappen. Hissen är som man kan tänka sig det känns att stå innuti en stor pappkartong. Man känner verkligen hur tunna alla väggarna och golvet är. Mannen framför mig väger säkert 100 kilo och börjar hosta så att hela hissen skakar. Då stannar hissen och börjar falla neråt. Jag tänker enbart på mig själv och planerar fallet med att dra ner mannen på golvet och använda honom som stötdämpare vid fallet. Jag klarar mig och hinner till ridskolan, för sent men det finns en häst kvar. Hästen heter Johan(!) och är en väldigt arg och bitsk häst som hela tiden biter efter min hand och han har en skylt runt halsen där det står "inriden?". Jag låter bli att rida och går hem, förtvivlad.
Med detta sagt tror jag dock att det är stresshuvudvärk jag har. Jag har ganska mycket inplanerat de kommande månaderna. Jag är "arbetslös" och måste söka heltidsjobb, jag måste ha körkort innan jag blir för tjock, jag har körlektioner som jag spänner mig väldigt mycket inför och jag ska bli mamma med allt vad det innebär om fem månader...! För mig är detta mycket och jag är väl ovan.
På tal om mycket att göra måste jag fixa till mig och bege mig till jobbet.
4 kommentarer:
Jisses, vilken jäkla dröm! Haha, den kan inte ha varit så kul att drömma men jag fick dra på smilbanden lite för du berättar den så himla bra. Tack för det Lina. Och hoppas din huvudvärk släpper såsmåningom. Kram!
Johan inriden? kul:)
Hehe, ja, det är ju du som vet om johan är inriden eller inte och att använda en gubbe till stötdämpare..den var ny.
Men Lina, nu skriver jag något du inte vill läsa!
Förstår att det är mycket och att det är stressigt, men försök slappna av och andas emellanåt, stress under graviditet är så mycket värre än vanligt. Kan leda till många onda sammandragningar, för tidigt förlossning, you name it. Tänk på hela familjen och försök andas ut!
Kramar om den blivande mamman...
Jassica: Haha, jag läste den själv nu igen och det var ju faktiskt ganska underhållande =) Jag ska skriva fler av mina flippade drömmar ;)
Anna: Ja, jag vet inte vad det betyder i detta fallet? =)
Tess: Gubben funkade utmärkt så testa den om du har chansen någon gång =)
Stressen däremot... Jag känner mig inte stressad. Inte ett dugg. Det var johan som igår sa att "men du har ju ganska mycket med jobb, körkort, graviditet osv" och det har jag inte ens tänkt på.
jag gör som jag alltid har gjort. Sitter hemma framför datorn eller tv:n efter jobbet, spelar sims eller bara glor runt. På jobbet känner jag inte minsta lilla press på mig heller. Jag tror att det är någon dålig kombo av allting. Vädret här är typ "åskväder" varje dag och jag är känslig mot sådant också. Eller så hjälper det att ventilera. Min huvudvärk gick över idag på jobbet! =))
Jag lovar att ta det lugnt(lugnare?) och vet att det inte alls är bra att stressa med bebis i magen. Tack snälla söta rara Tess!
Skicka en kommentar