Igår kväll skickade jag ett sms till Johan så att han skulle veta vad som väntade honom när han kom hem. Jag la fint upp den trasiga hjorten i alla sina delar på bordet. Telefonen ringde tjugo över elva. Det var Johan som var på väg hem och jag antog att han skulle säga något om sms:et men istället sa han "jag har hittat en mager kattunge, ska jag ta hem den eller?" Tio minuter senare kom han in med en katt, lite större än vad Glenn var då jag hittade honom för fyra år sedan. Samma färger, samma typ av spillevink, hane, busig, pratig och tillgiven. I natt har jag ställt klockan på varannan timme för att gå upp och ge den lille mat. Han är så hungrig och om han hade haft tillgång till mat hela tiden skulle han förmodligen äta ihjäl sig. Nu får han lite grädde utblandat med vatten, och blötmat. Båda har sovit i sängen inatt. Det var trångt och varmt. Några gånger vaknade jag av att Glenn och "Lillebror" satt tio centimeter ifrån varandra och stirrade. De har fortfarande inte riktigt nosat ordentligt på varandra, men förutom lite morr och fräs så går det faktiskt väldigt bra. Glenn är den lugna, förståndiga och nyfikna av dem, Lillebror är lite räddare och den som känner sig mest osäker, med all förståelse såklart.Usch. Jag kan inte låta bli att få samma tankar som jag fick när jag hittade Glenn. Att det är en sommarkatt som någon lämnat efter sig... Fy vad hemskt om det är så...
Idag ska jag sätta upp lappar i mataffärerna och hoppas på att någon hör av sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar